Ni vet mitt levebröd – Bergmans Bokstäver som vi har drivit sedan mitten av 90-talet – som ibland kräver reklamliknande primalskrik som ”hjääälp, alla föreläsningar brann inne under corona” och ”lyssna här vad intressant jag var i radio” samt ”nä nu ger jag upp och undervisar på SFI istället”.
Ett av alla dessa rop på hjälp är något som jag kallar ”Bergmans Bookface” – ytterst små, putslustiga redogörelser för konstiga ord och uttrycks etymologier. Jag lägger ut dem på Facebook (därav ”Bookface”), och där ligger de och skvalpar till ingen nytta alls. En av dem ser ut så här:
Idag fick jag tips om att lyssna på avsnitt 69 av Anders & Måns oerhört populära podd. Runt sju minuter in i snacket börjar de tala om ”att slå en sjua”, och de citerar minsann ”Bergmans Bokstäver” – alltså min text här ovan. Så här låter det:
– Facebooksidan Bergmans Bokstäver hävdar att uttrycket slå en sjua ”hade sin glansperiod på 50- och 60-talen, men numera är på utdöende”.
– Mmm, det är bara gamla stötar som du och jag som, jag, som gammal lingo…
– Jag säger aldrig slå en sjua Måns, gör du det?
– Nej.
– Hehehehee. Vidare hävdar Bergmans Bokstäver att ”det finns tre teorier om sjuans ursprung, nämligen den profil som själva organet plus stråle bildar”.
– Jamen det var ju det jag var inne på ju.
– Jamen inte bildar de… om man tar snopp och strålen ihop, inte blir det väl en sjua?
– Nä det skulle ju vara då om kisset rinner baklänges, längs med toppen av snoppen.
– Nej, nej.
– Nej, nej.
– Nej.
– ”Det gula mönster som skrivs i snön när männen lättar på trycket utomhus på vintern.”
– Eh. Det kan ju bli vilken figur som helst – varför skulle det bli en sjua?
– Ja absolut. Och så tredje teorin: onomattepoesi [sic!], det vill säga ”sju” låter lite som ett porlande ljud.
– HA!
– Tihi.
– NÄE, DET DÄR VAR SKI… DET DÄR VAR VERKLIGEN DÅLIGT! Nån har skrivit ett blogginlägg om detta?
– Ja, hahaha.
– Det var dåligt. Och nu har vi tagit upp det i vår podd. Det var dåligt.
Det var inte alls dåligt, så det så. Här har utförts forskning i gamla dammiga böcker och grävts fram info medelst nysningar. Som för övrigt nog är ett onomatopoetiskt ord.
Något som däremot är rysligt dåligt är att jag trots idoga försök inte har lyckats utreda varifrån dessa två uttryck kommer:
1.
– Han har skägget i brevlådan. Någon har hamnat i en besvärlig eller prekär situation, ofta som ett resultat av sina egna handlingar. Försökte skägglurken stoppa in hela huvudet i brevlådan för att suga upp värdefulla försändelser kanske? (Och märk väl att brevlådan är den som vi lägger brev i medan postlådan är den som brevbäraren lägger brev i.)
2.
– Javisst, rakt av slips! (Något är okomplicerat och enkelt att förstå. Inte alls svårt och komplicerat eller krusigt som en kravatt och en svårknuten fluga. Men vem sa så och när? Gah!)
När man som jag jobbar med etymologier och annat språkligt, gäller det att inte ta första bästa förklaring och bara säga ”den tar vi”. Nej, jag måste redogöra för alla möjliga olika teorier – som teorin att skägget i brevlådan helt sonika hittades på av en för stunden kreativ översättare runt 1959.
Därför är jag fortfarande oerhört nöjd med att jag efter tre års letande äntligen hittade anledningen till att man kan säga så här:
– Sådärja! sa kärringen, pissade på syltan.
