Nu kommer ni att sucka, stöna, ta er för pannan och säga vojne vojne. För elektrikern Lotten har varit i farten igen.
För sex år sedan (märk väl hur jag effektivt undviker alla mina el-fel före 2019) kallades jag till äldsta dotterns lägenhet för att skruva ihop en farlig massa Billy-bokhyllor. Schwupp, schwipp, stod de där mangrant och vinglade på det gamla parkettgolvet från 1927.
– Vi förankrar dem bara i väggen med de här blecken! tjoade jag och svingade mig upp i snickarlianen som heter trappstege.
– Zzzzzzzzzz sa min fina borr.
– Skrnfffff, sa väggen.
– Mamma, sa dottern. Eh. Alla lampor släcktes plötsligt.
– Hallå, det är mörkt i kylskåpet! tjoade spanjoren från köket.
Jag hade helt klart borrat rakt in i en elledning. Det har jag aldrig gjort förut.
[Här kommer en lång paus. Vad gör man? Vem ber man om råd? Alla rådslag som kan hållas, hölls. Det googlades och det ringdes kors och tvärs.]
Försäkringsbolaget kontaktades och jag ringde jourhavande elektriker som först förklarade att det här ju skulle kosta skjortan exklusive moms, och så sa han ”exklusive moms” flera gånger. Jag kontrade med att säga ”försäkringsbolag” många gånger.
Han talade om att han satt och åt entrecôte (och jag tänkte på skånska att ”di rige di kan”), men att en av hans anställda strax skulle komma. Jag suckade.
[Ytterligare en lång paus. Ågren var på besök. Hela huset med sex lägenheter var strömlöst. Jag var SÅ skyldig. Trolla bort mig, tänkte jag.]
Efter två timmar kom en akut-elektriker och efter tre timmar funkade allt som det skulle, och jag – sabotören – drog en lättnadens suck. Elektrikern vände sig till mig och artikulerade med ett stort leende:
– Du ska borra lite, lite. Och titta in i hålet. Sedan borra lite, lite. Och titta in i hålet. Då det inte aldrig blir så här. Du förstår?
Tidshopp!
Swooooosh förvandlades vi till lite äldre och klokare människor anno 2025. En finfin utomhuslampa, inköpt på Jula och uppsatt runt 2022, funkade som den skulle tills den häromdagen bara trillade av väggen och hängde i den lösa tråd som kallas ELLEDNING.
Här borde jag ha tänkt ” ajajaj, här måste nog kompetensen kopplas in”. Men icke. Jag har nämligen lyckats med otalet elektriska installationer sedan jag i åttan fick skala av plasten på en oskyldig koppartråd. Jag vet vad jag gör! Jag kan detta!
[Förutom kanske debaclet 2019. Men pffffffft liksom.)
Jag konstaterade att lampan var hel och ren, och att det helt enkelt bara var fästet som hade gett efter som om någon hade hängt i lampan. Jag fixade fästet, konstaterade att jag faktiskt hade varit lite klantig när lampan sattes upp, fixade klanteriet, satte extraskruvar (självborrande underverk!) och började fingra på elledningen som skulle kopplas ihop med lamp…
SPJIOOOOONG!!!
– Ahaaaj. En stöt! sa jag högt.
– Man ska skruva ur proppen först, Lotten, fortsatte jag inne i huvudet.
– Jösses vad obehagligt, tänkte jag. Nu får du sluta leka elektriker.
– Nej, sa den inre rösten. Du kan ju det här. Sluta slarva, ba.
– Okej, proppen, proppen, proppen.
Proppen ur, skruvarna rätt i munnen, stora, tunga borrmaskinen som skruvdragare och tjosan, så satt lampan perfekt på plats. Jag skruvade i proppen och provtände la…
KLICK
Där gick proppen. Not with a bang – more with a whimper. Jag skruvade ur proppen, gick ut och pratade förstånd med lampan, gick in och skruvade i en ny propp, gratulerande mig själv till att faktiskt ha ett propplager. Och så tände jag igen.
KLICK
Proppen gick igen. Hopplöst. Nåt måste vara fel. (Kunde jag ju ha insett tidigare, ja.) Men skam den som ger sig! Jag skruvade loss lampan från sitt fäste och insåg att jag vid infästningen hade drivit ett självborrande underverk rakt genom elledningen.
Nu bad grannen mig att komma över för att installera två krånglande takplafonder i tvättstugan. Självklart!
(Om inte Julkalendern sätter igång den 1 december, har jag antingen elektrifierat ihjäl mig eller råkat bränna ner grannens hus.)
Jag förgissar på Dan Brown!
Så klart att du gör!
