Den röda tråden har dykt upp i varje text, men varit fruktansvärt suddig i vissa fall, och rena reklamskyltar i andra.
Redan i början av december föreslog Den blyga att temat var ”Det onda och det Goda i människosinn”, vilket ju var brännande nära. Sedan gick ni vilse bland roliga gissningar om bokstäver, siffror, möbler, litteratur, film, erotik, konflikt, mat & dryck samt August Strindberg. (Flera av ledtrådsfunderingarna är värda att läsas om och om igen.) Men den 22/12 slog Tiila till med:
”Jag tror att den röda tråden är mänsklig svaghet. Olika brott och "förseelser" i brist på ett bättre ord.”
Detta var bästa gissningen på länge. (Nej, förresten, många av de andra gissningarna var lika bra, men de var mindre rätt.) Den 23/12 började den röda tråden av vana skribenter kallas DRT, och gissningarna närmade sig allt mer sanningen och detta facit. Idag, på julafton, var många av er eniga om att det precis som i den siste bloggarens text var UPA som var den röda tråden — men Lisa var den som först satte fingret på den ömma punkten. Rödatrådenpriset till henne är en hemlig bok i originalutgåva. (Ni som anser er vara värda extrapris kan lätt flirta er till ett sådant, känner jag.)
— Uh-hum?
— Vad är nu detta för trist, okänd röd tråd?
— UPA?
— Den förkortningen används väl inte nuförtiden?
— Vafalls?
— Nä nu!
Jo, faktum är att jag ska passa på att vara allvarlig och seriös. (Jag suckar djupt nu, är så ovan vid detta att jag kommer att drabbas av hjärnslig träningsvärk.) Utan Personligt Ansvar tycker jag genomsyrar människornas handlingar i allt för stor utsträckning. ”Numera” hade jag kanske kunnat tillägga — men jag vet ju faktiskt inte riktigt hur det var förr i tiden, och jag litar inte riktigt på dem som bara suckar att ”det var bättre förr”. Jag får säkert skäl att återkomma till detta.
Här är en sammanfattning:
1. Mike Hammer skräpar ner och har sig och säger rent ut att han struntar i följderna.
2. Bloggaren väljer att stå och sura på sin balkong istället för att göra sin del av arbetet för att reda ut sina relationsproblem.
3. Enid Blyton använder under alla år den enbente mannen i sina mysterieböcker — mot hans vilja.
4. Virus, spam, maskar, fladdrig reklam — allt sprids av personer helt utan ansvarskänsla.
5. Stig Cederholm bryr sig inte om vad förre flickvännen eller hennes nuvarande man har för känslor och behov — han vill ha henne tillbaka till varje pris.
6. Samhället agerar utan tanke på vad som är bäst för den enskilde.
7. Far och mor far iväg till främmande land och lämnar barnen hemma.
8. Att mörda folk är sannerligen mycket oansvarigt.
9. Groucho är allmänt enerverande och går dessutom andra personer på nerverna. Bland annat ringer han upp folk mitt i natten och förolämpar dem, bara för att lugna sina egna nerver.
10. Här är det inte UPA utan tvärtom — att envisas och ta hand om någon är att ta ansvar. Jättefint redan på stenåldern.
11. Att stjäla sin mors silverring och en silverbägare från sin fars döda kropp är inte rätt och riktigt.
12. Bert … tja, ALLT går ut på att förakta — både äldre generationers agerande och jämnårigas snoppstorlek.
13. Mediefolket är på stackars Marilyn som ”hundar trots att de borde se skräcken och smärtan i hennes ansikte”.
14. Huvudpersonen smygläser sådant som ”inte var ämnat för hennes ögon” och detta för att impa på arbetskamraterna. Hon rodnar när hon blir uppringd och vi förstår att hon på något sätt är skyldig till att ”folk är jätteledsna”.
15. Den kärlekskranka mamman förlustade sig med borgmästaren och lämnade sitt barn ensamt på hotellrummet.
16. Denna dag var det en hårddisk som uppträdde tanklöst och blandade ihop alla ettor och nollor som den fått i uppgift att förvalta. Det var ju totalt, extremt ansvarslöst. Error.
17. Elaka tant Lotten, som förmodligen är vrickad, får behandla pojken hur som helst utan att övriga vuxna ingriper. Pojken själv, han ljuger och ljuger tills solen går ner.
18. Elsa far med falska beskyllningar mot den helt oskyldiga Blanka, utan att kontrollera hur saker och ting egentligen ligger till. Trots att Blanka inte har någon som helst del i skornas försvinnande, ger Elsa henne sparken.
19. Tintin blir nerdrogad och omkullklubbad av nedriga bovar hela tiden. Bovarna tar sannerligen inte något ansvar för sitt handlande.
20. Helene skriver ”De kommer att brinna i skärselden som straff, sanna mina ord”, även om det bara är på skoj och alls inte allvarligt menat.
21. Alla gör narr av Saras öron för att själva känna sig överlägsna och tänker inte alls på hur illa det bekommer jäntan.
22. Här resoneras det om amoral och om brytandet av principer.
23. Citat, bara: ”Det är visserligen mitt fel alltihop, men det är samtidigt gott åt henne, hon är stursk och oregerlig.” Hu.
24. UPA
Nu ska jag unna mig sömn och vin. Sovit för lite har jag i 24 dagar, och under alkoholets rus kan jag inte stava rätt ens till facit. Skål! De härmisbloggare som jag har gett mig på men inte lyckats få till ordentligt, är ett antal. Svårast var Astrid Lindgren, som inte blev hemlig hur jag än vred och vände på hennes formuleringar. Vi känner henne för väl, helt enkelt. Några dubbelbloggare har jag försökt formulera — men de kräver mer jobb för att vara logiska och höra ihop.
En fortsatt god jul, alla!
Det krävdes lite ledtrådar från jourhavande webbredaktör för att pricka in dagens bloggare: Inger Frimansson (f. 1944), som vann flera litterära tävlingar när hon var liten (bl.a. Lilla Nobelpriset 1963) och debuterade 1984. Nu i november utsågs hennes ”Skuggan i vattnet” till Årets bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Den boken gick som sommarföljetong i Svenska Dagbladet i somras, och hade ni läst min vanliga blogg, hade ni stött på mina kommentarer om boken den 26 och 28 juni. Min inspiration fick jag av "Handdockan" (1992). Frimansson har även gett ut lyrik, noveller och ungdomsromaner. 
Ni som inte sedan tidigare känner till Falstaff, fakir: GRATTIS! Ni kommer att ha så roligt. Mellan fnissen ska ni inte glömma bort att studera vilken stilistisk mästare Fakiren är, mitt i allt trams. Förutom tre mer seriösa verk (med mesiga noveller och ganska tråkig poesi), gav han (som vi kunde läsa i kommentarerna) ut de roliga Envar sin egen professor (1894), Envar sin egen gentleman (1896), Lyckans lexikon (1896) och skrev bara 30 artiklar i olika tidningar. Jag skulle vilja resa i tiden och ta ett snack med honom om hygien, eftersom han hösten 1895 reste till Berlin för Aftonbladets räkning och där smittades av miliartuberkulos. Och dog. Kvällstidningar var då som nu ett gissel.