(Hon slog inte en sjua på syltan, för det gör bara män.) Förklaringen är att syltan är så erbarmligt trist och fadd att lite urin gör den bättre, lite saltare kanske? Man säger alltså så när man förbättrar något lite, lite grann. Och det är minsann inte alls dåligt.
Pssst.
Bilden högst upp visar några av Skäggen. Helt utan brevlådor dock.
Jag slår oftare en parabel än en sjua men jag tror du missuppfattat sjuan. Själva taket finns inte med utan den stiliga båge som finns därunder i en snygg gammaldags handskrift, det är den det syftar på.
Någonting säger mig att de som formulerat de övriga teorierna aldrig slagit en sjua.
Eftersom du är både språkvetare och kvinna är det kanske bäst att jag förtydligar mig:
Jag slår alltså inte en liknelse när jag k*ssar, jag slår en snygg andragradskurva.
Jag undrar i vilken dialekt ”sjua” låter porlande? I mina öron kan det däremot liknas vid ett sådant fräsande som uppstår när vattnet lämnar kranen.
(Här använder jag ett frågetecken efter ett påstående och det kan ju inte vara rätt. Men jag tycker att en punkt i ett sånt här sammanhang låter lite surt på nå vis.)
Jag ber att få förtydliga: det är alltså inte MINA teorier om uttryckets ursprung. Jag har bara läst mig till de teorier som finns, och delat med mig av dem.
Om man skulle försöka slå en kvinnlig parabel kanske?
Lillasyster gjorde det i sin gröna ungdom. Stod upp och lutade sig bakåt. Men det var nog närmare 60 år sedan.
Och jag förstod att det inte ar dina teorier. De flesta språkmänniskor verkar inte ha en aning om hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. 😉
– Olle! Kan du vara snäll och gå ut i trädgärden och kolla om du kan kissa i formen av en sjua?
– Slå en sjua. Ja. Nu? Romersk eller arabisk?
– Arabisk.
– Eh. Nu är kanske inte …
– Okej, vi ska nog vänta tills det är mörkt.
– Men tror du inte att det handlar om 19:e hålet i golf, eller att man har en tärning och ska slå en sjua. Omöjligt. Liksom.
– Vad har det med kiss att göra?
– Inget.
– Eh. Alltså ett typiskt skämt utan poäng?
– Ja.
Hm.
(OBS: detta är fortfarande inte min teori. Det är min mans, och den finns inte nedskriven i några av alla källor som jag har läst och samlat ihop. Nu är jag förhoppningsvis övertydlig så att ingen kan påstå att denna idé är 1) min 2) dum.)
Tärningsspels-hypotesen är svårbevisad, det håller jag med om. Jag får förlita mig på dialektiken, publicera min hypotes i en peer-reviewed språksociologisk tidskrift och se vad mina forskarkolleger har att säga. Det blir typ min brontosaurus-teori!
https://www.dailymotion.com/video/x2oh8ia
Jag har bott på hotell! Rapport om äggröra. Clarion Hotel Sign i Stockholm. Varför bodde jag där? Jo, det är så tråkigt att traska hem när alla andra konferensdeltagare från hela landet stannar kvar och dricker saker på nåns rum. Äggröran var halvt godkänd. Jag åt den tillsammans med gravad lax, vilket hjälpte.
Men – den stora grejen var middagsunderhållaren. Det var en Dragqueen från”Bland drakar och dragqueens”. Han (hon?) susade in på scenen i en svepande paljettklänning och högklackade rosa skor samt peruk och makeup som inte visste nån måtta. Jubel. Och vilken föreställning. Visste ni vad dragqueensen gör? Dom läser för barnen på bibliotek, det var framgått i pressen. Men att dom är läsambassadörer som har prisats av Författarförbundet och även fått Pelle Svanslös Våga vara snäll-pris det har då inte framgått. Jag måste tycka att pressen inte har lyckats presentera den här verksamheten på ett rättvist sätt. Otroligt roligt, smart och med distans till sej själv lyckades the Queen golva oss helt. I förbifarten framgick det att han till vardags är gymnasielärare.
