Lotten – Sida 225 – den skrattande språkpolisen

Nobelpriset i litteratur 2008

Publicerat av Lotten Bergman den 9 oktober 2008 13:01

I radiosändningen i morse sa jag (förstås eftersom allt blir fel hela tiden):

– Tänk, idag är dagen när de delar ut Nobelpriset i litteratur!

Omedelbart sa det plingpling i telefonsvararen. Eftersom man ju inte delar ut det idag. En stund senare ringde en arg kvinna och skrek att vi borde slängas ut ur etern. Hon fortsatte:

– Jag stänger av radion varenda morgon!

Nu var det ju inte det jag skulle berätta. Utan traditionsenligt om årets nobelpristagare.

Det blev:
Var vänliga och lägg märke till att jag aaanade detta och tog en skärmdump innan han offentliggjordes och NE uppdaterade (vilket redaktörerna där gör på tre röda sekunder).

Jean-Marie Le Clézio är alltså en av de där förbaskat begåvade som ”gör en superdebut som 23-åring”. (Jag citerar SVT24.) Han är vidare ”fullständigt närvarande” och ”fullkomlig i sig själv”. Dessutom svarar han ärligt på alla frågor och går i sandaler. Intervjun fortsätter:

– Men vad går han igång på?
– Han tycker om att berätta om sina resor. Och om att berätta om människor som lever på ett utsatt vis. I öknen … fast han säger att man kanske egentligen lever som mest utsatt i de riktigt urbana samhällena.
– Ja, för att vara vit är han väldigt svart. Han är en nomadförfattare.
– Ja, utan hem. Och han är gift med en äkta nomad! En som tar med sig allt överallt, inte som en europeisk nomad som tar med sig bara få ägodelar.

Tänk att vara gift med en nomad. Jisses, att vara gift med en djefla man låter ju som en västanfläkt i jämförelse.

– Det är andra gången som den postkoloniala berättelsen tar ett pris. Är det rätt?

Kommer ni ihåg när Pinter vann och förläggarna grät och stönade i direktsändning? Nu är alla tydligen överens om att den vackre Jean-Marie Le Clézio är ett korrekt val. Trots att även Doris Lessing skrev postkoloniala berättelser.

Snygging i 50-årsåldern (för några år sedan). Lite Peter Strauss över honom, va?

Om Le Clézio i SvD, DN, SDS.

Uppdatering till Ö-helena:

Novellist? Javisst!

31 kommentarer

Svergies vannligste felvtsvade orrd

Publicerat av olle den 9 oktober 2008 11:28

Vilka ord misshandlas mest av de skrivande svenskarna? Det har ord-entusiasterna på Norstedts försökt ta reda på genom att söka igenom sina ordbaser.

Listan över svenska felstavningar är underhållande läsning. Dock tycker språkpoliserna att hopskrivningarna ”iallafall” eller ”isåfall” får betraktas som förlåtliga förseelser, medan ”abbonemang” och ”annulera” får oss att rycka ut med visselpipan i mun och batongen i högsta hugg.

9 kommentarer

Jag borde verkligen inte vara vaken

Publicerat av Lotten Bergman den 8 oktober 2008 00:03

Och jag borde sannerligen inte ligga här med datorn i knät och irritera mig. Runt midnatt. Jag borde inte ha ont i huvudet, tänka på semlor och vara torr i munnen samt stirra på en i och för sig trevlig dator så här dags. Särskilt inte eftersom jag ska upp kl. 05:30 för att radioprata.

Men jag har precis alldeles nyss roat mig storligen med att beställa SJ-biljetter. Det är kul, för man kan välja exakt plats och man kan välja om man vill ha mat för en relativt rimlig summa och det är helt enkelt tillfredsställande eftersom jag – trots alla förseningar och mystiska rödvinspoeter i första klass – gillar att åka tåg. Dessutom tycker jag om att föreläsa om skrivregler och till yttermera visso gillar jag att göra det i Göteborg, dit jag ska den 20 oktober. Så här beställde jag biljetterna tur och retur nyss:

… klicketiklick, beställ, beställ, klick, klick, välja-välja, trallalalaaa …

Ännu roligare än vanligt var det att beställa just denna biljett eftersom hemresan inte skulle gå hem utan direkt till Stockholm för Sulos megajättekalasreleaseparty av sällan skådat slag. ”Jag ska ha kajal för att framstå som tuff och cooool …” nynnade jag medan jag klickade loss.

