Lotten Inlägg

Många grälar om pengar. Jag är av den åsikten att ska det grälas, ska det grälas om sådant som finns, så här grälar vi mest om stök och oordning. Aldrig om pengar.

Vi behöver nya garderober för de gamla har tatt slut. Då vill Olle rita upp och planera och fantisera, medan jag inte finner något som helst nöje i sådant innan det finns reella möjligheter – innan vi har skramlat fram pengarna. Garderober är hutlöst dyra; jag ska bygga dem själv, så det så. (Då får jag beröm och beundrande blickar.) Men jag vill inte planera nu, jag vill först ha en budget.

Då blir Olle Pedagogen med jättestort P. Han ritar upp ett flödesschema, skrynklar ihop det och muttrar, ritar sedan upp fyra separata ord på små lappar. De är Genomförande, Idé, Planering och Handlingsfrihet (alltså finansiering).

Lottens hjärna:
Handlingsfrihet – Idé – Planering – Genomförande.

Olles hjärna:
Idé – Planering –> Handlingsfrihet – Genomförande.

För han anser att i planeringsskedet skapas finansieringen. Så då grälar vi en stund om lapparnas inbördes ordning. Han är kvinnan, jag är mannen – och plötsligt inser jag att vi nästan grälar om pengar. Jag ger mig! Nu ska jag sätta mig och fantisera och ringa runt till brädgårdar och be om sekunda varor.

Äntligen! Äntligen fick jag en anledning att skriva till OS-ombudsmannen!

Jag vill inte låta ekivok, men varför pillar de varandra på staven, skidåkarna?

Såg det häromdagen i sprinten också, Björn Lind touchade framförvarande åkares stav. Nyss gjorde någon det i en utförslöpa – när de kröp ihop och gled neråt. Ut med handen, klia lite på konkurrentens stav … ta tillbaka handen och glida vidare … hm. Är det liksom ”pillerill, här kommer jag!” kanske?

Ekivok, var ordet.

Scen 1.
Linus Karlsson, Småboda, 31 år:

”Jag tänker ge upp min karriär och stanna hemma i ett par år med mina två små barn. Det är viktigt både för mig och för dem. Ångra mig? Nejdå, jag vet vad jag vill.”

Publikens jubel.

Scen 2.
Johanna Olsotter, Lillforsen, 30 år:

”Jag tänker säga upp mig och stanna hemma med mina två barn i några år, de är så små. Det känns helt rätt. Ångra mig? Nejdå, jag tror att jag vet vad jag vill.”

Publiken rynkar pannan och laddar för motargument.

Scen 3.
Deus ex machina.

(Nu är det upp till er läsare att fylla på. Vad menar jag?)

Vi kör som vanligt facit på gamla Julkalenderplejset.

Ni som har vunnit kan mejla mig postadresser. Om man vill vara hemlig, kan man hitta på en bulvan eller en posterestantebrevlåda, det är jättespännande!

Idag – liksom de flesta andra dagar – kom svaret tidigt. Verkligen jättetidigt. Visserligen lade Aequenoxia in två dimridåer: Melissa Good (Xena) och Erik Orsenna (Indochine). Jag skakade på huvudet och googlade mig fram och kände mig som en obildad stenstod. Emi och rim-Ami  var glada gissare på helt fel spår … men i tur och ordning kom Cal, Flinn, Ica, Den blyga, Karin och Jonna och mumlade helt korrekt om Kipling och Mowgli.

Och visst var det Mowgli! Det är för den som inte har läst boken en förvånande upplevelse och alls inte likt Björne och Baloo i den tecknade, välbekanta versionen.

(Vänta nu. Björne? Vanudå? Har Lotten helt snurrat till det? Nejdå, den tolvårige pojkskådespelaren som gör Mowgli i den svenska versionen av Djungelboken från 1967 hette Pontus Gustafsson. När Jörgen Lantz [Ville från ”Ville, Valle och Viktor”] sparkades som Björne 2002, tog Dramatenskådespelaren och den f.d. Mowglirösten över nallekostymen. Mowgli är alltså numera Bolibompa-Björne. Att Ville även gör Disney-Nasse i den tecknade Nalle Puh, hör alls inte hit, även om Ica – som gissade på flest – var inne på Puh.)

The Jungle Book av Rudyard Kipling gavs ut redan 1894, vilket ju är en halv evighet sedan. När jag gick i high school i USA för en hel evighet sedan, träffade jag en miljonär som gav mig en bok, vari han särskilt hade markerat en dikt av Kipling: ”If”. Dikten sade mig ingenting då, men idag läser jag den och fastnar för de inledande raderna:”If you can keep your head when all about you/ are losing theirs and blaming it on you”. Ja, det påminner om livet som projektledare i en familj. Men hur kom jag in på detta?

Hemlisbloggaren är alltså Mowgli, som får en hurring av Baloo (den store) och skäll av Bagheera (den mindre) när han har fattat tycke för de tjattrande aporna. En liten stund senare mosas Shere Khan ihjäl av en buffelhjord på precis samma sätt som när Simbas pappa dör i Disneys Lejonkungen  (1994). Då händer något chockerande för dem som tror på Disney och den tecknade filmen som den enda riktiga skaparen. Läs och häpna:

”En pojke som vuxit upp bland människor skulle aldrig ha drömt om att ensam flå en tio fot lång tiger, men Mowgli visste bättre än någon annan hur ett djurs skinn sitter och skar och slet och grymtade i en hel timme medan vargarna stod med hängande tungor eller kom fram och hjälpte till att dra av huden enligt hans anvisningar.”

