Hoppa till innehåll

Ööööken och motivation

Näe. Nä. Nope. Suck. Stön. Niente. Nein.

Snacka om backlash.

Skriva blogginlägg om något annat än OS? Nej. Sitta och titta på tv utan kamera i handen? Nej. Gnissla tänder, hoppa jämfota, läsa tabeller och tjoa? Jatack.

I vanliga fall hade Svensktoppentävlingen i lördags varit en megagrej som jag hade livebloggat från, som jag hade förhandstipsat om, som jag hade fotograferat före, under och efter. Istället var jag mest irriterad över att jag var tvungen att sända radio istället för att se på Jörgen Perssons match om tredjepris.

Klädd i Lasse Berghagen-blått sprang jag omkring bland artister och deras släktingar samt åskådare och lördagsshoppare som mest tyckte att vi var i vägen.

Vi programledare skulle vara färgglada – jag är stora blå medan lilla gul (Jonas Carnesten) syns i bakgrunden.

I ett band – Hosting Ambience – hade basisten häromdagen i en hiss klämt av sig två fingertoppar, varför han lirade med ett jättebandage.

– Men hur går det här då? sa jag förbluffat och körde micken upp i näsan på honom.
– Alldeles utmärkt. Musiken sitter inte i fingrarna, svarade basisten lugnt och spelade sedan så att strängarna glödde.

Inspirerad av den mumlande filosofen Kutte i SVT:s OS-program kommer här mitt eget avsnitt i ”Filosofrutan”.

(Fanfar och signaturmelodi. Kameran zoomar in mig och programledaren.)

– Välkommen, filosof Bergman.
– Tack. Tänk att i vissa lägen kan smärta, otrivsel, trånga skor eller dåligt väder ignoreras totalt. I andra lägen måste man ha rätt känsla, följa sitt hjärta, ha millimetrarna på sin sida (och muta domarna).
– Hur menar du nu?
– Jo, men det här att Carolina Klüft inte vill sjukampa eftersom hon saknar motivation – påminner inte det om när Christian Olsson 2004 plötsligt skulle börja tävla i höjdhopp för att han … saknade motivation? Jag ska säga att jag gör en himla massa helt utan motivation bara för att jag förstår att det i längden är bra. För mig eller någon annan.
– Är Klüft och Olsson ena mesar?
– Öh. Nu ska vi se hur jag ska knyta ihop motivationssäcken. Vad jag menar är att … orsaken till att vi som land inte är mer framstående vad gäller både idrott och andra yrken (ja, även jag inser att idrott kan vara ett yrke) är kanske att allt ska gå så himla lätt? När det tar emot, kanske det bästa inte är att ge upp utan att fortsätta?
– Är alla svenskar bortskämda?
– Lägg inte ord i munnen på mig, din slyngel. Nej, men kanske är vi alltför vana vid att bli omhändertagna och dulliduttade med. Kanske behöver alla vänja sig vid motgångar för att … klara motgångar. Om man som basist klämmer av sig fi…
– Sammanfattningsvis menar alltså filosof Bergman att vi ska slänga ner barnen i kolgruvor och göra livet svårare för ”de svaga i samhället”. Vi har tyvärr slut på programtid nu.
– Nej, stopp! Det var inte så j… hall… ååå…

(Filosof Bergmans protester dränks av signaturmelodin.)

Harry Porter (!) vinner på 1,90 m i OS i London 1908. Och landar liksom i en kolgruva. Aj.
Share
Publicerat iBloggen

10 kommentarer

  1. Orangeluvan

    Men, hur gick det, hur gick det med svensktoppstävlingen, var det kul, vad sade du, vad sade publiken, vem vann, vad fick vinnaren, var det ett bra program?

  2. Eh. Jag tror det gick bra. En vinnare vann och en av förlorarna (en rappare) försvann medan de andra fick rosablå liljor.

    När en radiosändning är färdig är den ju puts väck omedelbart. Poff. Så länge man inte får skäll och tillsägelser, har nog allt funkat precis som det ska. Jag lyckades i alla fall vara opartisk och råkade inte nämna några varumärken.

    En av låtarna hette ungefär “Mamma, mamma” och handlade om en mamma. En annan hette Schackmatt och handlade om “Mannen”. Men ingen verkade riktigt veta vem Mannen var.

    (Jag raljerar. “Mannen” = kompis. Liksom.)

  3. Har du läst “I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard?
    Karln har helt rätt och det har filosof Bergman också.

  4. [texten i Mamma mamma]: upplägget gör att jag förstår varför …

  5. Filosof Bergmans svärmor fick poetisk ingivelse:

    Fingrarna blödde
    spelade sedan
    så att strängarna glödde,
    tur att han inte dödde…
    eller fick pares!
    Denna icke-mes,
    som,om man får tro Lottens tes,
    i populationen är gles.

  6. Det där att förstå att något är bra i längden, är inte det ett slags motivation? Om man ska vara petnoga.

  7. Nämen det var väl bra — att ha brailängdenmotivation?

    (Jag sprang 4 km utan boll idag. Helt obegripligt tråkigt och förfärligt, men bra i längden. Fast så himla lågt är ju inte 4 km.)

  8. Vilket antyder att när Lotten i vanliga fall ger sig ut i motionsspåret så har hon basketbollen med sig? Dribblar i nerförsbacke såväl som i uppförsbacke.
    Fast helst springer hon väl i så fall på asfalt som ger bättre studs (antar jag).

    Jag tycker att 4 km är en bra längd.

  9. kusin stina

    Fokuserar jag på fel saker i ditt blogginlägg om jag anmärker att Harry Porter har ett namn förvillande lik en populär tonårstrollkarl. En konspirationsteori? Har JK Rowling baserat sin figur på denne man? Frågorna bör ställas …

  10. Du fokuserar helt rätt, kusin Stina. (Därav mitt utropstecken.)

    När jag gör en barnboksserie som slår världen med häpnad ska huvudpersonen heta Anders Märderud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.