Hoppa till innehåll

Etikett: VM

VM-brons? (Sveriges damer mot Englands)

Vad säger ni? Ska jag köra en simultanrapportering från dagens match om VM-brons fastän jag tydligen för otur med mig? (Avspark 17:00.)

(Allmänheten jublar ett jaaaa som hörs ända till Eskilstuna.)

Eftersom jag inte kan damlandslagets historia och nu måste läsa på. Hm, Sverige har tagit dessa mästerskapsmedaljer:

  • 1991: VM-brons
  • 2003: VM-silver
  • 2011: VM-brons
  • 2016: OS-silver.

Den allra första officiella damlandslagsmatchen ägde rum 1973, och kanske är det här en bild från det tillfället.

De ser väldigt unga ut; kan detta verkligen vara landslaget? [CC]
Sveriges efternamn:
Lindahl; Glas, Fischer, Sembrant, Eriksson; Seger, Björn; Jakobsson, Asllani, Rolfö; Blackstenius.

Englands efternamn:
Telford; Bronze, Greenwood, Houghton, McManus, Moore, Kirby, Scott, Mead, Parris, White.

Då ska vi se om det blir Seger eller Bronze som hamnar i tidningarnas rubriker om ett par timmar … (Alla bilder är dåliga för att jag har fotat tv:n.)

1′
Sverige börjar med att anfalla som om de hade eld i rumpan och horn i pannan samt krut i dojorna. England kontrar med att slira som tio stridsvagnar på en 4 juli-parad. (Långsamt men stadigt.)

7′
MFF hade en coach som hette Bob Houghton på 1970-talet. Nu undrar jag om Englands Houghton här idag är släkt med honom. (De bara springer och sparkar i tv:n, så jag måste fokusera på släktskap istället.)

11′
VI GÖR 1–0!!!!

En stackars engelska passade bollen rakt på svenska fötter!

15′
Sverige spelar snabbt, kvickt, roligt och skickligt och är nära att göra mål hela tiden. Jakobsson sköt, bollen studsade som en flipperkula på stolpar, målis, ribba, svenska fötter och jag tror att till och med med domaren var med och flipprade!

19′
Jag skulle aldrig i livet spela basket med tuggummi i munnen. Jag tror till och med att jag hade tappat fokus om jag hela tiden skulle ha koll på käkrörelser och spottproduktion och sidlinjer samtidigt. Men här på planen idisslar spelarna i båda lagen. Kan det ha med nervositet att göra? Eller är det nikotintuggummin kanske?

22′
Alltså vääääärldens snyggaste skott från Jakobsson resulterade i 2–0! (Jag ligger lite efter med rapporteringen för att jag slängde datorn i golvet och dansade en skuttdans.)

Jag sluddrade lite med handen; skottet gick inte alls i kringelikrokar utan rakt på målet.

23′
Tiiiiimber! Tre svenskor faller som furor nästan samtidigt! Rolfö bara föll raklång framåt och låg kvar. Asllani satte sig ner och torkade mascaran under ögonen (på riktigt, det var så det såg ut) medan en tredje landade på svanskotan. Rolfö byts ut mot Hurtig!

30′
England gör mål så nu står det 2–1, men det var nåt som inte stämde. Vår Hedvig i mål stod bara och tittade på bollen som om den var en tavla på Lovren. Loreen? Louvren.

32′
Vi är tydligen en mindre på plan. Asllani är ute och torkar tårar.

33′
Men herreguuud. England gör 2–2. Och kommentatorerna som nyss sa:

– Nu måste England fokusera. De kan ju inte åka hem med 5–0 i rumpan.

Men VAR (målfoto) måste konsulteras. Under tiden kanske Asllani kommer in med nya ögon?

34′
Ooooh, VAR är på vår sida! Hands! Ellen White tog bollen med handen innan hon gjorde mål! Vi leder fortfarande med 2–1! (Det är ryyyyysligt synd om henne: hon gjorde ett bortdömt mål mot USA också.)

44′
Spaning som jag (som vanligt) luftar här i tv-soffan: när spelarna i närkamp kämpar så att en av dem faller omkull, strävar denna spelare jätteofta efter att ta bollen med händerna. För då måste ju domaren blåsa. Har vi någon fopollsspelare här i i läsekretsen som kan förklara om det är en strategi eller en reflex?

