Jag fick av Ninja-Malin tips om att titta på en dokumentär om poliovaccinets tillblivelse, och tänkte stilla ”skareva nåt, det”. Men så var det ju svartvita bilder på barn med skenor och stora maskiner (järnlungor) som på de svartvita bilderna påminde om nutida monster till gasolgrillar.
I mitt husorgan som heter SvD:s arkiv, hittade jag de första notiserna om ”barnförlamning” runt 1905, även om världen hörde talas om sjukdomen i slutet av 1800-talet. Det var så mystiskt och skrämmande och läkare åkte till olika avkrokar i Sverige där epidemier härjade. Små barn blev sjuka, men tillfrisknade. Tonåringar blev sjuka och förlamades för alltid – eller dog. Vuxna klarade sig nästan alltid utan att påverkas. Ibland dog de unga inom 24 timmar efter de första symptomen. Huga.
I all historik anges 1905 som ett kritiskt år, när …
”Swedish physician Ivar Wickman suggests that polio is a contagious disease that can spread from person to person, and also recognizes that polio could be present in people who show no symptoms.”
Det smittade som attan – och särskilt när det var varmt ute. ”Föräldrar ser inte längre fram emot sommaren” läste jag, och tänkte att det var då som tusan – att det fanns en ”poliosäsong” hade jag ingen aning om. Och klickade igång dokumentären.
För er nu som inte har tid att titta – en sammanfattning:
En av världens alla polioforskare – Jonas Salk –bestämde sig (av ekonomiska skäl säger dokumentären, men pffft) för att satsa helhjärtat på att hitta ett poliovaccin. Tricket var att vaccinet skulle
- funka på alla de tre olika varianterna av polio
- kunna tillverkas av ”dött virus”
- vara hållbart
- vara lätt att tillverka
- i största allmänhet funka.
Forskarvärlden hade redan på 1930-talet skapat ett vaccin som de gladeligen sprutade i massa barn – som direkt drabbades av polio. Forskarna bad om ursäkt och fortsatte att forska med pannan i djupa veck.
År 1952 insjuknade 60 000 i USA, varav 3 000 dog. Nu är det ju ingenting om man jämför med hur många som sköts ihjäl i samma land 2017 (40 000), men det är ju en helt annan historia.
Järnlungorna forcerade alltså lungorna att ta andetag – det var helt enkelt en tidig respirator som hjälpte de förlamade att få luft.
Jonas Salk var forskaren som till slut lyckades vara tillräckligt envis och uthållig – men han hade stor hjälp av USA:s befolkning, som bidrog till forskningen genom att samla in pengar på ett snillrikt sätt: med småpengar. Slantar i stora kuvert! March of dimes!
Om han drevs av pengar, den gode Salk? Nja, i så fall hade han nog patenterat sitt vaccin.
När Salk till slut var nöjd med sammansättningen av vaccinet, satte han en spruta i sin egen arm för att kolla vad som skulle hända. Och så gav han sina barn en spruta var. Och hustrun. Och så grannarna och kollegerna. Det gick bra, men var kanske inte jättevetenskapligt.
Samtidigt fanns det massa, massa forskare överallt i världen som höll på precis på samma sätt som Salk – även i Sverige. Folk följde med spänning utvecklingen och om forskarna sa att de hade fixat ett fungerande vaccin som nog funkade, rusade alla till och ställde upp som försökspersoner. I USA drabbades Salk av stora darren när hans vaccin tillsattes ett konserveringsmedel och sedan utsattes för ett megastort test med en kontrollgrupp som bara fick placebo. Salk vred händer i förtvivlan; placebobarnen kunde ju när som helst insjukna!
Till slut godkändes Salks vaccin, varpå han kunde andas ut och njuta av livet. När han dog i 80-årsåldern jobbade han fortfarande – men med att ta fram ett aids-vaccin.
Idag finns polio som epidemisk sjuka blott i Afghanistan, Pakistan och Nigeria. Ibland dyker det upp enstaka fall i familjer där man vägrar vaccin, men den moderna läkarvetenskapen är på god väg att utrota denna bedrövliga sjukdom.
Förutom FDR på bilden ovan, är några andra nu levande, välkända personer drabbade av polio: Mia Farrow, Neil Young, Itzhak Perlman och Joni Mitchell.
