Jag flackar runt hela Sverige på min roliga språkpolisturné, men jag reser inte för mycket. Fortfarande tycker jag att det är fantastiskt spännande att komma till nya hotell – till och med om jag har bott där förut. Jag har dock blivit lite fin i kanten och tycker inte alls att det är kul att bo på sterila vandrarhem utan baconfrukost.
(Det är alltså uppdragsgivarna som beställer och betalar mina övernattningar, så jag kan faktiskt inte komma med surmagade krav – och i ärlighetens namn spelar det ju faktiskt ingen roll. Jag ska ju bara sova i ett par timmar. Och koka te. Och surfa upp allt internet. Och leta fram reservkudden eftersom en kudde inte räcker när man som jag måste palla upp det trasigaste knät som vore jag uppåt 100 bast.)
Igår tog jag in på Riverton i Göteborg. Det tog bara 16 minuter att gå till hotellet från stationen trots att jag i beckmörker klättrade över ruinhögar, ombyggnationer, stängsel och höll på att falla nerför en överraskande trappa.
Naturligtvis måste man duscha om man har ett fint hotellrum: Av samma anledning som man måste koka te, dricka spriten, stryka en strumpa och titta på tv fastän det inte är något att se.
Men … vad är nu detta? VAD SKÅDAR MITT NORRA ÖGA? Vad är det som anas där på golvet, i kakelfogen?
Vad trevligt — det var så länge sedan jag hittade lite hotellmossa! Ingen skugga ska dock falla över Riverton eftersom jag är vansinnigt imponerad av allt annat. Eller vänta … vänta nu …
Nu springer jag ner till frukosten! Baconrapport kommer – om jag inte fastnar i croissant-avdelningen!
Bejkånrapport
Jomenvisst. Riverton hade suverän frukost med allt som tänkas kan. Både kaffet (jag drack kaffe!) och baconet samt äggröran var lite för kallt, men jag kan ju ha haft otur bara. (Finkameran har tyvärr trillat i golvet och tappat plastbitar som tydligen behövs, så nu blir det till att hitta fokus med mobilen enbart.)
Dessutom funkade logistiken perfekt — inga långa köer och de som ville ha fil slapp att stå och vänta på fruktfrossarna. Bravo, Riverton!
Nu mot föreläsningen!
Oh, lite fuktbefrämjt svartmögel!! Skönt när det inte är för perfekt!
Varför frukost så tidigt? Baf’ratt eller?
Själv ska jag nu gå och knyta mig i ett rum som på intet vis liknar dit, men å andra sidan har jag sällskap av Fröken Fjolla och FrökenFjupp. En i knävecken och en längs ryggen.
DET skulle hotellen bestå en med…..
Vi hörs när det börjar bli dags att besöka samlingarna på Rixmuseet. Utan mobil, vad än SG säger. Intendenten säger ingen mobil, så det så.
Mina medarbetare och jag tycker det är en styggelse när man sätter sig själv först i en mening!
Med en liten hänvisning till ett stavfel i en bildtext här ovan tycker jag att du ska gå vilde på frukosten nu! Härligt med finhotell! Mina två sammanklumpade resor närmar sig.
Även en fastnatikroasantavdelningsrapportering är en slags bejkonrapport.
Huvva en så illa skriven välkomstlapp!Vad är det med folk? Dessutom versaler och gemener och skiftande tilltal – Dig, du, dina, Ni och Er – en salig röra. Och ”faciliteter” va.
I mitt inlägg ovan har jag skrivit ”jag” 21 gånger. Man kan med mögelfog säga att jag sätter mig själv främst.
Nu måste jag leta efter korrfelet.
Men positivt i sammanhanget är att den illa skrivna välkomstlappen kan inleda föreläsningen!
Nämen, att dom håller på och tövvlar med toapapperet och gör nästintill origami av det, det gillar jag inte. Sluta tafsa på mitt toapapper, tycker jag.