45′ + 6
Nu spelar vi på övertid på grund av alla skador och ett byte. Blackstenius lobbar bollen som Björn Borg och J-O Waldner på en gång. Bollen far i en normalfördelningskurva i slow motion tills den landar på målburstaket. En liten text i tv-rutan annonserar att VAR-granskarna jobbar högtryck med en kanske-straff-situation. Pfuiiiiiitt! Snusa och kissa och pausa med pizza!

50′
Det ser lite ut som om Sveriges försvar heter ”fyrverkeri”.

52′
Sveriges målis är halvvägs till Korpilombolo och spelar försvar. Alla andra gultröjade ställer sig i målburen och sparkar för livet! Vi klarade oss! Hedvig Lindahl är tillbaka i målet!

57′
Vi slänger pizza på golvet. Några ligger framför tv:n och får massage. Jag serveras öl från Norge i en flaska stor som en vinpava. Sverige spelar fotboll som Stinky i Mumindalen. Jag är en Muminmamma.

63′
Börje Salmings thing var att slänga sig som en trasdocka i försvar, särskilt i numerärt underläge. Målisen Hedvig Lindahls thing är att galet, tokigt och underbart plötsligt befinna sig vid mittlinjen.

Me likey.

67′
För er som inte seeer matchen utan bara läser och behöver citat så att folk vet att ni vet vad ni talar om:

”Domaren är mycket bestämd.”

”Hedvig [förnamn, ja] har en mycket viktig roll i matchen.”

”Englands forwards har vuxit i en sydsluttning.”

70′
Björn går av, Ilestedt (dessa namn!!!) kommer in.

72′
Kameran zoomar in en engelsk, utbytt spelare. Hoovrande över sig har hon coachen som ryar och skäller och tillrättavisar. (Min tolkning.) Hon stirrar ut i fjärran. Han skriker och pekar. Den svenska kommentatorn säger:

– … bla bla, nyss utbytt efter sitt livs sista landskamp …

80′
Väldigt ofta står jag upp och skriker ut min frustration när Sverige till synes bara står stilla och tittar på när motståndarna får fritt blås fram mot mål.

Väldigt ofta säger nån i vardagsrummet ”luuuugn, det är off side”.

Offsajdlexi.

85′
Nu är en smygattack på gång. Sverige måste ta in Robocop som inte mattas. England spelar liksom i en berusad myrstack. ”Näääääää, dom är nog trötta” säger de. Jag säger: ”håll igen, spring snabbare, engelskorna luras bara, det är teater, skärp er, kom igen!”

88′
Engelsk hörna. I hörnet. BANG!!! Sverige får bollen i plytet och Nilla Fischer tar en boll i hårfästet och faller som Hulken på fyllan!

90′
Sverige! Vi är ensamma med målvakten fastän tre engelskor är med oss! Vi skjuter och trillar och missar!

91′
Andas, hörni. Andas. Det är 90 sekunder kvar.

94′
Sverige och England faller tillsammans på mittplan och domarn hugger det röda kortet och det är en evighet kvar av matchen och vi vet inte vem som blir utvisade och VA FAN HON VALDE FEL KORT OCH ÄNDRAR SIG och jag dör lite och nu tar hon och trycker det gula kortet i ansiktet på en engelska och TADAAAAAAAA nu är alla svenskar så trötta och glada för vi vann!

 

Brons till Sverige! Från bakom soffan (där man faktiskt inte ser tv:n) hör jag ett barn stilla konstatera:

– Kommer ni ihåg när Jörgen Brink stumnade i backen och Sverige ändå tog brons i stafetten?

I’ve raised my kids well. (Okej, han är 21 år, men ändå.)

 

Sluuut!

Löfven ba: – NÄMEN WTF! Lirade du hela matchen med kryckor?

Nu har jag ätit pizza under hela andra halvlek och därför inte kunnat simultanfotografera tv:n. Men här är resterna.

Jag får meddelanden från mina syskon:

  • Orangeluvan skickar bilder från hysteriskt hoppande i vardagsrummet i Bandhagen.
  • Broder Jakob på Söder skriver att sushin är slut och undrar vad det står i matchen.
Arrangörerna spelar ABBA och Loreen i högtalarna och vi är så glada så glada, och någon påminner oss lite torrt om att det faktiskt bara är ett brons. BARA? Fnyyys! SEGER! BRONZE!