Vi har också bott på hotell. Mayfair Tunneln i Malmö. Frukosten serverades i källaren, som ska vara från 1300-talet, och äggröran var bra, gjord på riktiga ägg och med mycket peppar. Dessutom fanns det fem sorters ost (inklusive brie) och sex sorters sylt till smörgåsarna.
På 1600-talet bodde Corfitz Ulfeldt och hans hustru (E)Leonora Christina i huset. Fascinerande personer, låt vara inte alldeles sympatiska.
Ooooh, trevliga ägg- och dragrapporter!
I pressen presentas dragqueensen som ”drag show artister” som läser sagor för barnen. Lite tunt.
ÖR, då är det begripligt att SD inte gillar drag queens, de verkar ju inte tycka att utbildning och läskunnighet tillhör det nödvändiga. Konstigt nog är folkhögskolorna bland det svenskaste vi har.
På 80-talet jobbade jag med dragshow som scenarbetare. Surpris Sisters med Larsa Wilhelmsson (aka Babsan) i spetsen uppträdde på Berns. På den tiden var det inget fokus på läskunnighet utan ett evigt kostymbytande och mimande till musik. Och så brukade en av dem kliva ner i publiken och åla omkring i knät på någon ibland och ibland inte besvärad herre.
Och nu undrar vi alla förstås vilket av alla exempel på språklig akrobatik (eller värre) som Niklas skickat in till Lanzkampen. När bidragsgivarna avtackades i slutet på programmet dök Niklases namn upp och då blir man ju nyfiken!
Karin, det var den första nyheten om Ture Sventons ättling som visat sig vara potatisodlare i Skåne jag tipsade om.
En av de bästa!
Oj! Storligen imponerad av
1) Niklas Lantzinsats
2) att Karin vänder sig till båset för att fråga
3) att Niklas svarar prompt!
Spraket, som det heter nu, det ger ständigt upphov till förbryllelser här i råttboet. I dag svarade jag på mejl från en kompis som nyligen berättat att han satt ute på en solig skärgårdsö. Jag hade mejlat tillbaka och sen blev det tyst. Han är en sån där som ALLTID svarar med vändande post och nu – ingenting på fyra dar. I dag kom det svar och jag kunde pusta ut. Jag skrev att jag trodde att det hade hänt honom nåt, sittandes där ”på en solig ö, full med huggormar och havet brusande runtom”. Men vänta nu, vem var full med huggormar, kompisen eller ön? ”… en solig ör full med huggormar”, då är det väl ön som är full? Med huggormar. Eller?
Hej hörni, förlåt obloggandet och frånvaron!
Ökenråttan: Ta bort kommatecknet så blir ön full av ormar, inte polarn!
”… på en solig ö full med huggormar och havet brusande runtom”
Tack, Lotten! Kommatering är verkligen intressant. Och viktigt!
Vad har du haft för dej då, obloggandes som du varit?
Plats för en klassiker, tror jag, nämligen skillnaden mellan den mordiska pandan som äter, skjuter och lämnar stället och den fridfulla pandan som äter skott och löv.
Panda 1: Eats, shoots and leaves.
Panda 2: Eats shoots and leaves.
Eller den svenska lätt kanibalistiska:
Vi ska äta morfar.
Vi ska äta, morfar.
Tackar som frågar: jag letar försörjning och vikarierar på SFI!
Att tiden inte räcker till bloggandet är en sak, en annan sak som påverkar ohemult mycket är C*p*r*ght A*en*. Skitstövlar, pottloskor och muluskeldjur.
But I will be back! Redan nån gång under dagen kommer ett nytt blogginlägg.
Och så får vi förstås inte glömma det viktigaste kommat av alla!
Ja, hu, Karin, det är ett dilemma! (Kommentatorsbås? Nej, kommateringsbås!)