Jag ruskar nu lite på huvudet, som är en kristallkula (underlig bild), och ser vad som trillar ur fingrarna. Det enda jag egentligen vet om 2018 är att
- vi alla fyller år
- det är val i Sverige
- knäna knastrar på vissa
- några sitter fast på tåg då och då
- champagne är inte jättegott utomhus i kyla när året är nyfött.

Men vad säger den förnicklade Nostradamus om 2018 då? Hallå, Nostradamus, hör du mig? Vad händer 2018? (Linjen är lite skrapig eftersom han dog redan 1566.)
– Bonjour! Tredje världskriget startar nog, men kanske har det redan hållit på sedan 1999 för det beror på hur man räknar och hur man definierar krig och [gäsp] förresten kommer alla människor år 2018 att kunna tala med djuren. Och varandra!
– Vad intressant! Pratar vi esperanto, menar du?
– Eh, va? Fast nu vet jag inte. Sa du 2018? Hm. Kan du inte fråga om 1992 istället?
– Näe.
– Putain tout.
Det gick ju sådär. Men detta kan jag i alla fall lova om mitt eget 2018:
- Jag kommer inte att ta motorcykelkörkort eller klättra upp på Mount Everest.
- Jag kommer att äta havregrynsgröt till frukost.
- Jag kommer aldrig att acceptera knävärken.
- Jag kommer att laga spagetti med köttfärssås ca 45 gånger.
Nu måste jag leta upp lösögonfransarna, den allra glittrigaste klänningen och de definitivt högsta klackarna så att jag vet vad jag inte alls vill ha på mig. Sedan tar jag på mig plommonstopet med blomgirlang, en klänning av märket C’Fait Pour Vous och gympadojor.
Och så dricker jag champagne till maten och te till tolvslaget. Yes.
22 kommentarer