Nope, det där på bilden är inte mitt vardagsrum. Det är Sveriges Radios väntrum.
I radiostudion får jag intervjua en vansinnig massa människor varje dag. Mina programledarkollegers roll är att säga:
– Men ska det verkligen vara på det här viset?
– Vad tänker just du göra åt saken?
– Hur länge ska det få vara på det här sättet?
– Ligger inte en stor del av ansvaret på dig?
– Hur känns det?
– Hur känns det?
– Hur känns det?
Min roll är att säga … äh, jag vet faktiskt inte, men det brukar bli:
– Åh … åh … kommer du ihåg hur det var 1979 när …
– När jag var liten kunde man …
– Men jag har läst att …
– Precis som jag!
– Fast min pappa som är kemist …
– Förlåt att jag avbryter, men vad menar du med ”alla säger att arbetarklassen inte finns längre”?
Den där sista flög ur mig häromdagen när vi intervjuade en mycket, mycket, mycket lyckad författare. Som fräste ifrån, blev arrogant och snorkig. Och liksom började föreläsa om marxistisk teori. Författaren är upprörd för att
- samhället i 20 år har påstått att arbetarklassen inte finns (visste jag inte!)
- arbetarklassen finns visst (självklart!)
- ingen respekterar arbetarna längre (vem respekterar inte vem saru att du sa?).
Arbetarna? Längre? Respekterar? Finns? Vabaha?
Jag menar … arbetarklassen? Here I am! (=Jobbar konstant, föder för många barn, bor i en industristad och är fattig som en kyrkråtta. Såvaddå? Men det duger nog inte. Som arbetarklass ska man tydligen jobba med musklerna. Men jag går ju på gym också ..?) Bah.
Då är det roligare att ta emot två fullständigt bedårande musiker: Joachim Nätterqvist och Jonas Olofsson, som kallar sig Narcissistic Street. Och ja. Det är Arn. (Ytlig? Vaddå, jag?)
—-
Bonuscitat
Tillie: I don’t care to see a member of my own race getting above himself.
Jag förstår inte. Först sitter Fredrik Ljungberg där med en gitarr. Sen har Olof Mellberg plötsligt dykt upp — med en likadan gitarr!
Surrealistiskt!
Jag tänkte precis som den djefla mannen. Vilket betyder att Olof Mellberg + solglasögon = Fredrik Ljungberg?
Mell- och Ljungberg?
Vilken körde dom då? Långa bollar på Bengt med Svenne Rubins eller Det spelades bättre fotboll förr med Torsson?
Vem var snorkförfattaren?
Hm, var det Snorkfröken som var snorkförfattare? Arbetarklass? öhhh, tillhör man inte det om man efter liten aning mer än 25 år inom samma arbetsplats… inte ens har kommit upp i ingångslönen som de nyanställda med samma arbetsuppgifter har… eller är det diskriminering det? I såfall ska jag anmäla dem (som om det skulle hjälpa, suck…
Allt annat är nog redan sagt här, eller… Mellberg mfl 😉
Må så grankott…
Snorkförfattaren är synnerligen respekterad, så jag ska tala tyst.
Men Melljungberg(k)arn, honom tänker jag prata mer om.
Imorrn ska vi intervjua Sulo.
(Som jag hela tiden nästan kallar Tulo.)
order följd.
djefla mannen: ingen är ju lik ju!
Fegis 🙂
Fast jag anar att snorkförf. har totat ihop någon slags hyllning till ett oansvarigt fyllo?
Jag blev mest nyfiken på vem som spelade Hilary.
Faran med att ta med bonusklipp!
Se där, Tiila — plötsligt vet man vem Virginia Christine var. (”Det är aldrig för sent …” och så vidare.)
Marianne: Ja.
Så obildad jag känner mig – har inte sett filmen.
Dieva: Ajajjajaaj, inte obildad. Du har bara en film till att se, så enkelt är det!
(Jag har en lååååååång lista på böcker som jag ”borde ha läst”. Och det är en synnerligen positiv lista.)
Det där med klass kan ju diskuteras i det oändliga. Men när Ebba von Sydow (chefred på Veckorevyn) säger sig vara arbetarklass eftersom både hon och hennes föräldrar (skeppsmäklare resp läkare) arbetar 60 tim i veckan då kan man ju börja undra…
För mig är klassbegreppet ytterst levande men är snarare en utbildningsfråga än en fråga om hur svettig och skitig du blir när du jobbar. Jag tycker inte heller att antalet arbetade timmar direkt har med saken att göra. Snarare antalet kronor kvar i plånboken när skatten är betald…
//Lilla SYVtanten
Var det du som hittade på order-listan häromdagen? Nu har jag genom bloggvärldens vindlande korridoren fått order om att ge order och så blir jag nyfiken på hur det har gått till.
Japp, jag gav order och pekade med hela handen!