Jag tycker det kan vara helt ok att börja med sig själv, fru dB.
Och så börjar lappen med BästE gäst, maskulinum, när det ska vara Bästa för att täcka båda könen!
Ständigt detta maskulinum när folk tror att de är superkorrekta. Jag har sett skrivningen ”kvinnlige” en gång. Det var länge sedan, men jag är långsint, som Bang skrev.
Men grattis till allting annat, Lotten och hotellet!
Uppfattningen, som jag har, är att det blir väldigt konstiga och onaturliga konstruktioner vid undvikande av första person singularis placering i meningens början.
Jag tycker att det är enklare att börja med den som tycker eller gör.
Har ni förbrukat en kamera till!!! Ni borde införa inköpsstopp för kameror eller köpa en som tål tuffa tag som en beg Nikon D3. Det blir billigare i längden.
Klisterlapp på toapappersrulleflikvikningen*, det har jag aldrig sett förut!
* Jag skulle bara se hur många stavelser det blev sammansatt, och hur svårläst det blev. 10 och 10!
Annika: Känner mig riktigt stolt över svenska språkets förmåga att klistra ihop ord till långa långa närapå obegripligheter, nästan som namnen på walesiska tågstationer!
Lotten: Det finns ÄNNU EN knäartikel på Daily Mail idag. Handlar om att de har hittat ett hittills okänt ligament, tror jag. Gack och läs.
(Hur i hela friden kan uppmaningen gå en gång ha hetat gack, om detnu faktiskt verkligen har det? Och varför känner jag ens till ordet? Det måste ha dröjt sig kvar i ironiska sammanhang och överlevt tack vare sin humorpotential.)
Till något heeeeeelt annat! I Vår bostad finns tips om Att måla sin trasmatta i köket. Copycat???
Riverton får jag testa nästa gång jag ska till Götet, om de finns på avtalet.
Om uppdragsgivarna betalar tycker jag definitivt att du kan kräva att få bo på finhotell (i den mån sådana finns å orten).
Orökt rum, välfungerande dusch, Internet och frukost är baskrav (men tyvärr inte självklart i östligare delar av Europa).
This goes to 11 ;)*
’toalettpappersrulleflikvikningen’
* kanske obskyr Spinal Tap-referens…
OT. Får inte missas! The elegant gentleman’s guide to knife fighting.
Inte missat! Tänk vad man inte vet mycket ….
Nämen Niklas! Crosstraining var ju skitkul! Spring till Niklasses länk allihop!
Spinal Tap-referenser välkomnas alltid.
Dieva: Skicka bild om du har Vår bostad — jag har den inte! (Och från ett annat bås: vill du låna Plath på engelska så har jag den.)
O, då ska jag berätta om mitt spännande hotell:
Centralhotellet i världsmetropolen Söderhamn.
Hotellet är en träbyggnad från cirka 1872, med påbyggnad från 1920-talet. Strax intill ligger det sedan 2006 nerbrunna gamla Centralhotellet. Man kommer strax att ta väck husgrunden för att anlägga… ett parkeringshus, föreslog jag. Men nej, här ska läggas kullersten! Det hade aldrig hänt i Stockholm.
I nedervåningen på Centralhotellet har det tidigare varit pizzabutik samt porrbutik. Allt man behöver, alltså.
Vid den pågående renoveringen har de nyblivna ägarna höjt taket, som på sjuttitalsmanér sänkts, samt tagit fram originaltiljorna. Tegelväggarna i receptionen kommer att behållas råa.
Frukosten intags just nu på närliggande Statt, för restaurangen har man inte fått ordning på ännu. Och Statt har finfin frukost.
Slut på hotellrapport.
Mina bästa hotellfrukostar: Hotell John Bauer i Jönköping när jag bodde där samtidigt som svenska simlandslaget och – Hotell Grape i Karesuando i samband med höstslakten (av renar alltså). Där fanns ALLT!