Nu borde vi alla springa till den fortfarande levande lite äldre generationen och fråga om de minns något av polio i Sverige på, säg, 30–40-talen. Off you go!
Min morfars lillebror dog i polio 1935, sexton år gammal. Det var en mycket lindrig epidemi och endast ett barn dog, stod det i tidningarna – vilket inte tröstade föräldrarna nämnvärt. (Ett brev från morfarsmor om detta finns kvar.) Min morfar var nio år äldre och hade då redan rest till Japan och kunde bara delta per brev och telegram.
Jonas Salk skänkte världen sitt poliovaccin, det var därför han aldrig tog patent på det, och det kan ju jämföras med nuvarande profithungriga läkemedelsbolag.
Salk var en sann humanist.
I Sverige kom poliosäsongen till hösten, man spekulerade om det var ruttna äpplen, eller lövhögar som spred smittan, men barn blev sträng tillsagda att hålla sig ifrån att hoppa i lövhögar t ex.
1956 arbetade man på Statens Veterinärmedicinska Anstalt med att ta fram ett svenskt polivaccin och min och Starke Mannens mor jobbade då på på laboratoriet där man odlade fram polioviruset i levande celler.
Virus kan ju som bekant inte föröka sig på egen hand utan behöver kapa reproduktionsapparaten i en levande cell. Därför behöver man odla viruset i levande celler, och det man använde var humanceller från aborterade foster. Det var foster både från spontana aborter (missfall) och framkallade aborter. De levererades från Karolinska sjukhuset och då gällde det att personalen i labbet stod beredda att omedelbart sätta igång.
Idag använder man för det mesta hönsägg att odla virus i.
Det fanns två anledningar till att Salk ville ha avdödat virus i sitt vaccin, och det var för det första att det då inte skulle kunna gå som på trettiotalet, att vaccinet spred smitta och för det andra att vaccinet då blev hållbarare.
I filmen kan man se att det står rush med stora bokstäver på paketen med testvirus.
Idag använder man i stort sett bara avdödat virus, till och med vacciner som innehåller delar av viruset, precis de delar som triggar immunförsvaret.
När T var en liten, liten sprattlande parvel, var han med i en studie om kikhostevacciners effektivitet. Det föregående vaccin man använde i Sverige bedömdes ge så liten skyddseffekt att det var mer eller mindre verkningslöst.
Men kikhosta är en farlig sjukdom, särskilt för spädbarn, och det hade kommit fram bättre vacciner, bland annat ett kanadensiskt fem-komponentsveccin som man ville pröva.
T fick sin spruta, blev duktig sjuk i feber i ett dygn ungefär. studien avbröts mycket tidigare än vad som sagts, därför att det kanadensiska vaccinet var så effektivt att det bedömdes oetiskt att inte låta alla barn få det. Studien skulle utvärderats närbarne var tio år, men avbröts efter fyra år, och det kanadensiska vaccinet sattes in i det allmänna vaccinprogrammet i Sverige. T hade fått just det vaccinet, andra barn erbjöds kompletteringsvaccin.
Detta var ju en parallell till att Jonas Salk ville att man skulle avbryta studien där man gav placebo, man såg ganska omedelbart hur stor skyddeffekt hans vaccin gav.
Jag tycker att det är en stor, stor skandal att Jonas Salk aldrig fick Nobelpriset i medicin eller fysiologi för sitt arbete. Förmodligen är det en klen tröst att han är en av mina stora, stora hjältar.
Vad övrigt kan sägas om vaccinering är förstås att det var Edward Jenner som hittade på hela metoden, när han funderade över varför mjölkerskor hade så vacker hy. De fick sällan smittkoppor ochj därför inte heller de vanställande ärr som följer på sjukdomen. Det berodde på att de ofta fick kokoppor av att sitta lutade mot sina kor när de mjölkade, och därmed var de immuna mot smittkoppor.
Latinets ord för ko är ju vacca, och därmed var namnet på behandlingen given.
Jag tillåter mig en enstaka återkomst i ett lika angeläget ämne: Mässling är långt ifrån så läbbigt eller dödligt som Polio, men trenden att inte vaccinera sina barn gör att de som har haft den faktiskt och är ’återställda’ är mer utsatta för risker och dör i större omfattning än de som är vaccinerade. Orsaken är att mässlingen stör ut immunförsvaret i åratal.