——

Dagens kommentar uppdragen ut kommentatorsbåset kommer från Magganini:

”Engelska Greenwood borde platsa i familjen Granen, Schough och holländska Grönen.”

Share
54 kommentarer

VM 2018: Tyskland–Sverige

Sebastian Larsson, Mikael Lustig och Andreas Granqvist är några av lirarna i dagens svenska uppställning. Just dessa är lite speciella eftersom de var med när Sverige en gång för tusen (eller sex) år sedan låg under mot Tyskland med fyra mål och sedan såg till att matchen slutade 4–4. (Bragden i Berlin.)

(Alla bilder är dåliga för att jag har fotat tv:n.)

Men senast vi verkligen slog Tyskland i ett VM var 60 år sedan. Med andra ord måste vi hälla surströmming i tyskarnas vattenflaskor eller välta fjällbjörkar över dem för att ha nån chans.

Nu är klockan 18:11, och matchen sätter igång kl 20. Ni som redan nu vill slå era midsommardagsgäster med häpnad kan högt konstatera att:

– Eftersom Tyskland förlorade sin första match och vi vann vår, har vi ett mentalt överläge. Och alla som var magsjuka igår är på benen idag!

(Där låtsas ni alltså att det är helt okej att vara lite halvdarrig och konvalescent när man ska springa i 90 minuter.)


Nu är det äntligen dags för massakern.

Min tyske favorit Özil (som ser ut som en liten söt ödla) är inte med i Tysklands startelva och enligt tv4-experten spelar Sverige i ”gula shorts och blåa byxor” medan utrikiska tidningar påpekar att Andreas Granqvists utstrålning kan mätas i promille.

Det går nog bra, det här.

Inte en enda spelare med Z i namnet. (Förr hade vi minst tre.)

’3
Flipperspel i Sveriges målområde och en tysk hörna och vi har ingen aning om hur man spelar fotboll och alla kastar sig handlöst och detta kommer att gå helt åt pepparn!

’5
Sverige har inkast! Så här länge har vi inte hållit i bollen sedan matchen startade!

’7
Emil Forsberg springer ensam mot mål med bollen och blir sedan som en blåklocka lagd i press mellan tyska spelare. Han gestikulerar som ”Raketen” under dans kring midsommarstången – och domarn bryr sig inte alls. Nästa gång blir det ”Bro bro breja”.

’11
Sådärja, nu har vi värmt upp i tio minuter. Nu gör vi väl tre snabba mål och backar tillbaka i försvar i … oj … OJOJOJOJOJOJOJOJOJOJOOJOJOJOJOJ nu kommer Berg mot mål och PANG så faller han på ett tyskt ben och ingen domare reagerar!

Utom just Markus Berg dårå. Han är lite upprörd.
Men vad tusan: den vita strumpan foular ju!

’19
Nu har vi tittat på reprisen av Markus Bergs fall och vi är här i huset rörande överens om att domaren har mutats. Han har fått en stuga på den tyska rivieran och en automatväxlad VW.

’22
I basket är det viktigt att ha en välutecklad gluteus maximus för att med den kunna boxa ut motståndarna under korgen. Unge Albin Ekdahl gjorde precis just detta nyss, och blev faderligt omkramad och klappad på av Granen och Olsen.

Albins starka rumpa.

’24
Tysken Rudy har fått en svensk sko i näsan och måste blöda utanför planen. Han sliter av sig tröjan och …

… snyter ut blodet i den. Coolt.

’30 
Sverige har klarat 0–0 i 30 minuter mot Tyskland!

’31
Stackars Rudy får inte gå in på planen igen utan byts ut mot en ickeblödande tysk. Han sitter utan tröja och svär SCHEISSE från avbytarbänken medan läkarna nu har bytt fokus från näsan till nacken.

’33
MÅL!
Jag tror inte mina ögon: bollen går i slow motion i en 100 meter hög båge och Toivonen är lika förvånad som jag!

– Hur i hela jävla friden fick jag in bollen i mål?
Jo, så här.

