Hoppa till innehåll

Än en gång har jag tappat rösten

Man kan helt enkelt se det som att jag har fått mitt straff för att jag förvandlades till häxa. (Men det har jag i så fall fått förut också. Det är ett extremt effektivt straff.)

Dagen har tillbringats i ett basketsekretariat. Där kan man ju trycka på en mistlursliknande tuta så fort man vill något – sedan blev det förstås värre när jag som varande Harpo skulle förklara mig för domarna eller coacherna. Då tog jag fram mitt jag-är-hes-notisblock.

Vissa lappar användes oftare än andra:

”Jag kan inte prata. Det beror inte på okunskap utan på att jag är hes.”
”Hesheten har även satt sig på ögonen. Vem var det som fick foulen?”
”Faan.”
”Jaja, jag vet. Jag har skrivit sådana här protokoll sedan 1979.”
”Du behöver inte viska. Det är jag som har tappat rösten.”

 

Den lilla högen efter bara en match. (Det är inte mina vackra naglar där borta vid pennan.)

Jag avslutar genom att citera mig själv ur ett åtta år gammalt kåseri som handlar om hur jag är helt utan röst. Observera att det är helt sant, det här:

Men nu går det rykten om mig. Jag har blivit en celebritet. Alldeles nyss ringde det på dörren. Jag stod med armarna i en läbbig propp i avloppet, men slet mig loss och fick med armbågen upp ytterdörren. Utanför stod Fyraåringens kompisar från dagis. Sex barn i fyra–femårsåldern tittade upp på mig, och jag vinkade käckt med en svart hand för att hälsa dem välkomna. Barnet som stod längst fram sa med både beundran och bävan:

– Hej, vi undrar om vi får titta. Alla i skolan pratar om dej. Har du verkligen tappat brösten?

Share
Publicerat iBloggen

12 kommentarer

  1. Anonymous

    Nejmen nejmen nejmen! Hur ska du nu kunna föreläsa på Språktidningen på måndag?

    /En som ska vara deltagare

  2. Det där var faktiskt väldigt roligt! Och rart!

    (Nu ser det ut som att det bara är två kommentarer igen — är det verkligen sant? Om jag trycker på Publicera nu, hoppar det in 28 kommentarer ovanför den här så?)

  3. ab

    Det var faktiskt både modigt och gulligt.

    wv porste – te av pors kanske får tillbaka rösten?

  4. Ack, jag har pga. min dassiga handstil varit tvungen att viska säkert 293 gånger idag.

    Särskilt den gången när jag skulle bevisa att jag inte var i skick att vara speaker på finalerna i morgon.

    Ack igen.

    Anonym: vi ses på måndag. Om jag inte kan prata, tar jag med mig en djefla tolk.

  5. Protokollhållaren skulle ha hållit sig tyst och hemma, med te!!
    Hoppas det går över, jag är hes som tusan men det är för att mina stämband bara knastrar av astmamediciner.

  6. Aha! Astmamedicinernas förbannelse: knasterrösten! Med tiden kommer man väl att låta som en inbiten rökare.

  7. Sara

    Lotten, samtidigt som jag innerligen beklagar den borttappade rösten måste jag berätta hur glad jag blev av ditt inlägg (och det är inte skadeglädjen inom mig som talar – ack nej, sådan är inte jag). Lyckan beror istället på återseendets glädje. När jag var yngre brukade jag läsa dina kåserier i Sydsvenskan och jag blev mycket besviken när tidningen gjordes om och kåserierna försvann. Åren gick och jag hade nästan, men bara nästan, kommit över besvikelsen när jag nyligen upptäckte din blogg. Det känns som att jag återsett en kär gammal vän!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.