“When a child gets infected with measles, it has been known for decades that during the weeks and months following infection the child is at very high risk of other infections. Our work further suggests that that elevated risk may last for years, or as long as it takes to retrain the immune system”
Långläsning, som ändå inte lär påverka Autism-folket
Ja, mässlingen dödar oerhört många these days. Tänk ändå om man kunde bli en Jonas Salk.
Brid – i alla släkter finns det ju historier om ”di som dog unga”. I DDM:s släkt finns en liten Jenny som hoppade i sjön för att rädda en kompis, och så dog de båda två. I min släkt finns en veterinär … nej, han var ju gammal så den historien får jag ta en annan gång.
Vad jag ville säga, var att det är bra att då och då dra upp historierna om de sedan länge sorgerligt döda, så lever de kvar lite längre.
Tack för mycket intressant och kunnig gökungekommentar, Ninja!
Enligt DN brinner det just nu i Ökenråttans händelserika kvarter. Hoho, allt väl?
Gott im Himmel, vad säjer du Lotten? Jag spanade ut genom fönstret men ser inget. Var läser du om brand härstädes?
Nej, nu har jag luskat. Det brann på Öfre Östermalm, men jag bor på nedre, i Strandvägs-slummen.
Hihi, det var nåt det – Strandvägs-slummen!
Oj vad intressant!
Tänk vad mycket intressant som man inte vet. Eller bara vet delvis. Hur skall man hinna ta reda på allt? (Och så finns det så mycket ointressant som bara mals på och mals på i media. I Israel just nu: ointressanta valdebatter och bla bla bla. Tur att vi fick iväg en liten månraket av något slag som bryter av bla bla bla.)
Vaccindebatten är väldigt snårig. Visst är det bra med vaccin men behövs det verkligen för ”alla” sjukdomar? Och en liten fundering ang virusodling: kan det vara så att äggallergier är mer förekommande nu pga av virusodlingsmaterialet?
Har man några uppgifter beträffande huruvida Salk var konståkare, hihi? Dubbel Salkov, ni vet.
Karin Wahlberg beskriver skönlitterärt vardagsdramatiken kring polioepidemin på 50-talet i boken Än finns det hopp.
Nä, Salkov hette Ulrich och var het för typ hundra år sen. Svensk var han också.
Nej, Dina, äggallergier har inte ökat pga vaccinframställning. Är man äggallergiker eller så kraftig allergiskt disponerad så brukar man avstå vaccinering. Då förlitar man sig på den s k herd immunity, dvs att tillräckligt många i omgivningen är vaccinerade så att smitta inte sprids.
Det är alltså en djupt osolidatisk handling att inte vaccinera sig.
De vacciner som erbjuds gäller sjukdomar som kan ge svåra sjukdomsförlopp eller men.
Även jag fick associationer till dubbel Salkov, Ökenråttan!
Apropå vaccin – vilka barnsjukdomar har ni haft, hörni här i båset? Jag har haft påssjuka (på Ljusterö 1975), mässling och vattkoppor. Under sjukdomstiden satt jag och läste i min morfars medicinska uppslagsverk från 1800-talet om hemska eksem – som jag ville drabbas av så att jag skulle uppmärksammas mer …
Här kan man läsa när olika vaccinationer infördes och togs bort.
Alla, utom just Polio, eller Barnförlamning som det hette förr. Undras för övrigt om dagens antivaccinare förbjuder sina telningar skydd mot detta också. Problemet är att om tillräckligt många i ens omgivning är skyddade, så klarar de sig och alla tror att allt är toppen. Men om tillräckligt många på skolor eller dagis också är oskyddade, så blir de plötsligt högrisk. På Madagaskar, t.ex, är det nu 900 döda i ett utbrott. Antalet vaccinerade är under 60 procent enligt WHO.
.
När tillräckligt många av västvärldens telningar är oskyddade så lär siffrorna här bli förskräckande.
En del av det tokiga antivaccinfolket försöker samla sina telningar hos nån som har fått mässingen, så att deras också ska få och bli immuna! Livsfarligt och en epidemiskt vansinnig ”självvaccination” med potent virus.
Antiantivaxmemes.
