Hoppa till innehåll

Etikett: Sverige

Jag kollar på OS 2020/21

Om mina föräldrar 1977 hade kunnat se mig 2021, hade de fått dåndimpen. OS pågår för fullt sedan drygt en vecka, och jag har enligt alla mått mätt fått fyrkantiga ögon eftersom jag kollar på tv, på dator och i mobil samtidigt.

Vad hände 1977? Jo, jag fick inte titta på när Frank Andersson vann VM eftersom jag redan hade suttit för mycket framför tv:n den dagen och kunde få en överdos om jag fortsatte. På inga villkor kunde jag begripa den logiken, och ställde mig därför i hemlighet och kikade in genom dörrspringan – tv:n var ju på medan de själva njöt av brottningen. Fnys! Som om jag idag hade sagt till mina barn att inte använda tangentbord för att deras fingeravtryck kunde slitas ut, liksom.

Så här är OS-tittandet av 2021 uppbyggt:

  • Kanal 5 sänder massa direkt och massa repriser och massa sammanfattningar samt massa reklam.
  • Kanal 9 sänder samtidigt sådant som inte får plats i kanal 5 och massa reklam.
  • Streamingservicen Discovery+ sänder nästan ALLT om man betalar uppåt 200 kr som en engångssumma.
Om ni inte visste det: Discovery+ är erbarmliga pruttkorvar kvalitetsmässigt, så man vill inte betala.

När jag hade gnölat och gnällt över detta upplägg i fem dagar tystade Tjugosjuåringen mig genom att helt enkelt swisha 200 och ge mig order att betala för streamingtjänsten som faktiskt är riktigt kass. Liksom kanal 5, som faktiskt sköter OS som vore det … ptja. En lekstuga? (Jag lydde förstås ätteläggen och kan nu om tuppen gal och klockan slår samtidigt som vinden vänder, se basketmatcher som jag egentligen inte bryr mig om. Lycka.)

Om jag hade Discovery-tjifen framför mig och nu berättat hur jag inte gillar att ljudet inte är synkat (i svenska studion, alltså – inte i Japan), hur ljudet försvinner, hur kommentatorerna totalt babblar ihjäl sig i ena sekunden och i nästa sekund bara rabblar obegripligheter, hur streamingen ibland bara försvinner och hur väldigt tramsigt det är i studion på kvällarna, ja då hade jag nog fått svaret:

– Jaja, du vill säkert att det ska vara som förr med Bengt Grive och Arne Hägerfors och de andra gubbarna på 70-talet.

Mhm, hade jag nog mumlat och tänkt på svartvita eller grusiga färgbilder och burkigt ljud samt konstig tidtagning.

Men så hade jag funnit mig och satt händerna i sidorna och fräst:

– Nej, jag vill att det ska vara proffsigt som 2021.

Ett av de allra fånigaste momenten är reportagen och inslagen när två olika kanal5-kvinnor (Jessica Almenäs och Isabel Boltenstern) möter idrottsproffs och som kompletta amatörer ska testa sporterna. Fnissande misslyckas de och fnissande konstaterar de att proffset ju är bättre  på den aktuella sporten.

(Gunde Svan [I huvudet på Gunde Svan] gjorde på samma tema djupare analyser ur sitt eget idrottsperspektiv, vilket däremot var jätteintressant.)

Men det roliga är ju när någon vinner/lyckas/kämpar/skrattar och vi får delta i känslostormar. Som vår skridskoåkare Nils van der Poel 2021 har sagt:

”Jag trodde idrott handlade om att vinna – det gör jag inte i dag. Idrott handlar om mycket mer än så: gemenskap, utveckling, glädje. Det är lätt att förväxla framgång med medaljer.”

Resultatkuriosa (urval)

1.
Våra två diskuskastare Daniel Ståhl & Simon Pettersson tog guld respektive silver igår, och kunde inte sluta kramas. Bäst var när dessa tvåmetersmonster på vardera 130 pannor tjurrusade iväg med varsin svensk flagga på innerplanen, lätta som små gymnaster.

2.
Sarah Sjöström bröt armbågen när hon halkade på en isfläck för ett halvår sedan. Igår tog hon silver!

3.
En italienare och en quatarian delade på höjdhoppsguldet istället för att köra en omhoppning. ”För vi är kompisar”, sa de och grät på varandras axlar.

4.
En tokig, fransk boxare blev diskad pga. osportsligt uppträdande (vilket säger mycket eftersom hans sport inbegriper att puckla på motståndarna), slog ner en tv-kamera och vägrade sedan att lämna ringen.

