Hoppa till innehåll

Träskor, tofflor, tollor …

Jag minns klappret av 30 klasskompisars träskor mot de kullerstensbelagda gatorna i Lund i början av 1970-talet. Om vi av någon anledning fick för oss att springa, hände det att ett eller annat barn tappade en toffla eller att någon föll omkull och skrapade knät.

Inget konstigt alls. Jösses vad vi trillade, föll, stukade fötterna och skrapade knäna eller fick en toffla i huvudet under fotbollsspel eller häng i klätterställning.

gamlatraskor
Kolla, blankslitna och breda, jättesköna!

Men så flyttade jag till Luleå, där träskobruket var likadant – om än inte på kullersten utan på asfalt. Plötsligt kom snön förvånansvärt tidigt: redan i november! Jag hängde inte riktigt med i svängarna utan kom som vanligt till skolan, iklädd trätofflor med snöklumpar i hålfoten.

Lopp-Loella! skrek en elaking som hette Anders och så var den månaden förstörd.

Man tror (vilket betyder att ”jag har läst det nånstans”) att vi här uppe i Norden började använda träskor på 1500-talet, med en hysterisk kulmen under 1970-talet. Jag bad kommentatorsbåset om lite bilder och info, och fick det:

annikasskor
Annika: “Fotot är taget hösten 1977 och vi i min gymnasieklass tyckte att det var roligt att vädret var varmt och att vi allihop hade träskor. Så vi klev ur skorna och lät dem stå för sig själva, liksom.” Observera: man hade alltså normalt sett strumpor till träskorna.
agnetastraskor
Agneta Uti Lund: ”Jag sitter i träskor på en terass i Sydtyskland och klappar hunden Dixie. För övrigt är jag klädd i tämligen smala jeans, vit skjortblus och en brittisk ylleväst – jag tror att den var mörkgrön. År 1962 liftade jag från Paris till Frankfurt i träskor. Resten av sextiotalet och sedan sjuttiotalet hade jag träskor framförallt på landet.”
niklastraskor
Niklas: “Mina senaste träskor har tyvärr förkommit, ivrigt påhejat av H som tyckte de var avskyvärt fula. De kan dock beskådas HÄR, strax efter 8.00 och bärs då av besökarna, de tuffa pojkarna från Vargvallen.” (Obs: det är koskinnsträskor.)

Skogsgurra har ljuva minnen:

”Räskor! Det var vad barna kallade dem innan de lärde sig att snabbt växla mellan T och R, något som våra östra bröder har problem med även i vuxen ålder. Att ‘rycka nappen’ betyder oftare ‘trycka knappen’ än att vara grym mot småbarn.

Ännihau, räskor är en styggelse som varken är bra för fötter eller rygg. Dessutom för de ett jävla liv och rekommenderas inte på branta hällar. Ett tag fanns det en varning någonstans på västkusten, den finns kanske fortfarande kvar, där det varnades för halkolyckor på hällarna om man bar träskor.

Räskor är slutpunkten i det dimmiga späkningstänk som gett upphov till munkarnas smälta vax, piskrapp och tagelskjortor. Men munkarna var ändå ärliga med sitt syfte. Det var/är inte de hälsoprofeter som slog i flera generationer att de var bra för fötterna, ryggen, matsmältningen, sexlivet, andningen, blodtrycket och i stort sett vafan som helst. Allt som är smärtsamt, obekvämt, ovackert och åt helskotta rent allmänt anses av dem vara nyttigt.

Nej, det enda träskor duger till är att hålla varmt i vedspisen.”

pysselitens
Pysseliten har kvar sina Trälett-tofflor, som var hennes allra första skor. Tändsticksasken på bilden är alltså av den minsta sorten. (Hm. Vi borde sätta träskor på en stapplande ettåring 2015 och se vad som händer.)

Nu lite historia! Bondeledaren Nils Månsson uppmanade 1834 alla Sveriges landshövdingar att propagera för svenskproducerade träskor istället för importerade läderskor. I Skåne tyckte man att kampanjen var onödig eftersom alla redan gick i träskor, medan t.ex. dalfolket krävde varuprov om de skulle gå med på dessa stolleprov. I Norrbotten var ingen över huvud taget intresserad av att påtvingas träskor. (Källa.)

skoimport
Och den 5 november 1976 hade man samma idé … ”av beredskapsskäl”.

sockiplastErfarenheterna från 1834 stämmer nästan med mina erfarenheter. Jag ägde före Luleåflytten 1973 inte andra skor än träskor, gummistövlar och förstås sockiplast till gympalektionerna. Träskor att promenera i, sockiplast att springa i. Alltså lade jag redan i barndomen grunden för ortopedernas framtid.

 

promenadsko
Okej, de bruna promenadskorna som jag vägrade ha på mig stod också i hallen hemma hos familjen Stenson. De såg ut lite så här.