Äsch! Köpte Plath på engelska idag. Nåja, den får väl räknas som en klassiker som man ”bör” ha i hyllan.
Ska försöka ordna med klipp eller motsv. Kan komma via FB, det var nog där jag såg det.
Hm. Orangeluvans frukost ”intags just nu” klockan halv åtta på kvällen. Hmmm.
Glömde ju att svara på frågan om varför jag åt frukost så tidigt.
Jag hade bara tagit fel på en timme – halv sju var det ju jag skulle äta, inte halv sex. (Ingen fara — jag hann fixa till en himla massa i föreläsningsmaterialet där alla bokstäverna i en programuppdatering hade förvanskats till något som påminde om kyrilliska alfabetet.)
Jag såg en notis om målad matta i Vi i villa, men tidningen är puts väck nu …
Gaaaah, jag ha fortfarande dåligt samvete för den där mattan som vi repade, bror min och jag.
Vår senaste övernattning på annan ort ägde rum i ett gammalt tingshus som nu är bed & breakfast! Va? Utsikt över Dalälven, liten frukost men fullt tillräcklig, inte tal om bacon och äggröra. Därefter promenad längs älvens strand i höstlig morgonsol. Lyckat!
Nationalencyklopedin i 23 band på sammanlagt 53 kilo och styvt en hyllmeter ser nu att gå till ’brännbart’ i Östberga. Trist, men också en spegling av tiden. Om 50 år är den förvisso kulturhistoria, men vi har vare sig plats eller tid kvar i livet att reservera för detta.
Någon med en ventilerad källare och barnbarn kan däremot investera i framtiden. Det är gratis mot avhämtning i Hammarbyhöjden.
mikaels, jag kan ju säga att just när jag hade tryckt på skicka tänkte jag ”toaLETTpapper …” men då var det ju så dags. Fast i dagligt tal säger jag ju utan undantag just toapapper, så den där extra stavelsen inställer sig inte så gärna.
Jag skickade Niklas länk till systerdottern, och övade mig där på att skriva sånt där blåspruttljud (inte blå-sprutt, utan blås-prutt, alltså), eller vad det heter. Inte lätt att vara onomatopoetisk där, inte! Mitt första försök är:
prrfflfffprrfflllff
Vad tycks?
Iiiiiih, Niklas, så löjligt roligt!
Mitt livs bästa hotellfrukost serverades på ett lyxigt hotell i London (anledningen till att vi bodde så onödigt dyrt är lite lång och invecklad) — de hade olika rum för olika bufféer (frukt och smoothier i ett rum, varmt såsom ägg och bacon och korv och omelett etc. i oränkeliga varianter i ett annat, yoghurtar och mjölkvarianter och gröt och sånt i ännu ett, och berg av olika sorters bröd och sylt och marmelad och ost och korv och skinka osv osv osv och kaffe/te mm i ett rum för sig).
Mitt livs sämsta hotellfrukost — utom de hotell vi bott på som inte hade frukost alls, dårå — var nog i Paris där man fick te/kaffe, samt gårdagens baguetter skurna i småbitar med lite sylt bredvid. Och ingenting mer. Inte ens juice.
Ack. NE som brinner. Ack. Tänk om jag skulle ta och bli NE-omhändertagare.
Ninja: Du ska inte, icke och ej ha dåligt samvete — mattan är jättefin med pianoskrapmärken!
Ta bilen till Stockholm nästa gång, Lotten, så är det kirrat. (Det verkar dessutom pålitligare än SJ).
Vi ses på en öde parkering vid ett öde klockslag 😉
Kan rekommendera ett antal mycket övergivna parkeringsplatser nattetid.
Båsträff därstädes?
NU först klickade jag på Niklas länk, och detta är ju sånt som återställer tron på människan, fantastikst välgjort, finurligt och kul. Kommer aldrig att kunna köra cross-training utan att skratta igen 😉
Ett öde klockslag borde vara nu ungefär … syns jag?
