Ni som vet hur stort Norrland är, suckar och tänker att jag kunde väl ändå vara lite mer precis. Men nej, det där i rubriken nämnda snöret är norrländskt – både bildligt och bokstavligt.
Bildligt, är det så att inget snöre är är lika långt i Norrland om man jämför med storstadsregionerna söderut.
Bokstavligt är snöret inledningsvis 2,05 m. Men jag återkommer till det.
Nåväl, i norra Sverige är allt som lite anders (annorlunda). Framför allt sjukvården, där vi ju har hört om hur blivande föräldrar planerar graviditeten så att de ska slippa köra till BB 40 mil i snöstorm, och inte heller föder barn under sommarmånaderna när personalen är på semester. Kvar återstår då september, oktober, april och maj, vilket ju innebär att det blir väldigt hektiskt i bingen i januari, februari, juli och augusti.
För att inte tala om alla lomhörda, halta och lytta eller allmänt skröpliga som inte kan behandlas i Norrland eftersom resurserna helt enkelt inte finns. På statens (regionens, alltså f.d. landstingets) bekostnad får de
- taxi till närmaste flygplats (som ligger närmare än närmaste sjukhus)
- flygresa till Stockholm
- taxi till hotellet
- hotellövernattning
- taxi till sjukhuset
- flygresa hem
- taxi hem från flygresan.
Läkarbesöket får man dock betala själv. En kompis som provade ut hörapparater var borta från hemmet och jobbet i drygt två dygn, men var jätteglad för minisemestern i storstan.
Ett bildligt, norrländskt snöre är alltså längre, mer tilltrasslat och av sämre kvalitet än andra snören. Men snöret till en viss gräsklippare på Svinön i Byske utanför Skellefteå, det är precis som en en nymålad stuga eller en utbytt höftled alldeles perfekt.
Snabb rekapitulation: jag var på arbetsläger i Dalarna, och for vidare (läs mer här) norrut till nästa arbetsläger med små avbrott för båtturer och havsbad. Allt gick bra tills motorgräsklipparen skulle dras igång och snöret gick av. Jag har aldrig ägt eller ens startat en sådan, så jag stod bara och glodde surt på snöret tills gräsklippeägarinnan levererade ett nytt två dagar senare. Ordern från snöre-, spade- och moppebutiken löd:
– Kåpan sitt fast med fem bultar (sic!). Ta loss alla utom den i mitten, för då schläpp fjädern och då får du ett rejnt helvitte. Men dä ä int svårt å få loss kåpan.
Jomenvisst.
Tänk er en upprullad jojo, fast med en fjäderfunktion som en gammal rullgardin som vägrar stoppa i något läge. Så funkar en motorgräsklipparstartare.
Bultar? Nej, skruvar (med gängor) var det. Nähe, det var det inte alls: kåpan satt fast med nitar, som förstörs om man tar loss dem.
– Knack, knack, knackade jag med kännarmin på kåpan.
– Hur i hela jävla friden ska vi klura ut det här? sa gräsklippeägarinnan.
– Nej, kåpan, han går inte att få loss, sa grannen som dök upp för att komma med goda råd och anvisningar.
Metallschabraket som kåpan satt på, gick däremot att med hjälp av grannens hårda nypor få loss. (Han är gammal hockeylirare med nya knän och höfter och en gång som en gammal cowboy – och jomenvisst, han har lirat mot alla inklusive Börje Salming.)
– Det här är ju idiotiskt, sa jag. Om vi hade kunnat ta loss kåpan hade det ju varit en barnlek att bara sätta fast ett nytt snöre. Och så knutar hit och dit; att hela funktionen hänger på att knutarna håller är ju också idiotiskt.
– Men skruvarna har jag i alla fall fått loss nu, muttrade gräsklippeägarinnan.
– Vet du hur långt det ska vara? sa grannen. Snöret.
– Hihi, hur långt är ett snöre!?! Nä, men jag mäter väl bara det gamla.
– Jå. Tvånollfem, sa grannen utan att mäta. Vars ä tändstickorna?
Mycket riktigt var snöret 2,05, men eftersom vi klippte av det flera gånger när vi gjorde fel och knöt om och smält-brände både ändar och knutar, krympte det betänkligt.
– Fan vad vi är bra! tjoade jag när vi alla tre äntligen var färdiga med Klippon.
– Men snöret är inte 2,05 längre. Det kommer aldrig att fungera, sa min inre tvivlare.
– BBHHRRRMMMMM! sa motorgräsklipparen, som sedan spann som en katt och tuggade gräs som en fårhjord.
Efter en dryg vecka var det dags att åka hem, vilket visade sig vara närapå omöjligt. Jag kunde åka norrut en timme till Luleå och ta 15 timmars nattåg för 2 500 kr eller ta nattbussen på 16 timmar för en halv förmögenhet, eller ta buss till Bastuträsk och hoppa på ett mystiskt tåg mitt i natten.
Eller … åka till Skellefteås flygplats och vara i Stockholm på 70 minuter för 675 kr. [Primalskrik.]
Så då gjorde jag det.
