Precis lagom till att jag har vant mig vid att stava avokado med k (vilket ju borde ha varit en självklarhet för länge sedan), visar det sig nu att avokadons poppisdagar är räknade.
The avokado-end is tydligen near. Och här kommer för att fira detta några av mina bottennapp för ungefär 18 kr styck.
Avokadoaversionen i världen beror dock inte på besvikelserna ovan. Förutom att avokadorna kostar skjortan och sällan är bra, behöver de ohemult stora mängder vatten och så forslas de dyrt och inte alls med miljövänliga segelbåtar – och inte är det avokadoodlarna som får kosingen. (Låter bekant, va?)
Men hur länge har vi käkat avokado i Norden? Hm. Oj! Jag visste inte att avokadon fanns i Sverige såpass tidigt som på 1930-talet!
Jag ser framför mig hur kokerskor och hembiträden liksom jag stod där och svor över bruna trådar och övermoget klegg. Eller var avokadon månne tåligare förr? Eller var det kökspersonalen som var tåligare? Hur som helst finns det inte en enda avokadoannons 1939–45. Sedan dyker de upp igen.
Men hur ska Sveriges befolkning klara sig utan guakamole (som det ju borde stavas) på fredagskvällarna? Jo, med bondbönor – vars pris jag inte har den blekaste aning om. Men inte är det 18 kr styck.
Jag har nu hittat 27 bondböneröra-recept som varierar oerhört lite sinsemellan. Här kommer ett mellanting av dem alla!
- 300 g bondbönor (utan skidor, men det vette attan om de måste kokas eller ej)
- 1 hackad röd chili
- 2 hackade mittemellanstora vitlöksklyftor
- 2 msk finhackad mynta eller koriander
- en halv pressad citron
- 2 msk turkisk yoghurt
- salt och svartpeppar
Gån ut och testa! Rapportera gärna!
Uppdatering!
Bondbönorna måste kokas! Annars blir det katastrof!
Bondbönor måste kokas! Det är bondbönor som användes till den gamla fina svenska rätten bönvälling, som alls inte är någon välling utan en redd soppa. Mycket smaklig.
Avokado eller advokatpäron som de3 väl också hetat är visserligen goda, men rakt inte oundgängliga i kosthållet. Ömtåliga och känsliga både för transporten och alla knäppgökar som prompt ska klämma på dem eller pilla bort fruktskaftsresten för att se om de är lagom mogna för guckamole.
Frågan är i mitt fall något akademisk eftersom jag konsekvent och ihärdigt vägrar förtära tacos, och då blir ju också behovet av gucka tämmerligen smått.
Ninja hann före, men ja, koka bönorna. Troligtvis går det lika bra med smörbönor om man springer på sådana.
Bra att skippa avokado och en hel del annat som reser tvärs över världen. Men det är pyssligt att försöka äta miljövänligt även om man kommer ganska långt på att hålla sig till närodlat och i säsong.
Om bondböna betyder spionfilmsflicka, vad betyder då Avokado på sitt ursprungsspråk, det undrar jag nu. (Eller det har jag ju koll på, egentligen.)
Vad bra med alternativ till gucka, av alla möjliga skäl. Vi har gjort en varm röra genom att fräsa lök med svarta bönor och chili, till våra fredagstacos nu i höst. Nu ska vi prova det här med kokta bondbönor också.
Jag gjorde det i somras, det var vidrigt! Sötkvalmigt. Oätligt! Jag blev besviken för jag hade stora förväntningar…
Finns bondbönor att köpa nuförtiden?
Vi (d v s mormor) odlade dem i stora mängder när vi hade torp på Kinnekulle. Då var jag liten och tyckte de smakade hemskt. De har antagligen bättrat sig sedan dess, det är mycket som har det. Men har inte varit i tillfälle att prova på många många år.
Jag är uppvuxen med bondbönor. Mormor serverade ofta den där bönvällingen som Ninja skriver om. Rå bondböna är ingen smaklig upplevelse, sträv och besk.
