Hoppa till innehåll

Etikett: hjälp

Att åka tåg i motvind

Strax innan det i onsdags brann på stationen i Hässleholm, åkte jag ner till Olseröd i Skåne för att hjälpa min polare Ami att sandpappra 28 spjälor till en soffa.

Den gamla soffan.
De nya spjälorna, maskinerna och jag. (Samt min högra arm som på bilden ser ut som en utomjordings fena eller nåt.)

Resan ner var smidig trots byten här och där, och i Hässleholm bar jag som en Hulk två gigantiska rullväskor åt en gammal tant som med tårar i ögonen stod och tittade på en ickefungerande hiss. Idag (lördag) ska jag åka hem igen.

Men sedan det brann är det ju hopplöst att åka norrut utan att passera Hässleholm – all tågtrafik genom Hässleholm är jätteinställd i en vecka. Här stod jag mellan spjälorna med sågspån i håret och försökte i tvenne dagar att kommunicera med SJ för att få biljetter som inte inbegriper ersättningsbuss eftersom det är komplett omöjligt att jobba (korrläsa) i dem. I förrgår fick jag nya biljetter i mobilen där min femtimmarsresa hemåt hade förvandlats till en tiotimmars – men utan ersättningsbuss, sa SJ-chatten.

– Yay! hojtade jag.
– Plong-plong, sa mobilen när alla nya biljetter kom fram.

Den ursprungliga resan hemåt gick Kristianstad–Hässleholm–Linköping–Eskilstuna.
Den nya blev Kristianstad–Lund–Göteborg–Katrineholm–Eskilstuna.

Men … ”Kristianstad–Lund” inbegriper hur man än vänder på tågkartan ett stopp i Hässleholm. Jag skrev till SJ och påpekade att jag hade fått en biljett som de facto inte funkar. Då kom detta svar:

”Jag ser att morgondagens tåg från Lund till Göteborg med Öresundståg inte passerar Hässleholm, så det är inga problem där.”

– Goddag yxkaft.

Skrev jag förstås inte. Jag förklarade mitt problem en gång till och bad om hjälp med denna sträcka:

“Jag är i Olseröd och ska till Lund från Kristianstad utan att passera Hässleholm eftersom jag ska till Göteborg för att kunna ta mig till Eskilstuna via Katrineholm.”

Det tog några timmar, och så kom svaret.Det där med ”Dessvärre går det inte via Höör” var dessvärre inte sant, för det går visst. Ami får köra genom halva Skåne och leverera mig och försaka sina spjälor i flera timmar.

Wish me luck! Strax ska jag göra järnvägarna osäkra och ta en förmiddagsfika i Lund, lunch i Göteborg … och kanske komma hem till Sörmland nån gång efter kl 20 …

Uppdatering

Jomen det här går ju ganska bra! Jag fick skjuts till Höör (en dryg timmes bilresa) och tillfälle att njuta av en av de allra minsta väntsalarna.

Jag vet ju precis hur det känns att slipa sådana där spjälor!

Framme i Lund bjöds jag på lunch av Erik (aka Tjugosjuåringen) och hans fru och dessutom klura på varför jag inte fick ta snabbtåget 12:15  (framme 14:20) utan långsamtåget 12:21 (framme 15:05).

Var snabbtåget månne fullbokat? Jag gjorde en snabb sökning och fann att näääää, det var det inte.

Resan Lund–Göteborg (i första klass) var som att jag hade fastnat i en bergochdalbana, fått biltutor inkörda i öronen och en bajsnödig mås placerad på huvudet. Proppfullt, stökigt, högljutt och förfärligt. När jag kom fram 15:05 visade det sig att det gick ett tåg norrut kl 15:19, som jag inte var inbokad på. En snabb sökning visade att inte heller detta tåg var fullbokat.

Men okej, en trevlig promenad i ett regnigt Göteborg är aldrig fel! Synd bara att kastvindarna var på 7 m/s.

Är jag blott negativ? Inte då: nu sitter jag på X2000 Göteborg–Katrineholm i en halvfull förstaklass-vagn som är så tyst att det känns som om jag sitter i en vadderad cell. Om jag skulle få för mig att säga ssssccchhh här, kommer det att höras som ett pistolskott.

