Don Martin-lexikon här.Onomatopoetiska ord är ljudhärmande. Som exempel brukar man alltid rabbla sörpla, bom, susa, krasch, knarra, slafsa rissla, pang och kvittra. Själv brukar jag dra till med kartong. (I alla fall om man slår på den och den inte är full av kuddar, så det så.) Prutt, fis och fjärt kan få till och med antikunskapsfolket att fnittra.
(Liten parentes bara. Har ni träffat dem – antikunskapsfolket? Som säger:
– Nej, ska du börja berätta om ord nu igen!
– Vaddå, vasarunu, nej förklara inte, prata bara som folk! Tyst!
– Nej, det har jag inte hört talas om, och inte vill jag veta något om det heller.
– Ah vaddå, jag var inte född då.
– Blablahajblablablaj, jag är liksom fem år och stoppar fingrarna i öronen!
Är det fullt i hjärnan, eller? Nåväl. Slut på liten frustrerad parentes som alls inte kommer från oben utan bara kommer.)
I gårdagens kommentatorsbås skrev jag att smör rimmar på beurre. Inte vet jag om det var det som triggade associationskonstnären hakke att börja fantisera om onomatopoetisk mat. Vips drog Veka upp fler exempel, som ju måste dras upp till blogginläggsytan.
- gurgelvatten (som ju inte är mat)
- pangkakor (som näppeligen smäller)
- näktergalstungor (say what?)
Jo:
Aldrig satte Lucullus sin fot i köket.
Honom bjöd okokta näktergalstungor emot.
Han ville se färdiga rätter och snygga pastejer.
Han älskade bordets plaisirier och middagens trivsel.
Så aldrig satte Lucullus i köket sin fot.(Alf Henrikson)
Knake är en onomatopoetisk, lundensisk korv som är så tjock och blank så, påminde Agneta om. Skinnet är så hårt spänt att det med ett kraftigt knak spricker när man sätter tänderna i det. Kex är förstås onomatopoetiska om de inte har glömts bort i en gammal utflyktsväska eller doppats i varm choklad.
(Ibland öppnar man dörren till kommentatorsbåset och vinkar in lagom många anfallare och försvarare som gör som de ska så att vi vinner matchen. Ibland fylls kommentatorsbåset av fantastiska, helt oberäkneliga tusenkonstnärer och gökungar. Nu öppnar jag båsdörren och har ingen aning om vad som komma skall. Lovely.)
Men låter inte grill precis som ”grill” när köttsaften eller marinaden börjar droppa ner?
Jag vet inte varför men jag kom att tänka på den här sången:
Hertigen av Pisa vill jag prisa,
där han satt och spisa’ på sitt slott.
Tuppar och kalkoner, champinjoner,
ostron och meloner, det var gott.
Skeden tog ett skutt i,
tuttifrutti, rätterna var sjutti plus kompott.
Hummer-medaljonger, sju kartonger,
kex och höns-buljonger, i karott.
Han blev av utav grädden, längst
på bredden,
tornet kom på snedden, för hans skull.
Lammsmäckor är väl lite onomatopoetiska? Inte när man äter dem men när man steker dem. Jag har för mig att det står i Annas mat att smeten ska vara så lös att det smäcker i stekpannan. Eller också har jag hittat på det själv.
Fast lammsmäckor smäcker inte. De är ungefär som hamburgare snarare än en wallenbergare. Till 500 gram färs använder man drygt 1 dl grädde. De finns på rulle som snabbmat. Går hur lätt att skära som helst. Det är snarare kryddorna och lammfärsen som gör en smäcka.
Japanska kryllar av onomatopoetiska uttryck. Om jag minns rätt så finns det 5 eller 6 onomatopoetiska uttryck för hur det regnar.
Hamburgare tror jag inte på, men grannens ungar sa handbörjare och då tycker jag att det funkar bättre, fast kanske mer ur ett funktionellt än ett audiellt perspektiv. Finns det ett annat ord för sådana ord?
Annars gillar jag både glass och grädde!
Jag tycker inte gruppen håller sig till ämnet!
Vi hade planerat att åka och plocka jordgubbar idag men vaknar vid ett rasslande: Det duggregnar i de torra löven på de stackars träden efter nästan 4 veckors torka, varav de första två i brännande sol och den sista i 17 sekmeters kuling.
Jag tänkte på nåt när jag läste men det föll bort. Nu kan jag bara tänka på fuluttalet av entrecôte (angträkå) och att de som säger så nog inte tänker på att côte betyder båge som i revbensbåge OCH kust. Och att kust och côte kanske kanske är samma ord? Alltså har samma ursprung? Nu måste jag bestämt googla.
Det var ju det jag skrev, Den Blyga: man behöver inte hålla sig till ämnet. Man kan överraska!
Handbörjare. Mmmm. Funktionalitetologi? Som att jag när jag var liten inte sa ”toaletten” utan spolalätten.