Jag har nu pratat med en ortopedtekniker – Stefan Johnsson – med fullt fokus på fötter, och av honom lärt mig att vårt 70-tal med träskor faktiskt kan vara en av orsakerna till dagens fotkollaps. Samt att dagens vansinne dels är pumps (tror fan det), dels platta Converse (som tyvärr är så himla coola). Och att det ska ni veta, alla som trampar omkring med stötdämpade joggingskor med support och pronation och hålfotsinlägg; ni kanske klarar er utan värre fottrubbel när ni blir gamla!

Min ortopedtekniker visade sig förresten ha en dansbandskarriär i ryggsäcken.

lenareflex
”Lena & Reflex”! Längst ut till höger står Stefan Johnsson med något intressant på fötterna. Hans tvillingbror intill har likadana platåstövlar …
plataskor
… och här står jag och håller i dem! De är från 1974 och eftersom jag fick prova dem kan jag tala om att det inte finns någon som helst dämpning i den där platån.
traskostovlar
Men det var ju träskor vi skulle fokusera på, så Stefan plockade fram även sina sanslösa träskostövlar från 1970. (Man anar en inte helt nykter skomakare.)

Själv brukar jag skryta med att Plannja 1978 hade en amerikansk basketspelare som jag kände (Ray Tarnowski) och att han specialbeställde sina träskor från Småland eftersom han behövde storlek 53. Well, pfah – det finns större: stl 58!

Och hur ser det ut i vår hall i detta nu?

hallskor
Se … obekväma tollor (med damm på) som vi använder när vi går ut till spotunnan eller brevlådan …

Uppdatering
I Nordiska museets digitala samlingar på träskobilder finns den här pärlan!

urgropt tolla
Tofflan ingår i en större samling saker från svenska fängelser och är alltså urgröpt både fram och bak för att t.ex. kanyler skulle få plats.

Och nu har jag hittat ett par snedslitna! Yes!

slitnatollor
Tyvärr är de från 1944, och jag ville ha bildbevis på att vi stollar på 1970-talet gick omkring med lika slitna saker på fötterna trots att vi inte jobbade som pigor och drängar hemma hos Emil i Lönneberga.

På allmän begäran:

platadojor
Ortopedteknikern Stefan Johnsson fotograferade mig förstås när jag struttade omkring i hans gamla dojor …
Share
Publicerat iBloggen

100 kommentarer

  1. PGW

    Minns med viss oro hur min bästa kompis platåträskor fastnade på cykeltramporna. Blev nog en del spontana stopp där i bara strumporna, ett under att hon inte gjorde sig ordentligt illa. Men jag var SÅ avundsjuk på hennes träskor som var SÅ coola.

  2. Man var inte Cool förrän de var så nedgångna att man fick skavsår på hälarna. Och den skånska smedtofflan var den som gällde.

  3. Båtpernilla

    Min morfar kallade träskorna för pisskälkar. (Fniss fniss)

    Själv sprang jag i regnvåt skog med mina röda träskor med kurbitsinspirerade fjärilar på och pajade min vänstra fotled när jag var sex år ung. Några år senare började jag spela basket, vilket i kombination med den trasiga fotleden gjorde kryckhoppande till min främsta idrottskompetens.

    Maj-Lis kommer aldrig att få ha träskor.

  4. Bosse

    Men det ska vara rediga träbonnar från Vollsjö. 🙂

  5. Bosse

    En Bosse i betydligt yngre tappning hade dylik fotbeklädnad. En granne ringde på och beklagade sig inför min mor att de orsakade oväsen när jag via trappan tog mig till 6:e våningen där vi bodde. Samma granne ansåg bestämt att jag var för liten för att använda hissen ensam. Hur hon hade tänkt sig att jag skulle ta mig ut och in förklarade hon aldrig. 🙂

  6. Helen

    En intressant variant eller förgrening av toffelkulturen utgörs av den så kallade Falsterbotofflan. Det är en handmålad sydvästskånsk skapelse, oftast med motiv i form av gäss. Möjligen, eller möjligen inte, kan bruket av den här träskon tolkas ur ett socioekonomiskt perspektiv. Den är inte bara vanligt förekommande i trakterna kring Skanör-Falsterbo, utan kan ibland också siktas i fritidssammanhang i andra välbärgade enklaver runt om i Sverige.
    Mina belägg för att Falsterbotofflan skulle vara en fotbeklädnad för förmögna är dock högst anekdotiska. Kanske har jag fel?

  7. Min bästis hade jättetjusiga platåträskor som hennes farfar hade gjort (han var skomakare): vita med TRE tvärremmar i olika färger.

    Sen reste vi till Frankrike, min familj och hennes familj, och där blev de tjusiga kvar på en parkeringsplats nånstans. Stor sorg.

  8. Bosse, du kan heta Sällan-Bosse eftersom du dyker upp så sällan!

    Brid! Jag har hittat en bra bild på platåträskor! Slitna! (Men inte vita.)

