Hoppa till innehåll

Social antifobi

Jag är blyg. Johodå, det är jag visst. Men jag gör som Pippi Långstrump: tar det på kommando.

(Igår var jag med min blygsel och en massa andra människor på studiebesök i boksläppsvärlden – igen. Det är väldigt få fjäderboor, väldigt lite paljetter och nästan inga pressfotografer, men väldigt mycket fotograferande, skratt och prat. Anne-Maj var där med en tolk, och vi fick öva oss i att inte titta på tolken fastän det var hon som pratade när Anne-Maj tecknade. På teckenspråk hittar man på personnamnstecken – något som passar personens personlighet. Anne-Maj hade runda kinder som liten, varför hennes namn tecknas genom att man med handen formar en ”rund kind” mot ansiktet. Det påminner om indiannamn som ”Gula lövet”, ”Han som red bort” och ”Fallande regn”. Mitt namn tecknas med en hand som dribblar en basketboll. Jag är stolt.)

Tillbaka till verkligheten. (Eftersom allt som sker inom parenteser – som ovan – händer i ett parallellt universum, liksom.) Jag har nämligen vid min nästan övermogna ålder börjat förstå hur man hanterar sociala situationer som kräver framåtanda och prat. Precis som med allt annat som tar emot, övertalningsresonerar jag med mig själv. Först några exempel på sådana situationer:

– Jag borde hänga tvätten.
– Ja, det borde jag.
– Å andra sidan har jag ont i foten och källartrappan är ju livsfarlig.
– Ja, men om jag inte hänger tvätten nu, måste jag göra det senare. Just do it!

Ni ser att det påminner om en viss tv-reklam? En till:

– Åh, kolla, brevet från min mormors kusin som jag inte svarade på 1991.
– Jag borde sätta mig ner och skriva ett handskrivet brev till henne omedelbart.
– Ja, det borde jag. Men jag måste ju hänga tvätt.
– Snicksnack. Just do it!

Naturligtvis pratar jag även med mig själv när det gäller ”en kaka till?”, ”räcker bensinen ända till affärn?” samt ”varför har jag sparat den här gamla kastrullen?”. Och:

– Hjälp. Många främmande människor. Alla känner varandra. Jag vill gå hem.
– Jag kan ju hälsa på henne där, hon ser glad och snäll ut. Fast jag kan ju gå hem också.
– Jag luktar svett. Om jag sträcker fram handen för att hälsa släpps alla dofter ut och alla kommer att dö stinkdöden.
– Jag är verkligen jättelarvig. Le och prata. Just do it!

(Alldeles nyss, i ett parallellt universum:

– Jag måste hålla den där deadlinen och skriva kåseriet nu.
– Ja, fast jag kan ju blogga också.
– Nja, jag måste ju redigera de där texterna till Det Stora Företaget så snart som möjligt.
– Fast det är roligare att blogga.
– Ja, jag kan ju liksom värma upp denna jobbdag med att blogga.
– Tänk att jag måste jobba på en lördag! Nu bloggar jag!)

Share
Publicerat iBloggen

19 kommentarer

  1. Ica

    Ah! Jag förstår precis hur du menar! Fast du är banne mig en mästare på att dölja det. Hälsa på folk när alla redan känner varandra och man på detta svettas. Hua. Då vet du hur jag har det på basketmatcherna 😉
    Äsch, prata med sig själv stärker ens vokabulär är jag helt övertygad om. Jag brukar prata med mig själv på engelska för att inte låta helt ringrostig när jag träffar/pratar med mina engelskspråkiga vänner.
    Dessutom pratar jag ibland i sömnen. Det måste ju också ske med mig själv.

  2. /ingrid

    Men Lotten, du är en av de mest sociala och av naturen trevliga och lättpratade människor jag mött på livets stig. Luktar gott gör du också (jo det minns jag sen våra fem-i-en-liten-Golf-färder mellan Lund och Höganäs under förra seklet. Inte luktade du dåligt i den trängseln inte).
    Jag talar också med mig själv:
    — Men börja redigera den där texten nu, just do it!
    Okej. Hejdå.

  3. Ica och Ingrid, tack. Jag stärker min vokabulär och framstår som lättpratad!

    Nu kan vi även prata med oss själva på andra språk:
    – Tun Sie es einfach!
    – Faccialo appena!
    – Faça-o apenas!
    – Faites-juste!

    (Rätta gärna min babelfishliga utrikiska.)

  4. Ica

    Inte för att jag fattar nåt av det andra som står där, men jaja, det blir bra. Ich habe die nase voll.

  5. Usch, vad svårt att inte få titta på tolken! Är det en icke-person?

    Jag bryter nog många sociala regler som börjar studera inredningen när någon för 312:e gången berättar om den förskräckliga människa som inte höll upp dörren på NK 1984.

    Min bästis har den mest intensiva blick jag vet och hon tycker att det är självklart att man ser personen som pratar rätt i ögonen, medan jag känner mej utpsykad och hellre låter blicken dansa runt mellan flera punkter.

    Om någon inte tittar på mej tycker jag ifta att det är intressant att detaljstudera personen i fråga.
    Det kallas visst att “stirra” och är väldigt fult och ohyfsat. Jag kallar det research. Eller rättare sagt, jag skulle kunna kalla det så om jag var en som jämt hade svar på tal. Det kan ju vara nån mild form av autism som man inte hittat på nåt bra namn åt ännu.