Röda hund och vattkoppor hade jag när jag var så liten att jag inte minns dem. Påssjuka hade jag ihop med en kompis. Vi förvarades i varsin säng i samma rum och fick en uppsättning leksaker av grov ståltråd som skulle tas isär att roa oss med (dålig beskrivning, men ni kanske känner igen vad jag menar). När jag hade mässlingen var jag rejält dålig och blev rädd när jag såg mina rödflammiga händer, så jag fick ha bomullsvantar.
Det var dock inget mot hur dålig groomen blev av mässlingen. Han var då inte ett år än och läkaren var förvånad att han överlevde (och framförde detta till hans moder på ett inte påfallande behagligt sätt).
Groomen hälsar förresten och undrar om båsmor var inblandad i produktionen av NEs ordbok?
Vad bra att Groomen överlevde så att han kunde ställa en fråga till mig!
Nej, NE:s ordbok gjordes i intimt samarbete med SAOL och akademiredaktionerna i Göteborg. Vi som gjorde NE (själva encyklopedin) var inte alls inblandade – ordboken blev färdig när jag hade slutat.
Har Groomen månne hittat nåt intressant uppslagsord som jag kan grotta ner mig i?
Nä, inte groomen, men Bengt af Klintberg. Titelessän i boken ”Påskharen” börjar med ett konstaterande att allt som står i den ordboken om ordet påskhare är galet.
Oj, det var barskt rutet av Bengt af Klintberg. I NE:s ordbok står det nämligen blott detta, där jag kan säga att t.ex. ”subst.” är alldeles korrekt:
pås`khare subst. ~n påskharar
ORDLED: påsk–har-en
• ett (harliknande) fabeldjur som spelade en viktig roll i gammalnordiskt påskfirande
HIST.: sedan 1901
Gammalnordiskt?
1901?
Nä, dra mig baklänges på en liten vagn!
Jag hade aldrig hört talas om nån påskhare förrän jag började läsa engelskspråkig litteratur på originalspråket.
Det var påsktuppen som värpte äggen.
Kanske därför påskägg förr i tiden inte var så vanhinnigt stora. Stackars tupp.
Tuppar kunde också värpa femöringar i läseböcker.
Ja, där är du, Ninja! En fråga uppstod vid dagens lunchbord: Dessa (dyra) små krukor med olika kryddörter, finns det något knep för att få dom att inte omedelbart tuppa av? Första omgången klipper vi av lite oregano eller vad det nu är, andra omgången ser hela växten halvdö ut. Och detta gäller inte enbart oregano; alla kryddväxter tappar the will to live när dom kommer hem till oss. Varför? Och vad kan vi göra?
Medan Ninja och Ökenråttan fokuserar på krukväxter och ämnet vaccin fortfarande ligger som en våt filt över båset, måste jag fokusera på påskharens ursprung.
I SAOB (den stoooooooooora etymologiska ordboken som inte är färdig trots att redaktionen har hållit på sedan slutet av 1800-talet) står det om påskharen just exakt detta. Att den dök upp i svensk, tryckt text (Sydsvenskan) 1901. Detta tarvar en utredning!
Kan Groomen månne skicka en bild på af Klintbergs text till mig?
Kära ÖR!
De flesta kryddväxter tappar orken, spänsten och livsviljan när de kommer hem till folk. De är så otroligt hemkära och kräsna att de drabbas av omedelbar hemlängtan till det växthus där barn de lekt.
Alltså, det finns ejenklien inget som heter kryddväxter på vintern. Det finns biomassa av kryddtyp, som företer samma likhet med kryddörter, som Pommac Light med Veuve Cliqout.
Eller geschäft kan man också kalla det. Folk vill ha färska kryddor, enär de tror på allvar att sådant finnes att få här i Svitjod. Det gör det inte. Anledningen är att det går inte. Ljuset, värmen mineralerna, jordmånen saknas. Totalt. Syns inte, finns inte.
Folk köper biomassa i krukor och plast och företagen skrattar hela vägen till banken.
Blunda nu och tänk dig att du befinner dig i de provencalska bergen en varm och solig vårdag i april. Vad känner du? Jo, doften av timjan och rosmarin. Luften är fullkomligt nerlusad med kryddoft. Sagda doft fullkomligt överfaller dina olfaktoriska receptorer, och du behöer bara böja dig ner, så kan du plocka en fantastisk bukett med dig hem. Häng sen buketten i ett mörkt och torrt hörn i närheten av spisen, ooch vad händer? Du har kryddor för hela vintern och inte förrän framåt nästa vår börjar dofterna avta.
