Som jag berättade för en halv evighet sedan (känns det som), skulle jag plötsligt (kändes det som) föreläsa under två heldagar i Stockholm.
Jag var orolig, osäker, vimsig, ledsen, förvirrad och fylld av aversion inför normallivet som tydligen ska inträffa tre månader efter den största chocken någonsin. Men plötsligt hade jag gjort allt – pratat och tjoat, fnissat och varit allmänt normal som vore det före den 12/12 2023.
Så jag tänkte att det skulle jag förstås fira med ett yllestrumpsinköp.
I kassan fick jag veta att detta på skylten ovan betydde ”köp fem till priset av fyra”. Jag köpte som hämnd då bara två till priset av två. (Hur tolkar ni skylten?)
Men nu gick jag handlingarna i förväg.
Föreläsningarna höll jag i f.d. Centralposthuset på Vasagatan i Stockholm. (Vilket inte är ”Kungliga Posthuset” i Gamla stan, även om man skulle tro det med tanke på bilden nedan.)
Gamla posthuset bredvid Centralen är en så fin och fantastisk byggnad att man nästan får dåndimpen och önskar att man vore postkassörska 1903.
Om ni är det minsta lilla arkitekturintresserade suckar ni över fönster- och golvrenoveringar och det faktum att ni måste hämta postpaket i köttfärsavdelningen idag. Men det är trots historiens sorgliga vingslag underbart att befinna sig i dessa anrika lokaler i jugend och nybarock, men som övergavs av Posten strax efter en sista (konstig) renovering runt 2010.
Apropå konstigt …
Hur som haver, nu kommer ännu mer som skaver.
Under min föreläsningssejour bodde jag på ett gnistrande modernt hotell med tysta hissar, mjuka mattor, led-lampor i alla skåp och lådor samt en minibar med chips dyrare än saffran och rödtjut i champagne-prisklass.
Efter dessa två utmanande dagar bjöd Författarfonden på en minneshögtid för Olle. Vi grät så det skvalade i fyra timmar medan vi lyssnade till tal, poesi, gitarrplonk, minnen och en långsam vals i moll, spelad på dragspel.
Puh, nu känns det som om jag behöver sova i en vecka. När jag nästa gång föreläser å yrkets vägnar, kommer jag att våga ta ut svängarna lite mer. Och sedan lite mer. Och så rätt som det är, kommer jag att känna mig flygfärdig!
Så otroligt fint, Lotten ❤❤❤
Är det Ferdinand Bobergs gamla hus, månne? (Nördade lite i min ungdom när jag skrev ett arbete om Waldemarsudde.)
Ja, vad bra! Flygfärdig. Jag åt ”julbord” i den där innergården i Posthuset i vintras. Men julmat var det inte som serverades och vår VD höll i en obegriplig frågesport för ett gäng veteraner som underhållning.
Och det är helt okej. Just precis så är det.
Pysse: satt ni alltså på innergården med den blåa Securitaslådan? Det är ju befängt!
Crrly: Ja, gamle Boberg, som hade gråtit blod om han hade sett dagens linjalarkitektur.
”Rör inte snälla”-grejen kan eventuellt ha varit en dricksvattenfontän.
Man säger ibland att sorg är randig. Ena minuten är man andfådd av allt man minns och allt som känns fel, nästa ganska okej.
Niklas här i båset vill dela med sig av en text som Umberto Eco skrev för tusen år sedan, men som DN återpublicerade när han dog 2016.
Enjoy!
Vi tvivlade aldrig på att du skulle klara det även om det är skumpigt på vägen från den djupa sorgen till ett nytt normalläge.
Det var roligt att få se lite bilder på hur CPH (=Centralposthuset på regeringskansliska) ser ut i dag. Jag har inte så ofta anledning att gå dit nuförtiden.
Senast jag var i posthuset var hösten -22 när jag lyssnade på föredrag om drift av molntjänster och varför hybrid är bättre. Inte blev jag mycket klokare av det, men jag gillade att vara tillbaks i det vackra huset! Där gjorde jag mina bankärenden på 80-talet, innan PK-banken blivit Nordbanken som blev Nordea.
Bra att veta att kroppen och kroppen fortfarande vet hur de ska gå in i kursläge. Minnesstunden lätt helt underbar, ännu en påminnelse om Olles förmåga att nätverka och beröra och vara en fantastisk vän.
Ah, Umberto Eco. Han är en darling här i råttboet. Läs hans ”Vad kostar ett mästerverk?” Den är ett mästerverk och en njutning att läsa. Har ett roligt tema.
Inne på den här posten har jag faktiskt varit inne i ett postärende en gång. Minns inte vilket, kanske något så arkaiskt som att köpa frimärken.
