Jag måste löpa linan ut.
Pärlbesatt påpekade att jag i mina två senaste inlägg har behandlat den presumtiva skallskadan och den faktiskta skållskadan och att hon nu förväntar sig ”skäll-, skills-, skulls- eller skyllskador”.
Men jag kör på skjulskadan.
Se på bilden här nere. Jag är nämligen 15 år och har druckit 33 cl folköl och en matsked maskrosvin. Billig i drift, javisst!
Jag. Och de andra, som kallades Maggan, Vogelpitt, Aggis, Pulan, Pekkari, Kricko, Sune och Karlsson. Vi gick i nian och cyklade med sovsäckar och tandborstar och skyhöga förhoppningar om kysskalas till någons sommarstuga i Persön norr om Luleå. Killarna som hade moppar (Puch Dakota allihop), körde förstås moppe dit. Och det var det som var grejen: att köra moppe. Vilket jag inte någonsin hade gjort eftersom jag helt enkelt inte gjorde så mycket annat än att spela basket.
Yr i mössan av dessa ohyggliga mängder alkohol, satte jag mig – uppmuntrad av ägaren – på en av mopparna och förhörde mig om eventuella kapade kolvar och filade kuggar eller om det kanske var tvärt om. Sedan sparkade jag på en pedal och vred på ett handtag och körde rakt ut på en mosse, skrikandes på hjälp. Moppens styre skakade och for omkring som en ödla i en flottpanna i mina ovana händer och inte förrän vi mötte det norrländska skjulet ute på mossen, stannade vi.
Ergo skjulskada.
Men shit! Vi var olagliga! Jag läser på Wikipedia:
”Tillverkningen av maskrosvin blev olaglig i Sverige år 1978, men är sedan 1994 tillåten igen.”
Och detta var 1979.
”Eftersom man inte tillsätter någon jäst och jäsningen är beroende av enzymer hos maskrosorna kan det gå fel. Det kan också hända att det möglar.”
Det förklarar att jag inte pallade mer än en mögelsmakande matsked.
Jag visste väl att du hade ett syndigt förflutet.
Utan några som helst påverkande intag körde jag in i en snövall den gången jag försökte köra moped.
Det var påsken samma år. Min olaglighet består alltså i att ha varit obehörigt ung då jag inte fyller år förrän på sommaren.
Obs! Påsk + snö + Östergötland
Går det att kombinera dem nuförtiden?
Ja, Anna, jag är verkligen jättekriminell. Vänta, jag stal en märkpenna i slöjden också!
Där ser man. Cecilia N och jag har kört brutalmoppe in i saker.
Det är kanske så att alla gör det i början?
Min moppe var förstås trimmad. Den gjorde 70, men den var också stark; Jag kunde ta två pers på häng i något som Assar Rönnlund skulle ha kallat en lång ’flatmota’ och ändå segla förbi andra moppar på vägen till plugget.
Nämen dra på trissor (som Assar Rönnlund också kan ha sagt), jag har aldrig hört ”lång flatmota”!
Det är alltså flatmotan till radiostudion som får mig flåsig och svettig.
Medans middagsgästerna diskar roar jag mig hos Lotten.
Mina första mindre lyckade moppefärder var på Björktorpsskolans skolgård i 12(?)-års-åldern. Vår oerhört mogna och världsvane baskettränare Pedda (var han 14 eller 15?) visade sitt vrålåk för det begeistrade tjejlaget.
Problemet var att moppeägaren bara hade ögon för en enda av tjejerna så vi andra fick klara oss själva – ingen hade sett en moppe förut.
Aj! OJ! Vält!
På något vis var det rätt gulligt att pojken satte människan (den enda) före maskinen.
Liten värld, Pipopp: Pedda är på samma disco som min dotter i detta nu.
Men nu missar ni ju det viktigaste, hur gick det för moppen?
Vv – selloo, stavas det så? Den stora vertikalfiolen menar jag. Eller syftar det på klosett försäljare? (särskrivningen är avsiktlig, det var förslaget från stavningskontrollen i blogger)
Joorå, moppen fick lite patina på styret, men funkade bra. (Det var en Push Dakota från 1975; tydligen var de som vinsorter och 75:an var bättre än andra.)
Pipopp: Pedda hälsar från discot att du väl är 65:a?
Nästan rätt. Jag spelade med 65:orna …
😀
Och nuuuuuu står Pedda utanför min dörr.