Lotten Inlägg

OS-tv:n är på i köket och jag stökar runt med vilsna strumpor, ännu inte lästa helgbilagor och vilsna skridskor. När jag snubblar på en barnsäng som varit på väg ner i källaren i en vecka, bestämmer jag mig – och bär faktiskt ner den. Det tar en minut.

När jag kommer upp igen är det tyst i köket. Inte bra. Sveriges puckelpistare Sara Kjellin missade precis bronset, kommentatorerna är lite deppade och Damkronornas 3–1-vinst över Ryssland redan glömd. Men kylskåpet står öppet och piper ett hjälp-det-blir-jättevarmt-härinne-pip. En hög stol står halvvägs inne bland mjölken. Jag undrar jag om det kanske …
Där ser man. Så rätt, men ändå helt fel. Bakom köksön (som egentligen är en sunkig affärsdisk från en tobaksaffär) sitter treåringen och pysslar.

– Jag målar golvet! Mumsfilibabba!

Där det nyss låg slemmigt ägg, är det nu halt som i en hockeyrink. Golvet fick liksom en hårinpackning och skiner som Andie MacDowell.

9 kommentarer

Människor bildar synkrona backhoppningsgubbar och så dyker spindelmänniskor upp och sedan den olympiska flaggan med Sophia Loren och Susan Sarandon. Så kommer någon med den olympiska elden i näven.

– Jag vet faktiskt inte vem det är! säger kommentatorn Jacob Hård brutalt ärligt och jag skriker:
– Gustavo Thöni! Nej, vaffan säger jag, Alberto Tomba gav facklan till stafettlaget som vann i Lillehammer! Jag menar att …. sedan kom ju Piero Gros, han som snodde guldet från Stenmark 1976!
– Ööööööh … säger alla andra i familjen Bergman som har tvångskommenderats till Storasängenlandet framför tv:n.
– Nej! Deborah Compagnoni, tre OS-guld och ett silver! vrålar jag hatiskt, medan hela familjen diskuterar om elden verkligen tändes i november av solen.
– Det är bara inte sant! Stefania Belmondo! Ska hon? Ska hooon?

Jaadå. Hon fick den stora äran att tända den olympiska elden som ska brinna i mitt hjärta i två veckor framöver.

Visserligen hade jag lika gärna när de gäller de gamla hjältarna i ren förvirring ha kunnat skriva Jean-Claude Killy eller Muhammad Ali … men inte skulle väl Stefania Belmondo ha fått den stora äran? Oh dear. Heja Anja. Eller nåt.

Ni som hatar idrott kommer att lära er mycket under de kommande två veckorna. Jag är envis och vill omvända världen, så är det bara.

4 kommentarer

Fredagskvällsmat.

Pizza. Läsk. Syndernas högborg. Jag dricker rödtjut. Olle är nykterist, så jag får ha allt för mig själv. De fem barnen tjoar i munnen på varandra. Elvaåringen:
– Var är alla bebisar? Jag längtar efter en liten rödskrynklig bebis och att ni har kräk på axlarna och små, små strumpor. Lukten av äcklig barnmat och att man måste hålla upp nacken.

Treåringen:
– Jag behöver kissa!

Sexåringen:
– Bananer och curry är gott ihop. Och svarta oliver.

Trettonåringen:
– Raaaap. Oj.

Åttaåringen:
– Vita dvärgar lyser mer och mer och sedan kollapsar de helt och blir svarta. Dom slutar lysa. Har liksom brunnit färdigt.

Mamma Lotten rycker till. Han talar om dvärgar. Vita dvärgar som brinner? Va?

– En stjärna som solen, när den får slut på väte sväller den upp och blir en röd jätte.
– Är stjärnorna dvärgar? (Mamman har druckit två glas vin.)
– Nej, jämför med en tändsticka. Den har liksom brunnit slut.

Pappa Olle:
– Oj, vi har kiss på hela hallgolvet!

Jag är stum. Det finns stjärnor som heter dvärgar. Jag visste verkligen inte. Senast jag slogs av denna min okunskap (och vågade berätta för världen om den) var när jag storligen förvånad stötte på uttrycket ”han har inte alla xx hemma”. Jag hade verkligen inte i min lilla glasbubbla stött på det förut! Om det berättade jag här och här.

Men stjärnorna! Och dvärgarna! Mina allmänbildningshål är enormt oväntade. Och stora. För mig i alla fall.

13 kommentarer

Jag är som bekant dålig på pianospel, jenka, städning, planering och finviner. Däremot är jag en (stolt) auktoritet inom området bokstäver.

Sent igår kväll fann min syster i reflektionerna till Broder Jakobs vintips här nere att hon är en auktoritet endast inom området ”deckarförfattare”.

Detta är en boost för självförtroendet, förstås – att man plötsligt inser att man är en hejare inom ett specifikt område, vara vad det vara månde. David Letterman har ett inslag som heter ”Stupid Human Tricks”, där folk blåser upp ballonger med näsan, pratar grekiska med rumpan och kan vända ut-och-in på ögonlocken för applåder. Min man Olle kan härma en apa hur verklighetstroget som helst, för att utan paus sedan förvandlas till en perfekt ödla eftersom han har överrörliga axelleder och väldigt lång tunga. (Och han tycker att det är helt ok att jag outar honom på detta vis.)