5.
Apropå folk som slår, så slog seglaren Josefin Olsson bakifrån, och tog silver.

6.
Det finns en sport som är triathlon, fast
a) stafett
b) sprint på kortare sträckor
c) mixed!

I varje lag ingår två tjejer och två killar och alla ska simma 265 meter, cykla 6 km och springa  1,2 km – och dessutom springa barfota mellan de olika grenarna. Oerhört fascinerande!

7.
Fotbollslandslagets damer vinner och vinner och vinner och spelar en gladfotboll utan gnäll, gnöl och klagomål. Dessutom heter de i efternamn bl.a. Glas, Hurtig, Blackstenius, Falk, Björn, Schough [Skog], Seger, Rolfö och Roddar. Tänk om Michael Lustig och Emil Krafth hade fått vara med också.

Logga-kuriosa

År 2016 presenterades OS-loggan, som ni nog inte känner igen. Den bygger till stor del på namnet ”Tokyo”, men till skaparen Kenjiro Sanos stora sorg, fick den dras tillbaka.

Underkänd!

Det var tyvärr så att den ansågs vara ett plagiat av Théâtre de Lièges logga. (Klicka på bilden så rör den sig, klicka igen så stannar den.)

Vips, trollade man fram den som nu gäller.

Skaparen Asao Tokolo klippte sönder ett pappersark och lade bitarna ungefär så här. Tror jag.

Men … och detta har jag skrivit förut … hade inte den här varit väldigt mycket roligare?

Kreatör: Daren Newson. Hm. Ratad. Hm.

 

Och sedan då?

Oj, vad det är mycket kvar! Vår lille förtjusande Duplantis ska ju vinna stavhoppet, USA ska ta hem basketen och så ska vi nog se båda handbollslagen vinna – samt fotbollsdamerna slå Spanien i finalen. (Vi vill ju här hemma att alla finaler i alla sporter ska gå mellan Sverige och Spanien.)

Och så ska jag försöka stå ut med den oerhört repetetiva reklamen.

Share
47 kommentarer

Gulblå EM-åttondel: Sverige–Ukraina!

Jag sitter på tåget mot Skåne, där jag i en stuga på landet ska ratta in TV4 och se på Sveriges jätteroliga match mot Ukraina.

؟

Och där kom ett ironitecken, för vi är inte precis jätteroliga på plan, vi svenskar. Efter gårdagens skrattfest med två förlängningar och en omgång straffar (Spanien slog ut ett vilt  kämpande Kroatien med 5-3 och Schweiz lyckades helt obegripligt slå ut Frankrike med 8-7), kan vi egentligen bara hoppas på många mål, inte massa fnitter.

Avspark sker kl 21.00 på Hampden Park i Glasgow, Skottland. Alla skottar i Sverige är förstås jättearga för att de inte kan vara på plats.

Sveriges startelva!

1. Robin Olsen (lång målis med förtjusande knottror på ovansidan av handskarna)

2. Mikael Lustig (mager veteran som har ett gult kort)
3. Victor Nilsson Lindelöf (arbetshäst som jobbar i det tysta)
24. Marcus Danielson (har gult kort, debuterade i landslaget när han var 30)
6. Ludwig Augustinsson (osynlig, vilket inte behöver vara fel)

7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna)
8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart, nästintill osynlig)
20. Kristoffer Olsson (som har ett ruttet gult kort för han var på dåligt humör)
10. Emil Forsberg (som stänker in mål på löpande band i detta EM)

XX. Dejan Kulusevski (21 år, ny i startelvan, har starkt spring i benen)
11. Alexander Isak (21 år, snabbfotad, har obegripligt nog inte gjort mål än)

Ukrainas spelare heter kanske så här på engelska. Hur de transkriberas på svenska och om de är just dessa spelare som gäller, återstår att se.

Georgiy Bushchan
Oleksandr Karavaev, Illia Zabarnyi, Mykola Matviyenko, Vitaliy Mykolenko
Serhiy Sydorchuk
Andriy Yarmolenko (K), Mykola Shaparenko, Oleksandr Zinchenko, Ruslan Malinovskyi
Roman Yaremchuk

Ukrainas coach är den forne målspottaren Andrij Sjevtjenko. Det är som om Sverige skulle coachas av Zlatan.


Här sitter jag med min kompis Ami i Olseröd på Österlen när hon klämmer ur sig:

– Albin Ekdals mamma förlöste mig. Ukrainas nationalsång har ingen melodi!

Albin Ekdals mamma! WOW! Coolt! Det här blir en bra kväll!

’4
Nu springer alla huller om buller i solskenet! Jag sitter bredvid Ami som har förlösts av en fin mamma. Ekdal själv är … osynlig.

Ser ni Albin? Nä, jag tänkte väl det.

’7
Hörna till Sverige för att Ukraina drällde bollen över kortlinjen. Ploff, alla springer och hoppar och knuffar varandra.

