Hoppa till innehåll

Etikett: flygplats

Kan man gå vilse på en flygplats?

Det här ska bli en lista med tips för alla som inte är världsvana resenärer!

Inte ett av mina barn, nudelfrippan till trots.
Inte ett av mina barn, nudelfrippan till trots.

Nittonåringen, som nyss var en liten fyraåring med kläderna på bakåfram och utåin, flög i fredags alldeles solo till Spanien för att hälsa på en av våra djupt saknade basketspanjorer. Hon och en väska stor som en hundkoja (fylld med spanjorernas kvarlämnade prylar) flög från Köpenhamn till Madrid, där hon fick vänta i tre timmar och hennes telefon gick sönder, vilket är opraktiskt när boardingkortet finns i den. Sedan flög hon vidare mot slutdestinationen (efter att ha lånat en telefon och lyckats laga den egna), där det sägs regna 350 dagar per år. Vilket vi har valt att inte tro på.

Jag (som på flygplatser tappar bort kameror, går vilse, läser fel på biljetten, checkar in fel, kommer för sent, tappar brallorna i säkerhetskontrollen, hotas med handklovar och dricker öl) berättade för henne att man väntar precis likadant på en flygplats som på en järnvägsstation. Med den lilla skillnaden att man inte behöver hämta sitt incheckade bagage, som mystiskt och automatiskt (oftast) kommer dit man själv ska utan att man behöver göra något. Jag fick av snälla släktingar tips om att Nittonåringen skulle

  • dricka mycket (vatten eller juice that is)
  • undvika att ta kontakt med trevliga farbröder
  • ha med något att läsa
  • låta bli att läsa och istället världsvant flanera omkring i taxfreeområdet och prova parfymer
  • klämma på svindyra väskor
  • se till att prata med alla
  • köpa vatten med en smaksättning som man inte förstår sig på eftersom allt är skrivet på utrikiska
  • sitta och gissa på människors nationalitet
  • ha mobilen på larm så hon inte missar flyget
  • stänga av mobilen eftersom det är svindyrt att ens titta på den
  • ta reda på var gaten ligger meddetsamma
  • kolla tavlorna med avgångstider och gate flera gånger eftersom de ibland hux flux byter och det blir jättestressigt så att man måste springa
  • lyssna noga på alla högtalarmeddelanden
  • akta sig för ficktjuvar
  • gå på toa
  • gå omkring hellre än att sitta ner och stirra i en bok.

Lite spretigt, kanske? Är mina släktingar inte som jag?

Ingen ger ju råd om hur man hittar eluttag!
Ingen ger ju råd om hur man hittar eluttag!
Ingen ger råd om hur man bloggar stående i sista sekunden!
Ingen ger råd om hur man bloggar stående i sista sekunden!
Ingen berättar heller att man kan blogga sittande på ett kallt golv.
Ingen berättar heller att man kan blogga sittande på ett kallt golv.

Visst har ni mer att dela med er av? Fyll på med tips om öronproppar och extra örngott samt snytpapper även om sådana råd inte nödvändigtvis har med flygplatser att göra. Kom igen alla resvana – tänk er att små rara ungdomar (eller helt vanligt folk) googlar fram just detta inlägg och nu skriker högt av glädje eftersom det är en kunskapens och erfarenhetens källa till visdom!

(Och svaret är ja. Det kan man. Jag har gått vilse på Philadelphias flygplats och den är inte ens särskilt stor.)

Share
39 kommentarer

I väntans tider: mot Milano!

Här sitter jag på Örebros flygplats som är stor som en skokartong. Den påminner väldigt mycket om Kallax eller Arlanda 1973: betongbunker med lågt i tak.

Vad man inte ser här, är ölen.
Vad man inte ser här, är ölen.

Det chartrade plan som vi skulle ha lyft med kl. 09 har blivit smittat av SJ-baciller och kommer inte att avgå förrän kl. 12. (Jag ska alltså åka till Milano med alla ÖSK:s sponsorer för att för dem föreläsa om de nya digitala medierna. Åh vad det är synd om mig som måste kolla på Milan och Zlatan på söndag. Och åh så trist att vara tvungen att åka till Milanos vår.)

Don Tomaso (Thomas Nordahl) och 170 andra män samt i runda slängar tio kvinnor och jag sitter och väntar på bättre tider. Alla känner varandra och de som inte känner varandra ställer sig lite blygt utanför den ryggdunkande massan. Som om de skulle bjuda upp till dans kommer männen i spridda skurar fram till mig och frågar vem jag är. Det måste vara för att jag är så himla snyggt klädd:

Dagens outfit kallar jag ”Milankollektionen”.
Dagens outfit kallar jag ”Milankollektionen”.

Nu till dagens anekdot.

Min djefla mans pappas morbror hette Gottfrid och var ett stort fan av fotbollsklubben Degerfors. När han skulle resa till Italien skrev han till f.d. degerforsspelaren Gunnar Nordahl, som var proffs i Milano (och vars svärföräldrar han kände lite). Gottfrid frågade helt frankt om han fick hälsa på när han skulle resa till Italien. Gunnar Nordahl skrev tillbaka (det här var på pappersbrevens tid, så ni förstår att allt skedde i god tid och var välplanerat) att jorå, det skulle gå så bra så och att han skulle möta honom på järnvägsstationen. Gottfrid och Gunnar fann varandra och gjorde Milano osäkert under ett par dagar och sedan var det inte mer med det – förutom att de ju fortsatte att vara vänner.

Gottfrid.
Gottfrid.

Har jag mejlat Zlatan och sagt att jag kommer på besök? Och bett honom guida mig i sin hemstad som Gottfrid gjorde med Gunnar? Samt påtalat att jag nog är hans typ? Nä. (Så här låter det förresten när jag gnisslar tänder: schkrrsfxxzzzsch.)

Thomas och Gunnar Nordahl runt 1950.
Thomas och Gunnar Nordahl runt 1950.

Även ni som inte är idrottsintresserade kan faktiskt ha nöje av detta klipp — om inte annat så för polisongerna och shortsen:

(En längre version av intervjun finns här.)

Är det förresten något som jag inte bör missa i Milano, tycker ni? Min mamma har gett mig order om att gå ner i tunnelbanan och ta bilder ”för den är jättegammal och skruttig”.

Share
31 kommentarer