Hoppa till innehåll

Liten bildrapport från storstan

Som jag berättade för en halv evighet sedan (känns det som), skulle jag plötsligt (kändes det som) föreläsa under två heldagar i Stockholm.

Jag var orolig, osäker, vimsig, ledsen, förvirrad och fylld av aversion inför normallivet som tydligen ska inträffa tre månader efter den största chocken någonsin. Men plötsligt hade jag gjort allt – pratat och tjoat, fnissat och varit allmänt normal som vore det före den 12/12 2023.

Så jag tänkte att det skulle jag förstås fira med ett yllestrumpsinköp.

Najs! Fyra till priset av tre!

I kassan fick jag veta att detta på skylten ovan betydde ”köp fem till priset av fyra”. Jag köpte som hämnd då bara två till priset av två. (Hur tolkar ni skylten?)

Men nu gick jag handlingarna i förväg.

Föreläsningarna höll jag i f.d. Centralposthuset på Vasagatan i Stockholm. (Vilket inte är ”Kungliga Posthuset” i Gamla stan, även om man skulle tro det med tanke på bilden nedan.)

Bara entrén gör en ju vimmelkantig av stuckatur-lycka!

Gamla posthuset bredvid Centralen är en så fin och fantastisk byggnad att man nästan får dåndimpen och önskar att man vore postkassörska 1903.

Så här såg det ut i den nuvarande entrén 1903. Den stora, vita ytan på bortre väggen målades sedan …
… vilket ni kanske kan se här. (Vinkeln är bara näääästan korrekt på denna min bild.)

Om ni är det minsta lilla arkitekturintresserade suckar ni över fönster- och golvrenoveringar och det faktum att ni måste hämta postpaket i köttfärsavdelningen idag. Men det är trots historiens sorgliga vingslag underbart att befinna sig i dessa anrika lokaler i jugend och nybarock, men som övergavs av Posten strax efter en sista (konstig) renovering runt 2010.

Apropå konstigt …

Denna blåa låda står i en för övrigt stilig innergård. Det är en kvarleva från när Securitas från denna post (pun intended) skyddade Regeringskansliet, som jobbade här under en tid. Nu är den blåa lådan K-märkt och får icke rubbas eller förvanskas. Eller för den delen ens användas.

Hur som haver, nu kommer ännu mer som skaver.

Här får man inte göra nåt. Men vad har det varit? Hallå, berätta för oss; säg inte bara att man inte får röra.
Man anar att en oerhört trött lappskrivare har fått nog.
Vad är detta månne för spännande markeringar i marmortrappan?
Aha. Allt – även en antihalksträng – kan fixas med svart silvertejp.
Moderna mattors förtjänst och förbannelse: kaffefläcken måste hamna på rätt ställe!

Under min föreläsningssejour bodde jag på ett gnistrande modernt hotell med tysta hissar, mjuka mattor, led-lampor i alla skåp och lådor samt en minibar med chips dyrare än saffran och rödtjut i champagne-prisklass.

Men jag fick en spegel ovanför sängen, så det får man ju vara tacksam för.
Rummets två par badtofflor var i stl XXL, vilket med tanke på min fot här väl inte kan vara mer än kanske stl 45? (Jag är ju van vid basketspelarfötter i stl 53.)
Åh. Landlina. Jag lyfte luren, lyssnade till tutet och tänkte att jag ju borde ringa till nån. Men jag kan ju bara mitt eget nummer, och nån måtta får det vara på hur jag talar med mig själv i dessa dagar.
Två frukostar åt jag på hotellet, och de var helt olika. Ena dagen fadd och rörig samt allmänt otrevlig, andra dagen alldeles förtjusande med kryddad varm-mat och en brie som en gammal ko hade älskat som sitt eget barn. (Underbar lagårdsdoft.)

Efter dessa två utmanande dagar bjöd Författarfonden på en minneshögtid för Olle. Vi grät så det skvalade i fyra timmar medan vi lyssnade till tal, poesi, gitarrplonk, minnen och en långsam vals i moll, spelad på dragspel.

