Jag hade ju kunnat skriva ”jo tjenare” istället för ”my ass” där i rubriken. Men i frustrerade ögonblick låter man så mycket coolare som Bruce Willis än som Åsa-Nisse.
Minns ni?Först hade jag ett obskyrt, litet webbhotell, men där krympte rummen tills de helt enkelt tog slut förra våren. Då bytte jag till ett annat webbhotell – där allt funkade så bra att jag inte ens behövde slå nian ner till receptionen en enda gång. Då, plötsligt, stängde det välfungerande, välstädade plejset – men ledningen hjälpte hotellgästerna så att de skulle kunna sova gott ändå någon annanstans. Så här:
- Spray (det gamla) sa att flytten till Ballou (det nya) skulle ske ”på lördag kväll”, men stängde av strömmen redan på torsdagen.
- De ersatte hotellet med en kuliss – gick man in genom entrén, trillade man ner i en varggrop och spetsades på pålar.
- De satte tvångströja på alla gäster och klippte av deras tunga.
- De sa lugnt precis som SJ att allt nog aaaaaalldeles strax skulle ordna sig.
- De hänvisade alla gästerna till nya rum utan säng, tv, dusch eller minibar och förresten fick vi ingen nyckel till rummen heller.
Jag var frustrerad, men klagade inte. De hade det ju nog inte så lätt. Men på tredje dagen skrev jag ett vänligt mejl. På frågan ”vofför” fick jag detta svar:
”Meningen var inte att det skulle bli något driftavbrott men av någon anledning har din sida blivit ompekad mot våra namnservrar för tidigt.”
Grrrr. Det där ”av någon anledning” är som när det är snöstorm i april. Man kan bara hötta med näven eller knyta den lite lamt i fickan.
Jag kunde visserligen mikroblogga och skriva saker på Facebook, men att blogga är som att borsta tänderna och då duger det inte att bara gnissla lite med en liten fjölig tandtråd. (Tack till Deeped, Studiomannen, Mymlan och Pseudonaja som till och med bloggade tröstande om min banala misär. Och alla roliga Facebookhälsningar! Samt AB, som liknade mig vid ett trafikljus mitt i korsningen Sveavägen/Kungsgatan.)
Tala gärna om att ni kunde läsa detta, för då vet jag att det inte sitter spenat mellan framtänderna. Liknelserna och metaforerna som står som semaforer i hela texten får ni på köpet – det är så det blir när man är bloggbe[d]rövad.
joråsåatt, nu funkar det. Ja, helt säker är jag ju inte men jag kan i alla fall se inlägget…
oderland är ju snälla annars
HURRA! Tack och lov!
Hej och hurra, jag kan läsa! Dessutom fick jag en ordverifiering som nästan ser ut som mitt efternamn, så då blev jag ännu gladare.
Att kommentera det här inlägget är som att spela Memory med samma bild på alla brickorna: odramatiskt men jag har i alla fall fattat hur det går till (dvs en halvsovande hyllning till dina underbara liknelser; hyllningen framförd på en Blackberry i ett mörkt sovrum, under täcket, med en snarkande make intill).
Ja Lotten! Nu kan jag läsa din sida igen. Det funkar! Eller som Store Bror sa när jag lyckats kortsluta hela huset (akvariestädning), bytte propp och sen fick igång elen i nämnda hus: ”tur att det alltid ordnar sig”.
Hurra! Ni finns!
Nu ska jag bara få ordning på mejlen — den funkar fortfarande inte. Kan ni begriiiiiipa (ordet får gärna läsas i falsett) hur det känns att inte kunna mejla på drygt tre dygn? Som att har förstoppning och diarré på en gång.
Jaaaa, äntligen är du tillbaka!!! Välkommen 🙂
Så härligt att få börja dagen med att läsa ’my ass’ hos Lotten 🙂 Välkommen åter.
Summan av lyckan tycks vara konstant:
– Nu funkar https://www.lotten.se
MEN
– Vårvädret har svunnit.
I det senare fallet gäller ju bara vänta och se.
ELLER
”tur att det alltid ordnar sig”.
Jo men visst läser jag det här. Det är inga problem.
Tranmogrofieringen har lykats. Du är tillbaka
Jag läser. Och drar en suck av lättnad. Kan informera om att det ropats lite oroligt efter dig lite här och där. Upprörda utrop på Twitter i lördags, tror jag det var: ”Lotten är borta!”
Skönt då att jag hade läst din status på Fejjan och kunde gjuta lite olja på vågorna.
(Det där sista skrev jag apropå dagens wv: water.)
Jag undrade vad som hade hänt. Letade reda på din djefla man och började förstå. Tur att det inte fanns några jobb för mig på den firman. Då hade man fått sitta här och skämmas nu. Nu är jag bara glad att du är tillbaka. Gick tydligen och la mig för tidigt igår.
