Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Vinbloggen

Allra första gången jag drack rödvin stod jag i en snödriva i femton minusgrader och halsade Kir. Eller om det var Vino Tinto. Eller maskrosvin. (Rött maskrosvin? Kanske inte ändå.)

Det var så där lagom kul – och eftersom jag var en mespropp gjorde jag inte det fler gånger, utan tog istället hand om mina dödscoola kompisar som spydde i kors.

Min vinsmak är idag simpel och liknar min musiksmak – det ska vara trallvänligt. Tidigare fanns det på Systemet ett vin som hette Charles Shaw, som hade kunnat göra mig till en vintant. Det var blommigt, frukigt, smörigt, bärigt, mjukt och … alldeles underbart.

Idag tipsar jag er om mina två favoriter för tillfället — som dock inte alls når upp till Challes nivåer:
Brown Brothers (är allittererande viner godare än andra?) – 99 kr.
Gloria (enligt min smak som en lillebror till Brown) – 65 kr.

(Ah, vaddå ”för tillfället” förresten – jag snöade in på Brown Brothers för flera år sedan!)

Vitt vin då? Ja, kanske uppdaterar jag detta vintips med experthjälp av vinkännaren Broder Jakob. Annars kan ni hjälpa mig, förstås.

Share
21 kommentarer

Jag är arg

Min dotter är 11 år och går i sexan i en relativt liten skola.

Igår blev hon på skolgården omkullkastad av en kille. Hon reste sig upp och ropade att han skulle sluta. Då mulade han snö ner i hennes kläder, i hela ansiktet och in i munnen. Hon skrek åt honom att sluta. Då sade killen som den naturligaste sak i världen ”J*vla h*ra!” till henne. (Jag använder asterisker för att markera min aversion mot uttrycket.) En lärare såg allt och tillrättavisade killen.

Lite senare – inne i klassrummet – blev min dotter fasthållen av en tjej i klassen, som sedan raskt gav henne fem örfilar. Läraren såg allt och tillrättavisade tjejen. Samma tjej har tidigare sagt ”Om det inte fanns så många människor här skulle jag mörda dig nu”.

Vi har ringt till skolan och de ska omedelbart sätta in alla krafter för att få stopp på vansinnet. Men hur i hela friden har det blivit så här? Finns det en förening för barnrättsaktivister så går jag med i den omedelbart, stormar barrikaderna och … ja. Nej.

Share
32 kommentarer

Jag kom att tänka på Tyrolen

Direkt ur sänggruset hoppade jag i termobyxorna och började skotta snö. Det här med att skotta snö före frukost i sin rutiga kostympyjamas under ytterkläderna tycker jag är ett underskattat nöje. Att jag var så ivrig i morse beror på att jag faktiskt är uppvuxen i Luleå (ja, ok, Lund också, men om vi nu ska prata snö hör ju Lund inte alls hit) och därför gillar snö med tillhörande skottning. Man skottar snyggt och prydligt och svär över snöplogen som gör fel. I Luleå går plogmänniskorna på en sexårig universitetsutbildning för att lära sig ploga vettigt, medan man söder om Sundsvall låter helt ickepedanta människor bara flytta snön lite kors och tvärs.

Men jag hade också lite bråttom i morse för tidningsbudets och brevbärarens skull. Ibland får man här i vår stad små trevliga lappar i brevlådan där det står att de är glada över att jag har skottat så fint.
Men denna lapp får man blott och endast samt enbart när man inte har skottat. Inte ens Schyffert har varit så ironisk.

Efter en timmes snöarbete var jag svettig som efter en basketmatch, rödblommig och glad. Några fler där ute som har skottat snö utan trosor idag?

Share
23 kommentarer

Det här är jag när jag var 15 år

Jag såg att Annika Bryn hade lagt ut gamla bilder på sig själv. Det har jag velat göra länge, men har inte riktigt kunnat formulera varför. Det lyckades hon däremot göra med den äran: ”unga ska vara unga och gamla ska vara gamla”. Exakt!

Jag ser nu framför mig hur ni rycker till av obehag. Vem är väl jag att säga hur ni ska vara?

– Tsstsst! Jag får väl vara hur ung jag vill! säger 43-åringen med en tröja som nästan når ner till naveln.
– Snicksnack, jag ska får väl transplantera hår från armhålan till hårfästet bäst jag vill, säger 62-åringen med fullmåne på huvudet.

Visst, visst! Men jag vill vara så gammal som jag är. Jag vill inte vara den där 15-åringen på bilden härintill. Jag ser visserligen stencool ut, men det var ok att vara 15 år när jag var just det: 15 år. Jag vill inte raka bort varenda felplacerat hårstrå som 15-åringarna måste göra nuförtiden, jag vill inte spatsera omkring med jeansen instoppade i knähöga stövlar och jag vill inte ha stringtrosor. Jag vill skutta omkring i gympadojjor, Levi’s 501, snusnäsduk och en cool collegejacka!

Oj. Hoppsan. Hm. Äsch.

Share
23 kommentarer

Styrkorna samlas!

Bild från Dad’s Army, ”Krutgubbar”, brittisk tv-serie 1968–77.