  9. Gamla hyttarbetarna visste berätta att man slet ut (eller brände upp) en par träskosulor per skift när man gick däruppe på den brännheta hyttkransen och skyfflade kol. Men det var bara att ta ovanlädret och spika fast det på nya bottnar till nästa skift. Helst albottnar, för det är mjukast mot foten.

    Och här har vi (om länken fungerar) en slags uppföljare, en kulturtoffla så god som någon. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10154164703058098&set=gm.10154227421782137&type=1&theater

  10. Tack för gapflabb, Karin!

    Kan någon av er hitta bilder på snedslitna trätollor? Jag kan inte! Dels såna där baksulan har trillat av och då särskilt för moppekillar som sedan roade sig med att slita ut “klacken” helt, dels såna där man helt enkelt har gått snett.

  11. Trätofflor är inte bara ute. De borde inte bara ha tillåtits med tanke på rygg- och fotförändringar. Kill it With Fire.

  12. Tyvärr, Lotten, har jag inga bilder där det syns hur slitna en del träskor är, trots att några pojkfötter på några Instamatic-foton från min högstadietid garanterat bär superslitna träskor. Synd, det.

    Inga skor med platåsulor har någonsin besudlat mina fossingar trots att de var så inne när jag var tonåring. Någonstans drar man gränsen, till och med som fjortis! (Redan då begrep jag att de var farliga och nästan omöjliga att gå i, och dessutom såg jag ju att platåsulor är det absolut fulaste som har uppkastats inom skomodet genom hela långa modehistorien! Till och med snabelskor är snyggare! Um … enligt just min smak, då. Andra får givetvis ha annan smak.)

  13. Vi får jaga vidare efter bilder på slitna träskor!

    Platåskor har inte heller jag haft, Annika – men minns ni att det där klumpedumpemodet kom tillbaka runt år 2000? Mycket underligt var det.

    Man undrar när 1920-talets klackmode kommer tillbaka; det var snyggt det!

  14. Taxklack, det var grejer det!
    Överhuvudtaget var 20-talets mode ursnyggt!

  15. Örjan

    Etymologi-Lotten.
    “Gå på i ullstrumporna”
    Har inte det något med träskor och hala sulor att göra?

  16. Pangens Pia (Luleå)

    Aldrig fick jag ha träskor för pappa, för det var inte bra för fötterna, inte heller för ryggen. Nej, det skulle vara sådana flätade med rem runt hälen och dom blev ju inte moderna förrän drygt trettio år senare.

  17. Näe, kom mina gula minitofflor inte med?! Förvisso var hela mönstret kvar i sulan, eftersom jag inte kan ha gått särskilt länge i dom. Jag lärde mej gå sent och satt gärna stilla.
    Här kör familjen med dom moderna uppföljarna, mjuka plastskor, som säkert inte kommer finnas kvar i framtiden då mjuk plast inte tillför mycket gott.

  18. Brid

    Jag tror att bästisens platåträskor var ännu högre. Men det var för all del fyrtio år sen, så jag kanske inte minns alldeles exakt.
    Det var på samma resa som hon hittade öronringar stora som femkronor, som klämdes fast runt örsnibbarna, och förnöjt konstaterade att med dem skulle de andra nog tro att hon hade fått ta hål. Vilket i sin tur innebär att det måste ha varit något senare som precis alla tjejerna i klassen hade hål i öronen, utom jag, som inte ville för jag var Konstig. Ack.
    Jag har fortfarande inga hål/piercingar nånstans alls och inte minsta lilla tatuering och är faktiskt helt nöjd med det.

  19. Pysselitens träskor är på väg in i inlägget! (Jag glömde dem: de satt fast i mobilen! Förlåt!)

  20. Nu finns de där, Pysse! Med tändsticksask och allt!

  21. Christer, the Long Distance PT

    Jag hade faktiskt ett par platåträskor av någon skum anledning (jag behöver ju inte bli så mycket längre). Dessutom klarblå med såna där stiliserade gula kronor som var poppis på 70-talet. I USA kom ett par tjejer och frågade ”Are you gay?”. Som oskyldig tolvåring kände jag bara till ordets ursprungliga mening, svarade ”Sometimes” och förstod inte varför de fnissade så.

  22. Ni förstår nu varför jag bad er om bilder på er själva i träskor? Tänk er er en flaggstång (alltså Christer) i platåträskor!

  23. Christer, the Long Distance PT

    Bildbevis saknas tyvärr.

  24. PK

    Min far tröttnade på att trällorna slets ut på tårna av allt bromsande när man cyklade så han monterade tåjärn på mina. Dom bromsade sämre.

  25. Men de måste ha låtit galet fint, PK!

  26. Jag nästan svimmar åt Pysselitens pyssesmå barnpysseträskor! Så söta! Så ofattbart att så små barn förväntades gå i dem!