’10
Mobilen ringer. Det är min djefla man, hemma och rätt ointresserad av fopoll.

– TV4 har försvunnit! Den finns inte längre med i utbudet!
– Tyst, Robin Olsen räddar!
– Vad ska jag göra, Lotten?
– Öh. Eh. Ami har förlösts av Albin Ekdals mamma!
– Vem?
– Ami! Nu måste jag kolla på matchen!

’12
Det är inte kul. Alltså spelet. HÖRNA IGEN! Inget hände. Gäääsp.

Hm. Men. Hur kan en kanal bara försvinna mitt i ett EM?

’17
Nu händer det så lite att det är dags att tala om hur domarna är klädda.

De är knallrosa!

’23
Kommentatorn sa ”Sebastian Andersson”. Detta skapar så mycket huvudbry här i Olseröd att åkern utanför vissnar av syrebrist. Andersson? I startelvan?

’25
För Sebastian Larsson känner vi ju till. Han är från Eskilstuna och inte osynlig. Men Andersson? Vem? Va? Vi kan inte släppa denna okända Andersson.

Förresten har Sverige kycklinggula dräkter medan Ukraina fick de blåa. Förmodligen drog vi nitlotten, för vi spelar bättre i blått.

’28
HELVETE! (Förlåt.) Ukraina gör ett jättesnyggt mål! Vi ligger under! Vi leder inte! Dumma ukrainare! Och han heter Zintjenko, den jädra målspottaren till dumming.

Och ingens fel var det egentligen. Ukraina gjorde bara rätt. Nu ska vi sparka bättre och springa lite snyggare.

’32
Min frustration vet inga gränser. När ukrainarna faller omkull och fejkar smärta och skador och tar sig åt ansiktet för att det gör sådär ont som det bara kan göra på en fyraåring, ja DÅ. Då jävlar.

DÅ! Då tar jag en bild.

’37
Nu filmas Janne Andersson, vår coach, av produktionen. Han ser bekymrad ut. Jag är bekymrad. Kommentatorerna är bekymrade. Min kompis Ami som har förlösts av Albin Ekdals mamma vill visa bilder på sina barn och diskutera regeringskrisen.

Ukrainarna ser ut som om de är klädda i barnpyjamasar, så det så. Den gula färgen är mycket finare.

’40
Kommentatorn säger att bollen går til Anders NIlsson. ANDERS NILSSON??? Vad ääääär det för gäng som vi har på planen? Jag har aldrig hört talas om Sebastian Andersson och Anders NIlsson!

’42
”Kulan” Kulusevski springer in i en ukrainare och faller som en fura. Ja, så är det med 21-åringar; de står inte emot nånting. Hårda vindar, regnoväder eller hagelstormar – de bara lägger sig ner och kvider av smärta.

’44
Min syster Orangeluvan sms:ar:

– De spelar som en skål med gröt.

Ami, hon som har förlösts av Albin Ekdals mamma ni vet, hon säger:

– Det här är inte kul.

DÅÅÅÅÅÅÅ! DÅ KOMMER LILLFOPPA!

– Emil Forsberg gör 1-1!!! skriker jag.
– Det gör inget att han är ful i håret! skriker Ami … som verkligen bara bryr sig om Albin Ekdal. Eller hans mamma.

Emil Forsberg är inte ens forward! (Asså en sån som spelar närmast målet.)

’45
Pfuitt!

Hur i hela friden kan denna jäkla sport engagera så många så mycket? Egentligen är ju hockey och basket mycket, mycket roligare. I sina stunder är till och med curling fem gånger roligare än när fopollarna bara duttar och duttar. Men när Lillfoppa gör 1-1 plongar det 13 gånger i min mobil. Alla är så glada!

’46
Pfuiiiitt, säger den rosa domarn med sin pipa och banne mig häller min kompis Ami inte upp ett glas vin till mig i samma sekund.

– SKÅL FÖR FAN!

(Idag är tydligen dagen när jag svär.)

’52
– Så nu spelar vi åt höger? säger Ami.
– Nej vänster.
– Är det vår målvakt mitt på planen? säger Ami?
– Nej, han mitt på planen är han i… JO DET ÄR DET! Vad fan gör han där?
– Vill du ha mer vin? säger Ami.

(Puh. Det gick bra. Men vad tusan gjorde han där, Robin Olsen?)

’56
Nu jobbar vi lite i uppförsbacke och motvind. Ukraina skjuter i stolpar och ribbor och i varandra och på vår fina, men tokiga målvakt. Som springer mot mittplan ibland.

Och så anfaller vi! Och Emil the Foppa skjuter i stolpen! Livet är underbart!