’39
Jag har fått ont i halsen. Mina kompisar i vardagsrummet håller för öronen. Förmodligen är det relaterat.

’43
Usch, tyskarna kan minsann också lira boll. Vi är Salming allihop i försvar och kastar oss som delfiner och späckhuggare och bollen, den är på vår sida och på utsidan av stolparna.

’45 +
”Janne Andersson håller på att vifta vid sidlinjen” säger den svenske kommentatorn och jag ba vavavavavaaa, för då brukar det ju betyda att nån ska bytas ut eller … nåt.

’45 + 1 Claesson glömmer att han ska skjuta! Och duttar! Min svåger står på knäna framför tv:n och tar sig för pannan och vrålar:

– För fan, Viktor Claesson, du har ju tränat tio tusen år för att sätta den där!

’45 + 2 Markus Berg nickar! Målvakten räddar! Jag dör!

–– FIKAPAUS! KISSA OCH SNUSA ALLIHOP! ––

Här har Müller sagt nåt dumt till Toivonen strax innan andra halvlek sätter igång. Detta bådar inte gott; Toivonen är ju jätteledsen!

’48
Nu gör Tysklands Reus lite i skymundan 1–1 och plötsligt är alla på läktarna jätteglada. Vart tog den gula väggen vägen?

’53
Albin Ekdahl tar ett djupt andetag och ger sig på Müller med en rejäl rumpknuff. Müller ger tillbaka med en pytteknuff, och det blir direkt ett gult kort för Albin. Well, jag tror att det var planerad hämnd för det som Müller sa till Toivonen.

’59
Varje gång Sverige lyckas ta sig upp i anfall och få iväg bollen i riktning mot tyske målvakten ställer jag mig upp och tjoar. Då får jag akut ont i knäna eftersom de kräver stretching och kärleksklappar för att klara häftiga rörelser. När spelet tvärtom går enkelriktat mot vår Robin Olsen, får jag ont i hjärtat. Nu gjorde Tyskland nästan mål igen!

’65
Nu har Tyskland hörna. Då slås bollen in i en gröt av knuffande spelare som har sett hur löparna i friidrotts-VM beter sig i sista kurvan.

’68
En tysk missar öppet mål! JAAAA! TACK!

Det lilla vita strecket som jag har ringat in, är bollen. Kolla vad stort målet är i jämförelse.

’71
Så här ser ett tyskt, gult kort ut:

Boateng ba TJOFF.

’74
Claesson byts ut mot Durmaz, som har ett Z i namnet! YEAH! Han går in och ordnar en svensk hörna direkt! Emil Forsberg får iväg ett snyggt skott som målvakten tar hand om och nu är vi lite mer aktiva! Aj, mina knän!

’77
Müller mobbar Granen. Knuffar och spänner ögonen i honom. OCH NU LER JAG STORT: GUIDETTI SKA IN! Och kameramannen och producenten lyckas hitta Guidettis fästmö på läktaren, där hon står och torkar ögonen av lycka.’82
Boateng kapar Berg på ett ojuste sätt och får ett gult kort. Eftersom han redan har ett gult kort i den här matchen, blir han utvisad. Nu kommer vi att spela med en man mer på planen i tio minuter.

Guidetti gör nästan mål!

’87
Robin Olsen räddar ett jättefarligt skott och det var ju helskotta vad alla här i huset skriker, jag hörs ju inte längre.

’89
Tyskland bara trillar och trillar och nu byter vi ut Berg mot Kiese-Thelin som ju har vrickat foten, vojne vojne vojne, måtte matchen ta slut snart!

90 + 2
Tyskland får frispark! De skjuter i ribban! De missar målet! De är offside! Det här är hemskt!!! De får frispark igen!

90 + 4
Tysk frispark. Svensk nervositet. Tyskt mål. De gör 2–1 när det är nio sekunder kvar att spela.

Svenskar i chock.

Uhuuuuu.


Det sista som händer är tydligen att två tyskar ur ledarstaben springer till den svenska bänken och spelar Allan på något sätt. Alla svenskar blir helt vansinniga och utmanar alla tyskar på knytnävsfajt. Det hemska är att den där straffen som inte utdömdes när Berg kapades i elfte minuten kanske nu kommer att sitta och skava i tio miljoner svenska hjärnor så att vi inte kan jobba, BNP dyker i botten och sommaren tar slut.

