I Hylta 1977:
– Lotten! Kom och hjälp mig att måla det här gamla hönshuset, lägga in parkett på dasset och laga bilens bakruta!
– Fnys. Grrr. Morr. Stånk. Blä. Åkejrå.
I Skåne, på Öland, i Dalarna och i Byske på 2020-talet:
– Välkommen, Lotten!
– Vad kan jag göra? Måla? Tapetsera? Riva ner väggar och rycka upp trädrötter samt sprätta loss masonitskivor från alla dörrar?
Pappa brukade bygga en pergola till alla hus som vi flyttade till. Ibland byggde han pergolor även till grannarna – men mer avancerat än så var inte hans hantverkskunnande. Mamma valde kakel, planterade rosor och tapetserade om med William Morris. Man kan med kakelfog säga att jag inte är upplärd som arbetshäst eller renovatör eller ens ogräsuppryckare.
Så hur gick det här till? Varför vill jag numera åka runt på arbetslägerturné till kompisar överallt? Föll jag på tvärsan från äppelträdet och landade i nån annans päronträdgård eller är det bara såhär vi är funtade, vi människor? Back to nature, retour à la nature och tillbaka till naturen med Rosseau?
Tänk om kroppen och hjärnan har haft sammanträde och enats om att det gäller att passa på medan tid är.
”Snart ä ho dö.”
”Jå. Vi ger’na lite spring i bena.”
Men nu ska ni få se något som jag inte har haft ett enda dugg med att göra, eftersom mina fingrar inte är gröna och jag inte kan skilja ens på rhododendron och bougainvillea. (Men stava till dem.)
Här i Dalarna var vi fyra bloggpolare (Karin, Pysseliten & PK) som dödade stickbuskar och drog upp 50-åriga rötter, klippte häck, badade näck och byggde ett däck.
Nu ska jag en gång för alla utreda skillnaden mellan planka och bräda!
Svensk ordbok:
planka, uppsågat, avlångt, fyrsidigt stycke trävirke av inte alltför liten bredd och tjocklek, minst 9 respektive (drygt) 2 tum. [min uträkning: 228 mm respektive 51 mm]
bräda, utsågat, långsmalt, brett, relativt tunt stycke trävirke med förhållandevis stor längd.
Skogsordlistan (1994):
planka, virke med tjocklek minst 32 mm och bredd minst 140 mm.
bräda, virke med tjocklek mindre än 32 mm och bredd minst 70 mm.
NE.se
planka, sågat eller hyvlat virke med minst 45 mm tjocklek.
bräda, virke med tjocklek mindre än 45 mm och bredd minst 70 mm.
Nähe, det skulle jag visst inte alls. Vi får tydligen fortsätta leva i ovisshet. (Men jag påminner gärna om två andra svåra termer: postlåda är den som står vid tomtgränsen och brevlåda är Postnords, som vi lägger utgående brev i.)
När det var dags att resa från det ljuvliga Horndal i Dalarna, satte sig min undersköna orangefärgade lilla rullväska på tvären och tjöt av indignation.
Framme på Svinön i Byske fick jag omedelbart uppdraget att stapla ved. Vad jag inte vet om ved är precis allt. Jag vet inte hur den ska se ut, kännas, staplas, torkas eller huggas – novisen i vedboden [ve-bon], det är jag det.
Därefter skulle jag måla ”Lillstugan” som uppfördes i mitten av 1960-talet. Då lydde vädergudarna alla bönder som i flera veckor har bett om regn, så vi satte oss att rulla tummarna och planera framtiden.
Här i Byske bor jag i Lillstugan på bilden ovan. Myggen och bromsarna är sedan vår ankomst helt galna av glädje och försöker umgås med oss vart vi än vänder oss.
I köket i storstugan finns ett fantastiskt tidsdokument som jag fullkomligen dyrkar av nostalgiska skäl. För precis en sån här mikrovågsugn kom pappa hem med en dag 1981! Den här funkar perfekt, medan vår gavs bort när mamma flyttade till en lägenhet där köket är marginellt större än mikron.
Avslutningsvis vill ni väl se innehållet i två gamla färgburkar? Visst?
May I introcuce: Lottenterrassen i motljus. (den ljusturkosa soffan är tillfälligt utlånad till terrassen, pga av många som ville sitta där). OJ, vad mycket det blir gjort när Lotten-Pysse-Jocke-gänget tar itu med mina uppskjutna projekt!
Men veden, Lotten, kan du inte reda ut det också. Barksidan upp eller ner, när man staplar utomhus?
OJOJOJ vilken bild, Karin!!! Heja däcket!
När man staplar ved utomhus ska den ju ligga under ett utskjutande tak eller i en fin boda, och då spelar det ingen roll åt vilket håll veden ligger; den torkar ändå.
Men under STAPLINGEN måste man lägga fler med barksidan ner – annars börjar den luta framåt. Jag försökte tänka lite som när man staplar pärmar (för det gör man ju ofta i dessa tider), men si det funkade inte alls. Fler än hälften måste alltså ligga med barken nedåt!