Bondbönor och potatis odlas med fördel tillsammans, de lär ska ha gott utbyte av varandra, jag vet inte hur.
SG och jag gick ofta i mataffärer i Frankrike . Vi hittade ibland lite för svenska förhållanden ovanliga konserver. En konserv med gröna bönor på etiketten. Hemkomna till pörtet öppnade vi en burk.
Jo minsann nog var det bondbönor och efter mycket letande i mormors receptsamlingar kokte vi en bönvälling som smakade precis som den jag fick när jag var liten.
Om en stund åker jag till affärn. Ska se om jag hittar en avocado.
Alla sorters bönor går bort. Tyvärr, eftersom man tydligen borde byta ut en massa av det man äter mot bönor. (Om man inte räknar Harry Kuvert som bönor, för det går att äta. Liksom kolabönor i bonbonjär förstås, som man fick hos Farmor.)
Ålrajt! Båset har talat: bondbönorna ska kokas!
(Eller kan man köpa färdigkokta kanske? Hm. Jag är verkligen inte van vid bönträsket. Sötsliskiga vita bönor tycker jag mycket om, däremot!)
Catrin! Ack! Ve! Måtte du haft otur så att vi alla andra inte går på gucke-pumpen nu när vi är villiga att förändra!
Aguacate = avocado. Palta = avocado (åtminstone i Bolivia)..
”K” var det ju, ÖR. Och nu har jag lärt mig att ordet kommer av en beteckning för en kroppsdel i de s.k. nedre regionerna på ett av könen. Ni kanske kan gissa vilken.
Varit i affärn, hittat en avocado kanske kvarglömd ensam i sin låda. Hade inget hopp om den, kostade fem kronor men måste ändå ta hem den och titta ini. Och jaadå, , brun och skrumpen precis som vanligt men den hade en vacker rund och blank kärna ini som jag sparat.
Med anledning av bedrövligt utseende: Löksoppa är gott. SG gjorde den från grunden. En gång tog han rödlök i stället för den gula. Ville experimentera lite. Soppan såg för j-klig ut, Inte smakade den gott heller så jag for ut i terrängen och lät skatorna titta i kastrullen. De ville inte heller ha den och vi drog en lättnadens suck att vi inte hade gäster att vänta.
Å, avokado, det äter jag en var dag. Det är en konst att få dem att mogna, jag har ett extremt noggrant rullande schema och köper aldrig, aldrig de nätpåsade, de förblir stenhårda eller ruttnar.
Re bönor blev jag sugen på bondvarianten, får jag säga. Alla vet väl redan att märket GoGreen har ölandsodlade bönor? Tänker det är min kompensation för alla avokadopärer:jag äter iaf svenska svarta bönor.
Kokt rödlök är verkligen inte gott! Inte heller ser den värst aptitlig ut, mer som kokta fotlappar. Den ska vara finhackat rå, inlagd eller som det heter på kökssvenska, picklad.
Bondbönor finns möjligen hos hälsokosten, om man inte har den i sin köksträdgård. Men man kan nog ersätta den med stora, vita bönor, och då av den okryddade, otomatade ickeheinziga sorten.
Bondbönor, liksom andra bönor och arter är ärtväxter och de har ett fruktbart samarbete med blågröna bakterier, som kan ta upp kväve direkt ur luften. Mycket praktiskt tycker ärtväxten och växer som f*n. Även växterna runterikring, som då potäter får ta del av rikedomen. Kallas för att gröngödsla, och ärtväxter av något slag brukar ingå i naturlig odlingsföljd. Ska man odla något riktigt näringskrävande året efter kan man plöja ner de rara ärterna.
Bondbönor heter numera favabönor och finns åtminstone på coopen.
Har köpt frysta bondbönor en gång. Vad det blev av dem minns jag inte, men det var behändigare än färska, även om de färska har supercoola skidor/baljor som känns som fleece.
Även avokado och mango köper jag helst frysta, då är mognadsgraden redan löst så att säga.
