Fåglarna i skorstenen har äntligen flyttat hemifrån. Vi vet inte riktigt om det är ett sammanträffande eller ej, men i samma veva upptäcktes en stel, liten blöt stackare till ungfågel … död i den uppblåsbara poolen.
Skatan är död. Men vi tror att det var kajor i skorstenen.
I skorstenen är det alltså tyst. Solen lyser och regnet regnar och barnen är inte uppe och går på nätterna längre. Men varför är jag då så trött? Jag vaknar varje morgon med den omedelbara tanken ”åh, vad jag är bakis” trots att gårdagen ju var en spiknykter dag.
Nu är det ju så att jag får vara trött. Som egenföretagare kan man utan besvär toffla omkring med skorstensfrisyr och svullna ögon samt en finne på hakan. Jag kan redigera som ett proffs även om jag tar tre middagslurar och inte ens kliver upp ur sängen förrän det är dags att hämta Fyraåringen på dagis.
Men inte idag. Idag ska jag nämligen åka till Stockholm för att fotograferas för en tidning som kommer ut i slutet av augusti. Jag ska se seriös och kontrollerad ut och samtidigt vara jätteläcker, har jag planerat. Hade jag varit med i utseendesvängen hade jag nu tagit till alla knep som finns, t.ex. att
- lägga gurkor på ögonen
- lägga tepåsar under ögonen
- damma mumiepulver på kindkotorna
- smörja händerna med fetaost
- doppa kluvna hårtoppar i bröstmjölk
- hälla citronsaft i hårbotten
- gå på hackad mandel för att stimulera blodflödet
- pensla motorolja på skrattrynkorna
- tatuera Ingmar Bergman på armen (blickfång!)
- tugga på trolldeg som bleker tänderna.
Nej, jag har verkligen ingen aning. Nu ska jag tvätta mig under armarna i alla fall.
Skönhetstrick nr 1: hårgardin.