’59
Nu är vi heta. Alexander Isak har missat tre gånger, Foppa två, alla andra en gång var. Misslyckadena är demokratiskt fördelade. Robin Olsen tar det mesta på andra sidan.

Peppar, peppar, ta i trä.

’65
Jag är ju synsk, numera. Redan igår påstod jag att Tyskland hade åkt ur turneringen – fastän det inte hände förrän idag. Och nu säger jag att de där stackarna på sidlinjen som bara värmer upp och värmer upp borde få komma in eftersom Kulan ju är trött efter sin coronasjuka häromdan.

HÖRNA! (Vi blir alltid omhemult glada över hörnorna fastän de aldrig resulterar in nåt.)

– KULUSEVSKIJ GÖR NÄSTAN MÅL!

Kommentatorerna är väldigt glada över det som inte hände.

’67
Här kommer en uppiggande bild.

Gäsp.

’70
Lillfoppa skjuter i ribban och har enligt kommentatorerna ”oflyt”. Enligt mig är han skitbra. Han har bara lite otur.

Kulan är trött. Han får gult kort för att han drar en ukrainare i tröjan. När drog jag senast nån i en tröja?

Hm. Kanske 1969.

’75
– Vem är Storfoppa? undrar en historielös sms:are.

Jag slår mig för pannan, svär lite extra, inser att jag sitter på väldigt höga hästar. Tar mig i kragen och håller i text en femminutersföreläsning om Peter Forsbergs storhet som hockeyspelare och hur fötterna svek honom tills han på ålderns höst med eldprutande pilar vann Mästarnas mästare.

Storfoppa.

’79
– Är det en fluga på tv:n eller är det min glaskroppsavlossning som spökar? säger min kompis Ami.
– Det är vår målvakt.

(Det var en fluga. Men när spelet är så här … intetsägande … måste man krydda till replikerna lite.)

’81
Ludde Augustinsson ligger ner och har jättekramp! Han kan inte rulla av planen ens. Kanske är det ryggskott?

Ah, han byter med Pierre Bengtsson! Han är illa däran!

Och Lustig byter med Krafth! Oh, the lovely soldatsnamn! Nu kommer vi att marschera in massa mål!

’85
En ukrainare luuuuurar domaren så att Emil the Foppa får gult kort! Vår svenske hjälte svär mer än jag och spottar en storloska och går med betämda steg ut i tamburen. Eller sidlinjen, menar jag.

Här ser man ju med all önskvärd tydlighet att Emil inte gjorde nåt.

’90
Domaren är fortfarande rosa. Ba så ni vet.

Pink lady.

’90
SVERIGE HAR HÖRNA!

[konstpaus]

DET HÄNDE INGET!

’92
PFUITT! FÖRLÄNGNING!

(Jag hade förstås mycket, mycket hellre skrivit ”pfuitt, vi vann”, men nu får jag istället roa mig med att titta på de reklamreklamreklamreklamreklamreklamreeeklaaaaam i TV4.)

’94
Nu har vi 2×15 minuters spel på oss att avgöra. Om vi inte gör det, blir det straffar. Och vet ni vad – det spelar ingen roll hur vi vinner, bara vi gör det. (Plattityderna haglar i mitt huvud, rakt ner i tangentbordet.) Men i sammanhanget måste det nämnas att jag förkortar mitt liv genom att vara så fruktansvärt nervös hela tiden när vi spelar.

’97
Bytestrafik!

”Bra med trippelbyte” säger kommentatorn å ja ba: varför det?
Kulan byter med Quiason.
Isak byter med Berg.
Larsson byter med Claesson.

Och samtidigt får Markus Danielson ett rött kort för att han klantade sig i en försvarssituation och sparkade knät ur led på en ukrainare.

Ser ni vad ukrainarens knät mår dåligt om en tiondels sekund? Det gör jätteont.

Vi spelar alltså nu med en man mindre. Färre. Albin Ekdal (vars mamma förlöste min kompis Ami) kommer att få flytta upp på planen. Sverige måste bygga om på planen ungefär som när man flyttar ett kök från bottenplan till ovanvåningen.

’100
Den osynlige Kristoffer Olsson byter ut – Helander kommer in. Varför vet jag inte.

’104
Om man nu ska vara helt ärlig och inte samtidigt jinxar hela alltet, så är det faktiskt så att detta att man får en person utvisad inte alltid betyder att det går åt helskotta. Ibland betyder det att laget liksom sluter sig, samlas kring svårigheterna och …

Men nej.

Emil Krafth knockas. På riktigt. Jag tror att vi har gjort alla våra byten, men Krafth har ingen kraft att ens resa sig upp. Han är helt slagen. Han sitter ner. Pratar lite tyst (föreställer jag mig) med läkarna. Reser sig upp. Ska han kanske spela vidare? Han är jättejättebra på långa inkast. Vi gillar hans kastmuskler.

