Vad var det Galenskaparna/After shave sjöng? Jo, ”Det görs alldeles för mycket musik, och här är en låt till”. Det tänker jag på ibland. (Hälsningar från Djuping-Lotten.)
Sedan övergår jag till att fundera på böcker. Bokstäver. Texter. Det skrivs alldeles för mycket text, och här är ett blogginlägg till, trallala.
Ja. Om jag skriver en bok idag, kan jag då hitta på en ny historia eller kommer även jag som alla andra att spinna loss på Romeo & Julia-temat, krydda med lite Die Hard och röra ihop hela alltet med ett par H.C. Andersenfraser? Japp. Men det kan ju bli bra ändå.
Jag kan rekommendera intressant läsning: Martin Kristenson har i Kapten Stofil nr 27-28 skrivit om hur Astrid Lindgren nog blev inspirerad av två Mary Pickford-filmer när hon skrev om Pippi Långstrump. (Artikeln är visserligen lång som en roman och spretig som ett trasigt paraply, men läs ändå!)
I Hertiginnan som tvätterska (Suds, 1920) har Mary Pickford på sig brokiga kläder och bor ensam i ett hus med en vit häst.
I Bakvägen till lyckan (Through the Back Door, 1921) knyter lilla Mary fast skurborstar på fötterna när hon ska tvätta golvet …
(Bilderna har jag tagit ur Martin Kristersons artikel.)
Nu ska jag skriva en bestseller! (Moses är Stålmannen som möter Florence Nightingale på månen, som är av ost och håller på att mögla ihjäl. In i handlingen kliver Musse Pigg och Mästerkatten i stövlar, grälandes. Deus ex machina från ingenstans: fredsmäklaren Teskedsgumman.)
—–
Och lite senare: DN skriver också om detta.