Nu sitter jag här och klurar på om jag ska tillverka några anti-AI-luckor-fällor i kalendern …
Hoppas på utebliven elektrifiering. Inte bara av kalenderskäl. Man får inte ”bekkel” när ens barn har bara en förälder. (Fråga mina om de tycker att jag tänker på det hela tiden…)
Om du har ihjäl dig själv eller något av dina barn efter alla övningar med det elektriska så är det en sak men om du har ihjäl en granne då kan man tänka det blir ett jäkla liv polisanmälningar och skadestånd så var snäll låt bli allt borrande i ledningar mm.
Man måste ha kompetens när gränser för vad man får göra med det elektriska överskrids.
Ta för säkerhets skull reda på vad du får göra på egen hand råder dig en som vatt gift
med en elkille med behörighet och som ibland sändes ut av Elsäkerhetsverket för att inspektera installationer.
I all välmening
tecknar
Enkefru Englund i Ställdalen
Word, enkefru Englund!
Mina elfadäser är många och i något fall hade jag väldig tur som klarade mig. Mindre dramatiskt var det när redaktör’n och jag bodde på Dalagatan och jag fick för mig att ett extra väggfast skåp skulle lösa alla våra problem, samt att redaktör’n skulle skruva dit det. Det dröjde, men när han väl skred till verket gjorde han precis som du, Lotten. Borrade av en el-ledning i väggen. ”Tro nu inte att jag gjorde det med flit för att slippa sätta upp det där skåpåbäket”, var han kommentar. Men slapp,gjorde han.
Men hörru. Nu är du visst där igen. Skruvar skruvar med borren. Det måste ju vara jättesvårt ju. Själv skulle jag ha tagit till borrmaskinen.
Det kanske jag gör endera dagen förresten, det är ett skåp som ska upp. Men jag är sån som alltid tror att det finns elledningar i vägen i väggen, så jag törs inte. Det fungerar alltså som bränsle till mitt prokrastinationssinne.
Och! Elektrifiera inte nåt organiskt! Inte folk eller djur eller nåt de bor i.
Kalender tjohooo!
Alla har överlevt alla eläventyr! Jag har inga fler missöden att rapportera om!
(Men ena plafonden hos grannen var nog trasig, för den fick vi inte att lysa. Förbaskat.)
Jag har till och med hunnit med en sväng till Stockholm för herrmiddag! (Kan varmt rekommendera plejset: Brasseri Red Rover.)
Ujuju, tack för borrkorr, Magganini! Uppdaterat nu!
Dumma bananer som ser så sura ut när de får ligga på så fina tallrikar med medicinalväxter runt kanten.. Om du bränner ner huset kan du väl försöka rädda tallrikarna!
Såna där tallrikar hade dom på Sabb dit man åkte och fick bebisar förr i tiden.
Japp, det är äkta sjukhusporslin – som jag har i både blått och brunt. Och jag köpte det för så länge sedan att jag då inte ens visste att det var Stig Lindberg-design!
Ta det varligt med elen! Och förresten med vassa verktyg också.
I övrigt gissar vi på Orlando Bloom.
Blåsippor på Skebokvarnsvägen, där Schubert bodde när området var nybyggt.
För övrigt has det inte tagits upp att när man får en elstöt så bör man uppsöka sjukvården och få ett EKG taget. Hjärtat slår ju med hjälp av elektricitet och påverkan utifrån kan liksom störa ut hjärtrytmen. Fenomenet utnyttjas i pacemakers.
Borrar man i ledningen kan man få en propp.
Jag sekonderar Ninjas påpekande om att uppsöka sjukhus efter att man fått en elstöt.
Sen vill jag vara lite snusförnuftig och tipsa om att det finns små finurliga manicker som man kan använda för att söka rätt på ledningar, både för el och vatten, och reglar i väggar. En sån kan man använda innan man gör hål i väggarna. Det förutsätter dock att man klarar av att avstå från spänningen i att spela ledningsbingo när man hemmafixar.
Runt 2007 skruvade vi ihop en faslig massa billyhyllor och fäste i väggen med likadant resultat som Lotten. Plötsligt mörkt hus. Barnen skrek upprörda BOLIBOMPA!! Att det blev helmörkt bekymrade dem icke. Maken ringde sin svärfar (min far, behörigt elektriker), stämde av reparationsmetod, reparerade, fotograferade, skickade grynig bild med mms och fick godkänt.
Snusförnuft och vettiga pekpinnar tas emot med varma händer!
Imorrn ska jag på’t igen, men med hängslen, livrem och elsäkerhetsmanicker! (Men dessutom kommer jag att vara nyvaccinerad! Vaccinationer hjälper mot ALLT.)
”Friskt kopplat, hälften brunnet” sa min far ofta när det var något elrelaterat på gång. Dock levde han inte själv efter den devisen utan var noggrann och försiktig av sig. Dessutom ganska kunnig, eftersom han hade två tredjedelar av en svagströmselektrikersutbildning i bagaget.