’105

Stackars ukrainarn som fick Danielsons fot på sitt knä haltar sorgligt ut.

’106
Krafth kastar in bollen jättejättelångt och Emil the Foppa skjuter långt ovanför ribban.

En ukrainare ligger ner och dör lite pga. smärta i en vad. (Vilket kritiseras storligen i dessa tider när den danske Eriksen faktiskt var riktigt illa ute i allra första matchen.)

Han – Ukrainas kapten – byttes ut efter detta. Och han är lagets bäste straffskytt. 

’107
Nu är det 13 minuter kvar. Om det ”går till straffar” (alltså fortfarande är aovgjort efter förlängningen) spelar det ju ingen roll att vi bara är tio spelare. Men dessa 13 minuter är låååååånga. (Säger vi – som sitter stilla i en soffa sedan kl 21 och inte ens har haft ro i kroppen att gå och kissa.)

’112
En ukrainsk spelare heter Malinovski. Det känns så bekant.

’114
Markus Berg är också knockad. Har tuppat av i straffområdet efter ett ukrainskt knä i tinningen. Ispåsarna sprätter och vattenflaskorna yr. Min kompis Ami säger:

– Har han fått ont i örat?

Ja.

’116
Och i den 116:e minuten är Markus Berg återuppstånden! Han är sannerligen återuppstånden!

’119
Pyjamaskillarna i Ukraina är elva på planen. De gula rosorna är tio. Ingen får nåt vettigt gjort. Jo, vänta. Nu har vi visst gjort nåt för en ukrainare för han har jätteont.

Här sparkade han med benen som en treåring.

En minut senare reste han sig upp och spelade vidare som om inget hade hänt.

’120
Noooo. I den sista spelminuten (med oklart antal extraminuter) gör Ukraina tyvärr mål. Nu ligger vi under med ett mål.

Men målgöraren hade i alla fall sport-bh på sig! Alltid nåt!

’121
Ja, och pfuiiiiit så är detta EM slut för oss! Men vi är i gott sällskap: Tyskland, Portugal, Frankrike och Sverige kan dricka öl resten av juni …

Jaha, det var det. Min kompis Ami konstaterar:

– Det där var två ånhalv timme som jag aldrig får tillbaka. Heja Armand Duplantis!

Ja, okej … snart är det ju OS. Men nu kan vi ju med gott samvete heja på Danmark i EM.

Snyft.

Share
21 kommentarer

EM-fopoll: Sverige–Slovakien

Nu spelar vi fopoll mot Slovakien i EM 2020 (fast ja, 2021) och alla ni som egentligen inte bryr er, kan läsa här i realtid vad som egentligen hände(r). För i andra normala sportrapporter nämns till exempel inte kullerbyttor, trasiga strumpor eller fula shorts.

Exakt samma elva personer börjar den här matchen som mot Spanien i måndags, men fem andra killar kan bytas in under de 90 minuterna som ska spelas. För sådana är reglerna numera.

Sveriges startelva!

1. Robin Olsen (lång målis som fläkte ut sig alldeles enormt i måndags)

2. Mikael Lustig (mager veteran som maskade och fick ett gult kort)
3. Victor Nilsson Lindelöf (matchens lirare mot Spanien)
24. Marcus Danielson (Eskilstunakille, debuterade i landslaget när han var 30!)
6. Ludwig Augustinsson (född 1994, ser ut som 17 år)

7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna, vars bil brann upp i onsdags)
8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart)
20. Kristoffer Olsson (vår minst kände, känns det som)
10. Emil Forsberg (medlem i dagisligan, numera jättevuxen)

9. Marcus Berg (duracellkaninen som missade öppet mål i måndags)
11. Alexander Isak (som dribblade som en virknål i en myrstack i måndags)

Slovakiens spelare heter – med nästan alla fnuttar på rätt plats:
Dúbravka, Pekarík, Satka, Duda, Hrosovský, Škriniar, Hubocan, Hamšík (som i våras spelade i IFK Göteborg!), Kucka, Mak och Koscelník.

Hamšíks frippa ser ut såhär ovanifrån.

Nu har jag precis förstått att Sverige i genomsnitt har det allra äldsta laget i EM – och då är åldermannen Zlatan inte ens med.


Nationalsång. Av nån mysko anledning regredierar alla män – de sjunger Du gamla du fria med målbrottsröster. Sjöng Ralf Edström?

Än en gång: vad äääär det med målvaktshandskarnas taggar?

’2
Kristoffer Olsson blåser som vanlig omkull en slovak som dör av smärta i baksida lår. Stackarn.

