Hoppa till innehåll

Etikett: irritationsmoment

Pet peeves revisited … again …

Maken till fånigt irritationsobjekt jag har, asså …

gah_papper
Artonåringen, stilstudie. Glassätning. MED PAPPER!

Jag blir tokig på några av mina ätteläggar samt make och husbonde som envisas med att äta pinnglass med papperet kvar som en krage vid pinnen för att … JA, VARFÖR?

frubrahe
Fru Brahe symboliserar glassen. Kragen är glasspapperet. Hunden är en fluga.

Detta sprider sig som en löpeld. Folk vet inte hur man ber om ursäkt, hur man håller besticken i händerna, att munnen bör vara stängd under ivrigt tuggande (hej Ribbing), men GLASSPAPPERET SKA DE FAN HA KVAR!

Just nu är vi obegripligt nog bara fyra personer i huset eftersom den djefla mannen och äldste sonen är i Lund medan Tjugoettåringen och spanjoren har en egen lägenhet där de äter sina pinnglassar med papper utan mina vakande ögon. Så hur ser det ut på Lundafronten?

– Hallå, käre Tjugofyraåring i Lund. Äter du pinnglass med papperet kvar?
– Senast jag åt pinnglass var nog 2004. Men jag har 13 personer här i lägenheten, vänta ska jag fråga.
– Uh … *snyft* … Har ni fest utan mig?
– Japp, det var som jag trodde: en person äter glass med papperet kvar.
– Ställ honom i skamvån.
– Okej.

moa_glass
Sextonåringen protesterar mot mitt glassryande genom att äta glassen med papperet kvar precis överallt.

Jag har påverkat barnen så att de uttalar moln, dold, dusch och Lule på mitt sätt. De kan sy som jag, de kan spela basket, städa köket och köra bil efter mina anvisningar. Men när det gäller glassätning har två av fem obegripligt nog tagit efter sin far; de äter med papperet prasslande vid handen ”för att de inte vill bli kladdiga”.

Snacka om att nära ormar vid sin barm. Undergången är nära.*)

[Lååååång paus nu, där jag försöker hitta en ickesensuell men ändå kladdig bild med människor som äter glass på ett sånt sätt som människor ju äter glass. Följd av kort paus där jag erkänner mig besegrad.]

*) Jag borde faktiskt bli irriterad på vettigare saker.

Uppdatering!

twiggy_1967
Twiggy äter utan papper 1967! YES!
Share
72 kommentarer

Fobi-irritationer

Nej, det finns inte något sådant ord egentligen – fobi-irritationer. Men vi har här hemma idag delat med oss av både fobier och sådant som irriterar – men på ett inte alldeles självklart sätt. Att ha hål på strumpan irriterar mig något vansinnigt, medan tre av barnen och min djefla man kan gå omkring och visa upp sina potatisar utan att ens lägga märke till att det drar om hälen eller stortån.

Min enda fobi är öronvax; jag vill inte prata om det, inte titta på det och verkligen inte lukta på andras framkrafsade vaxproppar.

Tjugoåringens fobi är underlig: hon vill inte titta på vaxkakor. När hon häromdagen nämnde det, slog det mig att Elvaåringen har uhuuat åt samma sak – alltså är vi tre med vaxfobi (om än inte samma).

vaxkaka
– Iiiiiiih så vidrigt! Mönstret! Uäääh!

Spanjoren här hemma får ont i tänderna när han diskar Ikeas plastskärbrädor och min djefla man drabbas av samma fenomen när han rör vid bomull.

bomullstuss
– Ryys. Hu. Ryyyys. Hu. Kan du ta den?

Annars framkallas ju de klassiska obehagskänslorna av naglar mot svart tavla (men det är väldigt svårt att hitta svarta tavlor om man vill irritera någon i dessa dagar) och folietuggning (förutom på mig: jag har ju inga plomber).

Och nu till min alldeles nytillkomna fobiirritation i dessa fotbolls-VM-tider. Jag ser på alla matcher jag hinner eller orkar (men skulle verkligen ha hoppat över Iran–Nigeria) trots att Sverige inte är med. (Ni vet väl att Portugal som såg till att vi inte kvalade in nu har drabbats av karma-revenge och därför kommer att dunderförlora alla sina matcher?)

SVT och tv4 delar på sändningarna och försöker prata ihjäl oss i uppsnack och efteranalyser.

– Bollen är rund och mittfältet kom i kläm! skriker jag uttråkat till tv:n, där jag sitter och slötittar och dumglor.

Förutom när båda kanalerna talar om vilka som sponsrar sändningarna. För då blir jag en irriterad tiger som morrar och hötter med näven/tassen – men bara när SVT visar upp sina sponsorsskyltar. Jag har naturligtvis filmat skiten och på ett fantastiskt uselt sätt klippt ihop snuttarna med helt ovidkommande bakgrundsljud (bl.a. kan Elvaåringen kan höras piska en matta).

Först kommer tv4, som har haft någon med koll på tekniken i skapelseprocessen. Sedan kommer efter 14 sekunder SVT, som är på 1991 års digitala nivå.

(I glappet mellan de två klippen kommer en skylt som säger ”2013”. Strunta i den. Really. Analysera inte. Jag gjorde fel. Morr. Digitaliteten funkade inte. Morr.)

Nu vette tusan hur jag ska hantera SVT:s sponsorpresentation. Blunda, skratta, peka finger eller ringa till klagomuren? VARFÖR är hanteringen så klantigt utförd?

Share
50 kommentarer

De allra mest irriterande vardagsbekymren just idag

Skärmavbild 2013-04-15 kl. 11.40.35Idag är jag lite ynklig. Jag har sovit för lite, fryser om fötterna (vilket är helt omöjligt att åtgärda eftersom de mysigaste och varmaste strumporna ligger fem meter bort och sträckan dit består av ett ouppvärmt klinkergolv) och teet vi har här hemma har drabbats av garvsyreinkontinens. Blärk, smakar det.

Andra irriterande ting just nu är till exempel

  • en liten nagelflisa som när jag nyss drog i den fortplantade sig neråt så att det började blöda och nu svider som om jag vore skottskadad
  • vädret
  • mikrovågsugnen som har lagt av
  • pennvässaren som envisas med att vässa bara på ena sidan
  • vädret
  • sekrutt-Volvon som vi i går körde ner i en stor vattenpöl och som då visade sig ha hål i golvet eftersom alla plastmattorna plötsligt flöt omkring och vi satt med plaskblöta fötter och skrek
  • min mobil, som igår plötsligt krävde omstart och återställning
  • vädret.

Min djefla man har ett irriterande problem och ett budskap som han vill få ut:

Hej, Lottens kommentatorsbås!

Vi jobbar just nu med en pocketversion av Historiska ord – alla fyra böckerna i behändigt köpa-när-man-passerar-Centralen-i-sin-stad-format. Men jag har inte tid att leta efter fel eftersom jag måste fokusera på det dåliga vädret och min dyra hustrus kalla fötter.

Skärmavbild 2013-04-15 kl. 11.35.56

Texten är öppen för ändringar ett par dagar till, och jag tänkte därför höra om det är någon av er här som kan rapportera några tokigheter när det gäller fakta? Hittills har vi hittat att jag har kallat Pompejus för kejsare och så måste vi naturligtvis skriva om Margret Thatcher i imperfekt.

Skriv i kommentatorsbåset eller mejla mig på olle@bergman.com så lyckliggör vi redaktören med små ändringar!

Pompejus

Sa jag att det här med vädret är irriterande?

Share
77 kommentarer