Jahaaaaa, det var DÄRFÖR som folk jag skickade hit återkom och sa att det inte funkade!! Jag kollade aldrig, jag går ju inte in om inte det uppdaterats i Readern eller jag ska spamma mer värdelöst vetande i kommentarsfältet.
Oh så retligt för dig, och välkommen tillbaks nu!!
Puh!
Jo, vi ser dig!
Och wv, lika käckt och nytert som någonsin, rekommenderar ”homsim”. Det kanske vi skulle ha tröstat oss med medan du var borta, lite homo-sim? 🙂
Visserligen snöar det och visserligen har jag två stukade lillfingrar, en bruten (felläkt?) lilltå och en mosad stortå samt ont inne i näsan (förmodligen smittkoppor eller böldpest) … men nu funkar min mejl igen.
Det känns som om jag har gått klädd i ett hårt åtdraget snörliv i fyra dagar och det nyss sprack. Aaaaaaaah.
My ass! Nu föreslår wv ”mystrut” i stället.
My strut? Äh. Jag tycker nog my ass har mera stuns ändå.
Lotten är tillbaka!!
wv fokuserar på en annan kroppsdel: stomac
Ni vet att jag blir glad av snygga WV? Skicka dem gärna till mig. Nu blev jag plötsligt utloggad (tekniken är emot mig) så min WV här och nu presenteras härmed:
mosers
Hm. Den var ju inte ett dugg bra. Varken fin eller rolig. Jag tar en ny. Aaaaaaaaaaaaah!
ingespri
Fast ”jo tjenare” är ju mer åt 91:an än åt Åsa Nisse. Undras förresten vad Åsa Nisse skulle ha sagt. Och förresten, när jag tänker efter, så kan man parafrasera det där kända ”what would Jesus do?” i situationer när man inte kommer på vad man ska säga. Man kan tänka: Vad skulle Åsa Nisse ha sagt?
Wv ”versism”?
Nytt ord för besatthet vad gäller lyrik? Allt ska sägas på vers?
Köttfärs, köttfärs!
– Äsch.
Detta var en dålig
vers.
Wv har blivit miljömedvetet: blyfy
Jag tror mitt wv försöker säga många grattis, fast med gammalhebreisk böjning: gratot.
Det var tur att du skrev en liten brasklapp häromdagen om att du skulle byta. Det gjorde att jag inte blev (så) orolig, bara frustrerad.
Slipper vi den här proceduren nu på ett tag då?
Det pågår något skumt här. Jag får kommentarer till detta inlägg in i mejlen — kommentarer som inte syns här i båset.
There’s something rotten … och det är inte Johhny. Rotten.
Nåmen. Nu har jag försökt tränga mig in i både Åsa-Nisse och 91:an. Eftersom jag hade Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk som patient när han var Sjuk och jag jobbade som sjukvårdsbiträde, känner jag mig närmare honom än t.ex. 91:an.
Fast jag tycker fortfarande att Åsa-Nisse säger ”jo tjenare” — men inte i betydelsen ”my ass” utan mer som ”hejsan svejsan, var har du kaffegöken?”.
Nu måste jag försöka få en innerligare relation till 91:an.
Har du träffat Ragnar Frisk? Han gjorde den absolut uruslaste filmen i världshistorien: Raggargänget, där inte ens Ernst-Hugo i cowboyboots var en behållning. Men storbandsjazz och låttexten ”Du har grönt ljus för mig, din raggartjej”, var ganska underhållande.
Men kära nån – jag kände Ragnar Frisk när han var frisk. Min pappa var revisor på samma filmbolag, och en film hade en scen från vår gård på Söder. Jag staterade där som femåring eller så.
Senare spelade de in en film på Viggbyholmsskolan där jag gick, och alla ungarna trängdes framför de stängda glasdörrarna till gymnastiksalen, tror jag det var. jag trängde mig främst. Döm om min förvåning förtjusning när dörrarna öppnades bara för mig! Jag fick komma in, titta på inspelningen och sitta i Ragnar Frisks knä.
Han var väldigt snäll mot mig, så inget ont om honom, tack!
Geting! WV säger geting! Vad häftigt!
(Nu glömde jag helt bort vad jag skulle skriva egentligen.)
Ragnar Frisk var alldeles förtjusande, AB, så där finns intet ont att säga. Jag favoriserade honom alldeles otroligt (om han skulle ta och bli frisk och ge mig en roll, var baktanken).
Det roliga är ju att vi alla är buskisrekryter tack vare våra födelseår. Jag är 64:an, och mina ungar är 87:an, 89:an och 91:an (!).