Share
38 kommentarer

Det här med sport

Igår samlades vårt basketlag för att spela uppvisningsmatch mot en s.k. herrklubb.

Vi – avdankade, gamla elitspelare och unga, avdankade fantaster samt halta och lytta gamla basketidioter – mötte ett gäng killar som inte kunde spela basket utan som bara ville ha kul tillsammans. Ungefär som att hoppa bungyjump, låtsasröka cigarr eller dyka från 10-meterstrampolinen. Som de proffs vi ju är, fick vi 1 500 kronor för insatsen. (Kan detta vara en lukrativ bransch att ge sig in i?)

När jag och Bästisgrannen gick i högstadiet, hade vi en gympalärare som sa till oss att det inte var någon skillnad på tjejer och killar när det gällde de fysiska förutsättningarna. (Det mentala nämnde hon inte.) Hon sa också att om vi ville springa snabbare än killarna, så var det bara att träna. Om vi ville bli starkare än killarna, så var det bara att träna. Eftersom jag varken var särskilt snabb eller stark, gäspade jag och lade denna information på en avlägsen hylla långt inne i ett dammigt hörn av hjärnan.

Men inte Bästisgrannen, inte. Hon tränade, tränade, tränade och tränade. Hon skulle klå killarna! Hon skulle springa 60 meter på 8 sekunder och ta 80 kg i bänkpress! Hon skulle bli bäst i klassen!

Av förklarliga skäl gick detta inte så bra. Än idag pratar hon om sekunden när insikten kom: att gympaläraren hade lurat henne. Numera gillar vi läget och spelar basket mot killar med hjälp av list istället för snabbhet och muskler.

Vi blev igår totalt mosade. Höjdpunkten i min basketkarriär kom efter fem minuter, när någon av killarna skrek:

– Spela tajtare försvar på elvan!
– Jag hinner inte! Hon är så snabb!

Ja. Jag har tröjnummer 11. Jag hade svettiga, håriga 100-kiloskarlar på min rygg i en hel timme (ajdå, med den formuleringen kommer jag att locka hit fel sorts läsare), jag blev omkullsprungen som vore jag en pappersdocka och jag blev fasthållen i handlederna som om jag höll på att falla ner från en balkong i en tv-deckare. Men … vi vann.

Vi vann! Vi vann! När slutsignalen gick, hade vi gjort fler poäng än de svettiga, håriga muskelpaketen! Vi vann!

Senare på kvällen vann Sverige första matchen i hockey-VM med 7–1. Visserligen mot ett plutteland som Österrike. (Fast de har ju Mozart, Mahler, Franz Klammer, Hermann Maier och en massa Straussar så det är inte mer än rätt.) Men vi vann! Vi vann! Eller … ”vi” vann kanske man ska skriva när det faktiskt var Omark, Harju, Weinhandl, Andersson, Pettersson och Lundström och alla de andra som gjorde’t.

Om man hade en glädjemätare som kunde analysera mitt humör (vi kan säga att det är en tidsaxel och en procentaxel på mätaren), så skulle kurvan se ut som en EEG-kurva. Mycket upp, mycket ner. Nu kommer vi till det vetenskapligt analyserande skedet i denna text:

– Är sportnördar gladare och ledsnare oftare än de sportlikgiltiga och lever de verkligen lika länge?

Om man kisar kan man se Bengt-Åke Gustafsson alldeles i inledningen. (Om detta namn är okänt för mina läsare: han är Tre kronors nuvarande förbundskapten. Om ”Tre kronor” är ett okänt namn för mina läsare: det betyder ”Sveriges landslag i ishockey”.)

 

Om man kisar kan man se vem som ringde till mig i fredags.
Share
15 kommentarer

Va? Hedström, Bäckström, Ersberg & Backlund?

Igår hällde jag vatten i vattenkokaren och placerade den i mikrovågsugnen.

– Nämen! sa jag högt till ingen, tog ut kokarn och placerade den på rätt plats.

Resolut satte jag sedan på den tomma mikrovågsugnen på en minuts uppvärmning av … luft. Och blev förvånad när vattnet i vattenkokaren inte blev varmt.

