Hoppa till innehåll

Etikett: damer

Sverige mot Japan i fopolls-VM

[Rapporteringen börjar en bit ner]

Nu – fredagen den 11 augusti kl 09.30 – är jag ute på okända äventyr. Jag ska försöka simultanrapportera tjejerna som spelar kvartsfinal mot Japan. Jag kan väldigt lite om de svenska spelarna och absolut ingenting om japanerna. Men jag antar att de kommer att vara försvarande japaner, från sig vilt slåendes japaner. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som gör allt för att bärga segern. Och eftersom det är damer på planen, slipper vi se herrar som lider alla helvetes kval och rullar runt i smärtor, som kvider, som gråter av en liten knuff.

Tyvärr är senaste CC-bilden (som man slipper betala dryga böter för) på tjejlandslaget från 2008, vilket känns lite dammigt. Men så här ser i alla fall en fotbollsplan ut ovanifrån! (Foto: Izuddin Helmi Adnan, Unsplash.)

Det som kanske kommer att försvåra rapporterandet är att jag befinner mig i en aula på en skola med alla mina elever, eftersom jag är vikarie på SFI. Tänk er hur jag förklarade för dem vad som kommer att hända:

– Nu ska vi gå till aulan för att titta på fotboll.
– Vi spela fotboll i aula?
– Nej, vi ska titta på en stor tv-skärm.
– Varför? Jag vill inte.
– För länge sedan i Sverige, på 1970-talet hade vi två stora, nej jag menar bra idrottsstjärnor, nej, jag menar … Har ni sett Björn Borg-kalsonger?

Sedan trasslade jag in mig i ord som slalom, tjock-tv, Bengt Grive, pannband och till slut visste eleverna varken ut eller in. (De som inte vill titta, kan få sitta kvar och traggla glosor i klassrummet.)

En sak är i alla fall klar inför matchen; damlandslaget har mycket, mycket coolare efternamn än herrarna. Ljuv musik: Musovic, Björn, Ilestedt (alltså IL), Angeldahl, Rytting-Kaneryd, Asllani (alltså LL), Rolfö och Blackstenius. (Tyvärr har Schough, Seger, Glas och Hurtig annat för sig, eller så sitter de på avbytarbänken.)


Matchrapportering!

NU är det dags! Och våra spelare är så långa och blonda. Shortsen är lika korta som herrlandslagets runt 1984.

Målis:
Zećira Mušović
Backar:
Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson
Mittfält:
Filippa Angeldahl, Elin Rubensson – Johanna Rytting-Kaneryd, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö
Zlatan:
Stina Blackstenius

JÄTTESKÄRMEN i JÄTTEAULAN!

’3
Asllani kapas jämsmed ena fotknylan och vi får en straffspark. Jag och alla andra lärare i gulblåa tröjor tar oss åt hjärtat. Eleverna ser oberörda ut. Frisparken är bra, men resulterar bara i fortsatt hjärtklappning.

’10
Sverige är såååå mycket bättre än Japan just nu. Svenskar, svenskar, överallt svenskar. Japan skickar iväg en panikboll som rullar PÅ sidlinjen i minst 100 meter. När den kommer i nivå med Sveriges målis, springer hon ut från sitt gosiga målområde och tar hand om den. Med fötterna eftersom hon är utanför sin hage. Det är helt obegripligt att man kan trolla sådär med en boll med fötterna och inte bara ger upp och tar den med händerna istället.

’13
Nu får Japan en jätteläskig frispark nära vårt mål. Det är plättlätt att göra mål därifrån, sägs det. Men det var det inte, haha, för Sveriges Börje Salming som heter Rubensson stoppar bollen med tänderna!

’14
Hörna till Sverige. Domaren går fram till Blackstenius och ber henne (om jag tolkar gesterna rätt) att slå ihop en bok, hämta en glödlampa från övre hyllan och sedan inte lägga allt på gräsmattan. Hörnan går rakt i burgaveln. Ack.

’19
Jag kan berätta att skåningen Musse (inte friidrottaren) – vår målis – gjorde en helt sanslöst bra match mot USA i åttondelen. Hon är lång med fotbollsmått mätt (181 cm) och har ögonbryn som syns från tredje raden på Dramaten. Hittills har hon tack och lov inte haft så mycket att göra.

’21
Sveriges coach zoomas in. Han ser lika engagerad ut som mina elever.

’25
HURR… Alla i hela aulan reser sig konstigt nog upp – trots ointresset på ytan – när Sverige gör m… INTE gör mål. Alla skrattar och skakar på huvudet, för alla såg helt bortitok jättefel.