Ungefär 15 minuter innan jag tog den här bilden, stod jag upp inför 30 personer och förklarade hulkande att vi måste inse att Olle de facto är död fastän han är så levande.

Puh, nu känns det som om jag behöver sova i en vecka. När jag nästa gång föreläser å yrkets vägnar, kommer jag att våga ta ut svängarna lite mer. Och sedan lite mer. Och så rätt som det är, kommer jag att känna mig flygfärdig!

Men precis som bröderna Wilbur och Orville Wright kraschade med Kitty Hawk år 1900, kanske även jag ligger så här hopknölad nån gång då och då. Det är helt okej.
Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. crrly

    Så otroligt fint, Lotten ❤❤❤

    Är det Ferdinand Bobergs gamla hus, månne? (Nördade lite i min ungdom när jag skrev ett arbete om Waldemarsudde.)

  2. Pysseliten

    Ja, vad bra! Flygfärdig. Jag åt ”julbord” i den där innergården i Posthuset i vintras. Men julmat var det inte som serverades och vår VD höll i en obegriplig frågesport för ett gäng veteraner som underhållning.

  3. Pysse: satt ni alltså på innergården med den blåa Securitaslådan? Det är ju befängt!

    Crrly: Ja, gamle Boberg, som hade gråtit blod om han hade sett dagens linjalarkitektur.

  4. Jessika

    ”Rör inte snälla”-grejen kan eventuellt ha varit en dricksvattenfontän.

    Man säger ibland att sorg är randig. Ena minuten är man andfådd av allt man minns och allt som känns fel, nästa ganska okej.

  5. Niklas här i båset vill dela med sig av en text som Umberto Eco skrev för tusen år sedan, men som DN återpublicerade när han dog 2016.

    Enjoy!

  6. Dieva

    Vi tvivlade aldrig på att du skulle klara det även om det är skumpigt på vägen från den djupa sorgen till ett nytt normalläge.
    Det var roligt att få se lite bilder på hur CPH (=Centralposthuset på regeringskansliska) ser ut i dag. Jag har inte så ofta anledning att gå dit nuförtiden.

  7. Håkan (hakke)

    Senast jag var i posthuset var hösten -22 när jag lyssnade på föredrag om drift av molntjänster och varför hybrid är bättre. Inte blev jag mycket klokare av det, men jag gillade att vara tillbaks i det vackra huset! Där gjorde jag mina bankärenden på 80-talet, innan PK-banken blivit Nordbanken som blev Nordea.

    Bra att veta att kroppen och kroppen fortfarande vet hur de ska gå in i kursläge. Minnesstunden lätt helt underbar, ännu en påminnelse om Olles förmåga att nätverka och beröra och vara en fantastisk vän.

  8. Ökenråttan

    Ah, Umberto Eco. Han är en darling här i råttboet. Läs hans ”Vad kostar ett mästerverk?” Den är ett mästerverk och en njutning att läsa. Har ett roligt tema.

  9. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Inne på den här posten har jag faktiskt varit inne i ett postärende en gång. Minns inte vilket, kanske något så arkaiskt som att köpa frimärken.
    Den blå lådan ser ut som en Minecraft-buss.

  10. Pysseliten

    ja, jag missade ja att skriva att det blå schabraket syntes inte till när vi var där! Skumt, om det inte finns två innergårdar … Eller så var jag blind. Ska kolla med några kollegor som också var där.

  11. ”Köp fyra sockor och ett par är gratis”, står det enligt mig på skylten – fast på utrikiska. Eller egentligen står det ju att EN socka är gratis, vilket är nonsens. Om det i stället är det femte sockparet som är gratis borde det stå ”Köp fem par sockor, få ett gratis.”

    Den där skylten räknar med att kunden kommer att känna sig korkad som inte kan räkna, svälja förtreten och betala. Bra att du valde två till priset av två!

  12. Ökenråttan

    ”Köp fem par sockor, få ett gratis.” Då traskar man alltså därifrån med sex par; de fem jag köper + det par jag får.
    ”Köp fem par, betala för fyra”, då är det väl vad som avsetts?