Extra noga läste jag sedan vad jag hade beställt eftersom biljetterna är o-ombokningsbara:

Till Göteborg den 19/10.

Från Göteborg den 20/10.

Sedan klickade jag på KÖP-knappen, så var det färdigt. Synd bara att jag för några minuter sedan upptäckte att det är i Uddevalla jag ska föreläsa den 20 oktober.

Blipparna på kartan symboliserar det senaste årets föreläsningar. (Men betyder egentligen något helt annat eftersom jag snodde kartan någonstans.)

Uppdatering
De oombokbara biljetterna var extremt lättombokade. Även om det tog en timme i telefonkö – där jag till slut lyckades få könummer noll.

30 kommentarer

Är det jobbigt att ha fem barn?

Publicerat av Lotten Bergman den 6 oktober 2008 12:20

Inte alls.

Däremot är det jobbigt att ha 5 x 723 aktiviteter att komma ihåg och sköta väl. Föräldramöten och klassfester och klassreseauktioner och för små skor och utedagar och träningar och finnar mitt i pannan och friluftsdagar och en triljon matsäckar. Allt far som snälltåg utan perrongstopp genom huvudet och almanackan.

Idag är ett barn sjukt, ett barn ska på läkarkontroll och ett barn har tandläkartid. De två som inte har något hälsorelaterat uppdrag lider av sömnbrist och läx-overload. Min djefla man är på mässa och kan bara ringa och tjoa hejaheja i luren när jag beklagar min annalkande redigeringsdeadline som kan liknas vid en annan sorts perrong, där borta i den nära fjärran.

Men om jag inte hade haft fem barn, hade dessa godiskonstverk inte stått på frukostbordet i morse.

Inte heller hade jag kunnat vinka hejdå till en fjortonårig hippie.

Men framför allt hade ingen tagit denna tidsdokumenterande bild på mig – när jag uppkopplad med modem i en sörmländsk håla spelar upp en låt från datorn för en kompis, som ringde i mobilen och ville höra eftersom hon gick en tipsrunda och inte kunde alla svar.

18 kommentarer

Öl och macka på 70-talet

Publicerat av Lotten Bergman den 2 oktober 2008 13:22

I dessa GI-tider är det här med mackor och bröd mer syndigt gott än någonsin.

(Det konstiga är att jag nyss trodde att GI var ett självklart begrepp. Men icke. Väldigt förkortat handlar GI-tanken om att vi människor mår bra av en någorlunda jämn blodsockernivå. Själv mår jag ypperligt även under blodsockertopparna. Dalarna? Äh, det är smällar man – och kanske omgivningen – får ta. Den dagen jag efter en macka säger ”aaaldriiig meeer” ska jag kanske ta mackförbud under övervägande.)

Jag har förut berättat om vår ytterst brokiga boksamling, where old books go to die när alla släktingar har källarrensningar och förbereder sig inför döden.

Idag hittade jag Kom in på en öl och en smörgås (1967), red. Per-Henry Richter (copywriter f. 1928).

Själva mackan dominerar verkligen på framsidan. För att inte tala om citattecknens viktiga funktion i sammanhanget.

Men kolla, sicken trevlig text – ”ymnig ölkonsumtion”! Fast att äta pyttipanna på macka måste funka lika bra som att balansera bestick på huvudet eller förvara konfetti på ugnsgaller.

Hm. Ölvisan som sjunger av sig själv.