’5
HÖÖÖRNA! Till Slovakien! Det kallas en ”fast situation” fastän alla vajar som liljor i straffområdet och knuffas och … puh. Inget mål. Liljorna drar sig snabbt mot andra målet, där jag tänker mig att vi gör ett par mål såhär inledningsvis.

’8
Från säker källa har jag nu fått bekräftat att Ralf Edström sjöng så det skallrade i München 1974. Men om jag publicerar ett bildbevis kommer TT att skicka en faktura på uppåt 5 000 kr.

’9
Kristoffer Olsson har nog vaknat på fel sida, för han manglar omkull slovaker på löpande band nu. Sverige har tjongat iväg en kass hörna och alla ser jätteförvirrade ut. Oj, nu ligger en slovak igen.

Det hade ju varit ballt om domaren ger slovakerna varningar för att de spelar teater som Mary Pickford på skurborsteskridskor.

(Inom parentes måste det ju tilläggas att svenskarna aaaaaldrig filmar eller trillar i onädan. Näää.)

’18
Sverige spelar i gula tröjor och slovakerna i vita. Lite intressantare är det ju att domaren är ljusblå, den slovakiske målvakten är mintgrön och vår målis är rosa som en My little pony-ballong.

’22
Domaren blåser och blåser och går fram och tittar på slovakerna som har brutit både ben och armar och lider alla helvetes kval. ”What happened?” ser jag att han säger. Slovakerna ser ut att säga bolesť, bolesť, bolesť, bolesť. (Aj, smärta, ont, värk.)

’24
Kristoffer Olsson har inga som helst hämningar utan far fram som Mike Tyson … och får följaktligen ett gult kort (varning). Han ba ”pffft”. (Jag hade blivit så ledsen av att varnas. Jag hade bett om att få bli utbytt och bannat mig själv. I basket kan man ju få hela fem foul innan man får sätta sig på bänken – och då får ju en ersättare komma in.)

’29
Men händer det inget vikitgt på planen nu? undrar ni. Jo, vi springer. Passar. Hoppar. Viftar med armarna. Slovakerna trillar. Dom måste vara runda under fötterna så svårt som de har att hålla sig upprätt.

’33
Men. Hur kunde jag se så fel? Robin Olsen är inte alls rosa. Han är skrikorange. Var tusan är Bengt Grive när man behöver honom?

Eskilstuna-Danielson visar bara med detta brottargrepp att han gillar Hamšík.

’40
Om det är en kul match? undrar ni. Om jag är nervös och tuggar på naglarna? Om jag kanske står upp och hoppar och skriker ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?

Nope. Jag ligger ner i en soffa och kippar efter andan. Sverigetröjan är väldigt varm. Det är trettinånting grader utomhus …

’44
Kommer ni ihåg Kristoffer Olsson som ju fick gult kort? Well, han är fortfarande sådär galet på språng och jag skulle så himla gärna vilja slippa ha honom på plan eftersom vi måste spela med en man mindre om han får ett kort till (efter två gula i en och samma match blir det ”rött” och man åker ut med huvudet före).

’45
Åh! Vi klarade oss! Det är 0–0 i halvtid!

PAUS! Kissa, snusa, gör en armhävning och strunta komplett i analyserna som pågår i studion.

Fast. Den gamla spelaren Toivonen och den gamla domaren Eriksson är jättebra.

(Det är verkligen jättefåniga kommentarer i halvtid. Sverige måste göra ditten, göra datten, han kan inte göra si, han kan inte göra sååå, och här måste Sverige se til att bla bla bla. Sverige måste vinna duellerna. Laget måste vilja mer. Man måste komma ut på kant. De måste vara modiga. Sverige ska inte vara kompakta. Gäsp.)

ANDRA HALVLEK
’47

Ojojojojoj jösses panik, den förbaskade gulkorts-Olsson är kvar på planen.

’49
Svensk hörna – det där som är en fast situation som rör på sig. Alla slovaker faller omkull. Bollen far åt tjotaheiti och plötsligt som på en given signal har alla slovaker rest sig på den tredje dagen och hej vad de springer. Mot vårt mål. Dumma, dumma slovaker! (Jag är så välformulerad.)

Emil Forsberg skjuter jättebra, men bollen tar i ryggen på en slovakgubbe men domarn missar det, så vi får inte hörna och halva Sverige står upp och vrålar ut sin frustration.

’53
Okej hörni. Det ser (peppar peppar peppar peppar) lite, lite bättre ut nu. Vi liksom … springer.

’57
I Sveriges lag finns en ny kille som heter Dejan Kulusevski, som alla vill ha in på planen. Förra veckan insjuknade han i covid-19 för andra gången. Nu värmer han upp på sidlinjen och jag tänker på mig och min egen vilja att över huvud taget stå upp en vecka efter corona.