    Inte minst märkligt i det här sammanhanget är väl att även sådana som jag, som sätter i fötterna lite snett vid gång, gick i träskor minst halva året i säkert tio års tid. Ja, sätter i fötterna snett gör jag och har alltid gjort, så det hände ofta att träskon välte utåt och jag landade på fotknölen och ådrog mig små vrickningar. Att jag aldrig trasade sönder någon fotled på allvar är ett litet mirakel, inser jag så här efteråt.

    Och nej, jag använder icke klackskor, utom kanske någon gång om året vid finklänningstillställningar (och då försöker jag stå stilla eller sitta mest hela tiden).

  27. Agneta uti Lund

    Svens Clogs i Minnesota tillhandahåller träskor i alla dess former och för alla sorts människor unga som gamla, sjuksköterskor och hårfrisörskor …

  28. Det var inte precis mina allra första skor, men jag var nog ungefär tre år när jag stolpade runt i dom.

  29. Uh-oh, då måste jag kanske faktakorra texten? (Eller bara låta det stå och förvirra allmänheten som inte läser kommentarerna kansek?)

  30. Förresten, och apropå ingenting (utom kanske ordet fakta), och visserligen OT men å andra sidan Väldigt Viktigt, Roligt och Intressant: Årets Ig Nobel-pris har utdelats och där finns mycket att lära (såsom var det gör ondast att bli stucken av ett bi, nyttan av att pussas mycket, vad man kan lära sig av att sätta en pinne i ändan på en kyckling, samt hur man okokar ett ägg). Fullt med länkar i artikeln, så där kan man fördriva en eftermiddag …

  31. Inte ändra, lite förvirringar är bra för hälsan! Här lästes barnböckerna lite “fel” för att kolla om ungarna lyssnade, eller hade somnat. Som exempel på att förvirring kan vara till användning alltså.

  32. Det där gjorde min majje i fyran också. Han kunde lägga in helt vansinniga ord i boken han läste ur på lördagarna, göra en perfekt konstpaus en mening senare och fråga sen om vi var vakna.

    Det var nog de flesta, men ingen sade något.

  33. Tack Annika! Som en extra bonus finns en video på kycklingexperimentet. Mycket dinosaurielikt!

  34. Våra ungar vrålade direkt om man sa att geten var grön, när det stod att den var vit, för dom kunde sin saga minsann.
    Häromsistens råkade jag ut för en liknande grej när jag skulle betala två pizzor. Jag var supertrött efter en heldag på fjället (till cykel). “Det blir femhundra kronor” försökte pizzabagarn. “Så trött är jag inte!” hann jag både tänka och svara. (Men sedan stängde hjärnkontoret av och jag svarade bortitok på frågan var jag kommer från, världens enklaste fråga.)

  35. Däääär har jag erfarenheter – flertalet liknande situationer där jag av outgrundlig anledning trots allmän förvirring har fattat att något har blivit fel i summeringen:

    – Vasaru, 523 kronor, vad i hela friden har jag köpt som var så dyrt?

    Tyvärr slutar det 9 gånger av 10 med att jag helt har förträngt att jag ju har plockat på mig saffran, svampbot eller ett par dyra ostar.

  36. Örjan

    Lotten: Förlåt. Angiven krydda lär knappats finnas på närbelägen julmarknad.

  37. Det enda jag undrar över (allt annat förstår jag preciiiiis!) är “svampbot”. What?

    Mot fotbesvär, underlivsbesvär, trädgårdsinvasion, räddning av äcklig mat (svamp kan man inte äta, har jag ju sagt!), eller …

  38. Ja just det, preciiiiiis: medel mot nagelsvamp är i samma prisklass som saffran, Annika!

  39. Dina

    Mest var vi nog oroliga för att träskorna inte skulle trilla ner mellan tunnelbana och perrong när vi skulle på och av.

  40. Dina

    Svårast var nog att välja mellan coola svarta, snygga vita sjuksköterskormodell med massa små hål, eller gulliga färgade med blommor.

  41. Zozzo

    Dina: Precis det hände mig på väg till jobbetpå gång sent 70-tal. När tuben kom och dörrarna gled upp gled jag in i vagnen. Dess värre gled ena träskon av. Och ner mellan vagn och perrong. Raskt gick jag ur vagnen. Tåget avgick, Jag kunde se min toffla bredvid spåret. I änden av perrongen finns en grind och stege. Kilade till spärrvakterna och bad få låna nyckel för att hämta upp skon. Icke. Inga obehöriga på spåret. Med tio minuter kvar till nästa tåg hinner jag… Nej nej. Det skulle ringas på en särskild spårperson. Tog väl nån halvtimme tills hen kom, låste upp grind, gick några steg bredvid spår, tog min toffla och räckte mig. När jag kom till jobbet, kraftfullt försenad, blev det klentrogna gapflabb som svar på min förklaring till den sena ankomsten. Sens moral: man ska aldrig tappa skor på tågperrong.