Av den enkla anledningen att ljuset, värmen, mineralerna och jordmånen är den rätta.
Vad ska då det boeuf bourgignone-längtande folket i den kalla nord göra då?
Ja, ståckhålmare kan enkelt knalla iväg till Wallingatan att därstädes besöka den utmärkta inrättning som heter Stockholms Aeter och Essensfabrik.
DÄR finns det kryddor som vuxit där ljuset, värmen, mineralerna och jordmånen är den rätta, och nu väntar i små mörka burkar och plåtlådor på att försäljas till den verkligt kräsne konsumenten.
På försommaren kan sedan konsumenten sen besöka en handelsträdgård av rang, t ex Zetas i Segeltorp och inhandla en planta av önskad kryddtyp och plantera hemmavid. Den kan man på eftersommaren sen skörda vinterns förråd av och med lite tur få att övervintra för kryddor även nästa år.
Kryddörter från viktualiehandlaren?
Bah!
Humbug, Ma’am, HUMBUG!!
Kära Ninja!
Tack för eminenta råd om kryddväxter. På måndag susar vi iväg till Wallingatan och köper torrskaffning. Vidare har vi noterat i våra kalendrar att vi ska resa till Segeltorp på försommaren och köpa lite kryddkrukor. Toppen!
ÖR, fundera igenom vad ni behöver för andra kryddor också om ni åker dit. Bättre kvalitet hittar ni inte!
Ursäkta sent svar, har varit på Liljevalchs samt National samt restaurang.
Juxtament precis det där citerar Bengt af K, och konstaterar att påskharen inte är något fabeldjur i någon bemärkelse: den finns inte i några fabler, och den är inte ett mytiskt djur att likställa med enhörning och grip, snarare en föräldrars saga berättad för barn. Och ordet gammalnordiskt är hopplöst luddigt, konstaterar Bengt af K. Ibland är ordet synonymt med fornnordiskt, alltså förkristen tid, men då firades ingen påsk av lätt insedda skäl. Inte heller har påskharen varit viktig i svenskt påskfirande utan den är importerad från Tyskland, troligen i samband med att tryckta påskkort därifrån började importeras.
Men läs boken, vetja. Den torde finnas på bibliotek och innehåller också intressanta essäer om månens fläckar och nedpålade döda och annat som det finns folkliga traditioner kring. Roligt och lättläst skriver karln också.
Termen jag sökte tidigare är flockimmunitet. Är tillräckligt många i omgivningen skyddade, så är även de oskyddade skyddade om man säger. På Madagaskar var ’flocken’ alltså inte tillräckligt stor och 600, mestadels småbarn, är döda i mässlingen hittills.
Curlingföräldrarna i västvärlden vet ju bäst, så deras telningar möter andra i mässlingpartyn, i förhoppningen att just deras Snöflinga blir immuniserad utan vidare konsekvenser, som t.ex nedsatt immunförsvar i åratal efter sjukdomen.
Niklas: … om ni åker dit … Det låter inte trevligt; vi är oskyldiga!
Men när vi är där, i Fias neck of the woods, kan vi kanske titta in med en påse kork?
Varken Råttan eller jag har haft scharlakansfeber eller kikhosta. Annars har vi genomlidit de vanliga pricksjukdomarna.
När vi bodde i Öknen krävde min arbetsgivare intyg att jag inte led av spetälska. Läkarundersökning och provtagning visade att jag var spetälskefri. Vilken lättnad!
ÖR, Nu syftade jag på Stockholms Aeter och Essencefabrik som alls icke ligger i mina hoods. Se upp så ni inte slår huvudet i källardörren så ni åker in på sjukhus.
Självklart är ni välkomna med korkleverans när ni så småningom åker till Zätas. Där har jag märkt att man åker dit på att köpa mer än man tänkt sig.
Återkommer med redogörelse av barnsjukdomar. Jag har just hittat mitt Hälsokort.
Avis! Jag vill också hitta mitt Hälsokort! (Jag som sparar på allt måste ju ha det i nån pärm nånstans.)
Det var min ordentliga mamma som hade sparat mitt Hälsokort. Har du kollat med din ordentliga mamma?
Ordentlig mamma? Haha! Jag har då aldrig hört på maken!
1962 – Påssjuka. Det minns jag inte alls.