Jag får en lätt upplevelse av terpentin av fryst mango.
Ninja, den upplevelsen får jag av att skära färsk mango, i synnerhet nära kärnan. Fördelen med färsk mango är att det blir fina krukvöxter av dem om man får kärnan att gro.
Jag har en fin bok om hur man får diverse kärnor från mat att gro. Däremot har jag haft svårt att få plantorna att överleva, de vill ofta ha mer ljus än vad som bjuds i våra vintermörka hus.
And a nice Chianti?
Det är lite kul att testa vilka matrester man skulle kunna odla en gång till. Har en bit rotstock av vitkål som spirar fint i köksfönstret. Synd att det inte är trädgårdssäsong, annars hade jag kunnat testa att dela den och plantera ut kålbebisarna.
Ninja! Favaböna? Vabaha?
Jag lär mig så mycket av er idag att det knollrar sig mellan öronen. Och så kommer Orangeluvan dragande med lite Chianti mittialltihopa! Och si, vad man på Wikipedia kan läsa!
”Bondbönan odlades redan på 1200-talet i Sverige. Den var fram till 1940-talet en mycket vanlig grönsak i Sverige. I Bohuslän odlade man ofta för att gråärterna skulle ha något att klättra på. I Östergötland sådde man bondbönor mellan potatisraderna.”
Det vetenskapliga namnet på bondböna är Vicia faba, och som språkvetare pläga veta så blir ett ’b’ gärna ett ’v’.
OL får nog passa på med sitt Chianti, för är det inte den druvan som är drabbad av klimatuppvärmningen?
Bönor äter jag inte om det går att undvika.
Men, ot, om ni har några timmar över före 9/11 (10/11?) måste ni lyssna på Sven Wolter som läser Glöd av Sándor Márai!
Vet inte hur många olika slags frön, hårda och mjuka, små och stora, jag försökt att få gro under åren. Ställt ut dem för att frysa, gjort små brottanvisningar i tjocka skal, till och med tagit till nötknäckaren och brukat rejält våld, lagt dem i vatten en längre tid.
Många har varit lätta att övertyga om att en fortsättning på livet vore kul men somliga har bara kurat ihop sig och envist vägrat samarbeta. Den här avokadokärnan jag nu hittat ska få sin chans. Den är vacker. Vill den inte så hamnar den på hyllan där SG och jag sparat konstiga saker som naturen åstadkommit.
Ett år lade jag en liten kålrot till tork i köksfönstret och där låg den och blev allt hårdare och skrumpnare och mindre. Nu ser den ut som om jag tagit den med hem från -Dödens Dal i USA, eller man kan missta den för ett stenprov från Långban, en av Sveriges mineralrikaste platser.
En av våra vänner som såg kålroten i dess nuvarande form undrade om det var den förkrympta skallen av min förfader Mårten.
Tanten har kommit på nåt där. Man köper omogna avocados på rot och låter dom bli ätfärdiga med skötsel i hemmet. För att känna om det är dags fattar man hela avocadon i ett ömt grepp och kramar den försiktigt med jämnt tryck från alla håll, inte klämma sta med tvåfingernyp, för då skadas innanmätet där man nöp. Palta, som är den stora modellen som jag först träffade på i Bolivia, jättegod, finns åtminstone hos Martin på torget. Vi har slutat köpa frukt och grönsaker i dom vanliga mataffärerna. Det blir så mycket svinn, salladerna skrumpnar på nolltid, tomaterna smakar kålrot, bananerna blir aldrig ätbara etc. Hos Martin plockar man själv och allt är prima virke. Kanske lite dyrare men det jämnar ju ut sej eftersom man inte behöver kasta nåt eller bli på dåligt humör.
Avokadoplantor har vi haft några. I gynnsamma fall blir de meterhöga innan de bestämmer sig för att tvärdö.
Citruskärnor har oftast inte grott alls, och när de har gjort det brukar de dö innan de har nått decimeterhöjd.