Ja, den blide, lille Mowgli flååår Shere Khan. Jag citerar nu NE i artikeln om Djungelboken:

” I sentida tolkningar har framför allt dess underliggande imperialistiska strukturer lyfts fram.”

Well, well.

Idag ska Helena 2:s gissning på Moses och Petrus gissning på Gulliver samt Cruellas analys ”stämningen är både gnällig och lagom otäck” ha applåder. Sedan tycker jag att R Skriverier har kommit på något smart: man gissar på Hjalmar Söderberg i alla lägen, det måste ju bli rätt förr eller senare. Flinn gör som jag själv nog skulle ha gjort: redogör för mina associationer hur långt borti pepparn de än är. Eller som Cecilia N, som drar in hela släkten i gissningarna. Hurra!

Extrapriset går till den person som med sina gissningar har lyckats täcka in allt från Flugornas herre till Heffaklumpen utan att ha en siffra rätt: Ica. Fast egentligen är ju Flugornas herre och Heffaklumpen nästan närbesläktade … nåja.  Nu väljer plommonstopet ut en värdig vinnare i … skrafs, skrifs, rafs … Jonna! Som inte ha vunnit förut! Plommonstopet är så väluppfostrat!

Vi kör en till under konstigt namn och på denna oju(v)liga blogg, väl?

Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill – och vinn en av de tre bloggtröjorna som är ett måste på Bloggtröjans dag den 1 mars.

Extrapris idag? Jahadå. Men jag vet inte riktigt vad som berättigar till extrapriset.

Alltså, vem är detta?

– Uff! Den store mannen slog till mig.
Jag tittade på den mindre mannen för att se om han också var ond.
— Du har varit tillsammans med dem — folket utan lag. Det är stor skam.
— Ja sedan — sedan gav de mig goda saker att äta, och sa att jag var deras blodsförvant, och att jag en dag skulle bli deras ledare, förklarade jag.
— De har ingen ledare. De ljuger som de alltid har gjort.
— De var mycket snälla och bad mig komma igen. De slår mig inte! Jag vill leka med dem igen.
— Hör på mig, sade den store mannen till mig, och hans röst lät som åskmuller en varm natt. Jag har lärt dig allt du kan – men jag har inte berättat om dem. De har ingen lag. De är utbölingar. De har inget eget språk utan använder stulna ord som de uppsnappar när de lyssnar. Deras levnadssätt är inte vårt. De har ingen ledare. De har inget minne. De skryter och tjattrar och låtsas att de är ett mäktigt folk som sysslar med stora företag, men om någon faller börjar de skratta och glömmer alltsammans. Vi som bor här har inget med dem att göra. Vi dricker inte som de dricker, vi går inte där de går, vi jagar inte där de jagar, dör inte där de dör. Det är förbjudet för oss att umgås med dem. Kom ihåg det.

Facit kommer runt midnatt som vanligt!

1. Vintips
2. Råd om hur man väljer mellan de och dem.
3. Tankar om sådant man hinner när Internet och mejlen plötsligt inte funkar.
4. Rapport från Tre kronors match i eftermiddag.
5. Inskannat snorpapper.
6. Bild på mig när jag var 12 år.
7. En miljon kronor.

Den 19 september förra året snubblade jag över en för mig okänd bloggare. H*n skrev en kommentar i Sigge Eklunds blogg, men – kan ni tänka er – h*n stavade som en kråka. Omedelbart blev h*n påhoppad av en annan kommenterare, som bad Sigge Eklund att ta bort kommentaren.

Censur, jotack ibland kanske som självcensur, men detta var en lite väl hård bedömning? Jag blev nyfiken och kollade upp eflstavaren. Felstavaren, menar jag.

H*n heter Embryo, och skriver som ingen annan. Kanske är det bara jag som inte har löst gåtan, kanske vet alla utom jag vem den mystisk* är. Men jag är fortfarande så imponerad, det är fantastiskt bra. Ett litet smakprov:

”yo
du stavrar som en spillkråkra
yo
vi måsste börrja om med analfabetet”

Ska vi gissa på vem det kan vara eller ska vi bara hoppas att Embryo får vara hemlig resten av livet?

Jag tänker på Foppa, som har lite ont här och där. Sedan tänker jag lyckligt (men bittert eftersom jag inte fick se det på tv i direktsändning) på guldmedaljerna från igår. Jag tänker lite på Anja. Och så sätter jag på tv:n och tittar på obegripligt spännande curling som påminner om en dokusåpa eftersom de tävlande numera har små mikrofoner på sig så att vi ska höra hur de gnabbas.

– Jävlar.
– Amen va fan.
– Det är för tidigt.
– Vaddå tidigt, säg inte det till mig, säg det till Peja!
– (vrålar) Peja! Det är för tidigt!
– (sammanbitet mumlande) Skmmmuhm brkkmmmn.
– Skit.

Antagligen lade Peja handen över micken för att kunna säga sitt hjärtas mening.

Men de lider inte av murbruksångest som en av mina vänner i Skåne. Hans fru frossar i inredningstidningar och hugger hål i väggar så fort hon kan – ju mer byggdamm, desto lyckligare blir hon. Han blir däremot deppig och ledsen och oroar sig för att tv:n ska damma ihop lagom till Melodifestivalen på lördag. Han vill ha ordning och reda, hon vill ha förändring och jättemycket damm och stök på vägen till det ultimata, inredningsperfekta hemmet.

Nu vill han ha tröst av mig … men … jag är ju precis som hans hustru och kan alls inte oroa mig för byggdamm, stök, bröt och bråte. Foppas ljumskar, däremot, dem oroar jag mig för.