Hoppa till innehåll

Hur långt är ett snöre i Norrland?

Ni som vet hur stort Norrland är, suckar och tänker att jag kunde väl ändå vara lite mer precis. Men nej, det där i rubriken nämnda snöret är norrländskt – både bildligt och bokstavligt.

Bildligt, är det så att inget snöre är är lika långt i Norrland om man jämför med storstadsregionerna söderut.

Bokstavligt är snöret inledningsvis 2,05 m. Men jag återkommer till det.

Jomen kolla vad stort Norrland är, såhär i förgrunden! (Disclaimer eller nåt: jag är uppvuxen i Luleå, så jag ömmar för landsbygden.)

Nåväl, i norra Sverige är allt som lite anders (annorlunda). Framför allt sjukvården, där vi ju har hört om hur blivande föräldrar planerar graviditeten så att de ska slippa köra till BB 40 mil i snöstorm, och inte heller föder barn under sommarmånaderna när personalen är på semester. Kvar återstår då september, oktober, april och maj, vilket ju innebär att det blir väldigt hektiskt i bingen i januari, februari, juli och augusti.

För att inte tala om alla lomhörda, halta och lytta eller allmänt skröpliga som inte kan behandlas i Norrland eftersom resurserna helt enkelt inte finns. På statens (regionens, alltså f.d. landstingets) bekostnad får de

  • taxi till närmaste flygplats (som ligger närmare än närmaste sjukhus)
  • flygresa till Stockholm
  • taxi till hotellet
  • hotellövernattning
  • taxi till sjukhuset
  • flygresa hem
  • taxi hem från flygresan.

Läkarbesöket får man dock betala själv. En kompis som provade ut hörapparater var borta från hemmet och jobbet i drygt två dygn, men var jätteglad för minisemestern i storstan.

Ett bildligt, norrländskt snöre är alltså längre, mer tilltrasslat och av sämre kvalitet än andra snören. Men snöret till en viss gräsklippare på Svinön i Byske utanför Skellefteå, det är precis som en en nymålad stuga eller en utbytt höftled alldeles perfekt.

Snabb rekapitulation: jag var på arbetsläger i Dalarna, och for vidare (läs mer här) norrut till nästa arbetsläger med små avbrott för båtturer och havsbad. Allt gick bra tills motorgräsklipparen skulle dras igång och snöret gick av. Jag har aldrig ägt eller ens startat en sådan, så jag stod bara och glodde surt på snöret tills gräsklippeägarinnan levererade ett nytt två dagar senare. Ordern från snöre-, spade- och moppebutiken löd:

– Kåpan sitt fast med fem bultar (sic!). Ta loss alla utom den i mitten, för då schläpp fjädern och då får du ett rejnt helvitte. Men dä ä int svårt å få loss kåpan.

Jomenvisst.

Tänk er en upprullad jojo, fast med en fjäderfunktion som en gammal rullgardin som vägrar stoppa i något läge. Så funkar en motorgräsklipparstartare.

Snöret sitter inuti en mojäng som ser ut så här.

Bultar? Nej, skruvar (med gängor) var det. Nähe, det var det inte alls: kåpan satt fast med nitar, som förstörs om man tar loss dem.

– Knack, knack, knackade jag med kännarmin på kåpan.
– Hur i hela jävla friden ska vi klura ut det här? sa gräsklippeägarinnan.
– Nej, kåpan, han går inte att få loss, sa grannen som dök upp för att komma med goda råd och anvisningar.

Metallschabraket som kåpan satt på, gick däremot att med hjälp av grannens hårda nypor få loss. (Han är gammal hockeylirare med nya knän och höfter och en gång som en gammal cowboy – och jomenvisst, han har lirat mot alla inklusive Börje Salming.)

– Det här är ju idiotiskt, sa jag. Om vi hade kunnat ta loss kåpan hade det ju varit en barnlek att bara sätta fast ett nytt snöre. Och så knutar hit och dit; att hela funktionen hänger på att knutarna håller är ju också idiotiskt.
– Men skruvarna har jag i alla fall fått loss nu, muttrade gräsklippeägarinnan.
– Vet du hur långt det ska vara? sa grannen. Snöret.
– Hihi, hur långt är ett snöre!?! Nä, men jag mäter väl bara det gamla.
– Jå. Tvånollfem, sa grannen utan att mäta. Vars ä tändstickorna?

Mycket riktigt var snöret 2,05, men eftersom vi klippte av det flera gånger när vi gjorde fel och knöt om och smält-brände både ändar och knutar, krympte det betänkligt.

Den gula skruvmejseln sitter i hjulet (jojon liksom) för att inte sprätta iväg pga rullgardinsfjädern. Liksom.
Det gamla snöret i förgrunden och den avklädda – men med nytt snöre utrustade – gräsklipparen i bakgrunden.

– Fan vad vi är bra! tjoade jag när vi alla tre äntligen var färdiga med Klippon.
– Men snöret är inte 2,05 längre. Det kommer aldrig att fungera, sa min inre tvivlare.
– BBHHRRRMMMMM! sa motorgräsklipparen, som sedan spann som en katt och tuggade gräs som en fårhjord.

