Pseudonaja och Stationsvakt. (Typisk bloggölsbild.)Pyttipannabloggare som jag kan blanda vilka ämnen som helst. Jag skulle kunna göra inläggen till en trerättersmeny och avhandla ett ämne åt gången och därmed blogga flera gånger om dagen. Men si, det vill inte jag.
Tågtid
Jag sitter just nu på 10:51-tåget på väg hem. Men när jag kom till Centralen blinkade NY TID! på alla skyltar och tavlor. Den nya tiden var 11:00. Vis av tidigare erfarenheter (vilket inte alls behöver vara en sanning, man kan fortsätta vara hur ovis som helst hur många erfarenheter man än samlar på sig), gick jag till informationen för att höra hur pass säker den nya 11-tiden var.
– Ja, det står ju dessutom ”preliminär tid” under ”ny tid”, så jag är lite orolig för hur sent det här tåget kommer att bli eftersom jag har ett oerhört viktigt möte som jag inte får missa i eftermiddag. (Möte = basketmatch.)
– Ojoj, sätt dig här och vänta, sa den väldigt tillmötesgående informatören och sprang bort till en kollega i ett helt annat rum.
Jag väntade. Klockan blev 10:47.
– Tåget står [min kursivering] just nu i Solna, så det kommer faktiskt inte att bli mycket senare än 11:00! sa den tillmötesgående när hon kom tillbaka.
– Tusen tack, jättebra, sa jag och släntrade mot spår 12a när klockan var 10:48.
Sedan hände allt väldigt snabbt:
10:50 sa högtalarrösten att mitt tåg ”strax kommer in på perrongen”.
10:51 kom tåget, som tydligen hade körts ganska snabbt från Solna.
10:53 ändrades NY TID! till 10:55.
10:55 avgick tåget.
SJ kan nog räkna med ett antal ilskna resenärer som missade tåget eftersom de stod inne i värmen och kallt räknade med 11-tiden. Det är ju liksom inte ofta man får vara beredd på att tåg inkommer tidigare än vad som sagts, även om det står ”preliminär tid” på skyltarna.
Bloggöl
Bloggservetten. Den får man förstås publicera på sin blogg, om man vill.Igår samlades vi i Birkastan (Stockholm) för att klämma och känna på varandra lite mer. Närvarande var:
Lotten (så dumt att ange mig själv bland de närvarande, hur skulle jag kunna rapportera om jag inte var där?)
Stationsvakt
Anna Toss
Christina
AB
Månhus
Pseudonaja
Dieva
Mrs Li
Comvidare
Vi började på Café Giljotin, vandrade vidare till Restaurang Rabarber och fortsatte till Toy, där vi tog det lugnt. På Rabarber beställde halva gänget kalvfilé, men fick kalvlever. Nu är det ju alls inte samma sak, så vi knorrade, fick ny mat – och åt alltså i olika omgångar. Servitrisen fungerade precis lika förvirrat som jag hade fungerat om jag hade varit servitris:
– Dina musslor kommer strax!
– Nej, jag ska inte ha mu… hallå!
– Vad har ni beställt? Ni är ju åtta men jag har bara sju beställningar!
– Ja, det är riktigt, han där ska inte äta.
– Men ni andra då?
– Jo, vi ska äta.
– Jamen då stämmer det … väl? Vad var det ni ville ha, sa ni?
Men när vi nekades rabatt trots debaclet med levern, var vi inte lika förvirrade, jag och servitrisen.
– Ni måste betala fullt pris. Ni fick ju maten.
– Till slut, ja. Men vi fick inte äta samtidigt, vilket är väldigt viktigt för oss.
– Vi kan inte ge er maten billigare än den kostar.
– Då skulle jag vilja tala med din chef.
– Ska jag ringa till honom menar du?
– Ja.
(Ringpaus.)
– Ni får kalvfilén [fnys] 35 kronor [fnys] billigare.
– Tack!
På Toy fick AB två olika, oätbara maträtter. Där kunde vi däremot prata, vilket är vad vi (annars skrivande personer) tycker om. Till nästa bloggträff ska vi banne mig göra en lista på lämpliga lokus med öl, vin, kaffe, mat och lämplig akustik. Bloggare har nämligen enligt de senaste, vetenskapliga rönen selektiv och dålig hörsel samt pratar med icke justeringsbar volym.
Tavla på Rabarber. Det är Fru Justitia som s/m-bödel, tror vi. (Restaurangens inredning speglas i glaset.)
Jag sprang i väg en timme för att gå på teater Giljotin och hittade sedan gänget på Rabarber. Maten på sista stället där jag åt ensam, var mycket riktig hemsk. Betala fick jag dock. Idag träffade jag vem om icke Christina utanför nämnda ställe och hon har varit där – en gång. det räckte.
Låt mig dock ta den förvirrade servitrisen på Röriga Stället i försvar! Hon kom tillbaka från chefsringning och sa: ”Jag bedömer att ni inte ska behöva betala mer och ber om ursäkt för att ni fick vänta.” Ungefär. Fnysfritt, faktiskt, när hon väl bestämt sig.
Hur som haver: Akustiklista behövs verkligen. Alla uppmanas att gå in på krogar nära sig kvällstid och provlyssna! Nio personer ska sitt amysigt och kunna höra varandra, även lågvolymspratare och illa-hörare.
Tack för senast. 🙂
”sitt amysigt”, skrev jag.
Vad är det? En uppmaning att sitta otrivsamt?