  42. Min väninna satt och sparkade med benen vid Fontana di Trevi i Rom och vips åkte hennes ena pumps ner under sitsen där vattnet forsade fram. Bye, bye sko. Sedan turades vi om att halta hem med bara en sko.

    Det här hände alltså när det inte var så mycket folk vid fontänen utan att man kunde sitta vid den och njuta av en stor glass en varm kväll. Finns det sådana kvällar längre, undrar jag som bokstavligen manglades i folkmassor förbi fontänen senast jag var där? Hua.

  43. Christer

    Arrrh!

  44. Jag är pga barnbarnsbebis etc ute ur loopen och har inte läst här på evigheter, men när jag såg att IgNobelpriset delades ut i förrgår hastade jag hit för att läsa om det. Till min ganska oerhörda förvåning stod det ingenting här om detta! Varför? Jag vet inte. Jag blev tvungen att skriva nånting själv, så kan det gå.

    Nu ska jag genast läsa om Milleniumfyran, mycket tacksam att åtminstone den fanns här så jag slipper läsa själva boken.

  45. PS Förlåt att jag inte kommenterade om träskor. Chocken, antagligen.

  46. Örjan

    Anna: Tack för dit välskrivna blogginlägg. Massor av udda information med länkar.

  47. Anna — jag nämnde kort och hastigt Ig Nobel här i båset igår eftermiddag (15:54) och Niklas länkade till kycklingen med pinnen i ändan, men mycket mer blev inte sagt.

    Christer — Avast, me hearties! Arrr!

    **vaggar runt i skymningen med gojan på axeln**

  48. (Glömde, förresten — ska det vara fammoAnna eller mommoAnna, eller kanske fammomommoAnna? Har jag inte ett dugg med att göra, jag är bara nyfiken. Träffade en gammal bekant häromveckan, som berättade att han och hans fru hade lyckats få sammanlagt tre nya barnbarn på mindre än två månader i våras! Hans son och hans dotter hade fått varsitt barn, hans frus yngste son hade fått ett. Så allt hade varit lite … rörigt.)

  49. Ig Nobel – gissa vad som hände mig för några decennier sedan!

    Att jag fick priset för mina värdefulla insatser inom området toalettpapper, deras hållare och användning?

    Ja, det kunde man kanske tro. Men inte så. En av Ig Nobelprisvinnarna (Nakamats) hade fått för sig att jag hade något med Nobelpriset att göra. Jag bor ju i Karlskoga, som ansågs vara Affes hemvist eftersom han hade sina hästar här.

    Nakamats och jag hade en rätt så livlig faxkonversation (det var så på den tiden) och ibland ringde han japansk morgon. Det blev en del rätt så tidiga/sena samtal.

    Plötsligt bjöd han in sig till Karlskoga och det var min uppgift att få staden fäder (eller moder, eftersom det var kvinna) att ordna festiviteter och sedan blev det audiens hos kungen och föreläsningar på IVA.

    Rena vansinnet. Men det var lite kul att vara inblandad.

    Han fick inget Nobelpris – så stort är inte mitt inflytande. Men han fick ju Ig Nobel år 2005. Ändå något sa pigan…

  50. Skogsgurra! Jag läste hos … var det och? ja, det var det … att du hade blivit bagageberövad av transportören. Har väskorna kommit fram? Är det varmt i Windhoek? Jag undrar såååå hur det står till med tvätten!

  51. Jo, väskan kom fram på måndag. Men då var jag ett dygn försenad och väskan var fyra dagar sen. Och alla instrument fanns i väskan så det gällde att improvisera en hel del. Men nu har vi kunnat jobba några dagar och eftersom det handlar om en RCA (Root Cause Analysis) så är det både överraskande och lite skoj att vi har hittat två rötter. En som har med resonans i ett filter att göra och den andra berodde på att en bult fallit ner mellan skenorna och ställt till med en sjuhelvetes brasa.

    Varmt är det. Och igår tyckte till och med nambisarna att det var jäkligt hett. Då är det nog ganska så ljummet – om man seger.

    Jobbar ihop med alldeles otroligt bra människor. Glada, kunniga, trivsamma. Här skulle jag kunna slå mig ner.

  52. ..väskan kom på onsdag… annars stämmer det inte riktigt med tiderna

  53. Vad bra!

  54. … och just där hann det komma in som jag hann börja fundera över. Onsdag, jag. Bra, bra!

  55. “Jag”?

    Bokstaven g löper tydligen omkring alldeles otämjt. “Onsdag, ja.” trodde jag att jag skrev men ho’ vet.

  56. Örjan

    SG: Tack för att du ger dig tid att lämna rapport från Namibia.
    Lycka till med felsökningen!

  57. Örjan, den delen är klar i och med detta. Nu är det försäkringsbolag och advokater som gäller. Det blir den tuffa delen.

