Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Varifrån kommer du?

Publicerat av Lotten Bergman den 28 mars 2006 13:18

Utan att bli andfådda nu … läs:

– Jomenasså jag föddes ju på Björnstigen i Solna, men när jag var två fick jag en bror så vi flyttade till Lund (Vildanden, Magistratsvägen, Mätaregränden) och när jag var nio flyttade vi med tillskottet lillasyster till Luleå men fick på i en lägenhet på Hertsön (Havsöringsgränd) eftersom huset på Björkskatan (Midsommarvägen) inte var färdigbyggt och när jag senare gick på high school i USA (Dallas, Texas) flyttade mina föräldrar till Täby (Arrendevägen) och där bodde jag tills jag flyttade hemifrån till Söder (Skånegatan), men se det varade inte länge eftersom jag hittade en Olle i Lund och flyttade dit (Hallands Nation, Michael Hansens Kollegium, Skolgatan, Karl XI-gatan, Järnåkravägen), fast vi ett kort tag irrade bort oss och bodde i Väggarp som egentligen hör till Eslöv där vi ju inte trivdes så bra så då tog vi vårt pick och pack och flyttade till Eskilstuna där vi inte kände en enda själ och detta är kungariket och här ska vi bo kvar tills vi döden dör.

De präglande, viktiga ungdomsåren 9–17 i Luleå och de sammanlagt 20 åren i Lund samt födelseorten Stockholm (städerna där solen går upp och ner i tv, ni vet, som avslutas med att solen gäspar och lägger sig att sova i ett moln) är nästan utsuddade. Jag är sörmlänning!

Ni andra 37 personer i stan som jag har fått att börja blogga, gå in här och anmäl er så att vi vinner … öh … eller nåt …

Share
17 kommentarer

Blommigt plastgolv rimmar nästan på blommig falukorv

Publicerat av Lotten Bergman den 28 mars 2006 09:17

Inspirerad av R Skriveriers tapetutredning, ska jag idag visa upp våra fula plastgolv.

Bakgrundsfakta:

  • Vårt hus byggdes i funkisstil som en Konsumaffär 1932.
  • När affär-epoken tog slut och stora landsvägen inte gick förbi huset längre, blev det chinchilla-farm, församlingshem, cembaloverkstad och privatbostad om vartannat.
  • År 1984 ägde en förfärlig renovering rum – när kommunen för att spara pengar rustade huset à la budgetextrapris-slit-å-slängvarianten.

När vi flyttade in 1999, låg detta blommiga plastgolv i nästan hela huset.
Det måste vara ett 70-talsgolv som såldes billigt eftersom det bara fyllde någons lagerutrymme sedan flera år. Vilket man kan förstå.
Ni ser? Olika färgställningar, jättepiffigt. Till detta matchades knottriga vävtapeter övermålade i guuuuuult och miiiiintgrööönt.

Den 11 september 2001 klev jag resolut, men trött på blommor, ur sängen och slet som en hulk ut golvet i hallen. Förfärligt slitsamt. Först ett blommigt plastgolv, sedan ett lager linoleumplattor, sedan en svampig träflisskiva – och sedan ett alldeles utmärkt trägolv! Runt tretiden på eftermiddagen kom jag dock av mig, och sedan gick detta renoveringsarbete i snigelfart i ett par veckor. Månader. Halvår.

Med åren har jag kommit allt närmare ett hus med idel trägolv, men två projekt kvarstår.

1. Ett drygt 40 kvadratmeter stort rum (från början den stora affärslokalen) med idel blommor. Under plasten ligger en spånskiva, under den ligger linoleumplattor – och under dem ligger klinkers … som ligger på cement …
Här ser man allt utom klinkers-lagret i en gräns till ett annat rum. Här skulle det egentligen vara en snygg tröskel, men jag … eh … kom av mig.
Så här ser klinkerslagret ut (bilden är tagen i ett annat rum, som inte är drygt 40 kvadratmeter stort). Och det är kallt, iskallt, lika kallt som gårdagens kalla kladdkaka.