Efter en dryg vecka var det dags att åka hem, vilket visade sig vara närapå omöjligt. Jag kunde åka norrut en timme till Luleå och ta 15 timmars nattåg för 2 500 kr eller ta nattbussen på 16 timmar för en halv förmögenhet, eller ta buss till Bastuträsk och hoppa på ett mystiskt tåg mitt i natten.

Eller … åka till Skellefteås flygplats och vara i Stockholm på 70 minuter för 675 kr. [Primalskrik.]

Så då gjorde jag det.

Och kan ni begripa: jag blev inte stoppad i säkerhetskontrollen trots titeln på boken som jag läser.
Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Jag har som en elektrisk skaskklappningsmigrän som inte synts till på dryga tjugo år, men den står nog i bodan ännu, så den behöver ingen oroa sig för, eller dess schnörlängder, möjligen skärpan på själva klippbladet. Men troligen inte ety och emedan trädgården numera befinns vara så utomordentligt frodigt bevuxen att någon gräsmatta ej längre finns tillstädes.

    Så jag drömmer om ett litet, litet, ytterst modest arbetsläger där någon plockar alla mina körsbär. Jag har ett slikt träd alldeles vid altanen som sträcker sina, fullkomligt nerlusade grenar i principip in över altanen. Och dock sitter de för högt upp för min, numera rullebörsburna lekamen. Skatorna skrattar försmädligt och jag sörjer mina bortflyende russinersättare (körsbär blir förnämliga russin när man torkar dem, och livar upp både limpor, vettebrö och filtallrikar under vintern, för så vitt man får tag på dem först).

    Ack ja, dessa drömnar.

  2. Båthuspernilla

    Bultarna det pratades om torde vara skruvar, troligen sk maskinskruv. Bultar har inga gängor. /Maskiningenjören

  3. hyttfogden

    Skaffa en gräsklippare med elstart så slipper du snöret som kan slå stopp och slita sönder armmusklerna. Sen kör du på ”vanlig soppa” och behöver aldrig tveka att stoppa maskin
    för den startar lika snällt varje gång. Och batteriet behöver du bara ladda en gång inför säsongen.

  4. PK

    Trodde först att ett träd föll i skogen här, men inser nu att skrällen jag hörde var poletten som trillade ner.

  5. Pysseliten

    Körsbär Ninja! Nästa år planerar vi för att få ner dem i tid, skatorna ska icke ha dem!!

  6. Båthuspernilla

    @Lotten
    De flesta kallar maskinskruv för bult, hur fel vi som gärna nördar in oss i teknisk nomenklatur än tycker att det är.

  7. Ninja i Klockrike

    Pysse, i september har jag typ 50 kilo hasselnötter som kan plockas … Små men mycket aromrika och lagomt mogna till jul.

  8. Båthuspernilla, menar du att de däringa gängade sakerna som ser ut som muttrar överst inte heter bult utan maskinskruv? Vad heter då det jag kallar maskinskruv: gängade stänger med ett huvud som en vanlig skruv?
    Och kommer franska skruv inte alls från Frankrike?

  9. Men nu måste vi ju hitta en vettig källa som är korrekt och som kan lära mig en gång för alla att säga och skriva rätt! Hit me med en jättevettig gäng-skruv-bult-länk!

  10. Ack ja, TNC, i tacksamt minne bevarat. Numera handhas deras frågor (om de alls handhas) av Institutet för språk och folkminnen. När jag söker på ”bult” på det som jag tror är relevanta platser, får jag beskedet att ”inget svar hittades”.

    ChatGPT svarar med den gängse, men enligt expertisen – t.ex. PK – felaktiga definitionen: ”I korthet kan man säga att skruvar är avsedda att skruvas i material medan bultar används för att fästa saker tillsammans genom att passera genom dem och sedan fästa med en mutter.”

    Här behövs, som alltid, mer forskning! Och en Teknisk nomenklaturcentral …

  11. Ökenråttan

    I en bokhandel i Frankrike köpte jag en fransk översättning av en svensk deckare. Jag ville se hur den franska översättaren hade gjort med till exempel Götgatan. Hette den ”la rue Götgatan”? Nej, den hette bara Götgatan. Gjordes det någon förklaring eller så, när det i det svenska originalet talades om ”en elegant Carl Malmsten-inredning”? Nej, då, ingen förklaring av vem C M var, bara översättning av texten rätt av.
    MEN – i boken förekommer en slemmig slöjdlärare som kallas Skruven av eleverna. Man förstår ju vad det handlade om … På franska heter han nu ”La Vis”, skruven. Skruv på franska är alltså femininum och det leder ju helt fel när man läser boken på franska. Kunde översättaren ha kallat honom ”Spiken” i stället, ”Le Clou”, alltså ett ord som är maskulinum på franska? Vilken frihet har översättare av skönlitteratur?
    Nu slog jag upp ”vis” i min fransk-svenska ordbok. Vojne, vojne, där står det att det betyder ”skruv, bult”. TNC, vad vi saknar dej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.