När det gäller ”Larviga människotrick” är jag dock en helt förtappad icke-auktoritet. Jag kan inget konstigt. Om jag koncentrerar mig kan visserligen sjunga nästan alla Melodifestivalbidrag från 1975 och 1986 och rabbla do-re-mi-fa-so-la-ti-do baklänges, men inte mer.

Och här kommer min man och ser ut som en perfekt tekanna! Pfjutt, där hällde han ut te på sin egen haka precis som tekannor plägar göra.

7 kommentarer

Äntligen!

”Här kommer Broder Jakobs fenomenala vintips som skiljer sig en hel del från syrrans syltburksviner.

Först röda:

Brolio -03, 2705: 99 kr. En kraftfull, smakrik Chianti med fin struktur.
Couvent des Jacobins, 5283: 99 kr. Elegant Bourgogne, med liten finstämd kryddighet.
Simposio, 32262 från Toscana; 177 kr. Mustig, stram Vino Nobile de Montepulciano med viss mognad och härlig frukt.

Sedan vita:

Château Coucheroy, 4136: 99 kr. Vit Bordeaux med frisk sauvignon blanc-karaktär och liten fatkrydda.
Georg Breuer Riesling Sauvage, 5899: 109 kr. Fräsch, torr riesling från Rheingau. Perfekt till rödspättan.
Bourgogne Blanc -02 från producenten Jobard, 98100: 168 kr. Nyanserad, elegant chardonnay med lätt, rostad fatkaraktär.

Till sist, ett måste till helgen: Champagne! Vi väljer Jacquart Brut Mosaïque Blanc de Blancs, 1996, 349 kr. Sug i er och njut till skaldjur.

/Broder Jakob”

Så … champagnen är alltså från 1996?

8 kommentarer

Allra första gången jag drack rödvin stod jag i en snödriva i femton minusgrader och halsade Kir. Eller om det var Vino Tinto. Eller maskrosvin. (Rött maskrosvin? Kanske inte ändå.)

Det var så där lagom kul – och eftersom jag var en mespropp gjorde jag inte det fler gånger, utan tog istället hand om mina dödscoola kompisar som spydde i kors.

Min vinsmak är idag simpel och liknar min musiksmak – det ska vara trallvänligt. Tidigare fanns det på Systemet ett vin som hette Charles Shaw, som hade kunnat göra mig till en vintant. Det var blommigt, frukigt, smörigt, bärigt, mjukt och … alldeles underbart.

Idag tipsar jag er om mina två favoriter för tillfället — som dock inte alls når upp till Challes nivåer:
Brown Brothers (är allittererande viner godare än andra?) – 99 kr.
Gloria (enligt min smak som en lillebror till Brown) – 65 kr.

(Ah, vaddå ”för tillfället” förresten – jag snöade in på Brown Brothers för flera år sedan!)

Vitt vin då? Ja, kanske uppdaterar jag detta vintips med experthjälp av vinkännaren Broder Jakob. Annars kan ni hjälpa mig, förstås.

21 kommentarer

Byt från Birkenstocksandaler till vinterkängor innan du sätter dig i bilen och kör till stan.

11 kommentarer

Min dotter är 11 år och går i sexan i en relativt liten skola.

Igår blev hon på skolgården omkullkastad av en kille. Hon reste sig upp och ropade att han skulle sluta. Då mulade han snö ner i hennes kläder, i hela ansiktet och in i munnen. Hon skrek åt honom att sluta. Då sade killen som den naturligaste sak i världen ”J*vla h*ra!” till henne. (Jag använder asterisker för att markera min aversion mot uttrycket.) En lärare såg allt och tillrättavisade killen.

Lite senare – inne i klassrummet – blev min dotter fasthållen av en tjej i klassen, som sedan raskt gav henne fem örfilar. Läraren såg allt och tillrättavisade tjejen. Samma tjej har tidigare sagt ”Om det inte fanns så många människor här skulle jag mörda dig nu”.

Vi har ringt till skolan och de ska omedelbart sätta in alla krafter för att få stopp på vansinnet. Men hur i hela friden har det blivit så här? Finns det en förening för barnrättsaktivister så går jag med i den omedelbart, stormar barrikaderna och … ja. Nej.

32 kommentarer

Glöm inte att det är Bloggtröjans dag den 1 mars.

9 kommentarer

Direkt ur sänggruset hoppade jag i termobyxorna och började skotta snö. Det här med att skotta snö före frukost i sin rutiga kostympyjamas under ytterkläderna tycker jag är ett underskattat nöje. Att jag var så ivrig i morse beror på att jag faktiskt är uppvuxen i Luleå (ja, ok, Lund också, men om vi nu ska prata snö hör ju Lund inte alls hit) och därför gillar snö med tillhörande skottning. Man skottar snyggt och prydligt och svär över snöplogen som gör fel. I Luleå går plogmänniskorna på en sexårig universitetsutbildning för att lära sig ploga vettigt, medan man söder om Sundsvall låter helt ickepedanta människor bara flytta snön lite kors och tvärs.

Men jag hade också lite bråttom i morse för tidningsbudets och brevbärarens skull. Ibland får man här i vår stad små trevliga lappar i brevlådan där det står att de är glada över att jag har skottat så fint.
Men denna lapp får man blott och endast samt enbart när man inte har skottat. Inte ens Schyffert har varit så ironisk.

Efter en timmes snöarbete var jag svettig som efter en basketmatch, rödblommig och glad. Några fler där ute som har skottat snö utan trosor idag?

23 kommentarer