1964 – Scharlakansfeber. Jag gick på Lekis och fick tillstånd att vårdas i hemmet eftersom min mamma var läkare. På den tiden skulle man egentligen läggas in på Epidemisjukhus när man hade Scharlakansfeber men jag slapp alltså. Jag minns sjukdomen eftersom jag fick om den två eller tre gånger. Förmodligen var den penicillinkur jag fick inte tillräckligt stark eller tillräckligt lång. Mina undulater fick också penicillin men det var inte de som smittade om mig utan min nalle som till sist autoklaverades. Jag blev frisk och han blev sig inte riktigt lik.
1965 – Vattkoppor. Minns jag inte.
1968 – Mässlingen. Jag hade haft en hel del förkylningar under vintern så när det började igen fick jag en rejäl sked hostmedicin som smakade fan. Det var min pappa som gav mig den, inte läkarmodern, och förmodligen var både medicin och dos inte menade för barn. Jag seglade på små moln till skolan och upplevde mitt livs (fortfarande) lyckligaste dag. När jag kom hem från skolan hade jag röda prickar och det visade sig att jag smittat alla i klassen som inte haft Mässlingen. Läkarmodern skämdes. Min ena lillasyster fick allvarliga komplikationer, jag minns inte vilka, och höll på att stryka med. Det fanns funderingar på om det kunde vara en del av orsaken när hon 20 år senare fick MS.
1969 – Kikhosta. Jag var vaccinerad men det gamla vaccinet var inte så effektivt. Jag fick det väldigt lindrigt. På den tiden var man tvungen att vara hemma från skolan i 6 veckor men man fick vara ute. Det var på våren och jag sålde Majblommor hela dagarna utanför en stor Metrobutik. Jag sålde slut på mina och jag sålde slut på en kompis Majblommor.
1972 – Röda hund. Mycket lindrigt, minns inget särskilt.
Meh!
Jag har haft hela surven barnsjukdomar, så även scharlakansfeber, även om den inte riktigt räknas som barnsjukdom, eftersom genomgången sjukdom inte ger livslång immunitet.
Påssjuka var hemskt, man kan inte svälja, fy och usch, och mamma som gjorde köttfärssås med spagetti och glass efteråt. Jag gick in i barnkammaren och grät bittert. Mässlingen kommer jag inte ihåg, mer än att Starke Mannen var en rätt ynklig typ, han var så jättesjuk.
Vattkoppor hade jag en sommar, strax innan vi skulle iväg på båtsemester, jag fick inte bada. Vi hade lagt till vid en holme där det förmodligen gick kor på bete, luften surrade av bromsar och flugor. Varmt var det också och resten av familjen lågg i spat och guppade som korkar. Jag satt på en klipphäll och grät.
Sen fick jag välja om jag stod ut med några ärr eller och sen låg även ninjakorken och guppade. Ärr blev det, men inga i ansiktet, så det störde inte nämvärt.
Röda hund fick jag av nån grannunge som tingades stå ut med en större del av kvarterets ungar i sjukrummet. Mammorna var angelägna att barnen skulle ha genomgått just röda hund, och det kan man ju förstå.
Jag läste en artikel för tjugo år sen, ungefär, om skoltandvårdens chefstandläkare som nu skulle gå i pension. Hon berättade om den speciella klinik man hade för funkisbarn.
-Jag minns när mässlingsvaccineringen slog igenom för då försvann alla mässlingsfall som fått meningit som földsjukdom och blivt förståndshandikappade, det var fler än man i allmänhet trodde.
Man kunde få hjärtsjukdom och reumatiska sjukdomar också, mässling är i sanning en mycket farlig sjukdom.
Jag gick i tredje klass när fröken en dag berättade att nu hade FN berättat att smittkopporna var utrotade, och ingen mer skulle få denna hemska sjukdom. Det kändes mycket högtidligt och jag förstod att jag var med om något historiskt.
Sen ägnade vi resten av dagen åt att kontortionera våra små kroppar för att se de vaccinationsärr som smittkoppsvarioliseringen givit upphov till.
Visste ni förresten att smittkoppor och vattkoppor till 96% är genetiskt identiska?
Liksom att man inte får bältros för att man utsätts för t ex vattkoppssjuka barnbarn?
Smittkoppor och vattkoppor är herpesvirus och när man haft dem så ligger de vilande i nervknutar i kroppen. De kan väckas igen, precis som herpesvirus som ger munsår, och har man då haft vattkoppor så får man bältros.
