När jag var en liten palt på åtta år sålde jag majblommor för att samla pengar till scouterna. Det hela skedde i stor förtvivlan eftersom jag redan som barn var en bedrövlig försäljare.
– Snälla köp en av dom största för den kostar mycket mer än dom små! sa jag.
– Men lilla vän, jag vill ha sju stycken av de små med nål, sa tant Bärbel i grannhuset.
– Snälla köp sju av dom stora istället för dom kostar mycket mer och då får jag mer pengar fortare, sa jag och sög på ena flätan, för det hade jag sett på tv att man kunde göra.
När det var dags att redovisa, gick mina föräldrar med på att köpa tre stora majblommor som de satte fast på vår blåa folkabubbla som under några veckor skapade stor munterhet bland husen i det inte alls hippiemässiga villaområdet på Norra Fäladen i Lund.
Sedan sålde jag kokosbollar, DHR-rosor, kokosbollar, hemsydda tehuvor, kokosbollar, jultidningar, kokosbollar och ännu fler kokosbollar. Och alltid med samma skrala resultat. Ibland fick mina föräldrar köpa fem paket kokosbollar, ibland grät jag floder (drunknande i kokosbollar) utan att de hjälpte till det minsta lilla. En gång försvann hela kassan på ungefär 35 kronor helt oförklarligt, och då fick jag betala av skulden till mina föräldrar i säkert ett halvår.
Och vad lärde jag mig av detta debacle? Inte ett jota, uppenbarligen.
För två veckor sedan fick jag för mitt basketlag ta hand om 22 rabatthäften och appkoder som vi skulle sälja till förmån för klubben för 260 kr styck.
Jag hann dela ut fyra–fem stycken innan hela jädra högen någon dag senare bara försvann hux flux. Vi har vänt uppåner på hela huset, kollat i mystiska pappershögar och hittat både försvunna mössor och saknade företagskvitton samt en ännu icke framkallad filmrulle som nog är 20 år gammal.
Eftersom den senaste minnesbilden av den förnicklade högen (värd nästan 5 000 kr) är att den hänger i en påse på en krok i hallen, har vi letat extra noga där.
I ett av de mer desperata eftersökningsförsöken, tömde vi även allt som låg i utomhussoptunnan dagen före tömning.
Och vad vill jag säga med detta? Äsch, ingenting. Jag försöker nog mest tala till högre makter och hoppas att jag får en klar flashback när jag i text beskriver problemet.
Råd som jag har fått:
- Leta inte.
- Det är inte saken som är väck, det är du.
- Prylen är där den ska vara. På ett bra ställe.
- Saker får ju fötter hemma.
- Den ligger nånstans, du ser den bara inte.
- Den är bara kamouflerad.
- När såg du den senast? Tänk!
- Leta inte på samma ställe flera gånger.
- Det var nog inte du som lade den på fel ställe.
- Du kommer att hitta den en vacker dag.
- Chilla. Nånstans är den.
Nu lämnar jag en fin plats öppen här för ett lyckligt slut där jag får berätta att högen är funnen på ett så himla tokigt ställe.
[PLATS FÖR UPPDATERING I FRAMTIDEN]
Fantasi:
Kan ni tänka er, hela högen låg i … … … och jag … … … men där hade vi inte letat för att … … … och det kan ju ingen människa tänka sig att … … …
Ställ dig i hallen med en liknande påse. Häng den på kroken och känn efter.
Kolla i bilen.
Påse i hallen, säger du. Round up the usual suspects och be dem försöka minnas när de senast lämnade hallen och i vilket ärende. Vilka hade anledning att i förbifarten kroka av en påse från hängaren i hallen? Någon som hade vägarna förbi biblioteket? Någon som på väg till köket tog med sig en förmodad kasse med kexpaket och annat fyrkantigt? Någon som på väg till sitt rum plockade med sig en kasse som såg ut att höra dit? Någon som tänkte att det är nog tvättmedel och tog ner det till tvättmaskinen? Någon som på väg till ett externt uppdrag hakade av en kasse som verkade innehålla samlade anteckningsböcker, mm?
”Jamen i SÅ fall”, invänder någon ”skulle det väl ha upptäckts på biblioteket, i köket, på rummet, på uppdraget?” Inte alls så självklart. Man stöter ihop med en bekant, telefonen ringer, rummet behöver städas, tvättmaskinen var upptagen, uppdraget var nästa vecka och den där påsen hamnar någonstans och glöms bort.
Bra, bra!
En obehaglig sak med bilen är att DDM åkte iväg och kastade massa återvinning ungefär när häftena försvann. Men: han är alltid noga med att kolla vad han humpar, så … mptja.
Påsen kändes exakt som en påse med små anteckningsböcker.
I det här läget är det Sherlocks princip som gäller.
Fy farao. Jag är också en usel försäljare och en duktig borttappare.