  58. Tack Örjan!

    Annika: jag är stolt mormor sedan i maj. Är inte helt bekväm med titeln, det är själva ljudet jag inte gillar, ännu värre är dock mommo i mina öron. Önskar att jag vore italienska och fick heta nonna! Det låter nåt det! Tillsvidare kallar jag mig för murmur, vilket barnet tycks uppskatta (och hans pappa fnissar åt pga är irländare).

  59. Bäst var när vår äldsta kallade morfar för Hipmol, ingen begrep varifrån det kom, men det satt i länge. Ta det lungt Anna, så kommer du nog få ett fint mormor-namn.

  60. Michaël Stenberg

    Men Lotten, var det verkligen kullersten på gatorna i Lund? I så fall var någonstans? Du och jag har ju jobbat där tillsammans, och jag var där senast igår – och första gången 1960. Jag kan inte påminna mig att jag sett kullersten på gatorna där.

    Precis som du är jag lite (?) av språkpolis, och något jag jämt retar mig på är att folk nu för tiden skriver och säger kullersten när de talar om gator belagda med tuktad gatsten (smågatsten eller storgatsten). Kullersten (otuktad gatsten) ser man numera mest som dekorativt inslag runt rabatter och liknande.

    Har du varit i min barndomsstad Falkenberg? Om inte, så stanna till där när du är ute och reser, och gå till S:t Laurentii kyrka i Gamla stan (Gå gärna in också och titta på de fina takmålningarna). Gatorna på ömse sidor om den, Sankt Lars kyrkogata och Storgatan, är båda belagda med kullersten. Kan du tänka dig hur det kändes att åka på den biten av Storgatan i barnsitsen på mammas Sirius-cykel på väg till Skrea strand? Det hjälpte inte att hon körde sakta; det skakade så hemskt att jag ibland skrek åt henne att hoppa av och leda cykeln! Det var värre då, för nu har de fyllt på sand mellan kullerstenarna.

  61. Förlåt onärvaron – har varit på resa och kalas och har ont i fötterna. Jag har inte ens hunnit tänka på Ig Nobel. (Men jag har sett verkliga bevis på att Skogsgurra och Nakamats klurerier.)

    Michaël (gammal kollega från NE!) — jag förstår att du undrar, men det var verkligen kullersten som vi klapprade över. (Jag har skrivit fel förut, så nu är jag noggrann med korrekta stenord.) Meeeeeen – detta var alltså 1971 eller 1972 och jag minns inte var i Lund vi var, bara att det var min klass och att vi sprang och att det var så rysligt svårt.

    Men. Kanske var vi i en annan skånsk stad, kanske var vi på studieresa?

  62. Lo

    Jag älskar trätofflor! Bor farligt nöra Båstads toffelfabrik och äger… Två par vanliga tollor, ett par sandaler, ett par röda med knyt och inte mindre än tre par toffelkängor. Lite sjukt, när man tänker efter…

  63. Anna och Pysse, min äldsta sa ovass om morfar, vavass om farfar, mammo om mormor och schammo om farmor. Ingen vet hur han fick ihop det.

  64. Jag sa Bela till min mormor, för att jag pratade spanska och menade abuela. Mina kusiner kallade henne Boa, har ingen aning om varför.

    Hade jag varit barnets morfar hade jag kanske fått heta moffa, det låter mysigt! Men mommo, nej, det låter som nånting med tomat i. (Be mig inte förklara, det är bara en bild jag får. Och inte av tibetanska momos som är jättegoda!) Men Pysse du har rätt såklart, jag får se tiden an, det blir så klart bra hur det än blir.

  65. Agneta uti Lund

    Vår äldste gosse sa nånnå och ouffa till mormor och morfar. Vår yngste kallade morfar för fårfar eftersom han hade får. Vad mellansönerna sa minns jag inte.

  66. Jag sa Mimmi till min farmor, för hon hette ju Lilly.

  67. Hur mycket små barn uppfattar vad vuxna säjer är ett mysterium. Leverpastej= Dujja. Mjölk blev Lumm och Smörgås kallades Nusse hemma hos oss.

  68. Äldsta dottern döpte sin gosedjurselefant till Terromil, men det har en solklar förklaring! Någon som vågar gissa? (Hon är född 1993)

  69. Dina

    Åh, vad fina, Lo!
    Spets. Skosnören. Gröna kängor!

  70. Zozzo

    Namn: i den här familjen heter alla teddybjörnar Mats. När dottern var liten och gosade som bäst med sin nalle fick hon frågan, Vad heter nallen? Hon tittade noga på frågaren och svarade allvarligt:Mats. (Det fanns ingen med det namnet i bekantskapskretsen). Vit nalle = Vita Mats. Brun = Bruna Mats. Den från modern ärvda: Gamla Mats. Etc. Numera är Mats synonym till nalle.
    Alla nallar är Mats. Alla goskatter är Sigrid. Sköldpaddor heter alltid Plodoppen. Ingen vet varför.
    Mormor är mommo, morfar Offa. Farfar föreligger inte, men farmor är Famme.

