Det var ett himla tjat om att ni är dumma i huvudet, dumbommar!
Om man inte kan gåtan, går man in och ogissar i båset – eller så gissar man bombsäkert på något som det de facto inte kan vara. Om man har svårt att hitta på namn, kan man helt sonika göra som Översättarhelena och dra till med en obskyr obelisk.
Och nu var det faktiskt så att man inte hade behövt några som helst litterära kunskaper i lucka 3. Allt man behövde var vahettere nu … vahettere … det där … man … vahettere … aaah: GOOGLE! Eller IMDB!
Örjan satt med stoppur för att kolla om jag skulle orka upp och lägga ut lucka 3 kl. halv sju och vann tävlingen om vem som hinner kommentera först – och sedan tror jag faktiskt att han blev först med korrekt svar. (Rätta mig gärna.) Sedan ramlade det på med gissningar, ogissningar, frukostrapporter och allmänt filosoferande och en liten extragåta i gårdagens facitkommentarer. Mycket trevligt. Om ni undrar hur en gissning som är en ledtråd som är diskret och korrekt på en gång ser ut, så se på Béatrices:
”Jag sopar av bilen med en av pappas kvastar, förbannar mig själv för att inte ha fyllt på kylskåpet inför morgonen men räddas av en påse nötter i bilen.”
(HB:s pappa sålde kvastar, HB själv sätter prägel på allas våra frukostbord och nötter var enligt honom det bästa man kan stoppa i sig. Och HB är inte hemoglobin eller handelsbolag utan hemlisbloggaren.)
Hemlisbloggaren som var renlevnadsman och paniskt rädd för sexuella drifter var alltså corn flakes-uppfinnaren John Harvey Kellogg (1852–1943). Och på samma sätt som det finns stavningsgalningar och melodifestivalengalningar eller tåggalningar, så var han en av världens få tarmrensningsgalningar. Klyx skulle kunna vara hans mellannamn. Roten till all ondska och ohälsa var enligt Kellogg nämligen det som gömmer sig i tarmarna och som man med våld måste plocka, dra eller skölja ut.
Fanatiker, japp.
Kellogg i 60-årsåldern – ser ju ut som en rar liten bajsnödig man med glimten i ögat.
John Harvey och hans bror Will Keith (1860–1951) kanske hade rätt i vissa delar i alla fall: båda blev de hela 91 år gamla. Om det var för att de åt ohemula mängder corn flakes eller sov med händerna på täcket låter jag vara osagt – men de misslyckades i alla fall med sitt mål att fylla 100. Om jag blir 100 år utan att käka corn flakes eller använda laxermedel, har jag väl bevisat att de hade fel? Vänta nu, jag måste visst följa en himla massa andra regler och bli sjundedagsadventist också? Kryddig och söt mat ökar alltså de hemska, onyttiga, passionerade känslorna? Äh, då får det vara.
En augustidag 1894 när bröderna kokade vete som de skulle servera alla sina gäster på hälsohemmet som de drev (inte ”mentalsjukhus” som det står i svenska Wikipedia), råkade de göra fel och glömma bort stekpannan eller grytan eller hur man nu kokar vete. Det halvstelnade block som då skapades, bestämde de snåljåparna sig för att servera ändå: de bara kavlade ut det och bröt sönder det i mindre bitar som sedan flagade sig. Och patienterna älskade det! För allt som är svårt att äta och smakar cement är gott och nyttigt.
Då provade bröderna tekniken på andra råvaror – bl.a. majs – och gjorde stor succé. Och som i alla släkter med stora framgångar och plötsligt uppdykande rikedomar, blev bröderna ovänner. Lillbrorsan skulle ju prompt skulle hälla socker på flingorna! Jisses! Dessutom fick de oväntad konkurrens av en nyfiken besökare som lärde sig allt om flingtillverkningen och startade sitt eget flingimperium genom att helt sonika kopiera konceptet. Smarta killen hette C.W. Post och har en så spännande släkt att han hade kunnat hemlisblogga från graven han också.
Kolla vad lattjo hälsohemmet stavas: The Battle Creek Sanitarium. Kellogg ändrade stavningen på sanatorium med flit för att få bort fokus från lemlästade gamla soldater och hostande tuberkulospatienter.
När Will Keith Kellogg knyckte på nacken, stack iväg och startade Kellogg Company satt John Harvey kvar med armarna i kors och surade. Som storebror var han förstås resten av livet arg på både C.W. Post och sin yngre broder, men framför allt var han bekymrad över människans förfall – alla människors förfall – och allt hängde förstås på att folk inte kunde hålla fingrarna i styr!
Han och hans fru fick inga egna barn (de åt kanhända passionsdämpande flingor för att inte falla för frestelserna), men tog hand om och uppfostrade fyrtio barn, varav sju adopterades. Om de fick samma behandling som hans patienter vet jag inte riktigt, men jag hoppas inte det. Vad sägs om att laxeras med flera liter vatten i olika omgångar för att sedan peta i sig en halvliter yoghurt? (Bara hälften via munnen. Resten ska in andra vägen.) Vattenterapi, omväxlande värme- och köld-terapi samt elchocker och ljusbad gjorde att patienterna i alla fall kände sig ganska omhändertagna.
Att det blev just J.H. Kellogg som hemlisbloggade beror till stor del på filmen The Road to Wellville (”Dr Kelloggs kur”) från 1994, där den hysteriske mannens dialoger med omgivningen är väldigt roliga. Rubriken i lucka 3 är tagen från filmen: ”An erection is a flagpole on your grave.” Lite förkortat låter det så här i filmen:
Interviewer: Sir, how often should one evacuate one's bowels?
Kellogg: One should never, ever, interrupt one's desire to defecate.
Interviewer: And, sex?
Kellogg: Sex is the sewer drain of a healthy body, sir! Any use of the sexual act other than procreation is a waste of vital energy! Wasted seeds are wasted lives!
Interviewer: Uh, eating meat?
Kellogg: "He that killeth the ox is as if he slew a man." Each juicy morsel of meat is alive, and swarming with the same filth as found in the carcass of a dead rat. Meat eaters, sir, are drowning in a tide of gore. What is a sausage? A sausage is an indigestible balloon of decayed beef, riddled with tuberculosis. Eat and die!
Interviewer: Smoking?
Kellogg: The liver is the only thing standing between the smoker and death! Also certain other things have to be avoided… like, uh, feather beds, and romantic novels… and the, uh, touching of one's organs. Masturbation is the silent killer of the night!
(Betyget på IMDB är bara 5,4. Men den är ändå fascinerande, så det så.)
Nu ska vi dra en vinnare! Men innan vi drar ska jag ge årets första bonuströja till en stackare som måste piggas upp pga. ett fullständigt bedrövligt litterärt självförtroende. (Men det betyder inte att man har gjort sitt i båset. När man har vunnit en tröja måste man ju föregå med gott exempel och fortsätta att gissa fel med glatt humör.) Bonuströjan går till Abbes pappa!
Och ur plommonstopet drar jag en lapp som är alldeles oskrynklig (jag har återanvänt många sedan förra året) … här har vi … nämen det var bara en ny lapp – inte ny gissare: Anna Toss!
Nu kan ni strax bege er till lucka 4! Bara 20 luckor kvar nu! (Hur ska vi orka?)
Fotnot 1:
Här finns Kelloggs dödsruna i N.Y. Times från 1945.
Fotnot 2:
I Mel Brooks Dracula-film finns en löjlig, corn flakes-ätande figur som har John Harvey Kellogg som mall.
Fotnot 3:
Tänka sig att i "corn flakes" upprepas ingen bokstav.