Är texten på baksidan en experimentell dikt som deklarerar att boken innehåller ängsliga och trötta värdinnor eller bara i all hast nedtecknade stödord? Nä, nu är jag mer än lovligt sugen på öl i ymnighetshorn. (Öl som jag ska dricka på ett hotell i Katrineholm, tror jag.)

Några andra böcker:
Blindtarmen.
Böcker 1973.
Drutten & Jena.
En konstig bok.
Att sätta bo.
Småtips.
Huvudbonadsdagen.
Kroppskultur.

24 kommentarer

Jag ska bara dra ut mina naglar och trä på mig dumstruten så känns det lite bättre snart tror jag

Publicerat av Lotten Bergman den 1 oktober 2008 16:20

Språktidningen är ju en kul tidning. Med många bokstäver och intressanta artiklar. Jag skriver i den om hur det är att vara noggrann redaktör och så lär jag ut korrläsning och uppfinner redigeringsglasögon. Väääääldigt nyttig kunskap på min ära.

Dessutom har Språktidningen och jag numera en mack ihop. Eller i alla fall en kul idé.

Den ser ut så här:

Gå en rolig kurs!

Två eftermiddagsföreläsningar med avslutande vinmingel ska vi klämma in i november. En heter Ordfrossa, den andra heter Regelvärk. Bara det är ju så kul att vi nästan fnissar ihjäl oss.

Men.

I utskicket som i dagarna går ut till alla miljarder prenumeranter står det fel mejladress för alla som vill anmäla sig. Det är ju mindre kul.

Och vem har korrläst inbjudan? Vem har korrläst? Eller … vem har inte korrläst?

Svar: redaktör Bergman. Som har mejladressen lotten@bergman.com, och inte ”.se”. Jag känner mig som Stålmannen, som sitter och stirrar framför sig med en klump kryptonit i handen. Jag är Susanna Kallur som stupar på första häcken och jag är Ulf Samuelsson som grät på en presskonferens när en svensk journalist mitt under brinnande OS 1998 hade avslöjat att Uffe inte längre var svensk. Jag är Stefan Holm som re…

Äh. Proportioner! Skärp sig, ta sig i kragen och gör rätt nästa gång, redaktörn. Jag är Charlie Chaplin istället. Jag är Harold Lloyd och Buster Keaton.

Såja, nu känns det lite roligare.

Uppdatering
Visdomsord från Orangeluvan: Om alla bara gjorde rätt och vad som förväntades av dem hela tiden, skulle vi varken ha penicillin eller surströmming att fröjdas åt.

(Ni som bara läser inläggen ska veta att det alltid är farligt kul i kommentatorsbåset. Jag har begåvats med de bästa kommentatorerna, nämligen.)

22 kommentarer

Var går man, fru Gårman? (uppdat.)

Publicerat av Lotten Bergman den 30 september 2008 10:32

Nämen hörni.

1) Herr Gårman. 2) Här går man.

Det är kul! Ordlek och finurlighet. (Jag har förresten en kompis som ser ut precis så där. Med stora steg går hon också.)

1) Här går fru Gårman. 2) Öh.

Inte lika kul! (Jag har en kompis som har gift sig med en skotte. Hon heter numera fru O’Gorman. Det är lite kul.)

Vad man om 20 år kommer att säga om 00-talet:

– De genusifierade precis allt då.
– Alla rasade och var väldigt upprörda för ingenting.
– Nästan alla hade tv fortfarande. Med sladd!
– Det var nog textilbrist runt -02, för då hade alla för små tröjor.
– Tydligen planerade man att införa en Fru Gårman. Och alla kvinnor skulle ha knälång kjol!

Här går man. Där går en Ann.

Uppdatering: ”Det går an.”

Uppdatering igen:

Män som går med barn? Så synnerligen obehagligt.
Det gör vi om till enarmade kvinnor som med nudelsoppefrisyr går med barn.

Det enda riktiga. Övergångsställe för Den osynlige mannen.

Not a Bed-In.
Men ett exempel på synnerligen olämpligt beteende. Här-ligg-man-int’ kanske? (Cred och tack till Plastfarfar.)