Hörrudu, man blandar inte bredd och tjocklek hur som helst i texten, om man börjar skriva bredd och tjocklek, i den ordningen, så måste det fortsätta så. Annars får hjärnor som sorterar information i rader och kolumner spatt och man måste läsa om texten flera gånger tills alla siffror hamnat rätt. Utredningen var ju annars bra, jag kan fortsätta säga både bräda och planka lite hur som helst.
Brädor och plankor, håhåjaja. Farfar arbetade på sågverk i alla år och kunde förstås det där, och pappa lärde sig i späda år, men jag kan det bara på ett ungefär. Dock så pass att jag ryser när groomen kallar alla möjliga träbitar för planka, även sådana som knappt är brädor. Det kryddar ju alltid tillvaron något.
Rekommenderar Vibeke Olssons romanserie om Bricken på Svartvik. Serien finns nu i sju delar pocket och den åttonde som kom nu i år är fortfarande inbunden.
På tal om sågverk och att stapla ved och bräder—- alltså.
Wow, bra jobbat!
Brädor (ca från 3:38)
Ni bör klicka på CtLDPT:s länk. Ni bör verkligen göra det. Jag kan inte nooog rekommendera detta klick! (Spola inte fram. Njut från början till slutet!)
Det är den där ”och somt var prima virke, dom lade jag för mig” va? Så rolig! Det finns en engelsk kortfilm som heter ”Brädan” i samma genre. Också vansinnigt kul
Och pratar vi om bräder och ved så får vi inte glömma ”Hans nåd Markisen av Carabas”. Han ”har grisar som lever på smultronglass”. Och ”Vår käre markis han eldar sin spis med hyvlade vedträn ifrån Paris”. Lennart Hellsing så klart.
… det lade jag för mig.
Hyvlade vedträn påminner om en scen från min barndoms kök. En besökare sa till min mamma:
”Det är en sak jag beundrar dig för Greta.”
”Åh”sa mamma och sträckte lite på sig ”vad kan vara?”
”Jo” sa gästen ”du har så galet fin ved!”
Såklart. Vi bodde ovanpå en snickarverkstad och det blev en hel del hyvlade träbitar över, som blev ved.
Vi hade också snygg ved – under en väldigt kort period!
När vi flyttade in i huset hade nämligen förre ägaren lämnat lite skröfs och skräp i källaren efter sin verksamhet som … cembalobyggare.
Ökenråttan: Veeeet du att det finns människor som inte alls gillar Lennart Hellsings rim och som påstår att de (rimmen) är både dåliga och banala? (Jag håller icke, inte och ej med.)
CtLDPT
Ramels brädgårdsantällde ”Karl Nilsson” yrkesbeteckning trodde jag var ”stabbläggare”, men efter google-kontroll verkar det i stället ha varit ”klampare”
https://www.hembygd.se/malmkoping/plats/11810/picture/3213173
Undrar om Hyttis el Karin mött sådana irl?
Problemet med hyvlad ved är att den är svårare att använda för att starta en eld med. Alla di däringa utstickande fibrerna som finns på ohyvlad ved tar fyr så lätt.
Det är ju inte bara rimmen som räknas; även rytmen, rytmen är av vikt.
Och den engelska filmen heter inte Brädan utan Plankan (The Plank).
För de personer som ogillar banala rim – now something completely different:
bussar utan skyltar
stannar vid universitetet
pack utan ansikten
hoppar ut
så här: vi tar inte av maskerna
vi förklarar ingenting
vi tänker inte tramsa med er
kålsuparprofessorer
vi kom för barnen
vi ska vrida om och slå sönder studenter
i salarna och korridorerna
det är vår chans
att kroppsligt svettigt blodigt
vidröra högre utbildning
gråt hjärta gråt
Gråt hjärta gråt är skriven av den belarusiske poeten Dmitrij Strotsev i september 2020 då OMON, den store bossens svartmaskerade kravallpoliser, hälsade på vid ett universitet. Översättning av Dmitri Plax.
Vad coolt, Ninja! Nu förstod jag plötsligt varför hyvlad ved är svårare att elda med! Ved med nudelspröt är helt enkelt lockigare!
Så sant Ninja, hyvlad ved är svår att få eld på, men i vårt fall fanns tillräckligt med fnas och skrufs och söderdelade bakar för att det inte skulle vara något problem med att få eld i spisen.
Och Örjan, du anar inte! Stabbläggare var mitt drömjobb som barn. Den stabbläggare som hade hand om virket hos oss var en trevlig farbror från Insjön och han förklarade allt för mig, hur virket skulle travas, när det behövde vändas och varför och fick stabbläggarjobbet att framstå som det mest kreativa man kan tänka sig.
Groomen har just lånat Lars Myttings bok om ved.
[…] rekapitulation: jag var på arbetsläger i Dalarna, och for vidare (läs mer här) norrut till nästa arbetsläger med små avbrott för båtturer och havsbad. Allt gick bra tills […]