Mest framgångsrika fröplanteringen gjordes av groomen och hans dåvarande sambo för åtskilliga år sedan, när de satte 42 paprikafröer och fick 44 plantor. Det blev lite trångt i fönstren, säger han.
Här gros inte ett endaste dugg av mig!
DDM – den djefla mannen – däremot, han är helt galen och odlar plantor och sticklingar och guvetallt i varenda fönstersmyg. Vattenkannor inköps, jordpåsar dräller över alla upptänkliga bräddar och överallt vakar små plastpyschflaskor med vattenskvättar.
Tredje sprutan! Vi promenerade i all enkelhet till Sergels torg och där stod en liten buss. Klimatet var arktiskt. Det blåste full storm från alla håll och 2 grader kallt. Två unga damer hölls inne i bussen och sprutade och skrev på intyg. Vi skulle sen sitta på små dragiga trädgårdsstolar utanför bussen och vänta i en kvart. Kallt!!! Den unge mannen som styrde och ställde med (den lilla) kön, iförd grön dagisväst, hade misskund med oss och efter en stund sa han: ’Nu kan ni gå’. Gulle! Vi störtade in i närmaste köplokaler och inhandlade ett par varma herrkängor, ett par varma damtofflor, två påsar NK-mint, ett formbröd utan frön och två kardemummabullar. Sen reste vi med spårvagnen hem till råttboet och gjorde te med rom för att få upp värmen. Första trippen med kommunala färdmedel på 20 månader.
Men nu blir jag ju som avundsjuk, ÖR! Tredje sprutan och allting. Åka kommunalt och få gå på affären och handla och ha sig. En sån lycka. Så skulle man ha det, men här i förorten finns inga små bussar inom synhåll, inga unga damer och ingen kövakt från dagis..
Men är de, tids nog, dyker upp här, då ska jag banne mig vara först in, både i bussen och värmen.
Jag både fryser och har det en smula ensamt. Visserligen stickar jag en kofta, men den är ju till grannen, voj, voj, voj.
Inte utan att jag mår en smula tråkigt.
Jaa, Ninja, det kändes som ett äventyr! Tredje sprutan får man för att man är urgammal så gläd dig att du inte hamnat där!
Hurdan kofta handlar det om? En sån där rustik som Bang favoriserade eller nåt mer elegant och fancy?
Grattis till tredje sprutan, the booster one! Men NUUUUU ska ni få höra! Imorrn åker jag till Köpenhamn! (Packar i detta nu, för tåget går i svinottan.)
ÖR, det är en rustik kofta av mysmodell, i mörkaste mörka brunt med vitt mönster på ok och ärmavslut. Stormtröja av Erika Åberg. Schnygg schom fan. Man kan goggla.
När tröjan är klar så klipper jag bara upp den mitt fram, så blir det en kofta. Simsalabim.
Men vad ska du i Köpenhamn te göra, kära Båsmor? Smittan ökar, och har man inte fått tredje sprutan än så löper man ju risk. Hujedamej.
Hujedamej är bara förnamnet – men jag har påtagit mig uppgiften att sköta mig bättre än någonsin och nedpackat allehanda munskydd och spritmojänger. (Äventyret beror på en NE-chefs begravning norr om Helsingborg och att de tre barnen bor i Lund samt ett viktigt foto som måste tas i den danska huvudstaden.)
Nämen ljög jag inte där uppe, om kölden? Jo det gjorde jag.Fult. Det var +2 grader kallt. Minusgraderna har inte slagit till här än.
Nu ska jag goggla Ninjas kofta.
Stilig sak. Min lilla Mamma var en rasande styv stickare och gjorde liknande koftvarianter till mej och mina systrar. Hon har även förfärdigat en traditionell luva med mönster från Lima åt Lille M. Hans mammas släkt härstammar därifrån, i västra Dalarna då, inte Peru, asså. Man kan se mössan på det här stället: “#limamössa och #alkoholfri #öl är det
Lotten, håll andan and carry lite handsprit var du går.