46 kommentarer

Språkmöten – ordfrossa & regelvärk (uppdat.)

Publicerat av olle den 29 september 2008 14:04

Språktidningen ordnar två roliga, nyttiga och kunskapsfyllda eftermiddagsföreläsningar för dig som arbetar med språk – och för alla andra som är intresserade. Det blir högt i tak och många diskussioner. Föreläsningarna avslutas med mingel, vin och tilltugg.

Ordfrossa

En eftermiddag med mängder av nya, bortglömda och förbjudna ord.

Tid: den 10 november kl. 13–16.
Plats: i Språktidningens lokaler på Folkungagatan 122, Stockholm.

På programmet har vi:

de senaste nyorden
ord som har försvunnit
nya och nödvändiga lånord
ord som lockar och ord som stöter
nyord som inte längre är nya.

Medverkande:
Erika Winther, Språktidningens nyordsredaktör
Lotten Bergman, redaktör och föreläsare
Patrik Hadenius, Språktidningens chefredaktör

Alla deltagare får senaste upplagan av Svenska Akademiens Ordlista (SAOL).

Regelvärk

En eftermiddag både för dig som är språkpolis och dig som är liberal.
Den 18 november kl. 13–16 i Språktidningens lokaler på Folkungagatan 122, Stockholm.

På programmet har vi

nya skrivregler
olika regler i olika situationer
de vanligaste regelbrotten
regler som väcker starka känslor
logiska regler kontra historiska.

Medverkande:
Ola Karlsson, redaktör för Språkrådets skrivregler
Lotten Bergman, redaktör och föreläsare
Patrik Hadenius, Språktidningens chefredaktör

Alla deltagare får Språkrådets nya skrivregler.

Anmäl dig senast den 31 oktober till lotten@bergman.com eller med vanlig post till

Bergmans Bokstäver
Gillbergavägen 113 A
632 36 Eskilstuna

OBS: I utskicket som ligger i Språktidningen står det fel mejladress. Gissa om vi grämer oss!

Föreläsningarna är öppna för alla, men Språktidningens prenumeranter har företräde och lägre avgift.
Pris per eftermiddag: 1 950 kr för prenumeranter, 2 400 kr för övriga.

Oj.
Regelvärk den 18/11 är redan fulltecknad. Vi fyller glatt på med ännu en eftermiddag med skrivregler: 24/11.
Oj, som sagt.

5 kommentarer

Att vara gäst – då och nu

Publicerat av Lotten Bergman den 29 september 2008 10:07

Jag minns (och berättar ofta om) mina första minnen som gäst. Tydligen är jag lite känslig, för ofta handlar det om rejäla trauman som sätter djupa spår i flera år framåt.

När jag bara var i femårsåldern, sov vi över på en gård som kallades [datschan] och som jag inte för mitt liv kan hitta en lämplig stavning på. Uppdatering: Man kan 1) lita på sina kommentatorer 2) slå upp det förbenade ordet i vilken jädra bok som helst, Lotten! NE, t.ex.:

dat`ja subst. ~n datjor
ORDLED: datj-an
• ryskt lantställe
HIST.: sedan 1965; av ry. datja med samma bet.

Så.

Det var hippietajm och alla hade sandaler och batikkläder sådär som de nästan bara har på filmer numera. På natten gick jag upp och kissade i en potta som verkligen var en potta som man skulle kissa i eftersom det där hemska utedasset på andra sidan gårdsplanen svalde små barn på nätterna. Men hu och hej, jag kissade ett blått skum och började gråta eftersom en hemsk farsot hade satt klorna i mig.

– Hjäälp! Jag kissar blått skum! Hjäääääälp! Mamma!!! Pappa!!! Hjääälp!

Femton hippiesar släpade sig yrvakna upp och granskade mitt verk, luktade på pottan och hummade och mumlade och funderade över njurfunktioner och giftiga svampar. Värdinnan Irina dök till slut upp och körde alla i säng med orden:

– Tsst, jag har lagt skurpulver i pottan. Och i alla andra pottor. Gå och lägg er nu och låt flickebarnet sova.