Share
26 kommentarer

Den där golgatavandringen igen

Råtta i blomkruka.

Redan den 25 mars utlyste jag en tävling om en ny, intresseskapande titel på denna blogg. ”En golgatavandring på legobitar” hittades på av min kåseriredaktör på Sydsvenskan – Karl G. Jönsson – för snart tio år sedan. Nu *svälj* skriver jag inte *snyft* lähäääängre *vrååål* kåseriihiiier *primalskrik* och barnen strör annat än legobitar omkring sig.

Skola i Stockholm.

PK – sedan lampinlägget kallad P(itt)K – frågar sig nu var det utlovade priset är. Jomen asså. Jag kunde inte fatta ett beslut. Här är förslagen som ramlade in:

En (ständig) kamp mot språkliga väderkvarnar
Eklektiska och elektriska epistlar
Presbyopiska betraktelser ur basketspelares språkperspektiv
Dribbelbabbel och babbelbubbel
Biblodribbel och babbelbubbel
Dråpligt och språkligt
Dråp- och språkligt
Ett dråpligt liv
En golgatavandring i gamla basketdojjor
En golgatavandring på språkligt osäkrade grunder
Lustmord och andra dråpligheter
Tänkt & tyckt i mångt & myckt
En pyttipanna med basket och mögel
Lotten – den djefla mannens andra helvft
En språklig och mänsklig fatabur
En golgatavandring på basketbollar
Nödigt och onödigt från vaggan till graven
I skuggan av ett plommonstop
Samtal om viktiga trivialiteter och triviala väsentligheter
Språkvett och basketsvett med Bergmans ätt
En golgatavandring på väderkvarnar
En daglig pendang till kommentatorsbåset
Lottens lustfyllda (eller luriga) läsning

Visuellt gillade jag ”En golgatavandring på basketbollar” eftersom jag verkligen (kom jag på först nu) tycker om ”En golgatavandring på”-temat och mitt liv verkligen är som att gå på basketbollar som bara rullar iväg under fötterna. (Bollarna som jag försöker balansera på är då t.ex. flyende föräldramöten och stulna sommarpratsuppdrag.)

Otrygg blir jag när jag saknar ord.

Men jag går ju inte bara på basketbollar utan även på t.ex. pumpen, bio och i ullstrumpor. Då passar ju ”En golgatavandring på väderkvarnar” väldigt bra. Men det lockar kanske inte till läsning som ”En golgatavandring på pyttipanna” eller ”En golgatavandring på plommonstop” samt ”En golgatavandring på den djefla mannens gamla kalsonger”.

Gah.

Tyck till, hörni! Idag ska beslutet fattas och priset utdelas – om jag så får kompromissa på köpet!

Varning för risk! (Stationen i Uppsala har på riktigt ett spår som heter “noll”. Finns det verkligen i så fall?)

(Bilden högst upp togs inte hemma utan på Tom Tits i Södertälje.)

Uppdatering
Det finns vansinnigt många förslag i kommentatorsbåset – klicka här så får ni se. (Många läsare vet fortfarande inte att det roligaste på bloggen sker i kommentarerna.)

Share
83 kommentarer

Hjälp oss, snälla rara!

Om prick en vecka, den 19/11,  håller jag och min djefla man ett fantastiskt seminarium i Lund, kära Lund (som jag berättade för två veckor sedan).

Men Lund! Vad har hänt? Trots alla hurrarop och tjolahopp, har vi bara fått in hälften så många anmälningar som vi skulle vilja. Naturligtvis genomför vi allt oavsett antal deltagare – för så dumma och oekonomiskt sinnade är vi. Men om ni, kära läsare, kan muta någon, övertala en chef, tjata på en kompis och … öh, trolla med knäna och hjälpa oss så kommer jag att återgälda vänligheten med extra välformulerade ord i bloggen.

Läs mer här och boka plats här. (Eller mejla mig om anmälningsformuläret känns läskigt.)

