Hoppa till innehåll

Dag: 20 december, 2014

Facit till Julkalendern 19 december 2014

Så har gästjulkalenderska nummer 2 kalendrat färdigt. (Det var fantastiskt vad det var behövligt med en vikarie — de tjoande spanjorerna i huset och en massa basket kom i vägen hela dagen: ni hade fått detta facit på måndag om jag hade varit den som skulle göra’t.)

Men det här rimmet av hakke hade jag definitivt haft i facit om det hade kommit på måndag:

När Ali inte boxas mer
då blir han hungrig som en häst
En Neapolitano eller fler
är maten Ali gillar mest
Sen sköljer Ali pizzan ner
med det som Ali gillar bäst

Som vanligt överlämnar jag härmed ordet till Ökenråttan – scenen är din!’


Ökenråttan:
Vilka roliga kommentarer det har kommit under dagen!

Etwas Anders (passande namn i dag!) tyckte 14:23 att det ”Låter som en blandning av Berliner Philharmoniker och Främlingslegionen”. Jag skrattade i en kvart.

Redan 8:34 påpekade Ardy att Don Quijotes gamla kamp Rosinante inte skulle platsa här.

En tjusig ledtråd kom 19:19 från Annika som tänkte på bilar: Corvette = Courbette, en av rörelserna i skolan ovan mark, och Cabriolet = Capriole, också från skolan ovan mark, även kallad gethoppet (Smultronblomman 11:50)! Och så hakke: Vin och pizza och jag vet inte allt. Bicornen av för hakke!

span_hofreitschulelitenDagens hemlisbloggare är Spanska ridskolan (Spanische Hofreitschule) i Wien; ett led i Lottens strävan att göra Julkalendern mindre litterär i år, gnägg gnägg. Jag har försökt att tyska till språket; inte dua; Alltså! Gott! Utmärkt! Hoppeligen = tyska hoffentlich o.s.v. (Sacher)chokladtårtan skulle leda er direkt till Wien, var tanken. Hmm. Den utländska kollegan var alltså själva hästen.

Vad som inspirerade mej till det här ämnet är det faktum att yngste sonen ska tillbringa julhelgen i Wien. Här i råttboet har det varit ett väldigt ståhej när det visade sej vara svårt att få biljetter till Spanska ridskolans uppvisningar. Gossen vill absolut gå; han gjorde lumpen vid Svea Livgarde och känner starkt för hästar. Lille Maken och jag såg en föreställning när vi besökte Wien för hundra år sen. Jag minns ännu hur faktiskt rörande det var att se samspelet mellan dessa vidunderligt vackra, starka hästar och de sobert eleganta, lugna beridarna.

plankan
Plankan?

Spanska ridskolan har gamla anor. Den startades 1572 som en ridakademi knuten till det habsburgska hovet i Wien. Den tysk-romerske kejsaren Karl VI, uppväxt i Spanien, besteg den österrikiska tronen år 1711 och var den som formellt grundade Spanska ridskolan. Skolan överlevde den ungersk-österrikiska dubbelmonarkins sammanbrott efter först världskriget. Sedan 20o2 är skolan ett statsägt bolag. Och 2008 tog man in några kvinnliga elever. Därav förflutet tempus i min text, vilket observerades av Wickmanskan 11:22.

Den österrikiske ärkehertigen Karl II grundade ett stuteri i byn Lipica (medan trakten var italiensk hette byn Lipizza) i nuvarande Slovenien, för att förse hovet med vagns- och ridhästar. Det var 1580. Stuteriet importerade spanska hästar som var kraftfulla, rörde sig elegant, var lättlärda och arbetsvilliga. Tillsammans med traktens vita karsthästar utgjorde de stuteriets grundmaterial. Det här är stiliga hästar som blev riktiga statussymboler, perfekta som piédestal des Rois. Sätt upp vilken tafflig liten kung eller kejsare som helst på en Lippizzaner i levade; det blir helt majestätiskt och kan utan vidare gjutas i brons för att trycka till både yttre fiender och inhemsk opposition.

stigbyglar
Look, no stigbyglar!

Lipizzanerfölen föds mörka men bleknar normalt till vit färg. Hästarna har relativt korta ben och mankhöjden är mellan 150 och 160 cm. De har stora, svarta ögon och en karakteristisk, rak eller något konvex nosprofil. Enligt Svenska Lipizzanerföreningen är hästarna både lydiga och gemytliga. Under andra världskriget förde tyskarna bort en stor del av lipizzanerhästarna men den amerikanske generalen George S. Patton, som själv var en skicklig ryttare, gjorde en räd och förde tillbaka hästarna till Österrike. (Jfr Ninas kommentar 8:56.)

Spanska ridskolans uppvisningar äger rum i Vinterridskolan som ligger i Hofburg i Wien. Byggnaden är ritad i barockstil av arkitekten J E F von Erlach och var färdig år 1735. Ryttararenan är en elegant lokal i vitt och guld med stora kristallkronor. På arenan står fyra stolpar med den österrikiska fanan. Man rider till klassisk musik, gärna Mozart, men även Chopin (Mårran 11:36) och andra. Spanska ridskolan arbetar enbart med helt vita hingstar, men har traditionellt alltid en häst som är brun. Hästarna kammar sin vita man åt vänster när det ska vara fint. Beridarna, som måste vara österrikiska medborgare, är klädda i mörkbrun, dubbelknäppt frack, vita hjortskinnsbyxor och svarta höga stövlar samt svart hatt, så kallad bicorne. Beridarna kan använda långa tunna spön av björk men de används inte som piska utan bara för att visa hästen tillrätta.

09_spanische-hofreitschule_courbette-unterm-reiter_fotspanische-hofreitschule-bundesgestuet-piber-m-rzepa
Look, no tyngdlag.

Uppvisningen inleds med att ekipagen defilerar in och beridarna lyfter på sina bicornes för att hälsa skolans grundare Karl VI, vars porträtt hänger på arenans kortsida. Programmet består av rörelser från den klassiska dressyren som vi kan se på teve. Men här är allt taget ett steg längre, till perfektion. Ni vet, när man ser hästar gör såna där hoppsasteg (galoppombyte heter det) då ser det ju både glatt och lustigt ut men här formligen dansar hästarna fram. De riktigt, riktigt svåra rörelserna i skolan ovan mark (Schule über die Erde), hopp eller rörelser med svävmoment, utförs av hästar som visat sej ha särskild fallenhet för den sortens dressyr och beridaren använder då inte stigbyglar.


Ökenråttan tackar för sig och vi henne! (Nu äre jag igen. Lotten alltså. Om det inte är Ökenråttan som buktalar förstås.)

PK har rimmat så fint i förhoppning att få blidka Plommonstopet. Jag är inte den som är den, nu tittar jag hatten djupt i ögonen och läser högt:

Båsmor som haver båsisten kär,
se till mig som tischlös är.
Vart jag mej i världen vänder,
namnlappen finns i båsmors händer.
Lyckan kommer, lyckan går.
Den stopet älskar, tischa får.
Armen.

Och så släpper jag PK:s lapp jättetydligt högst upp på alla andra lappar. Och rör om. Liiiite. Blundar. Och draaaaar Orangelu… hm. Då måste jag ju dra en till, annars tror ni att nepotismen grasserar i båset. Förutom Orangeluvan vinner alltså … aha, Sanna! (Ja det var då för väl, som sammanställningsskapare måste man ha en tröja.)

PK? Nope, inte idag heller.

Lucka 20 (jösses, time flies!) kommer imorrn bitti. Klockan åtta, blir det bra?

Share
40 kommentarer