  71. Om jag nu skriver att Terromil är mig helt ogenomskinligt, så kanske jag kommer på svaret sedan …

    **väntar en stund**

    **väntar lite till**

    … Näh. Pysseliten! Hjälp!

    Teddybjörnarna Mats var mycket intressanta. Mina bästa nallar hette Patrik och Niklas. Patrik finns fortfarande kvar, honom släpper jag aldrig! Enligt mamma var han min allra, allra första leksak. Varifrån namnet kom och när jag döpte’n har jag däremot ingen aning om.

  72. Oj! Nu måste jag vidarebefordra vad min andra hälft nyss ropade till mig om. Han hade sett ett litet nyhetsinslag om Jackie Collins död, och de visade någon intervju när hon talade om sex å sånt i böckerna hon skrev. Det var sista nyhetsinslaget, så direkt efter kom nyhetsankaret och fick till en felsägning som heter duga: “Och nu en pitt på vädret”!

  73. Dotterns nalle hette “Snickar-Ålsson med byxan bak och fram”

    Det var lite eljest, som det heter i Norrland, för det hette han inte när jag som sjuttonåring tillsammans med andra trafikoffer sydde ihop honom som terapiarbete med vänsterarmen gipsad på Södersjukhuset. Gipsad arm gjorde att det blev något av distansarbete. Det gällde att ha hyfsad syn för att få till det.

  74. PK som är väderpojke?

  75. Och så, förstås: Vår i luften…

  76. Jajamensan. Man kunde ju ha hoppats att det var Brad, men så roligt brukar det inte bli på Aktuellt.

  77. Ja, gamle Brad. Du vet väl att hans är skapt som en bäversvans? undrar om inte skapt som en nors hade suttit bättre. Nej, fy…

  78. (nu associerar jag så fort och vilt åt olika håll att det är bäst jag tiger still …)

  79. Nu finns det iofs både grupper och bloggar för hörfel, men låt mig nämna att det tog mig åratal att klura ut vad “televianen” Fredriksson var frågan om. Det vore trevligt om fler artikulerade som Edvard Persson.

  80. Vad fattas dig,
    min Terromil?
    Jag grep en pil
    och sköt vår Macentosh

    diktar jag helt obegripligt kanske, men det är för att jag dels inte kan gissa vad en Terromil är och dels påmindes om att min äldsta son döpte sin första docka till Macentosh, eftersom han hette så själv (dvs Maxen Toss).

    Han är född 1983 och kom hem som sjuåring och meddelade att han och kompisarna lekt med Hymen och Bettelkett hela dagen.

  81. Agneta uti Lund

    Nalle Brum, Nalle Dutt och Nalle Tose hängde i flera år med i de äldsta sönernas dagliga tillvaro. Småbröderna fastnade båda för mjukishundar i stället för nallar.

  82. Ur verkligheten:
    Hyttis meddelade just att flytten är genomförd. En intressant detalj är att den gamla spegeln på salongen, som vi hade tänkt lämna till inflyttingarna och som dom inte ville garantera skulle vara kvar och därför fick följa med till nypörtet, hade text på baksidan där det står Stockholm Hall 1780. Det hade vi ingen aaaning om. Är det bra?

    Om Hyttis skulle dyka upp här så förtjänar hon en stor kram och blötpuss. Plus applåder. Hon har jobbat alldeles otroligt.

  83. Alla nallebjörnar heter Mats, Annika ska inte tiga still och Skogsgurra och Hyttfogden äger en spegel som är värd uppåt 40 000 kr.

    Nu är jag fullt uppdaterad! (Spanien vann nyss basket-EM. ska ni veta.)

  84. Örjan

    Klart OT. Ost smaksatt med David Beckhams fotsvett.
    OK vi vet ju hur doften på Havarti, Danske Ole och Limburger-ost brukar beskrivas.
    Men detta tar doft-/smakämnen till helt ny nivå.
    Undrar om forskarna även provat doft-/smakmolekyler som kan associeras till normala sexuella aktiviteter. Och i vilka livsmedelsprodukter?
    Afrodiasika via livsmedelsindustin? Viagra via maten? Eller hur bör/kan man associera?
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15509195.ab

  85. Hipp hipp hurra för Hyttfogden!

    Det var allt, just nu.

  86. Örjan

    Annika: Håller med.

  87. Michaël Stenberg

    Min erfarenhet av trätofflor: När jag sommarjobbade på Lunds lasarett (som det då hette) som städare av stängda kliniker i det stora “Blocket”, blev jag uppmanad att köpa trätofflor med gummi under för att inte halka på de våta golven. Det gjorde jag (sådana svarta som Lottens familj har i hallen, och som modsen i Lund hade då). Resultat: det tog dubbelt så lång tid att gå till jobbet som med vanliga skor. Jag hade aldrig gått i trätofflor förr och höll på att sparka av dem vid varje steg. Ändå gick jag inte på kullersten.