  6. Ja, Salt, tolken är någon som inte är där. När jag då började ställa frågor till HENNE om något, tecknade hon genast frågan till Anne-Maj — som naturligtvis kunde svara hon också. Men jag försökte ju dra in tolken i samtalet, liksom.

    Måste öva på detta mer!

  7. Lotten och Anne-Maj:
    Intressant det här med teckenspråk och egennamn!
    Jag som i december läste en bok om HIEROGLYFER (se min blogg 20 december) kommer OOOSÖKT att tänka på dem!

    Jag var inne på Din hemsida A-M och läste om Ushers syndrom – Usch skulle man vilja säga…
    Jag hoppas att Ditt seende varar länge!
    Återkommer på Din blogg när tid gives.

    Idag har vi nämligen sån´t fint solsken så jag skall ut och räfsa gräsmattan ren från grenar. Det är visserligen fruset, men både talgoxe och blåmes förklarar vår.
    Sedan är det Manchester United-Charlton kl 16.00
    Så det gör inget att störtloppet blev inställt!

  8. Lotten förresten – språkpolisen när det gäller medicinskt latin uttalar sig:
    fobi: skräck
    antifobi betyder ju MOT skräck
    Det är Social fobi Du har!
    Sedan har Du förstås satt in åtgärder anti Din fobi=
    Anti social fobi

  9. Det hade jag ingen aning om att man hade personnamnstecken, mycket intressant, tack för den upplysningen. Mitt namn kan nog vara en huvudskakning, som om man försöker skaka hjärnan på plats. Stod färdiga imorse för att köra på kalas hos min syster tolv mil bort då min bror ringde. Efter en stunds samtal sa han att de också skulle till systern imorgon. Va! Det blev till att göra en djupdykning i frysen efter en oplanerad middag.
    Vad detta nu hade med ditt inlägg att göra Lotten.

  10. Lotten! Jag blev så glad att du och Anna Toss kom och presenterade er på teckenspråk. Det kände som det “klickade”. Jag tyckte Lotten var mer spännande än tolken:-) Jag måste berätta för er, att Lotten har en naturlig fallenhet för teckenspråk och jag ska absolut lära upp henne i teckenspråk. Nu kan hon tecken “Hålla med”.

    Till den blyga, Tack för kommentaren. Det värmde! Ska in och kolla dina hieroglyfer. D

    Salt, ja, Tolken verkar men syns inte:-) Det där Lotten gjorde var en normal reaktion hos “första gångare”.

    Ni ska veta att Anna T har fått hoppa ner i plurret fem gånger för att det skulle bli perfekt scen i TV programmet “Upp med händerna”.

    Det här skulle blivit en tradbacks!

  11. Åh, Anne-Maj!Upp med händerna! Den serien minns jag. Inte ord för ord, men att den fanns och lite vad den handlade om. Hade kortlekarna också och lärde mig lite tecken.

    Jag heter nog “långa flätan” eller “stickar alltid”.

    Lotten, jag förstår din känsla av att vilja dra in tolken i samtalet också, men har förstått att det är inte så man gör. Dem får man prata med när de har rast. (Om de har det.)

  12. Kul! Jag gissar att mitt namn blir tangentanslag i luften. “Hon som pillar på alla tangenter”

    Och tänk om jag vetat att jag var så nära denna celebra samling bloggare i går… suck.

  13. Bloggblad: Vi får naturligtvis klura på egna teckennamn allihop. Och så ses vi ju någon annan gång?

  14. Tvillingmamma C

    Hmmm… det där med inre uppmanande konversationer.
    Sådana har jag också. Hela tiden.
    Det som oroar mig är jag på sista tiden har börjat ha dem högt för mig själv. Liksom om jag också verkligen hör mig själv så blir det svårar att stå emot.
    Oroande.

  15. Ökenråttan

    Bloggblad och Lotten: Visst BESTÄMDe vi för nån tid sen att vi skulle se allihop på Bokmässan i höst? Ja, det gjorde vi!

    Nu är jag hemma i Stockholm i nåra dar, för att vittna i en rättegång. Då har jag lämpligt nog blivit så förkyld att jag knappt har nån röst kvar. Ska jag ta med en megafon kanske, för att förstärka mitt råttpip till röst?

  16. Bloggblad får tecknet “piano” eller “fingrarna på tangentbordet”. Jag måste fundera på tecken till Anna. När vi ses kan vi bestämma persontecken till varandra. Det är långt till bokmässan.

  17. Å, persontecken, vad kul! Undrar hur mitt skulle se ut? Nåt som symboliserar mina blomkålsöron kanske?

  18. Ökenråttan

    Och vad skulle jag få för tecken då, det kan man undra. Ängsligt.

  19. Alltså, vi måste ju träffa Anne-Maj och bestämma personnamnstecken. Ökenråtta är du ju bara en kort tid till, så något annat får det bli. Rynkad panna, höttande med ett finger (=jurist) kanske?

    Översättarhelena kan man däremot lätt teckna med långt, svallande hår! Lika självklart som att Bloggblad spelar piano och att Cecilia N stickar ju.

    Moster Mjölgumpa: de oplanerade måltiderna blir alltid de bästa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.