Simkortspengar utdelades stod det som bildtext. Vet du hur jag tolkade det (hade glömt gårdagens badhusentré-prat)? Jag tänkte ni skulle ringa chefen för restaurangen – där servitrisen borde gå charmkurs- och att ni skramlade till ett telefonkort (ett nytt med eget simkortsnummer eller nåt ditåt alltså). Snacka om missförstånd! Eller Miss Oförstånd snarare.
Men jävlar i helvete i min lilla låda!! Jag käkade nämligen själv på Rabarber igår och på vägen ut tvivlade jag på mina ögon eftersom jag tyckte jag såg dig sitta vid ett bord med ett gäng som dessutom såg ut att kunna vara bloggare (vet inte hur, men det är en känsla jag får). Tittade till både en och två gånger och skakade på huvudet och gick vidare för inte katten kunde det vara Lotten som satt just där, just då. Och så lämnade vi stället. Men nu ser jag ju att det nog var du ändå och jädrans vad sur jag är på mig själv för att jag inte stannade till och åtminstone ställde frågan!
Men vad tusan, Mia* — nästa gång går du ju på bloggöl med oss!
Fick du också kalvlever?
Tåg är et nödvändigt ont.
I all välmening:
VET du att du inte har HIV?
Förslag till alternativ rubrik, som skulle roa typ matbloggare som typ mig:
”Varning för rabarber.”
Eller kanske:
”Hurra för Toy!”
INTE hurra för Toy… oätlig mat, som sagt. (Köttgryta med råa morötter i? Torra småbitar av kyckling i härsken fisksås?)
Nu verkar det som du behöver vila så att du orkar prata i radion på onsdag 🙂
Gårdagens besök på Rabarber fick mig osööökt att tänka på Gordon Ramseys ”Hell’s Kitchen” (som jag har glömt vad den hette på svenska). Undrar just vad denne kock som inte håller inne med sina åsikter hade haft att säga?
Ab, jag gillar din variant på särskrivning.
Tack för trevligt sällskap allihop!
Mia får ta sig i kragen till nästa gång.
”Café le fil du Rasoir” (Helsingborg)har pratvolym och högt i tak, fel musik dock om man är 13 år.
Ikväll testar vi ”Bonasera Bonasera” i samma stad, Pysseliten och Karlsloken roar sig kungligt ett par dagar, men som tidigare rapporterat tog vi inte tåget då förtroendet för dem är en smula naggat i kanten.
Radiotanten (intressant namn!): Ila, ila, ingen vila — imorrn ska jag ju (fylla år och) gå på Aftonbladets bloggala. I stora skor.
Tack för en mycket trevlig kväll! Och Grattis!
Jag hade väldigt roligt! Hoppas att det snart blir tillfälle igen!
Och dåligt minne! Lider somliga bloggare/parasiter också av. Först körde det ihop sig, sedan lättade det, sedan dök oväntad möjlighet att gå på bio upp – och så trillade slutligen ut genom … ja, var bloggträffar nu trillar ut.
Jag åt mat hemma. Den var god.
Nej, jag fick inte kalvlever – jag beställde älgentrecôte. Och sällskapet som beställde kalvkotlett fick precis just det också. Trist att det funkade så dåligt för er!
Och ja, jag måste nog hänga med på bloggöl framledes. 🙂
Nästa bloggträff får ju helt enkelt bli på Gyllene Prag i Göteborg. ”Plismama” vädjar WV. Okejdå, svarar jag.
Grattis på födelsedagen!!!
Den enda gången jag har varit på Rabarber så fick jag (efter rimlig väntetid) en alldeles underbar choucroute garnie! Personalen log, och kunderna myste.
Kanske helt enkelt en dålig dag på ett bra ställe? (Sa jag hoppfullt, för jag gillar ju Rabarber.)
Födelsedagshälsningar
När maten ska betalas sitter 9 personer vid bordet. Det torde vara tämligen uppenbart att vi inte är på morfars 80-årskalas, på firmafest, eller på rehearsal dinner inför ett bröllop, dvs ett sällskap där en (1) person plockar upp notan. Jag kan inte begripa att det ska vara så komplicerat att skriva ut en nota per person.
Nu ska inte Rabarber få hela skulden för detta, men jag känner hur irritationen växer för varje restaurangbesök. Snart kanske jag självantänds och flamberas (note till efterlevande: jag vill serveras med vaniljglass)!
Nu när jag gnällt av mig så vill jag säga att sällskapet var det verkligen inget fel på. Er skulle jag ta utan delad nota! Alla dagar!
Ny öppnade O’Leary’s på Storgatan fer automatiskt en egen notatill var och en. Brilliant (som min engelske tecknare säjer om allt jag gör elelr föreslår).
Ett ätställe där man kanprata är Mornington hotells lobbbybistro. Vilket ord! lille m och hasns vänner har gärna sina arbetsluncher där; mat och dryck och pratklimat. Man kan också lätt fösa uihop bord om man är många. God mat. Ibland är det jazzafton med sång och musik. Då är det svårt att prata. Så klart.
ursäkta särskrivingar och felstavnibgar. vänsterhand är inte att lita på. versaler sk-iter jag i också.
gratulatiioner har utgått i annnan ordning.
[…] Mrs Li är en ny bekantskap för mig. Hon är väldigt rolig både på och utanför bloggen, och dessutom skriver hon föredömligt kort! Man hinner läsa alla hennes roliga inlägg utan att […]