Mina hemmaläsglasögon är försvunna sen i höstas. Men så länge jag är disciplinerad med mina jobbeglajor så fungerar världen ändå. De ÄR ju här hemma, även om jag inte begriper var.
Ingen tröst. Jag vet. Bara ont i magen på mig med.
I gymnasiet tappade jag bort min nyckelknippa med skåpnyckel och hemnyckel och antagligen cykelnyckel och andra nycklar gymnasister pläga hava.
Jag minns inte om vi bytte lås hemma. Men jag råkade hitta den ”för sent” i bildörrsfickan på passagerarsidan.
Tömt dammsugarpåsen har jag gjort ett antal gånger, men det verkar inte vara aktuellt i det här fallet. Påsförväxling känns ju som ett troligt scenario, så länge det inte är en sopåse som den förväxlats med kommer det ju att uppdagas så småningom.
Jag är helt fascinerad över hur mycket som kan komma bort i en resväska just nu. ”Jag VET att jag packade mer än 2 par kalsonger” säger Karlsloken, ändå hittar han bara just 2 par. Mina allergitabletter är puts väck och sedelpengarna har ingen ordning på sig alls, dom ligger inte där man senast lagt dem.
Ser fram emot uppdateringen!
Enligt Ocram så har DDM kastat påsen på soptippen.
För övrigt tolkar vi kanske ordet ”humpar” lite olika, jag tycker att det är bra om han alltid är noga med att kolla vem han humpar.
Jag gjorde samma reflektion, PK, men kände mig lite mer finkänslig.
Jag som tyckte att jag uttryckte mej extremt finkänsligt, för att vara i det här båset. Pitt på er alla.
Men va? Betyder humpa inte humpa? Att slänga och kasta på ett snällt sätt? Motsatsen till syla?
Oh. Nuuuu förstod jag. Ni talar engelska. Ja, i så fall är det ju sannerligen bra att vara uppmärksam!
Syla? Blir inte den här bloggen väl Eskilstunaintern nu? Jag skulle som (någorlunda) oskyldigt ovetande Stockholmare tolka det som något närbesläktat med humpa.
Men! Pitt! Vad händer med språket! Iiih!
Om DDM kastar återvinnningen med ett flackt underarmskast så kan man säga att han huttar påsarna. Så sade min mormor.
Vore han från Kalixtrakten skulle problemet vara löst, för då skulle han snöra påsarna. Oavsett kastteknik.
Om man söker ett riskfritt slängord har vi ju – som praktisk synonym till hysta, hiva, dumpa – det fina lilla ordet ”he”. Låt oss hoppas att DDM inte hedde rabatthäftena!
När det gäller det andra språkspåret kommer jag osökt att tänka på Assar.
För mig betyder humpa det som råddare gör, dvs lastar saker in på och ut från en scen före och efter en föreställning. Bland annat.
CtLDPT, i filmbranchen heter det bubba. Vilket jag har förstått också kan betyda något annat.
Karin: Stavas det inte ”hä”?
Nä.
Vi väntar fortfarande på att de andra nycklarna till förra bilen ska dyka upp i någon ficka någonstans. När de hade försvunnit gick vi igenom alla fickor i alla tänkbara och några otänkbara kläder, men nejdå. Och nu är den bilen skrotad, men nycklarna har inte dykt upp än.
ÖR: Nä. Hä stavas he.
http://www.karinenglund.com/2016/01/sma-sma-ord/
Åh, Sara Lövestam! Hon är så bra som domare i Lantzkampen om fredagarna.
Måste helt klart skaffa Grejen med verb.
Jag har ett rakt motsatt problem. Varifrån kommer den här grejen?
Jag har lånat en bok om Bertil Valliens glaskonst i Växjö domkyrka.
Men jag är fullkomligt oförmögen att komma ihåg av vem!
Ninja: Du kan få min ’Grejen med verb’.
En av min mors alla hemtjänstpersoner säger att när man har tappat bort nånting ska man lägga en sax i fönstret tillsammans med en sak av samma slag som det förkomna. Då hittar man det strax.
Undrar vad man gör när saxen har kommit bort.
Här i trakten suttar dom grejer. Det har jag svårt att ta till mig. Jag kastar och slänger, dödstråkigt.
Jag ska absolut fixa fram ett rabatthäfte och ”känna” om jag får nån flashback! (Saxen kan jag nog strunta i.)
Intressant: DDM fyllde år den 12 februari. När vi skulle gå in till honom med frukost, levande ljus och presenter, satte jag mobilen i munnen och filmade processionen … Den filmen har jag nu kollat på, och när vi går genom den ovan nämnda hallen, SER man ryggsäcken med den där förnicklade påsen stickande upp ur den!!!
Med andra ord: påsen fanns på plats den 12 februari kl 06:45.
I Östergötland byter man ut prepositioner lite hur som helst. Min svärmor slänger av med saker i stället för att slänga bort dem.