Blackstenius sköt lite grann som jag hade gjort i samma läge.

’32
MÅL! Sverige gör mål! Vi står i plockepinnformation med alla japaner som rostad lök ovanpå! Vi leder med 1-0!

Backen Amanda Ilestedt petar in den – bollen är faktiskt nånstans här på bilden.
Sveriges glädje & Japans bedrövelse.

’41
Asllani må se ut som ett ljuvt kvinnoblomster, men hon är brutal och hård som en köttkvarn. Hon suger åt sig japaner och mal ned dem tills de ligger och skruvar sig som köttfärsmaskar på gräsmattan. Och sedan får Japan frispark.

’43
Men Asllani kan inte bara mala, hon kan även skjuta som Lucky Luke. Nyss fick vänstra målstopen en överraskande tjottablängare som fick oss alla att höja armarna och ropa på mål. (Ja, vi såg jättefel. Och Lucky Luke brukar inte missa. Jaja.)

’45+1
PFUIIITTTTT! PAUS! Snusa & kissa, koka kaffe!

Pausanalys med SFI-eleverna:
Kommentatorn Bojan Djordjic säger att ”Sverige måste fokusera på passningarna, annars dom riskerar att …”, och det är precis som alla noterar här i aulan helt fel ordföljd.

’47
Medan vi i aulan diskuterar ordföljd och dess eventuella nödvändighet, sätter andra halvlek igång och vi skjuter, vi springer, vi tacklar och passar och en japan verkar få handen på bollen och vips är Musse ute och letar boll uppe vid halvplan. Hjälp!

’50
Straff för Sverige! Det var hands! VAR-rummet reagerade! Domarn är underbar! MÅÅÅÅÅL! Vi leder med 2-0!

Angeldal och bollen! (Det är inte en boll bakom henne: det är straffpunkten. Den dag som fotboll spelas med två bollar, säger jag till.)

’63
Ursäkta avbrottet i rapporteringen – det blev så stressigt med massa japaner i vårt målområde. Eleven bredvid mig kommenterar att spelet måste spridas ut på kanterna och inte klumpa ihop sig. Korrekt. Han har spelat fotboll på elitnivå i 20 år, säger han. Jag kontrar med att jag har spelat basket i 42 år. Han är måttligt imponerad.

’70
Jag och den likaledes basketspelande läraren bredvid mig konstaterar att i basket behöver man bara ha split vision – titta rakt fram så ser man allt som händer i ögonvrårna också. Fotbollsspelarna måste hela tiden vrida på huvudet som tennisdomare för att kunna se allt, nu när de ju inte har ögon i nacken. Eleven bredvid mig tror att vi diskuterar dribbling.

’73
Sverige byter in Hurtig och Janogy eftersom Japans elva spelare har fått vind i seglen och far fram som hundra tvestjärtar i en brevlåda. Oh noooooo. Nu får Japan straff!

Njaaaa, svenskorna var ganska långt bort från Glenn Strömberg-imitatören från Japan.

’74
Domaren regisserar Musse, pratar med alla japaner, rättar till svenskornas positioner, Musse skrattar och skakar på huvudet, domaren fortsätter att domdera. Alla är tysta. Japanskan går fram mot bollen. Straffen går i ribban, ner i marken och till retur för Japan och TJOFF skjuter de bollen över målet! Puh!

Domaren ser ut att vara Spiderman som hotar alla (med ett spindelnätsskott) som vill springa in i målområdet för tidigt.

’84
Vi får in friska, fräscha ben med Jakobsson och Bennisson. Precis som efter förra bytet råkar Sverige i trubbel direkt. Nu har Japan en frispark jättenära målet. Men där har vi ju Mål-Musse.

’87
Frisparken går rakt i ribban, via stolpen och ner i marken. Musse signalerar att hon har ont. Hon viftar med händerna och rynkar pannan med sina vackra ögonbryn.

’88
Japan gör mål! Asch tusan hakar! Jädrar, reducering till 2–1. Vad händer med Musse? Hon har ont! Den svenske coachen ser uppgiven ut.

’90
HERREJÄDRAR! Det blir tio minuters tilläggstid! Hur ska vi överleva detta? Japaner, japaner och ännu fler japaner far omkring som popcorn i en gammaldags kastrull i straffområdet. Musse sätter sig i spagat! Nya japaner kommer in, de är minst 200 på plan nu!