Här vrålade jag jättehögt – jag skrek PAJALA – för att slovakerna höll på att göra mål. Min nervositet var helt onödig för Olsen tog bollen – och det var dessutom avblåst för offside.

’63
En slovak skäller på domaren. Domaren ger tillbaka genom att blåsa i visselpipan rakt i örat på honom.

– Vad gnäller du för? Jag vet vad jag gör! sa domaren.
– Va? sa slovaken.

’64
Gulkorts-Olsson byts äntligen ut! Viktor Claesson in! Berg (han som har lite svårt att pricka mål) byts också ut, Robin Quaison kommer in!

Nu äre bra mycket mer fart! Nu tjongar vi på bra mycket bättre! (Det vet jag för att Glenn Strömberg som är expert och bisittare säger ”klååt mycke bättre”.)

’71
Alexander Isak dribblar sig förbi dinsaurier och taggbuskar och koner så det står härliga till! Men skottet går strax utanför! Jag är Alexander Isak, för så här såg jag också ut!

GAAAAH! PAJALA!!

’76
Målvakten i Slovakien kapar Quaisons ben! Straff! Vi har straff!!! Men det tar en timme, känns det som, innan han får skjuta. Det ska drickas vatten och pratas och göras byten. Bla bla bla.

Målvakten kapar ben.

Emil Forsberg ska lägga straffen! Hm. Kan han verkligen göra detta? Iiiiih. Jag är så nervös. Han är ju så ung. Eller inte.

Andas … andas … andas …

MÅL!!! Vi leder med 1–0!!!

Bollen satt långt ner vid högra stolpen! YEAH!

’81
Nu dribblar Alexander Isak genom hela durkslaget som är Slovakiens försvar och vi skriker så böckerna här hemma trillar ur hyllorna.

’85
Pierre Bengtsson byttes tydligen in för länge sedan utan att jag eller nån annan har märkt det. Man undrar ju lite vem som gick ut, för det har vi heller inte lagt märke till.

Nu anfaller bara Slovakien. Fasicken, om man anfaller så här länge i basket blåser domaren av för ”24 sekunder”. Jag tycker att vi tar den regeln till fopollen också.

´87
Tyvärr spelar Slovakien som om de har bestämt sig för att göra ett par, tre mål nu innan matchen tar slut.

Nu gick Albin Ekdal och Augustinsson och satte sig på bänken och in kommer Jonas Svensson som ju ser ut som Shaggy. Och Pierre Bengtsson! Det var som fan, han hade inte alls kommit ut på planen fastän han sades passa bollen alldeles nyss. Hm. Jag anar en komplott från bytesansvarige.

’91
Pierre Bengtsson lade sig på bollen och klämde ihop låren som vore den en melon som skulle delas på mitten. Det tyckte domarn var dumt.

’93
Domarn har bestämt att matchen ska hålla på i fem extraminuter. Det känns väldigt jobbigt här i soffan. Slovakien får hörna på hörna på hörna. Även den slovakiske målvakten går upp och anfaller inne i målområdet.

’97
Nu är det så att domaren ska gå fram till tv-apparaten och kolla om det kanske ska vara en straff … nej, han ska … göra nåt annat. Han petar sig i örat. Tiden går. Det har gått mer än sex minuters övertid nu!

– PFUIIIIIITT! SLUT! PUUUUH!!!

Vad fiiiiint! Alla kramar om varandra och tackar publiken! NU VINNER VI EM! (Det gör vi nog inte, men i alla fall.)

Avslutningsvis måste min analys nog innehålla konstaterandet att Sverige nog har kommit på hur man vinner matcher utan att liksom spela särskilt kul eller bra. Vi vet bara hur man utnyttjar reglerna.

Slutligen en rekommendation: kolla på England–Skottland ikväll kl 21.

 

Share
32 kommentarer

Transportstyrelsen i Sverige och transgender i USA

Politiker, alltså.

Fast lite kul är det.

Jag ska försöka sammanfatta det som händer i det politiska Sverige och försöka se vad den kanske annalkande regeringskrisen beror på – utan att vinkla storyn. (Ni kanske redan har fattat galoppen, men jag har det inte, så det här skrivs kanske mest för min egen skull.) Detta har hänt:

