Häromdagen serverade jag här förslag på vad man skulle kunna göra nu i februari när tiden går långsamt och allt från väderlek till humörhöjarsysselsättningar är bedrövliga.
– Vi har inte ens ett OS eller ett simpelt VM att roa oss med! kände jag.
Och fick mothugg. Tydligen är november the cruellest month of all. Nåväl. Jag föreslog i god tro ett av N.Y. Times mest populära recept – citronpasta.
Snabbt klev Jonas Blind Höna in i kommentatorsbåset och recenserade rätten:
”Smaken var lite för endimensionell: bara citron, som tog överhanden över eventuell chili och parmesan. Två minuters koktid på citronerna är inte heller riktigt tillräckligt för att få bort det bittra ur skalet …”
– Well, ptja, han kan ju ha fel …? tänkte jag.
Förmodligen tänkte kommentatoren Niklas som jag, för han satte omedelbart igång att göra denna rätt. Och recenserade även han:
”Prövade förra båsets pastarätt idag. Kan nog fungera som jordförsurningsmedel. Ätbart var det inte i alla fall. Den i all hast tillagade valnötspeston blev delikat.”
– Oj, kärajestanes!
Tänkte jag och googlade fram idel lovord för rätten och betygsstjärnorna for som kanonkulor omkring på alla sajter … tills jag hittade ett inlägg av en kvinna som gav all den mödosamt tillagade maten till sina hönor eftersom rätten tydligen är oätbar.
Så nu vet ni det: ät något gott istället – inte den femstjärniga citronpastan med recept i N.Y. Times!
Förresten var det ju länge sedan ni sa åt mig vilken mat jag borde laga … Gå crazy in the kommentatorsbås!
56 kommentarer