När jag gick ettan i gymnasiet (på Hermelin i Luleå), blev en av mina klasskompisar gravid. Jag, som var snudd på okysst, blev inte ens förfärad – jag förstod helt enkelt ingenting. Ett par år senare bodde klasskompisen i Pajala, var gift med en raggare och hade tio barn. Jag, jag bodde i Lund och jobbade på Nationaaaalencyklopedin.
Nu tror ni att detta ska handla om tidens gång och olika falla ödets lotter eller kanske livet längst upp i norr kontra livet längst ner i söder. Men nej, vi bodde ju faktiskt inte i Smygehuk eller Treriksröset, bara nästan.
Det enda jag undrar och ständigt frågar mig är: hur ser det ut i en hall som är dimensionerad för tio barn och två vuxna?
Så här ser det ut i vår hall, dimensionerad för fem barn och två vuxna. Jag hade förstås kunnat arrangera bilden lite och städa en smula, pyssla och dutta – men det är ju så här det ser ut. Och det fungerar!
Detta arrangemang byggde jag innan Treåringen föddes, så Olle och jag får dela på en korg på väggen medan de andra har varsin. På väggen mittemot sitter tio krokar som är till för gäster, rockringar och upphittade kläder som ingen känns vid. På en fjärde vägg har vi lådor som går hela vägen upp till taket. Där gömmer jag saker som Olle blir irriterad på.
Så: hur ser det ut och funkar det i andras hallar? Har ni jackor i stängda garderober och skorna i räta rader? Är det någon som fortfarande har telefonen i hallen? (Jo, förstår ni barn, förr i tiden hade man en sittbar hallmöbel som var till för telefonen och telefonkatalogerna.)
Uppdatering: en sådan här telefonhallsmöbel menar jag.
43 kommentarer