Pärlbesatt! Jag har en lätt pryd kompis som inte kan säga [antrekåt] eller [angtrekåt] eftersom det låter som det låter. Fuluttalet [antrekå] och [angtrekå] räknas förresten som korrekta numera. Själv tycker jag mer om pommes frites. (Pommfritt.)
Ljudhärmande föda åtminstone inledningsvis:
Popcorn
Och wv låter som något ljudligt ätbart:
rzsmysrf. Nästan.
En nylig bloggtext fick heta ”knork” eftersom det beskriver precis hur det känns. Ibland blir allting bara för knorkigt! Ett muttrande över något komplext som får hjärnan att knorra missbelåtet.
Mitt som jag sitter och skriver fakturor så dyker än det ena än det andra onomatopoetiska ätbara upp. Den i går funna knaken ledde av sig själv i dag till:
Knäck i alla dess former. Knäckebröd som dessutom kan vara knallhårt! Nedsväljes med en vattenslurk eller mjölkskvätt. Brytbönor inleds ju med det ljudhärmande bryta. Somliga avslutar en god måltid med att instoppa det
onomatopoetiska snuset även om det ursprungligen skulle dras in i näsan.
Lite mer matpoetiskt av Alf Henrikson, där åtminstone den kokta fisken låter som något ljudhärmande, åtminstone för någon som inte gillar fisk.
Franska matsedeln
»Låt se, vad står det nu här?
Morbleu!
Soppa jardinière?
Parbleu!
Kokt ulk à la Dumas père?
Sacrebleu!
Biff Helène, vad är det som är?
Ventrebleu!
Var god skingra mitt mörker och min oförmåga!«
»Jadå, jag ska genast gå ut i köket och fråga.«
Är inte ”hummer” ett sådant ord. Lite hummande och väldigt mumsigt: hummer.
speddekaga låter med som det smakar (och knastrar) dvs. inte gott, men då måste det ju sägas på skånska iofs.
(appropå ingenting: såg du den fina gruppkramen Torres åkte på nu i slitet av första halvlek. Ser sååå mysigt ut :))
wv: augaus: nån form av nötkreatur som gasats ihjäl.
slutet kan man med säga även om han såg sliten ut.
Åh, vad jag gillar de här underbara verserna som dyker upp i kommentarerna. Själv är jag så obildad att jag får hitta egna.
Genom att översätta smör
rimmar det på franskan beurre,
och frågan är om inte butter
nästan rimmar på cafe latte?
Men kockar som är riktigt flinka
föredrar ändå rimmad skinka.
Andra maträtter som känns onomatopoetiska är borsjtj, som ju ska sörplas, och sushi, i alla fall om man får för mycket wasabi.
Butter och latte! Ha-ha-hakke!
Glödhoppa
(Gotländsk stavning kan jag inte.)
Inte ljudhärmande, men visuellt beskrivande hur de rimmade lammspjällen hoppar i stekpannan.
Finns det även något adjektiv för denna typ av ord?
wv yxtio Storhuggarens redskap?
Fräsa låter som att fräsa. Jag riktigt hör hur stekfettet spritter och smäller.
Fräsa är ju ljudhärmande och det får mig att tänka på att så är även frasa och då är inte steget långt till frasvåfflor.
Jag beställer härmed en blogg om folketymologier, som ryggmatism, övertrakassera etc.
Förövrigt heter det inte pomfritt utan fompritt (liksom bart svinbär, böttkullar, bandtorste osv).
Visste inte att praxis gjort så att angträkå är okej. Det blir AHAHALDRIG okej för miiiiig iaf.. Lika lite okej som att säga ta tillvara på eller skriva igentligen. Så det så! 😉
Ja och tack samt amen, Pärlbesatt, folketymologier måste jag börja fnula på! Bart svinbär på er!
”Nykräkta koftor med dicke myll” toppar mitt folketymologikunnande.
Från egen fatabur eller snarare avkommans så är två fortfarande i svang: Fördrålet och dunsan.
Detta måste följas upp! Vilka fina exempel!
Men ”fördrålet och dunsan”? Hm.
Fast de nykokta kräftorna var ju felplacerade stavelser à la bart svinbär, inte folketymologier, som … ett övertrakasserat konto. Hittade inget bra ANNAT exempel än det jag redan gett, retligt nog. 😉
Okej, jag hängde inte riktigt med.
Barnetymologier är kanske då, eller bara rent barnspråk:
Fördrålet = förrådet
Dunsan = dammsugaren.
och wv säger sometjd
och inte vet jag vet det skulle kunna vara mer än någon tjäder, kanske.
(Jag är trött märker jjag!)
En fyraårig flicka som sprang på mig sade spontant: ”Försäkta!”
Min från Nya Zeeland invandrade svåger berättade att han hade sökt sig till ”arbetsförmodligen”.
Arbetsförmodligen var ett toppenförslag!