En annan sak – Lotten, var du en liten palt? Det är väl en liten gosse? Nej, förlåt, det var för närgånget. Jag sk*t*r väl i vilket, bara du är folk, och det verkar du ju vara.
Men flätor hade du, och sög på dem. Sög på flätorna gjorde Annika, till mors förtvivlan. Håret blev sprött och gick av. Det beströddes med peppar och besmordes med senap (som barnet absolut inte åt), men intet halp.
Nämen får inte jag vara en liten palt nu heller? Hela språket håller på att trilla omkull!
… blädder … blädder … ah!
SAOB:
[efter massa andra betydelser av palt, bl.a. rödbrusig man och pojkbarn]
b) om (knubbigt) barn; i sht: (rultig) parvel l. pys .
[…]
”Yngsta flickan, en liten trubbnosig, rödbrusig palt.” (Topelius Fält. 5: 22)
OT:
Jag sitter förresten och lyssnar på f.d. Trump-advokaten Cohens vittnesmål (eller vad man ska kalla det) i kongressen just nu. Jisses. Tidningarna kommer att explodera av alla citat imorrn.
Tänk efter: har det ringt på någon med förbrytarnylle efter kl 6:45 den 12 februari?
Magganini: jag har hört att när man har tappat bort något, vad det vara månde, ska man lägga en sax och en nyckel i fönstret och sen hittar man det strax. Har dock inte provat själv.
Annars brukar jag på samma sätt som min mormor ställa mig mitt i lägenheten/huset och högt säga ”Ni får låna den ett tag, men jag vill ha tillbaka den sen”. Det fungerade dock inte på bilnycklarna.
Ett ”dock” mer än nödvändigt där. Eller två.
Sa jag att du inte fick, Lotten, sa jag det? Nä tänk för det gjorde jag inte.
Och nu har du grävt fram en gammal kompis att vara överens med också, och är ni två är det väl en regel.
Jaha, Brid, en nyckel oavsett vad man letar efter? Ja, man kan ju prova både det ena och det andra tills man lyckas!
ÖversättarHelena!
Har du sett programmet om galgmuseet i Olofström på svt?
(Länk finns i sista kommentaren i förra båset, jag gick lite vilse igår.)
Högläste för groomen som påpekar att det med ledning av fölsedagsfilmen uppenbarligen är en ryggsäck du ska leta efter, inte en påse.
Ja, Brid, helt korrekt – men tyvärr är jag BOMBsäker på vilken ryggsäck det var: en viss svart en, som är pyntad med allehanda tofsar och pärlor eftersom den var Nittonåringens (hon i Lund), som inte trivs med diskreta kläder, accessoarer eller skor.
Groomen ska dock (dock dock dock) ha beröm för tanken!
Nu ska ta fram husets alla saxar och lägga i fönstren.
Lotten, om du lägger saxar i alla fönster kommer du åtminstone hitta dem i framtiden.
Brid, vilken rolig liten dokumentär om galgmuseet, och att den lilla farbrorn hade både humor och distans till ämnet.
Det var inte jag … men ska nog kika på dokumentären jag också.
Ja det var ju Cecilia N!
Men se den, Brid, den var bra.
I Ångermanland och i Ravund (som ligger i Jämtlands län men har flytande jämtlandsstatus, eftersom det historiskt har legat utanför Jämtland och särskilt som invånarna inte talar riktig jämtska) säger vi ”hä” (men stavar det sällan), vilket ju är det språkhistoriskt riktigare eftersom det är en form av verbet ”häva”.
I Östersund och i Västerbotten och Norrbotten säger de visst ”he”, har jag hört.
Vi får väl se vad det står i nya Svenskt dialektlexikon.
I väntan på dialektlexikonet står det så här om ”hä(va)” under Aktuellt dialektord hos institutet för språk och folkminnen, i alla fall.
Här ligger saxarna och skräpar i fönstren, men inga rabatthäften har trollats fram!
Uppdatering om saxmetoden från Mor och hemtjänsten: de är ungefär överens med Brid, det ska vara en nyckelknippa tillsammans med saxen oavsett vad det är man har tappat bort. Och ”hittar … strax” var visst att ta i, det kan ta några dagar innan det kommer fram.
Hemma hos mig är alltid saxarna borta (pga en viss Herr M som tydligen behöver dem i garage, kontor, växthus, snickarbod…), så jag har problem med just den här metoden. Köper ständigt nya.
Nästa gång du köper en sax, köper du också ett hänglås så kan du låsa ihop handtagsöglorna på saxen och därmed får du ha den i fred.
Ja! Och så kan man ha en särskild som man låser fast i fönstret så det alltid finns en där när man behöver leta efter nåt annat! Just add a nyckelknippa!
Kan du posta en bild på ryggan med påse i hallen så vi kan känna efter och komma med fler råd?
Korrigering: Majblomman hjälper barn som har det svårt. Pengarna går inte till scouterna, utan till de som har det svårt.
/En gammal scout.