2. Trappan är det andra sorgebarnet (se bild längre upp). En alldeles utmärkt trätrappa kläddes alltså 1984 in i plast efter att trappstegens nos (kant) nogsamt sågats av och ersatts av en chic bruuuun plastlist.
Apropå brunt, så kan vi även stoltsera med detta bruna plastgolv i ett inte på några villkor fuktspärrat duschutrymme.
Men så här skulle det alltså kunna se ut. Vackert, slipat, lackat, gammalt trägolv. (”Städade människan inte innan hon tog bilden?”)

Share
5 kommentarer

Den kalla kladdkakan

Publicerat av Lotten Bergman den 27 mars 2006 18:45

Elvaåringen här hemma är en jäkel på att baka kladdkakor. Swoooosch bara, snabbt som ögat vispar hon till något – och så står där plötsligt en ångande chokladbomb som vi sju ganska kvickt sätter i oss.

Recept?

Näpp. Det var alls inte det jag ville dela med mig av, utan vad som hände efter det senaste baket. Vissa matregler har jag fått med mig hemifrån, och dem har jag svårt att släppa. De är bl.a.

  • inte godis före maten
  • en sallad till varje måltid
  • tedrickning runt nio på kvällen
  • bakverk måste svalna innan man äter dem, annars drabbas man av akut magont
  • bara läsk på nyårsafton.

(Nejnejnej, den sista har jag inte hållit fast vid.)

Alltså skulle kladdkakan svalna. Och det kvickt – vi skulle ju smörja kråset så snabbt som möjligt, var tanken. Jag ställde ut kakan på altanen. Hm. Farligt, där spatserar ju skatorna omkring och stjäl vad de kommer åt. Jag satte skor och jacka på treåringen med baktanken att om han rumsterar om, leker, sjunger och stökar till på altanen så vågar skatorna inte komma. Jättebra! Ut och lek! Jahoo!

En liten stund senare ropade treåringen att ”kakan hade blivit kall”.
Joorå. Väldigt kall.

Share
18 kommentarer

Å nu blir det liiiiite sport

Publicerat av Lotten Bergman den 26 mars 2006 09:58

Även om ni aldrig har gillat Sportspegeln, kan ni läsa dessa rader.

En liten snabblektion först, bara för allmänbildningens skull. I basket kan man göra poäng på tre olika sätt:

  • genom vanligt mål relativt nära korgen – kräver koncentration och att ingen hänger en i armarna (= 2 poäng)
  • genom ett skott långt utifrån, lika svårt som att på ålderns höst trä i en tråd i ett nålsöga (= 3 poäng)
  • genom straff – man får helt ensam stå och skjuta från en rätt trevlig punkt på inte alltför stort avstånd från korgen (= 1 poäng).

Detta, samt sprinter, ruscher, snubbel, hopp och skutt samt väldigt mycket skrikande var vad jag sysselsatte mig med under hela dagen igår. (Vi vann en match och förlorade efter förlängning den andra med ett poäng.) Detta basketspelande har jag hållit på med sedan jag var 14–15 år. Jag har ont i knäna, hälsenor som spröda sidenband och fingrar som ser ut som bokstaven S och kan inte på långa vägar släppa den där uddapoängsförlusten som var så orättvis. Och ändå är jag glad!

Mitt basketlag 1980. Bästisgrannen står som trea från vänster på nedre raden. Var är jag?


Berätta nu om era passioner. Jag är uppriktigt nyfiken! Ni som har bloggar, skriv på era bloggar och gör reklam här i kommentarerna (reflektionerna). Ni som inte har bloggar: skriv här!

Share
28 kommentarer

I tvättkorgen

Publicerat av Lotten Bergman den 24 mars 2006 08:11

Man kan vara yr i mössan, man kan vara rund under fötterna, tappad bakom en vagn, lätt på foten, ute på djupt vatten och man kan dessutom vara lite bakom flötet. Men ett uttryck som jag tycker saknas är:

”Jag är i tvättkorgen”

Som bilden visar, betyder det att man nästan slår knut på sig själv, men trots den obekväma sitsen ändå behåller fattningen och ser till att livet levs på ett symmetriskt sätt, gärna med spretande lillfingrar och rättvinklade anklar, nästan balettspetsiga tår.

