Rubriken är ett citat från Hitta Nemo. Det är den svenska versionen och Ulla Skoog som påminner sig själv (alltså den glömska fisken Doris) att inte glömma bort att simma. Vi använder det här hemma när vi glömmer att fokusera på viktiga ting och istället irrar bort oss i t.ex. lådstädning när det är dammsugning som behövs.
Men nu behöver jag inte bara komma ihåg att simma. Nu har jag blivit beordrad att inte bara hålla mig flytande och ta mig framåt, nä för det duger ju inte. Nu ska jag crawla baklänges till Kina samtidigt som jag balanserar ett ägg på näsan. Det här ruskiga har dessutom ett namn som inte går att uttala: Pecha Kucha.
[pöh-tja-tsch-kah]?
[peh tschaak chå]?
(Prosit.)
Frivilligt och utan ersättning ska jag på torsdag utebli från basketträningen och åka till Stockholm för att på en pub inför ett stort gäng komplett okända kravmaskiner prata i sju minuter om något, helst designrelaterat. Till min hjälp har jag 20 bilder som visas i prick 20 sekunder åt gången.
Vad ska jag berätta om, tycker ni? Bajsformationer i trädgården? Blommiga plastgolv? Nudelsoppefrisyren? Tillplattningsbilden? Fötter med brutna tår? Nakna barn på bord?
Hjälp! Det finns inget designrelaterat i mina älskade skrivregler!
Doris till vänster, jag i orange overall och Pecha Kucha-monstret i bakgrunden.
Att hålla Pecha Kucha Night-föreläsning är det roligaste man kan göra i urban miljö! (På landsbygden ORIENTERAR man när man ska ha roligt.)
Hoppas det dokumenteras, så att vi senare kan se det på YouTube.
Jag är nämligen bombsäker på att Du klarar det bra.
Meeeeen, skrivregler är väl design? Av språket.
Estetik och funktion i ett.
Om man får möjlighet att prata om mode så måste man ju prata om skor, eller hur? Varför har kvinnor ett sådant speciellt förhållande till skor, kan man ju fundera på i hur många minuter som helst. Jag har i min hurts på jobbet i detta nu… sex par skor. Härom veckan hade jag åtta par. Jag har precis organiserat om mina skor hemma. Och du har sådana som hänger i taket och är inramade.
Fota dina skor och berätta om dem, tycker jag. Farmorsmors bröllopsskor. Några träskor. Några nedgeggade orienterarskor. Ett par basketdojor. Ett par skor som ingen känns vid. etc. Och så något sammanfattade som förklarar något om någonting eller om dig eller om samtiden.
Ahaaaaaaaa …
(Kliar mig på hakan och tittar snett uppåt till vänster. Där hänger tre skor. Tre stycken skor.)
Intressant och KUL, men när jag läste om detta på wiki upfattade jag inte att det måste vara design-relaterat? Det står att det ofta förekommer i design-, konst- och andra kreativa kretsar, men har sprit sig även till andra områden. Du kan visst prata om dina skrivregler, passa på att basunera ut!
det tredje uttalsalternativet. På ett ungefär. Om du undrar.
Varför designrelaterat?
Men visst hänger design och skrivregler ihop: åtminstone gör reklamare våld på språket altl vad de kan för att det ska se snyggt ut. 😛
Skrivregler är bra design tycker jag.
När jag läste vad det var för något, det där ussa kussa, på din länk så stod det att man kunde göra nån sorts karaoke i samma stil.
Då kom jag att tänka på vad som då och då händer på Gotland. Där visas inte musikvideor utan musikdia.
Till en låt ska alltså diabilder visas på ett rytmiskt sätt.
Som jag förstår det så sker förarbete, planering och övning hemmavid.
Tyvärr har jag aldrig fått se det.
"När livet känns hårt, vet du vad du ska göra då? /…/ Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma" 😉 Hon är så klok, Doris.
Hoppas Du väljer skrivregler,
eller åtminstone (tack SAOL för stavningen) drastiska exempel på särskrivning
Jag måste säga att Orangeluvans idé i mina öron låter som kanske den bästa någonsin!
Jag har skor i bokhyllan nu, blev inspirerad när jag såg det i din blogg för många inlägg sedan.
Nu borde jag ha bestämt mig, men det har jag förstås inte. Jag är tre år, nämligen. Den djefla mannen är däremot en förnuftig karl i sina bästa år.
– Jag vill inte!
– Men det är jättekul!
– Men jag har inget att säga!
– Du? Du som pratar hela tiden?
– Ska du säga!
– Hör nu här, det är inte farligt och du kommer inte att kunna göra fel och alla kommer att skratta åt dig.
– Är du säker?
– Ja. Du kan prata om skiljetecken.
– Eller jeans.
– Eller din emaljgryta.
– Eller jeansen i källaren.
– Eller dina minnen från Lul…
– Jeans. Det får bli jeans.
– Ok.
– Eller skor. Mhm, skor.
Jag tycker som Heléne, det tyckte jag meddetsamma jag läste Orangeluvans inlägg!
Visst är språk design. Minnes det olyckliga omslaget till Lars Ulvenstams bok om Harlem i New York (ja, det var mycket länge sedan men det har liksom etsat sig fast).
Omslaget bestod av enbart text, och där stod:
LARS
ULVENSTAM
HAR
LEM
(Jo, det blev omdesignat.)
ab:
Hahahahhahahaah!