1. Informatörens verktygslåda med Olle Bergman (09:00–12:00, Lilla Hotellet) – en förmiddag med snabba tips
Skrivteknik och publicering
Skriv notiser, webbtexter, pressmeddelanden, foldrar m.m.
Bild & text i samspel
Redigering och korrekturläsning
Medielandskapet
Bloggar, Twitter, Facebook – hur kan de användas?
Värt att veta om Google
Bra att tänka på när du möter media
Presentationsteknik
Tio tips för bättre PowerPoint-bilder
Retorik i tredje årtusendet

2. Moderna skrivregler med Lotten Bergman (13:00–16:00, Lilla Hotellet) – värdefullt vetande för dig som skriver
Vem bestämmer vad som är rätt och fel?
Krångel- och kanslisvenska.
Vanliga misstag
Skiljetecken, förkortningar, datum m.m.
Litteratur & fortbildning

3. After Work
(19:00, plats meddelas senare)
Kom som du är, ta med dig vem du vill, mingla loss och ställ alla de frågor du glömde ställa under seminarierna.
______________
Nä, nu ska jag öva på mina talade, välformulerade ord eftersom denna torsdag ska spenderas i Stockholm – på ett äldreboende. Enligt uppdragsgivaren ska jag kåsera om mig själv i en timme, men komma ihåg att ta hänsyn till alla som inte kan höra vad jag säger. Jag funderar på att strippa medan jag dansar jenka.
______________

Uppdatering. Det kom ett mejl med en skärmdump från Twitter. Jag är mållös.

Share
36 kommentarer

Elaka kommentarer eller bara konstiga

Jag får allt oftare frågor om hur man hanterar konstiga eller elaka kommentarer. Tyvärr måste jag allt oftare vara luddig i mina svar, eftersom det beror så mycket på vem bloggaren är, vad det är för blogg och hur hårdhudad bloggaren är. För alternativen är ju egentligen bara

  • att svara tillbaka på samma sätt och var beredd på den snöboll som sätts i rullning
  • att inte svara alls, men låta kommentaren stå kvar som ett brännsår
  • att radera kommentaren medan man visslar och tittar i taket
  • leta reda på IP-nummer, dator, adress och ta första bästa tåg till elakingen för att sedan ta på sig arga ögonbryn och höja ett varnande pekfinger samt knacka på dennes dörr.

Ibland rycker kollektivet i kommentatorsbåset in och agerar sköldar och försvarare. Det tycker jag mycket om, men det kan gå överstyr det också.

Jag skulle vilja samla länkar till tips och peppande svar här – hjälp mig att hjälpa alla som famlar efter hjälp!

(Det här är inte på förekommen anledning – det råder stiltje i denna bloggs kommentatorsbås.)
__________
Uppdatering
Mymlan påpekar att det saknas en punkt här ovan: ”Att svara som folk också på elaka och dumma kommentarer. Det vill säga – att utgå ifrån att den som kommenterar är seriös och någonstans uppriktigt vill ha kontakt [—].”

Lisa håller med och försöker leva efter dessa kloka ord: ”Love your enemies, it will drive them crazy.”

Att jag själv glömde bort den varianten, är kanske för att jag har lite svårt att lyckas med den. Jag tenderar att låta både cynisk och ironisk. Så här kan det se ut (men nu hittar jag bara på):

Anonym kommentar:
”Din idiotiska besserwisser. Du är inte bara dum och ful, du är dessutom obegåvad. Jag vet var du bor.”

Mitt trevliga svar som tar kommentatören på allvar:
”Det var trist att höra att du anser det. Kan jag på något sätt göra din läsning av mina texter lättare att stå ut med, så ska jag gärna försöka.”

Ni ser, jag låter som den gamle Henrik Schyffert.

Med detta vill jag absolut inte ha sagt att Mymlan och Lisa har fel – deras förslag är ju det trevligaste, det mänskligaste och förmodligen det allra bästa. (Särskilt om man – som Pärlbesatt påpekar – har missuppfattat och den som låter elak och dum faktiskt bara hade en annan åsikt än man själv …)

Share
26 kommentarer