Hoppa till innehåll

Etikett: sudoku

Sommarrapport (uppdat.)

Hängmattor i all ära, men det är en hammock jag ser mig latande i. Fast jag ser mig inte som lat. Eller för den delen som hammockägare.

Detta måste ju åtgärdas. Vår trädgård längtar efter en hammock!

Eftersom vi brukar ställa ut soffor, stolar, garderober och annat som är fritt att ta ute på gatan utanför huset, borde det ju gå att göra tvärt om, eller hur?

Det gör visserligen heller ingenting om den är gratis och jättefin. Nu avvaktar vi.

Apopå lata sig, så gör Den Djefla Mannen numera det med teknikens underliga framsteg. Han är ju liksom inte den lilla pojkspoling som jag en gång gifte mig med. Som en riktig karl snarkar han så att grannarna vaknar, barnen frågar om monster och jag blir galen. (Förvisso är inte heller jag det spröda kvinnoblomster som han gifte sig med, men jag är i alla fall tyst på nätterna.)

Mätinstrument som ska bevisa att (och hur) snarkning sker. Utvärderingen är tydligen lika komplicerad som någonsin ett DNA-test, så snarkplatsundersökningsresultatet har ännu inte lämnats.

Inatt sov jag däremot som en synnerligen ostörd stock eftersom jag är ensam hemma ett par dagar. Skillnaden är enorm. Jag

  • löser den svåraste sudokun före lunch
  • dricker mjölk direkt ur paketet
  • äter kvällsmat framför tv:n
  • snyter mig mitt i matlagningen
  • äter frukost framför tv:n
  • ringer upp människor utan att ha ett ärende bara för att få prata
  • äter lunch framför datorn
  • åker hemifrån utan att planera avfärden i fem timmar.

 

Jag har även funnit att man ostörd lagar en punka på två röda sekunder.

Jag måste även erkänna att jag

  • har slängt en massa bröd som hann mögla (vilket inte har hänt på ett par år)
  • slänger alla mina kläder på golvet som vore jag 15 år igen
  • dricker läsk hela tiden
  • rapar hela tiden
  • är uppe till 02 och sover till 10
  • klär mig som en bedagad strippa.

Jag hade inte blivit godkänd av Myndigheten För Lämpligheters Intygande.

Tur då att jag har hittat ett bröd som håller i en månad. Trolleri, på min ära.

Uppdatering!

Ett under har skett!

Jag tänker … jag tror … det känns som … 1975? Jag har träskor och knästrumpor, tuggar Jenka och Shake, läser Fantomen och har påssjuka. Det är en strålande sommar trots att mina föräldrar inte äger en hammock.

Men nu! Kalla mig i fortsättningen för hammockägare Bergman. Den kostade oss 300 kronor, men är välan värd en tia egentligen. (Plastfötterna i vänster bildkant vittrade sönder när vi klämde lite på dem.) Jag misstänker att 300 var priset även när den köptes för första gången. (Här kan man räkna ut att 300 kr i mitten av 1970-talet motsvarar bortåt 1 500 kr idag.)

Share
21 kommentarer

Knoppar brista på löpande band …

… och visst gör det ont. Man blir äldre och visare och får större och större fötter. Plötsligt ska jag inte föda barn någonsin igen och plötsligt är mitt jobb inte längre mitt jobb. Två ytterligheter:

  1. Efter tio år på Nationalencyklopedin sade jag upp mig, flyttade 60 mil och startade egen firma med den djefla mannen. Inga knoppar brast och endast den bedrövliga flyttfirman orsakade smärta och ond, bråd möbeldöd.
  2. Efter sju år som kåsör i Sydsvenskan, blev jag uppsagd. Den knoppen brast så brutalt och smärtsamt att jag fann mig tvungen att börja blogga.

Mitt nuvarande yrke är att åka runt och hålla föreläsningar om skrivregler. Det är vansinnigt roligt och jag har alls inte sökt mig bort, så den kommande yrkesparentesen svider lite i föreläsningstarmen. Men ytterst lite. I plånboken svider det, för i min nya yrkesinriktning kan jag inte tälja guld. Dessutom är det tidsbegränsat – som ett projekt – och dessutom … (hjälp) vet jag faktiskt inte om jag är bra på’t … Jag ska i en ickekommersiell radio vara som t.ex. Adam Alsing eller Gert Fylking varje vardag kl. 07–10 fem dagar i veckan från 1 februari till 30 juni.

(Måste fortfarande vara lite hemlig, inga papper är påskrivna.)

Gissa om jag ska hissa bordet upp och ner och upp igen.

– Goomåååååårron! Nu gör vi armar uppåt sträck allihop!
– Nu ska vi se här, Nina Hagen ska vi spela för alla morgonpigga!
– Jag ska läsa en dikt – det tycker alla om, eller hur?
– Jaha, nu har vi fått fint besök av årets trollerimeister, du får berätta hur du trollar så att lyssnarna fattar.
– Dagens sudoku: 2489765112389875387618736…

Share
45 kommentarer

Här sitter jag med nycklarna på bordet

Vi är på väg till Stockholm idag, jag och barnen. Vi löser sudoku, äter medhavda russin och längtar efter lunch. Mina hälsenor skriker åt mig att jag faktiskt inte borde röra mig en enda meter idag.

På väg till tåget tvärnitade bussen för att låta en en svart katt i sakta spatsera över gatan, rakt framför vår buss. Alla passagerare ryckte till och sträckte på sig för att se vad som hände. Katten gick som en Paris Hilton med huvudet högt, sneglandes på oss i bilar och bussar – det var bara röda mattan som saknades.

I slow motion såg jag sedan hur ungefär varannan bussresenär vände huvudet åt vänster, låtsades titta ut genom fönstret men formade munnen till ett diskret ”tvi, tvi, tvi”. Några andra vände huvudet åt höger och tviade.

Hur ska det nu gå för dem?

Share
20 kommentarer