Klockan är halv ett, och om en halvtimme vet vi vem som får Nobelpriset i litteratur 2025. Jag har inte läst en enda av de favorittippade, men kan ju förstås kopiera en tips-lista och presentera här!
- Can Xue — Kina
- László Krasznahorkai — Ungern
- Haruki Murakami — Japan
- Cristina Rivera Garza — Mexiko
- Enrique Vila-Matas — Spanien
- Gerald Murnane — Australien
- Mircea Cărtărescu — Rumänien
- Thomas Pynchon — USA
- Anne Carson — Kanada
- Michel Houellebecq — Frankrike
Åh fan. Michel Houellebecq igen. Och Thomas Pynchon. Ja, de grabbarna känner jag ju till. Och Can Xue har minsann artikel i NE.
Nu kom Mats Malm ut!
Jaha! László Krasznahorkai! Publiken sa … och … samt … (Inget, alltså.)
Ojojoj, nu kommer akademiledamöter och förklarar sitt val, men de är inte medievana. Oj, så nervöst.
(Jag borde ha stått där och showwat. Igår lattjade jag med en jättepublik i Gnesta. Utrustningen var gammal och ickekompatibel med Mac trots att jag hade allsköns adaptrar med mig. Jag konverterade min Mac-Keynote till PC-PPT och mejlade den till vaktmästaren, som sprang tre trappor utan hiss och hämtade sin dator. I konverteringen blev alla finesser korrumperade och högerkanten kapad, men jag körde på i raketfart och improviserade med fler språkfrågor från publiken så att de kände sig nöjda och glada. Även jag var nöjd och glad.)
– You can find more information on double-u double-u double-u dot …eh … nobel… eh …
Så talar en sann akademiledamot!
Ni kommer kanske ihåg hur jag har kommunicerat med Akademien om formuleringen i motiveringen eftersom känslan för hans/hennes och sin har gått förlorad i modern svenska, medan copy-paste är allom bekant? Well. Nu har tidningarna i alla fall citattecken.
Jag upprepar med en dåres envishet att detta hade varit mycket bättre:
László Krasznahorkai tilldelades Nobelpriset för sitt ”visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter”.
– Do we have any questions from the floor before we go on with the individual questions?
Efter 1,5 sekunders paus:
– Good, we continue with the individual questions.
PLUPP! så avslutades sändningen.
Man ska tydligen börja med ”Satantango” från 1985 om man är nyfiken. Den har även filmatiserats (sju timmar!) med en inledning på tjugo minuter där man ser kossor som inte gör något alls.
– Allt är svart. Men. Det finns faktiskt ett korn av humor i hans humor, säger de i tv.
Ett korn? Mhm. Jag vill hellre ha ett berg.
Ålrajt, då trampar vi vidare i lervällingen som är världen anno 2025!
Underbar uppdatering.
Jag kan ju inte stoppa krig eller putta bort Trump från tronen. Men jag kan fjärrstyra t.ex. Nationalencyklopedin. Efter dagens tillkännagivande om Nobelpriset i litteratur, skrev alla publikationer – inklusive NE.se – den felaktiga meningen som jag nämner här ovan.
En timme senare – när jag hade mejlat NE – såg det ut så här fullständigt jävla jättekorrekt ut.
My deed is done.
Det är säkert ett väl genomtänkt val … (är den enda reaktion jag kan uppbringa).
Själv ligger jag lågt i Nobel-sammanhang, sedan ganska många år, efter att eventuellt ha sabbat för bettingfirmorna, och bettarna. Det vill jag ju inte riskera att ställa till igen, även om risken minimerats avsevärt nu när Den Ständige inte längre heter Englund.
https://www.karinenglund.com/2011/10/det-var-inte-jag-eller-om-det-var-det-var-det-inte-meningen-och-jag-hade-ingen-aning/
Själv hade jag trott att den finländska författaren Sirkka Nitti skulke få priset för ett författarskap som vacklar på den arkeologiska knivseggen av metamorfoserad gråvacka och speglar den perspektivförskjutning av temporalsynvinkeln som uppstår i glappet mellan pyramidala byggnationer av tropisk karaktär och den megalomana personlighet som tar ett katatoniskt uttryck i modern psykoanalys av strävhårig germansk typ.
Men det var ju jag det.
Ni som eventuellt ramlar in här, MÅÅÅÅÅSTE läsa Karins gamla inlägg. Man kan tyvärr inte kommentera (eller går det att fixa, Karin?), så ni kan ge beröm här i båset istället.
Härligt Ninja, motiveringar som sprudlar av skrivglädje borde ju även Akademien satsa på! (Själv tycker jag ju att motiveringarna ska skrivas i den stil som själva pristagaren har.)
NIIINJA! tycker ÖR och Lille M konsensusande och dityrambiskt.
Nej Ninja, det är Sirkkas man Enokk Nitti som är familjens litterära geni. Han tilldelas årets Nobelpris för sin ”långtgående strävan efter de mellanlägg som ibland förskjuter såväl satsdelar som långfranska i en miljö lika glammig som dyster intill det att likgiltigheten splittras och den obarmhärtiga lättheten glorifieras”.
Here we goooo!
(Dessa fantasimotiveringar har vi ju saknat sedan anno dazumal.)
I en tid präglad av algoritmisk banalitet och narrativ utarmning har Krasznahorkai (redan namnet säger väl allt?!) modet att skriva mot samtidens centrifugala kraft; han vågar stå stilla i tystnadens epicentrum. Han låter orden implodera i sina egna långa meningsmotstånd. Hans verk är en topologi av medvetande, en palimpsestisk struktur där varje mening bär spår av sin egen förstörelse. Att läsa honom är att delta i en ritual där varje stycke blir en meditation över språkets och varats etiska skuld. Krasznahorkai skriver inte litteratur. Han är litteratur.
Yeah, Karin!
(Egentligen borde ju kommentatorsbåsets klokhet och formuleringsförmåga ha en helt egen plats i samtidens publikationer. En helsida i veckan i DN till exempel?)
Bra jobbat Lotten!
Det känns som ännu en nobelpristagare som jag inte kommer att ha så bråttom att läsa. Världen är tillräckligt bekymmersam som den är och jag behöver litteratur som piggar upp mig. Men det kanske är ett felaktigt och strutsigt sätt att förhålla sig, vad vet jag.
Mitt favoritträd i hela världen, den stora kastanjen i föräldrarnas trädgård, har blåst sönder och måste tas ner för att inte resten ska falla på huset. Stor sorg. Men det kommer att göra det lättare att göra sig av med huset när den dagen kommer.
Kastanjer faller som furor!
(Jag har TRE kompisar som sörjer nyfallna kastanjer precis som du.)