’96
Det kan ju ingen människa stå ut med sånt här nervdaller. Det är knäpptyst i aulan. På jätteskärmen skriker kommentatorerna med rak ordföljd.

’98
Musse drar sig inte för att springa ut mot halvplan och sparka på förlupna bollar. Men ta det lugnt, människa! Du har ju ont!

’100
Japanskorna har italienskt blod i sig: de faller som bowlingkäglor även när de inte är i närheten av bollen eller några svenskor.

’112
PFIUUUUTTTT! Slut! Sverige är i semifinal i VM! Hela aulan skrattar och applåderar! Ingen pratar svenska! HURRA!

PLOFF, stänger vaktmästarn av skärmen 30 sekunder efter slutsignalen. Inga analyser här inte. De där kommentatorerna med fel ordföljd kan ju inte få påverka eleverna negativt.

Oh dear: semifinalen är mot Spanien (gulp) på tisdag 15/8 kl 10.00. Spanjoren i familjen kommer att få svårt att göra sig hörd.

Share
26 kommentarer

Bokstävlarna trilskas!

En annan lever fortfarande även om bloggen ligger här och möglar ihjäl!

Jag vikarierar så mycket på SFI att tiden, orken och bokstäverna liksom sugs upp av Hasse Alfredsons lettrosug. Det påminner för övrigt om när jag i 20-årsåldern jobbade som vårdbiträde ibland, brödpackare ibland; jag orkade helt enkelt inte något annat!

Är jag alltså månne ett skört kvinnoblomster som egentligen borde ligga på en ärta och dricka praliner hela dagarna? En svettig basketspelare skulle kunna komma och massera mina hälsenor då och då, medan jag bara skriver och skriver.

Japp, där ligger jag.

Men nu ska jag berätta om en dialog som jag hörde på bussen. Jag slet fram papper och penna och antecknade febrilt eftersom de talande var så ovanligt artikulerade – lite som om de läste ur ett manus till en scenprata. Bussresan hem är blott tolv minuter lång, och jag kunde bara höra mittendelen – så vad som föranledde replikskiftet vet jag inte.

I rollerna:

  • Dam 1 i rosa basket basker, orange brallor och lila brillor, lite av en Yvonne Lombard-typ. Vi kan kalla henne Fru Bunt, 68 år.
  • Dam 2 i helsvart från topp till tå och mer kajal runt ögonen än t.ex. Alice Cooper. Hon får heta Madame Svart, 72 år.

Hon var inte helt olik Nina Hagen av idag. [CC BY-SA 3.0]
Först talade Fru Bunt:

– … så då sparkade jag honom så hårt jag kunde på smalbenet. Och hörde ett jättehögt, ljud, nästan som en smäll och så ett knastrigt knak. Han kom av sig och började himla med ögonen och fnys-andas på ett jättekonstigt sätt, så jag började tro att jag hade orsakat en brejk.
– Brejk? Vad är brejk? sa Madame Svart.
– Brejk, du vet! En hjärnblödning. Eller strejk?
– Mig veterligen kallas de ”stroke”, sa Madame Svart med svenskt uttal och en akut accent på slutet.
– Troké? sa Fru Bunt, som tydligen inte hörde så bra.
– Japp, svarade Madame Svart som tydligen inte heller hörde så bra.
– Jahaja. Men i alla fall. Jag sparkade av honom benet.
– VA? Gick benet av? Varför sparkade du så hårt? sa Madame Svart, och jag inbillar mig att hon var lite imponerad trots allt
– Han var ju så inihelvete dum. Komma här och påstå att Putin är snäll och Biden dum och att Zelenskyj förmodligen luktar illa. Sånt kan ju ingen människa stå ut med på internationella kvinnodagen och allt, sa Fru Bunt bestämt.
– Men du kände ju inte honom!
– Han kan väl vara dum ändå fastän jag inte känner honom.
– Men benet? Hur gick det med benet?
– Äh, han lugnade ner sig och sa att det var okej, för det var ändå dags att skaffa ett nytt.

Här fattade jag det idiotiska beslutet att plinga (det är inte en plinga längre, det är ett jättehögt, digitalt PIIIIP) och kliva av bussen eftersom jag faktiskt var hemma. Men först vinglade jag iväg till den bussdörr som var närmast Fru Bunt och Madame Svart för att höra de sista replikerna fällas. Var det månne en enbent man med träben som de talade om?

MEN DÅ SA DAMERNA INTE FLASKLOCK!

OCH JAG VÅGADE INTE FRÅGA!

Ridå.
Share
27 kommentarer