Att ”vara i tvättkorgen” betyder dock inte att man sorterar tvätt, vilket skulle ha kunnat ligga nära till hands. Fler uttryck som saknas? Lämna dem här så ger jag sedan ut en bok med titeln ”Nya ordstäv som inte har någon verklighetsbakgrund eller etymologi” och så blir vi alla miljonärer på kuppen.

Share
21 kommentarer

Å nu blir det geografi

Publicerat av Lotten Bergman den 23 mars 2006 10:06

Jag är gräsänka i tio dagar eftersom Olle har åkt till … hrrrm. Ja. Nyss påstod jag att han var i Kiev i Ryssland.

Skam. Röda kinder. Kiev är huvudstad i Ukraina, som dock till 1991 hörde till Sovjetunionen, som var himla bra i hockey. Och Vasiljev har jag badat bastu med. (Ni ser, jag försöker bara kollra bort er och få er okoncentrerade.)

Ryska federationen är en stat i både Europa och Asien. När det gäller hockey, så kallar vi oftast detta land för ”Ryssland” – Ankan och Hegerfors brukade kalla de sovjetiska spelarna för ”ryssar”.

Men det fanns faktiskt ett land som hette Ryssland från ca år 800 till 1917, så det så.

Tillbaka till Ukraina, som brukar förvirra oss svenskar eftersom deras idrottare har gul-blåa kläder precis som vi. Man hejar och hejar och sedan kommer segerintervjun på ukrainska, ryska, polska, vitryska, bulgariska, rumänska eller grekiska! Ukraina är den näst största nationen i Europa (bara Ryska federationen är större). År 1984 åkte jag på klassresa till Leningrad, där alla trallade på Carola och serverade oss blekgröna ärtor i brun sås. Leningrad heter numera Sankt Petersburg och har hetat Petrograd. (Själv tyckte jag att det var ångestfyllt att bara byta efternamn.)

Är jag förlåten nu? (Måtte det inte finnas faktafel i denna text!)

Share
5 kommentarer

Nämen. Vad skulle det här vara bra för?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 mars 2006 17:51

I trädgården den 22 mars klockan 17:31.
Nästan snöstorm! (Som alls inte syns på bilden.)
När man ska ha regn i filmer, häller man tydligen mjölk på skådespelarna. Detta får mig att tro att snöflingor borde synas mer än så här.

Ni ser att jag är glad, va? Jag gillar när det blir oljeransonering och snöstorm och undantagstillstånd och allmän kraftsamling mot … något. Och paniksnö i slutet av mars, ger mig livsandarna åter. Om jag nu skulle ha tappat dem någonstans på vägen.

Nu vrålar Bästisgrannen från köket att pyttipannan är färdig! (Nej, de har inte flyttat in, vi bara över lite inför vad som komma skall.)

Share
9 kommentarer

Kunskapspriset

Publicerat av Lotten Bergman den 22 mars 2006 13:26

Oj, vad många inlägg jag skriver idag. Kan det ha att göra med att jag har en obehaglig deadline att hålla och hellre frostar av frysen, putsar fönstren, klipper tånaglarna och bloggar?

Jo, i mitt förra liv (1988–1998) jobbade jag ju på Nationalencyklopedin. De ger varje år bort 250 000 kr var till fem olika mottagare för

”(—) strålande insatser på kunskapsspridningens alla områden (—) för att de har inspirerat andra att ta till sig kunskap”.

Men har detta tidigare nämnts i bloggvärlden? Jag citerar igen:

” (—) pristagarna är en mix av kända och okända personer, grupper och organisationer (—) [och] vi hoppas att på så sätt sprida positiva motbilder mot allt det negativa som vi normalt matas med från medierna.”

Nämen jahoo! Det är ju det jag har sagt hela tiden: bort med negativismen!

Och det coolaste av allt: alla – alla – ALLA får nominera någon! Gör det nu på momangen meddetsamma bums omedelbart … och vill du läsa mer om priset gör du det här: www.kunskapspriset.se.

(Jag ska banne mig nominera min dotters lärarinna!)

Share
5 kommentarer