Vi har provocerats länge nog. Nu samlar vi våra styrkor och anfaller på bred front.

Vårt försvar har visserligen mattats på sistone. Vi måste vara listiga när vi anfaller i och med att trupperna inte är vad de en gång varit.

Men med vår vilja och list samt revanschlust ska vi nog ta dem.

Ingen tvekan från vår sida. Vi tar dem från alla flanker.

Vaddå? Jo, nu åker jag med det av skador decimerade basketlaget till Katrineholm och slår serieledarna med häpnad.

Share
3 kommentarer

Replikskifte i köket denna morgon

– Förbaskade slasktunna!
– Lugn, den har fylllt mången soppåse i sitt liv.
– Den har tappat både handtag, fotpedal och luktfräscharplupp!
– Slasktunna är ett intressant namn, man skulle kunna kalla den avfallskorg i analogi med papperskorg.
– Nu åker den ut, jag bara spiller och dräller!
– Akta tebla…
– Va … åååh! ! Den åker i soptunnan nu!
– Oj. Det blir någon slags meta-slängning. Intressant.

Share
5 kommentarer

Facit til Ojulkalendern 3 februari 2006

Denna morgon började med att Aequinoxia hängde på låset strax före sju på morgonen och gissade på Jan Guillou – trots att halva texten saknades, början var tokig och slutet bortklippt. Saskia – som inte hade läst böckerna – gissade lite senare på samme man för att ”Kalles” konstiga rörelser kanske motsvarades av skjutövningar.

Jag är imponerad. För visst var det rätt. I Coq Rouge (1986) sätter Carl Hamilton sig i respekt när han skjuter hej vilt med precision och gymnastik. Jag ändrade allt som hade med skjutvapen och dödande att göra till dans (visst, Cruella, liten blinkning åt det franska). Måste säga att jag ser fram emot att få se Stellan Skarsgård utöva ”hukande skjut med stöd” när filmversionen av Ojulkalendern har premiär.

Statistikern höll med några andra gissares chansning på Kalle Blomkvist eftersom det förekommer ett tunnband. Listigt, men det jag tänkte på var ett sådant tunnband som deltagare i modern gymnastik kan leka med när de inte har käglor, bollar och sidenband. Yvonne var inne på Matrix fastän jag med Kalles skugga hade försökt leda er mot Lucky Luke.

Goblin chansade på en kanin, vilket trots andras irrvägar som Daniel Defoe,  Robinson Crusoe, Mikael Niemi och Harry Martinson måste vara dagens modigaste gissning.

Orangeluvan lärde mig att kamrater är ett guillouskt ord och Emi hade lagt märke till versalymnighet i de guillouska verken. Jag kollade snabbt, och hittade en farlig massa versalierade trebokstavsförkortningar … och TRISTAN, FISKGJUSEN, SPIONEN SOM GJORDE DET OMÖJLIGA … ja, helt korrekt, Emi!

Den blyga delade med sig av sin gissningsteknik, vilket var intressant. Däremot vill jag bara för säkerhets skull påpeka att även om jag hotade lite, så kommer lögnarna aldrig att skiljas från vetandet. Fortsätt att ljuga, gissa, dela med er av erfarenheter och visdomsord även om ni inte kan det rätta svaret!

GuillNär jag klev in och började förvirra er med en ”ledtråd”, var det mest för att skapa lite oordning och få er att tveka. Inte snällt, men det lyckades, för Helena 2 fattade att det var Erik Gustaf Geijer som jag antydde genom att parafrasera ”Ensam i bräcklig farkost”. Men vad har Geijer med Jan Guillou att göra? Mjäh, inte särskilt mycket – men Lennart Geijer var justitieministern som 1973 anmälde Folket i Bild/Kulturfront till tryckfrihetsåtal för att Jan Guillou och Peter Bratt hade luskat reda på att vi i Sverige hade en hemlig svensk underrättelsetjänst (kallad IB). Själva luskandet bedömdes vara spioneri och Jan Guillou dömdes till fängelse i tio månader. (Bilden togs när han släpptes ut ur fängelset.) Kuriosa i sammanhanget är att ingen har lyckats lista ut vad  ”IB” står för – Informationsbyrån eller Inhämtningsbyrån eller I-kontoret & B-kontoret?

Ni vet hur det är en tröst att Astrid Lindgren debuterade så sent i livet och att det i och med det fortfarande finns hopp för oss andra? Ok, Jan Guillou (f. 1944) är inte någon kul måttstock: när han var lika gammal som jag är nu, hade han fått elva (11) böcker utgivna och satt då och klurade på sin första Hamilton.

Specialpriset klonas i två: dels till hovrimmaren Ami (chablis och pi!), dels till Helena 2 som lyckades härleda Geijer till Hamilton, vilket verkligen inte alls var min avsikt! Hurra!

Och nuuuuu drar jag ett namn ut plommonstopet. Stackars min morfar, tur att han inte ser sprickan som går rakt över kullen. Däääär har vi … Saskia! Vad kul med en ny gissvinnare! (Duktigt plommonstop.)

Share
2 kommentarer