Hoppa till innehåll

Etikett: läcka

Förnicklade termosar!

Nu känns det som om mitt liv kan hängas upp på vilken termos som just vid ett explicit tillfälle ställer till det för mig. Jag har erfarenhet av

  • fågelskådartermosen från 1983, som läckte varm choklad i hela sovsäcken och saboterade nattsömnen samt det hångel som jag nog hade bespetsat mig att få till
  • glömsketermosarna som funkade perfekt men av ingen anledning alls glömdes på två olika tåg 2013 respektive 2018
  • äckeltermosen som såg ut precis som min gamla favorittermos från 1960-talet, men som innehöll ett muslivs alla besparingar.

Och så har vi då de mystiskt läckande termosarna som är så bra till den dag när de plötsligt släpper alla hämningar, rapar, fiser, blir inkontinenta och ger fullständigt fan i allt. Jag har drällt te på fel sida på en regnjacka (en sån med fluff på insidan), spillt kall nyponsoppa i ett läderbeklätt bilbaksäte och fyllt nedre delen av en datorväska med O’boy. Läckaget sitter i locket och jag har inte kunnat begripa vad som har hänt.

Men nu är jag förmodligen lösningen på spåret. Favorittermosen med ett lock som är så fiffigt att man kan dricka direkt ur termosen, som köps på C*a* O*ls*n (ånä, jag är inte sponsrad av dem), kan utrustas med reservdelslock!

– Varför börjar de plötsligt läcka? frågar jag kundtjänst.
– Har du kört locket i diskmaskinen?
– Va, nä! Verkligen inte! Nån annan kanske … Eller … hm.

Nyss var jag inne på att stegla tillverkaren, sedan tänkte jag hötta med pekfingret mot den djefla mannens diskiplockarfrenesi. Nu har jag förstått att jag har mig själv att skylla; locket såg ju jätteläbbigt, brunsvart och ingrott ut, så natuuuurligtvis placerade jag det alldeles på egen hand ordentligt i diskmaskinen.

Share
37 kommentarer

Hemingway och jag

När skriver man som bäst? Sockerhög av geléhallon och punschpraliner eller lite på pickalurven? Eller strax före midnatt på grund av solens avstånd från månen och stjärnornas position i jämförelse med tingens beskaffenhet? Eller bara liggande såhär på rygg i den äktenskapliga sängen? Före frukost.

Efter en hård natt med mardrömmar om tapeter som trillar ner, blev jag bryskt väckt av treåringens glada drill:

– Den är trasig! Den är så trasig! Trasig och vattnet bara swooooosch!

Då tänkte jag först att han pratade om Bästisgrannens verandatak, som vi numera har lappat med silvertejp och häftmassa. Men som fortfarande läcker in vatten så där swooooosch.
Har jag nu smugit upp på morgonen och i kraft av skaparinspiration tagit en bild på verandrataket? Näppeligen.

Sedan tänkte jag att det nog var den där plastpoolen med sjutton småhål i, som jag åkte tillbaka med till Den Jättestora Affären igår. Den blev från att ha stått som en ståndaktig soldat platt som en pepparkaka så att vattnet bara … swooooosch.
Ett sådant välkomponerat, färgmatchat och rättvinklat fototillfälle – med fina kontraster mellan motivets runda former och bakgrundens skärpa – missar man ju inte i dessa bildkrävande tider.

Men si, det var det inte alls.

För det var ett rör i toan som hade sprungit läck så att det swooooosch läckte ut vatten och det ju såg ut som om någon hade kissat på sig och kanten.

Men det visste jag ju. Jag hade till och med igår kväll ställt en liten blå badkarsleksakshink under den droppande läckan. (Som alltså hade vuxit till sig.)
En installation. En happening. Ett foto.

Fjortonåringen karvade ett hål i ett blått skjutvapen, hämtade upp stora fruktskålen och ledde vattnet på avvägar. Men eftersom det då droppade plopp-plopp-plopp som skulle kunna väcka den kroppsarbetande modern, installerade han en ljuddämpande rutschbana av lego.

Skriva före frukost? Jo, titta, det går an. Fast liksom Hemingway efter ett par whisky känner jag mig lätt yr. Att vänta med frukosten är liksom döden på förmiddagen.

”I love sleep. My life has the tendency to fall apart when I’m awake, you know?”
Ernest Hemingway

Share
29 kommentarer