En liten stund senare hittade jag mina nycklar i diskstället. När jag skulle handla tvättmedel, bröd och ost kom jag hem med kaviar, tvål och en grillad kyckling.

Därför tycker jag att Bengt-Åke Gustafsson tar ut fel personer till Tre Kronor.

Vaddå Hedström, Bäckström, Ersberg & Backlund? Och vem är Tony Mårtensson? Kör inte han speedway? Vad är det för fel på Högosta, Salming, Eldebrink och Loob – inarbetade och lättuttalade namn? Jag har inte plats för nykomlingar i huvudet!

Jag bryr mig alltså väldigt mycket om VM och OS. Landskamper i hockey och fotboll är rödmarkerade i almanackan och de gånger som matcherna krockar med fester, dop, jobb eller – bevare mig väl – tågförseningar, blir jag tvärsur. Men under detta VM måste jag banne mig plugga namn. Och termer: vad är ”slottet” på en hockeyplan och varifrån kom det?

[försvunnen bild på Älskade, ärrade gamla gubbar. Hockeyspelare.]

När vi nu är inne på sporten, måste jag ju dra fram två av dagens majlardismer:

”Och segerns sötma från guldmatchen mot Elfsborg 2004 tömdes tio månader senare ner i nederlagets bittra kalk efter avklädningen mot schweiziska Thun i kvalet till Champions League.”

”[—] även om saknaden av brassen Junior hängde som en blöt filt över Malmö Stadion ju längre andra halvlek led.”

Vad jag tycker om detta kan man läsa i hemlisbloggarjulkalendern.

Nu ska jag försöka göra te i vattenkokaren och gröt i mikron och inte tvärtom, ta mig till stationen för att åka tåg till Stockholm och sedan lite tunnelbana utan att glömma plånbok och nycklar, utan att tappa datorn och samtidigt försöka hålla skrivreglerna i rätt ordning så att de på ett finurligt sätt förmedlas till åhörare som inte gillar skrivregler utan som förmodligen bara sitter och tänker som jag:

– Hm. Hedström, Bäckström, Ersberg och Backlund. Steen. Inte Thomas Steen. Alexander. Hedström, Bäckström, Ersberg och Backlund. Backlund borde heta Målislund. Hihi.

Share
22 kommentarer

Uppdateringsbloggen

Så här ser jag ut nu, innan Sverige ens har börjat stretcha.
Och ojojoj, vad jag kommer att uppdatera detta inlägg. Det kommer att fungera som terapi och som pyspunka och som klok gumma, you name it.

Ett tack till Stationsvakt, som får så hemskt mycket ballare word verifications än jag.

18.58:
Ölen är slut och spaghettin på upphällningen! Desutom har jag stänkt köttfärssås på tröjan. Eller om jag kanske dreglade köttfärssås. Kladdigt blev det, ingen bryr sig om nedräkningen … och ingen förstår mig.

19:29:
Det är ingen fotboll på tv. Ingen match börjar klockan sex. Jag tvingas blippa mellan islänningar i Dakota och amerikanska choppers och förstår verkligen hur de lider, de som inte vill kolla på fotboll. Jag får nu en av mina berämda känningar: England kommer att vinna mot oss. Men vi går vidare ändå, för Trinidad & Tobago förlorar.

20.41:
Jag har nu joggat i en halvtimme. För en som hatar att springa utan boll är det lika otroligt som om Mellberg ikväll skulle börja spela längst fram med en comebackande Edström. Nu ska jag duscha kallt som en riktigt karl.

22:51:
Ok, jag måste tydligen vandra fram och åter som en Professor Balthazar och sedan sparka i kakelugnen mellan varven för att det ska bli mål i 89:e eller 90:e minuten. Så gärna så.

Skotten satt i Sverigetröja och vrålade och led med mig eftersom det för skottar är viktigare att England förlorar än att det finns öl i strupen. Vilket ju är hemskt viktigt. Olle somnade redan efter 25 minuter, vilket ju med tanke på Sveriges spel var fullständigt förståeligt. Bästisgrannen, däremot, hon målade sin hall i huset tvärs över gatan eftersom hon med sin närvaro tydligen orsakar förluster.

Pfuuuh.

Share
21 kommentarer