Den blå lådan ser ut som en Minecraft-buss.
ja, jag missade ja att skriva att det blå schabraket syntes inte till när vi var där! Skumt, om det inte finns två innergårdar … Eller så var jag blind. Ska kolla med några kollegor som också var där.
Pysse! Det finns minst två inbyggda innegårdar!
Ahaaa! Jag var i den till vänster.
”Köp fyra sockor och ett par är gratis”, står det enligt mig på skylten – fast på utrikiska. Eller egentligen står det ju att EN socka är gratis, vilket är nonsens. Om det i stället är det femte sockparet som är gratis borde det stå ”Köp fem par sockor, få ett gratis.”
Den där skylten räknar med att kunden kommer att känna sig korkad som inte kan räkna, svälja förtreten och betala. Bra att du valde två till priset av två!
”Köp fem par sockor, få ett gratis.” Då traskar man alltså därifrån med sex par; de fem jag köper + det par jag får.
”Köp fem par, betala för fyra”, då är det väl vad som avsetts?
Bra, då är vi överens om att skylten – eller dealen – behöver revideras.
Nytt problem:
När Olle dog, slängdes jag ut som medlem i Coop. Utan förvarning. Jag tänkte ”det är väl bara att fixa”, men si nej. Mina poäng är borta, och om jag vill bli medlem igen kostar det 100 kr. Man undrar om reglerna skrevs 1950 eller nåt.
1950 hette det Konsum och var till för konsumenterna. Då kunde man gå och prata med konsumhandlaren så ordnade sig det mesta. (Tror jag. Jag var inte född då.)
För övrigt gillar jag bilden av mattan med kaffefläcken. Designa din egen, liksom.
Fint att höra att du varit på äventyr och fått se det ståtliga huset. Entrén är verkligen pampig. Och håller med om att skylten vid strumporna inte är tydlig vad de menar.
Fint med en minnesstund.
Jag har svimmat därinne på 70-talet när det var Post. Hårt marmorgolv men ungdom brydde sig icke.
Du skulle ha sagt du skulle till Stockholm så hade jag lagt en förbetald nota åt dig på Misshumasshu i Birger Jarlspassagen. Säg till nästa gång här i bloggen. Är man i huvudstaden ska man njuta. Lex Francoise Sagan och Volkswagen vs Rolls,hehe
(När jag var ungdom fanns f ö i passagen ett slags Kinetoscope där, jämsides med Gul&Blå där folk köade för V-jeans. Urgammal)
Det behövs lite uppdatering här. Posthusbesöket är sååå mars. Det är ju april nu.
Det har du alldeles rätt i, Pysse.
Dagarna är fyllda av byråkrati och krångel, och konkurstankar (pga. leasingavtal som inte går att ta sig ur) och uppstart av nytt företag (vad ska det heta?) samt Alzheimerpappas flytt till Eskilstuna, godman-blanketter, bankkonton och fasicken så mycket annat trist.
Med detta sagt, är det ju självklart så att april måste få ett inlägg! Om inte annat för att Bill Baileys föreställning på Cirkus i Sthlm i onsdags var så jädra bra!
Lottens bokstäver?
Jag har nog bara varit på postettan en gång. Typ 1985/86 eftersom jag har för mig att jag var där med blivande maken nån gång i början.
Visst har väl porten varit på frimärke?
Kolla upp om du slipper leasingavtalet om du gör konkurs, så du inte gör det i onödan. Det verkar vara en krånglig grej. Heja dig!
Tack Cecilia N:
Jag begriiiiiiiiper inte hur leasingavtal funkar. Det handlar om att Olle har skrivit på ett kontrakt om en ”digital telefonväxel” som vi verkligen aldrig har behövt och aldrig kommer att behöva och aldrig har klickat igång. Kontraktet – eller köpet? – gäller till januari 2028 och går inte att bryta. Och kostar MULTUM.
Krångligt är ordet.
Näringsförbud i samband med konkurs
5 § Den som har agerat grovt otillbörligt mot borgenärer eller på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att en näringsverksamhet har försatts i konkurs, ska meddelas näringsförbud, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt.
Så står det i lagen om näringsförbud.
Snälla Ökenråttan, kan du förklara hur detta fungerar för en som inte riktigt begriper.
Skulle Lottens konkurs kunna ge företaget med växeln näringsförbud? Det låter kraftigt.
Lite kort: En konkurs medför inte automatiskt näringsförbud.
Nej Cecilia, frågeställningen rör om det kan bli tal om näringsförbud efter att Lotten ev försätter det befintliga företaget i kk – hur stor bedöms förbrytelsen mot det giriga växelföretaget.
Vilken röra, Lotten. Hoppas åtminstone somliga tåtar trasslar ut sig.