När jag var sju år, sov jag över i min klasskompis Annas sommarstuga. Jag låg vaken i flera timmar från klockan tre på natten för att jag var så exploderande kissnödig men inte kunde bestämma mig för om det var tillåtet att gå upp – och ut – mitt i natten. Till slut smög jag i gryningen upp och kissade hukande bakom huset och fick kiss på troskanten och det var ju hur förfärligt som allra helst.

Som vuxen gäst finns det mycket annat än toaletten att tänka på. Man ska ha med sig Mitbringsel (tacksåmycketpresent redan i entrén), gärna ha lakan och handduk, hjälpa till med matlagning och bortdukning samt hålla ordning på sina pryttlar. Och helst inte köra värdfolket ur sängarna. Under min senaste gästsejour hemma hos Översättarhelena misslyckades jag komplett med alla mina föresatser.

Ingen present.
Inga lakan, ingen handduk.
Ingen matlagning
Stök och bröt.
Sängstöld.

Däremot sa jag två gånger ”jag sätter in i diskmaskinen sedan” – och glömde bort det. Jag satte mig på fel plats, tog muggar med påmålade namn, tappade bort min tandborste och fick en ny av den äldsta dottern i huset, drällde en bh på fel plats, orsakade skidbacke i frukostosten, bloggade mitt i natten och stal både schampo och balsam.

En chimär: om man viker ser det ut som ordning.

Därav överslagshandlingen på bilden ovan. När avfärden närmade sig, bäddade jag bort mig och packade iordning sådär så att det ska se bra ut.

– Humdidum. Om jag viker ihop lakanen och den plaskblöta handduken sådärja, så har jag nog inte varit till så himla mycket besvär. Trarajida.

24 kommentarer

Liten rapport från Göteborg och Bokmässan

Publicerat av Lotten Bergman den 26 september 2008 11:26

Vi hittade igår ”Jan Myrdal” i en sjukhussäng som var helt instickad.
Uppdatering: Bilden är tagen av Översättarhelena, som hade tänkt blogga om den – men som kom totalt av sig när bilden hamnade här först. Säg gärna till henne att hennes blogg behöver ett myrdalskt inlägg.

Årets Bibliotek finns i Gislaved. Där ser det ut såhär – men hur smakar stekta ägghalvor egentligen?

Bloggträff
Igår åt vi bloggost på Gyllene Prag. Eftersom jag hade ätit ostmacka till lunch, ostmacka med extra mycket ost till lunch och sedan klämt i mitt ett ostigt mellanmål samt besökt ett författarförbundsmingel med allehanda ostar, bestämde jag mig för ett annat tema.

1. Först torkade jag av toalettringen, som någon hade bajsat på och jag inte ville lämna toan i nersölat skick eftersom jag inte ville låta någon tro att det var jag som hade haft för bråttom.

2. Sedan åt jag bajskorvsliknande mat: çevapçiçi. (Fast på svenska kanske man kan nöja sig med att skriva cevapcici?)

Cevapcici! (Prosit.)

Hemväg
På väg hemåt, fick vi på Järntorget se en person slås sönder och samman och ett gäng på fyra. Innan vi hann fatta ens vad det var som hände, stod en företagsam kille alldeles bredvid oss och pratade med 112. Jag tog till det enda vapen jag har: de urstarka busvisslingarna. Det hjälpte förstås inte ett dugg.

Jag och killen med telefonen gick fram till den sönderslagne, som stod och grät och hulkade och blödde och hade en gigantisk bula i pannan. Han hade ingen aning om vilka de var eller varför det hade hänt, men ville gå hem. Den företagsamme följde med, medan jag och Översättarhelena stod och försökte förstå. Ingen polis kom.

Natt
Jag drömde att jag klippte sönder små örsnibbar.

Morgon

Jag placerade en lös gatsten i ett därför anpassat utrymme i flyttblock.

27 kommentarer

Lotten Inlägg