    Apropå det: funderade på var i Lund det ev. kunde finnas sådan beläggning idag. Fastnade för Hjortgatan (i den s.k. Kulturkvadranten i Krafts rote) som mest tänkbar, men så här ser det ut.

    Språkfråga: Lotten, jag noterar med tillfredsställelse att du skriver “tofflan” och inte toffeln. Det får du vara snäll och reda ut. Säger man så i Lule med, eller är det en skånsk/skåneländsk form? Kan det finnas en betydelseskillnad? Det har ju sagts om s.k. toffelhjältar att de “står under toffeln” – tofflan har jag inte stött på i det sammanhanget.

    Den i mitt tycke läsvärde men en smula bortglömde underhållningsförfattaren Gösta Gustaf-Janson har skrivit en bok med titeln “Tofflan byter hamn”. Har bara läst baksidestexten: Tofflan är ett smeknamn och hamn kan visst tolkas på två sätt. Gustaf-Janson var från Djursholm men tillbragte mycket tid i Båstad! Kan varmt rekommendera honom. Lotten-bloggens tecknare, NE-kollegan Sophia, lånade mig en gång hans “Stora famnen”. Sedan fortsatte jag med flera av hans böcker, som “Gubben kommer”, och “Konsuln gör helt om”, en kul skildring av den äldre generationens möte med de radikala 68-orna. Särskilt läsvärd är den självbiografiska “Gubben kom”, tycker jag. Den utkom på 1990-talet och blev hans sista bok.

  88. Mina gosedjur var döpta efter Mumintrollens olika figurwer, lätt omstuvade. Finast var Momsan, en rosarandig tyggroda i bullfrogformat. Den gula grodan hette Pomsan.
    Sonens gigantiska nalle hette Farmor.

    Anna; om du vill bli kallad nonna så är det väl bara att börja kalla dig själv för det? Så följer nog familjen efter.

    Nu mot Vadstena!

  89. Terromil är rakt nedstigen från Djungelbokens elefant! Överste Hati var nämligen en slags militär. Läs det lite bak och fram och vips får man Terromil! Solklart när man vet, jag borde såklart hintat om Disneys Djunglbok i alla fall. Learning by doing.

  90. Örjans ostlänk meddelar att Beckhams fotbollsdojor ”var använda femtio gånger så det var tillräckligt med svett i dem”. Det finner jag intressant.

    Michaël Stenberg: Jag kan i mina källor bara läsa att “tofflan” är dialektalt färgat, dock inte vilken dialekt. Min nuvarande dialekt är av den mesigaste sorten (urvattnad, liksom), men när jag pratar med skåningar dyker skånska satsmelodin upp och när jag pratar med lulebor faller jag in i hela geggan med tjocka L, mörkare röst, “jo” på inandning och kanske är det då jag hittar “tofflan” i hjärnvindlingarna.

    Mina sje-ljud ligger förresten på norrbottniskt vis alltid i främre delen av munnen, aldrig i bakre. Jag låter enligt barnen jättekonstigt.

    Jag måste verkligen öppna ett nytt bås!

    (Pssst. Om ni vill se hur mysigt Lund ser ut, klicka då på Michaëls länk!)

  91. pribus

    Nu blir jag upprörd!

    Man kan väl inte avhandla träskor utan att nämna Aarto Nyquist?

    https://youtu.be/uIEgwwZpL-o

  92. TACK PRIBUS! Jag hade ingen aning!

  93. Walle .

    När jag började 1an då hade dom flesta Sandaler då det var väldigt populärt och mode.
    I mellanstadiet i början av 70talet då skulle alla ha träskor och det ansågs töntigt att killar hade sandaler och även många flickor hade träskor .
    Många vrickade fötter och stukningar.
    För yngre barn rent av farliga då 70-procent av barnolyckorna var orsakade av träskor som också gärna pressade ner tånaglarna som då började växa fel.
    Jag fick inte ha träskor och mina föräldrar tyckte att jag skulle ha sandaler så jag blev tvungen att ha sandaler både i skolan och på fritiden för att sandaler var bra skor för barn i alla åldrar och jag skulle se välvårdad ut och göra ett gott intryck på lärare och andra vuxna .
    Vilket ledde till en del positiva kommentarer ifrån vuxna och en del elaka kommentarer ifrån andra pojkar.
    Sandaler var ett signum för att man var en väluppfostrad son.
    En del ungar hade dock fortfarande sandaler som finskor på skolavslutningar mm.
    Men under högstadieåren var vi sandal-gossar ytterst få ibland alla andra som hade träskor som väsnades i trappor och korridorer.

  94. Walle .

    Jag överlevde !

    18035614-origpic-9f6d74

  95. […] här med det galna träskomodet som gällde under 1970-talet har jag berört tidigare, men jag är så lycklig över detta mitt möte med ett par äkta platåtollor – det första […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.