  1. IT-avdelningen på Transportstyrelsen gjorde en dålig upphandling om dataservrar, som hade gått åt pepparn om inte chefen Maria Ågren fullt medvetet hade brutit mot tre (?) lagar så att nästan alla i hela världen plötsligt hade tillgång till information om Sveriges alla fordon, alla körkortsinnehavare och alla järnvägsdriftscentraler i Sverige. Hon fick böter på 70 000 kronor och en okänd fallskärm på X miljoner och tydligen ingen ågren att tala om.
  2. Kompismyndigheten Trafikverket hade kanske kunnat fortsätta att sköta dataservertrasslet tills upphandlingen var i hamn, men tydligen är myndigheterna trots allt inte kompisar. 
  3. Säpo kontaktades efter en (lång) stund, men talade inte med regeringen om Maria Ågrens medvetna lagbrott på drygt ett halvår. När de väl gjorde det, pajade komunikationen igen och de ansvariga statssekreterarna och ministrarna lät bli att berätta om debaclet för statsministern Stefan Löfven, mannen utan fnutt på e.
  4. Det blev ett jädra liv, alla bråkar, folk sparkas, alla skyller på varandra och sandlådan är ett faktum.

Denna sammanfattning tog ett bra tag att få till – mest eftersom jag totalt fastnade på de olika myndigheterna som vi har. Jag har hittills bara irriterat mig på ansvarsuppdelningen mellan SJ och Trafikverket.

Rätta mig nu om jag har fel:

  • Transportstyrelsen har hand om sånt som har att göra med vägar, sjöar och luften.
  • Trafikverket har också hand om sånt som har att göra med vägar, sjöar och luften, fast annorlunda.
  • Luftfartsverket har hand om sånt som har att göra med luften och kommunikationerna däri, fast inte som Transportstyrelsen och Trafikverket.
  • Sjöfartsverket har hand om sånt som har att göra med sjöar och annat vatten, fast inte somTransportstyrelsen och Trafikverket.
  • Vägverket har hand om sånt som har att göra med vägar, fast inte som Transportstyrelsen och finns inte längre, för det och Banverket bidde Trafikverket.

Puh …?

Medan Sverige i sin ankdamm försöker få ordning på politikernas (eller vems det nu är) slarv, myndighetsmissbruk och svågerpolitik in absurdum, vänder jag blicken mot USA igen.

För det är så galet, tokigt, roligt och helknäppt. Den lille Sean Spicer kickades och ersattes av en maffiaboss (det är han nog inte egentligen) som kallas ”The Mooch”, och som faktiskt kan vara bland det slemmigaste jag har sett.

Men The Daily Show har en teori: Trump vill egentligen vara The Mooch, och därför har han lagt sig till med dennes gestikulerande. Eller om det kanske är tvärtom.

Uppdatering!
Den 31 juli, sparkades The Mooch. Jösses. Han hann ”jobba” i en dryg vecka …
Slut på uppdatering.

Trumpen verkar vara helt från vettet. Han berättade i tisdags för USA:s samlade scouter av hankön(runt 26 000 på en gång, även om Trumpen sa att de var 45 000) att William Levitt hade haft väldigt kul på sin yacht, ”ni vet vad jag menar”.  Så här:

– And he went out and bought a big yacht, and he had a very interesting life. I won’t go any more than that, because you’re Boy Scouts so I’m not going to tell you what he did.

(Alla scouter skriker och hurrar, vilket är obegripligt.)

– Should I tell you? Should I tell you?

(Alla scouterna applåderar våldsamt, vilket är lika obegripligt det.)

– You’re Boy Scouts, but you know life. You know life …

Förutom att man i USA numera applåderar och skriker av älskansvärd förtjusning åt en despot, har man på scenen bakom talaren som vanligt placerat folk som utstrålar mild och blid eller helt galen kärlek. (Fullständigt obegripligt!)

Fast Buzz Aldrin visade med all önskvärd tydlighet vad han tyckte när Trump pratade i nattmössan inför massa vetenskapmän.

Men tillbaka till historien om den där mannen (William Levitt) med yachten, som Trump har dragit massa, massa gånger. Varje gång är det en till synes ny historia med nya vinklingar. (Detta är jag van vid, alla mina släktingar gör så. Men vi är inte statsmän.)

I sin bok ”How to Get Rich” är Trump 47 år när han träffar Levitt, i talet häromdagen är han ”a very young man”. I talet sa han att han träffade Levitt på en fest när denne bara hade två veckor kvar att leva – trots att Levitt bevislingen låg på sin väldigt utdragna dödsbädd i ettåthalvt år innan han verkligen dog.

Och (jag knyter ihop säcken) nu detta med att Obamas regering lyckades genomföra konststycket att ge transpersoner i dem amerikanska armén lika stor rätt att jobba som andra. Det tar Trump bort i ett par, tre twitterinlägg.

Fast Pentagon hälsar nu lugnt att militären tills vidare kan strunta i Trumps dumheter och att man fortsättningsvis släpper in transpersonerna i det militära

Såja. Många politiker i både Sverige och USA verkar enligt min vetenskapliga undersökning vara både maktgalna och inkompetenta. QED.

Share
63 kommentarer