Hääär är BBC:s variant om det nyupptäckta knäligamentet.
Och för den som vill titta på något annat än knän, eller har behov av något extra sött, se smekning av uggleunge (observera att det är tre små loopade filmer). Titta bara, och försök låta bli att le.
Hm, den nattetid övergivna parkeringen vid Ikea Marieberg (utanför Örebro) användes förr för diverse jätteolagliga och jähättelivsfarliga bilköratävlingar. Men om jag förstår rätt har polisen hållit ett öga på stället de senaste åren, så var de bilburna rejsar nuförtiden vet jag inte.
Tack för knäartikeln — jag har fått den av så många att mina knän borde rodna av bara uppmärksamheten. Som en ytterst besvärlig patient har jag också meljat länken till läkaren …
Öde parkeringar och öde klockslag … låter mycket lockande. Var det ingen skola som ville ha verket då?
Kommer här och är för ovanlighetens skull lätt beruskad. Har ni lagt er? Hoppas Lotten, hennes uppmärksammade knän, LarsW och böckerna kan mötas på en öde parkeringsplats medan Ninja spelar piano och jag dricker champagne. Eller så. (Men hur kan bokstäverna gunga så efter bara ett par glas vin…?)
Nix. Men vi har en byggstoppad f.d bensinmack över gatan som iofs är långt ifrån öde. Lerig och full av diverse uppställdheter bjuder den in till dystopiska funderingar, och måhända lite skumpa för den som inte kör. Annars går det bra att ratta in karetan på gården och lasta där.
Annika, det där ser ju ut som Fia i sängen …
och: Använde du bourgogneglas? (Kan rymma upp till 75cl- dessa 70cl)
http://www.hwlarsen.se/products–(s08stol)/q1-bourgogneglas-(4200000).aspx
Åh Örjan, vad hemskt med en liten levande gris i en kastrull! Men glasen – vet inte, det finns ju ingen jämförande tändsticksask med på bilden. Stora glas var det där på krogen, fast de fylldes inte helt. Ovanligt nog krävdes det två för att göra mig på snusen. Det var LITE svårt att gå rakt de 150 meterna hem. Jag hade ju en blomma att bära också – konstigt, jag såg inte att bordssällskapet hade med den när hen kom! Undrar vad jag egentligen har sagt ikväll? Hm, det mesta minns jag faktiskt.
och: Bättre (?) länk till 4 varianter på bourgogneglas. Från 650 till 735 ml.
http://www.hwlarsen.se/Soeg.aspx?searchstr=bourgogneglas
Söt uggla.
Maken och jag beställde en gång varsitt glas vin på en restaurang som hade stora glas. Kyparen kom in med en nyöppnad flaska, hällde i det ena, sedan det andra, tittade på skvätten som var kvar i flaskan, sa ”Äsch” och hällde upp resten också. En god affär ekonomiskt, även om vi egentligen inte hade tänkt oss en hel flaska.
Off topic: Bloggen ”Katastrofala skivomslag” handlar mest om gamla skivomslag med dåliga foton och märklig layout. Men nu senast tog den uttrycket katastrofalt till en helt ny nivå:
http://katastrofalaomslag.blogspot.se/2013/11/vandra-med-ett-sangspel-om-efterfoljden.html
Örjan: Hjälp! Din länk till stora vinglas funkade inte. Jag är mycket intresserad. Våra 75 cl-glas håller på att ta slut och glasbruket som gjorde dom har lagt ned (det också!).
ÖR: Gomorron. Ta med .aspx i hans första länk också (kopiera och klistra) så funkar det.
Huvudvärk. Kaffe. Gnurf.
Kaffe!!
Gäsp.
Äh, jag går och lägger mig igen.
Tack, Örjan, nu kom jag fram. Men vilka höga glas. Våra är 17,5 cm och går in i diskmaskinen två i taget. Handdisk är ju alltid risky business med glas.
Jag visste väl att sjöjungfrur på riktigt finns på riktigt. I dom skotska högländerna kallas dom för sjöljungfrur.