  13. Bra, då är vi överens om att skylten – eller dealen – behöver revideras.

    Nytt problem:
    När Olle dog, slängdes jag ut som medlem i Coop. Utan förvarning. Jag tänkte ”det är väl bara att fixa”, men si nej. Mina poäng är borta, och om jag vill bli medlem igen kostar det 100 kr. Man undrar om reglerna skrevs 1950 eller nåt.

  14. 1950 hette det Konsum och var till för konsumenterna. Då kunde man gå och prata med konsumhandlaren så ordnade sig det mesta. (Tror jag. Jag var inte född då.)

    För övrigt gillar jag bilden av mattan med kaffefläcken. Designa din egen, liksom.

  15. Fint att höra att du varit på äventyr och fått se det ståtliga huset. Entrén är verkligen pampig. Och håller med om att skylten vid strumporna inte är tydlig vad de menar.

    Fint med en minnesstund.

  16. En tant

    Jag har svimmat därinne på 70-talet när det var Post. Hårt marmorgolv men ungdom brydde sig icke.
    Du skulle ha sagt du skulle till Stockholm så hade jag lagt en förbetald nota åt dig på Misshumasshu i Birger Jarlspassagen. Säg till nästa gång här i bloggen. Är man i huvudstaden ska man njuta. Lex Francoise Sagan och Volkswagen vs Rolls,hehe
    (När jag var ungdom fanns f ö i passagen ett slags Kinetoscope där, jämsides med Gul&Blå där folk köade för V-jeans. Urgammal)

  17. Pysseliten

    Det behövs lite uppdatering här. Posthusbesöket är sååå mars. Det är ju april nu.

  18. Det har du alldeles rätt i, Pysse.

    Dagarna är fyllda av byråkrati och krångel, och konkurstankar (pga. leasingavtal som inte går att ta sig ur) och uppstart av nytt företag (vad ska det heta?) samt Alzheimerpappas flytt till Eskilstuna, godman-blanketter, bankkonton och fasicken så mycket annat trist.

    Med detta sagt, är det ju självklart så att april måste få ett inlägg! Om inte annat för att Bill Baileys föreställning på Cirkus i Sthlm i onsdags var så jädra bra!

  19. Lottens bokstäver?
    Jag har nog bara varit på postettan en gång. Typ 1985/86 eftersom jag har för mig att jag var där med blivande maken nån gång i början.
    Visst har väl porten varit på frimärke?

    Kolla upp om du slipper leasingavtalet om du gör konkurs, så du inte gör det i onödan. Det verkar vara en krånglig grej. Heja dig!

  20. Tack Cecilia N:
    Jag begriiiiiiiiper inte hur leasingavtal funkar. Det handlar om att Olle har skrivit på ett kontrakt om en ”digital telefonväxel” som vi verkligen aldrig har behövt och aldrig kommer att behöva och aldrig har klickat igång. Kontraktet – eller köpet? – gäller till januari 2028 och går inte att bryta. Och kostar MULTUM.

    Krångligt är ordet.

  21. Ökenråttan

    Näringsförbud i samband med konkurs

    5 § Den som har agerat grovt otillbörligt mot borgenärer eller på annat sätt har grovt åsidosatt sina skyldigheter i samband med att en näringsverksamhet har försatts i konkurs, ska meddelas näringsförbud, om ett sådant förbud är påkallat från allmän synpunkt.

    Så står det i lagen om näringsförbud.

  22. Snälla Ökenråttan, kan du förklara hur detta fungerar för en som inte riktigt begriper.
    Skulle Lottens konkurs kunna ge företaget med växeln näringsförbud? Det låter kraftigt.

  23. Cruella

    Nej Cecilia, frågeställningen rör om det kan bli tal om näringsförbud efter att Lotten ev försätter det befintliga företaget i kk – hur stor bedöms förbrytelsen mot det giriga växelföretaget.

    Vilken röra, Lotten. Hoppas åtminstone somliga tåtar trasslar ut sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.