Nu känns det som om mitt liv kan hängas upp på vilken termos som just vid ett explicit tillfälle ställer till det för mig. Jag har erfarenhet av
- fågelskådartermosen från 1983, som läckte varm choklad i hela sovsäcken och saboterade nattsömnen samt det hångel som jag nog hade bespetsat mig att få till
- glömsketermosarna som funkade perfekt men av ingen anledning alls glömdes på två olika tåg 2013 respektive 2018
- äckeltermosen som såg ut precis som min gamla favorittermos från 1960-talet, men som innehöll ett muslivs alla besparingar.
Och så har vi då de mystiskt läckande termosarna som är så bra till den dag när de plötsligt släpper alla hämningar, rapar, fiser, blir inkontinenta och ger fullständigt fan i allt. Jag har drällt te på fel sida på en regnjacka (en sån med fluff på insidan), spillt kall nyponsoppa i ett läderbeklätt bilbaksäte och fyllt nedre delen av en datorväska med O’boy. Läckaget sitter i locket och jag har inte kunnat begripa vad som har hänt.
Men nu är jag förmodligen lösningen på spåret. Favorittermosen med ett lock som är så fiffigt att man kan dricka direkt ur termosen, som köps på C*a* O*ls*n (ånä, jag är inte sponsrad av dem), kan utrustas med reservdelslock!
– Varför börjar de plötsligt läcka? frågar jag kundtjänst.
– Har du kört locket i diskmaskinen?
– Va, nä! Verkligen inte! Nån annan kanske … Eller … hm.
Nyss var jag inne på att stegla tillverkaren, sedan tänkte jag hötta med pekfingret mot den djefla mannens diskiplockarfrenesi. Nu har jag förstått att jag har mig själv att skylla; locket såg ju jätteläbbigt, brunsvart och ingrott ut, så natuuuurligtvis placerade jag det alldeles på egen hand ordentligt i diskmaskinen.
37 kommentarer