(seaheather — oj, det ser ut som fornengelska … hwæt!)
Spännande, Annika. Ansluter mig till nya forskningsrönen. Kan ”geardagum” betyda ”gårdagen, det förflutna”, eller är det för enkelt?
Ökenråttan: Har du vinglas som rymmer 75 cl? Dvs lika mycket som en hel vinflaska? Inte illa! Men kanske menade du 75 ml?
AuL: Extrem-bourgogogneglas kan de fakto rymma 75 cl.
Skall aldrig fyllas till mer än 30 % volym, dock normalt klart mindre.
Syfte- mycken volym att snurra runt vinet i. Relativt liten öppning att sniffa ur.Avslöjande för gott/mindre gott vins doft/ arom.
Egen stor upplevelse . +20-årig vintage portvin serverat i borgogneglas/-kupa.
Aha! Tack för infon, Örjan. Jag som ju numera framlever mitt liv helt utan luktsinne, kan inte tillgodogöra mig viners dofter/aromer vare sig i små eller stora glas. Glad dock över att smaksinnet är i behåll. Men det känns ibland lite enahanda med sött, salt, surt och beskt i olika kombinationer.
Och här fann jag ett vinglas som rymmer 75 cl.
AuL: Det är inte som med mig då, att smak- och luktsinnet fluktuerar? Mitt skadades svårt efter en envis flunsa, och märkligt nog kunde jag inte känna starka lukter som stekt kött eller katturin, men däremot t ex gurka!
Så småningom blev det lite bättre, och jag nästan grät av glädje när jag plötsligt en dag kunde känna doften av stekt fisk! Men det kommer och går. Ibland funkar det, ibland inte. Det konstiga är att de dagar jag inte kan känna lukten av en uppskuren rå lök, kan den inte heller få mina ögon att tåras. Borde vara en fysisk omöjlighet.
Mitt luktsinne är helt borta sedan snart två år. Förbindelsen som förmedlar dofterna till hjärnan är av och lär inte återkomma. Så för mig är hela världen doftlös. Aldrig mer kan jag känna doften av vår, eller nyslaget hö – utomhus kan jag känna om luften är kall eller varm då jag drar in den. Försöker jag lukta på något starkt, lacknafta eller liknande så kan det sticka i näsan, dock helt utan doft. Jag har heller ingen aning om hur det luktar hos oss, om någon matvara är skämd eller så. Det rätt trist, men långt värre saker finns, så jag har nu vant mig att leva i en doftlös värld. Normalt kan man känna igen 10.000 lukter – jag känner noll! Anosmi kallas tillståndet. Lite märkligt är att jag med smaken inte kan skilja på kaffe och te. Ingetdera smakar som förr. Nu smakar båda dryckerna bara lite beskt och lite syrligt.
Vad tråkigt, Agneta, men man kan ju hålla med om att det finns värre saker. Något jag saknade väldigt var doften av regn. Då och då kan jag känna den, dock, och det är fint. Men det är opraktiskt att inte kunna känna om matvaror är OK, där kan man behöva hjälp. Jag som bor solo fick ringa på hos grannen ibland och fråga hur ett rått ägg luktade, om det var tjänligt som människoföda, och alltid komma ihåg att kasta soporna. Man blir väldigt renlig av sig så att man inte riskerar att skämma ut sitt hem !
Men det är en märklig upplevelse att skära rå fisk, som man ju vet luktar starkt, och knappt känna något alls när man för fingrarna alldeles intill näsan.
Lotten gjorde’t! Min Nationalencyklopedi är nu på väg till Engelska Skolan i Eskilstuna. Där är den mer än välkommen av den lite oväntade anledningen att barnen behöver övas i att slå upp. Själv är jag glad över att den kommer till användning och att slippa slänga kunskap. (Nej, det blev ingen ödesmättad överlämning. Den skedde helt banalt vid vår port).