Har man aldrig haft vattkoppor så kan man inte få bältros.
Sen är man ju vaccinerad mot stelkramp, tbc och polio, som jag likhet med smittkoppor aldrig haft. Tur det.
Ja, just det kikhosta, det har jag också haft. Fast först hade jag nån variant som hette para-kikhosta. vilket mina femöriga öron uppfattade som paradis-hosta, en koppling som gick mig helt förbi.
Ninja, om man inte haft vattkoppor som barn och blir smittad som vuxen är det inte roligt. Min före detta fru hade vattkoppor i vuxen ålder och hon var rejält sjuk.
Japp, men bältros ska vara värre, säger de som vet.
Förutom att män kan bli sterila av påssjuka i vuxen ålder, så blir man också mycket sjukare som vuxen när man får barnsjukdomar, vilket dessa galna anti-vaxxers inte fattar.
Jag är så impad av Hälsokortet, Niklas!
Och av allas minnen! Påssjuka var den värsta för mig: sommarn 1975 var förtjusande varm och ljuvlig, särskilt i Stockholms skärgård. Och där låg jag inomhus hur länge som helst och kunde bara peta i mig hemfryst isglass, om ens det.
Oj vad många bokstäver det var i detta bås, det tog ju flera dagar att läsa. Tydligen.
Mässlingen, vattkoppor och röda hund hade vi. Jag hade sporadiska prickar och den lilla systern var heläckt varje gång. Annika hade scharlakansfeber också, och då har jag för mig att hela familjen fick penicillin, och jag fick vara hemma från skolan fast jag inte var sjuk.
Däääär har vi ett ljuvligt minne: att få vara hemma från skolan utan att vara sjuk! Min lillasyster (aka Orangeluvan) föddes under en snöstorm i Lund – och dagen efter fick jag vara hemma från skolan alldeles frisk! (Vilket inte hade nåt med snöstormen att göra.)
Magganini: Jag har skrivit om barnsjukdomar tidigare (2015), och då skrev din lillasyster, allas vår Annika, här i båset:
”Min syster (tre år äldre) säger alltid att hon brukade bli liksom lite svartsjuk på mig, för hon fick varje barnsjukdom först och sedan fick jag den och blev mycket sjukare än hon hade varit. Men jag kan inte riktigt hålla isär dem, och flera hade jag för tidigt för att minnas något av (mässlingen när jag var omkring en månad gammal, vattkoppor när jag var tre — syster säger att jag var en enda koppa, hela jag), röda hund när jag var sex minns jag lite av, men inte att jag mådde dåligt. Men scharlakansfeber och påssjuka vet jag att jag missade två skolveckor vardera av.”
Se där, minnena överensstämmer ganska väl. Men påssjukan hade jag glömt. Den passerade mig rätt obemärkt, om jag hade den så var det en lindrig form.
Det där med svartsjukan stämmer. Hon var ju så liten och stackars.
Särskilt scharlakansfebern vill jag minnas att jag tyckte var orättvis. Jag hade några vaga symptom medan hon var alldeles typisk. Den betraktades ju som lite farlig och dramatisk, så den ville jag också ha ordentligt.
Både svart- och avund-. Men alla fick ju glass och så där.
Jag minns att jag blev alldeles förskräckt när jag såg mig i spegeln när jag fått mässlingen. Och så tror jag att jag var tvungen att hälsa på min kompis när hon hade röda hund och att mamma alltid var så fundersam om det kunde vara scharlakansfeber. Det kunde tydligen vara osynligt, men visa sig efteråt med att man flagnade på fingertopparna.
Och så har jag haft vattkoppor och påssjuka.
Eftersom jag levde i förståelsen att det där var sjukdomar som man skulle pricka av (hihi) när man var liten och aldrig hört talas om några biverkningar mer än på feritilitet för flickor med röda hund och pojkar med påssjuka så har jag inte riktigt förstått ivern att vaccinera.
Men distriktssköterskan som mötte mig när det var dags att vaccinera sonen visste hur hon skulle lägga orden så dottern (äldre) fick sig en spruta hon med.
Det är inte fertiliteten som påverkas av röda hund, utan sjukdomen är mycket riskabel för foster. Om en kvinna får den under tidig graviditet kan hon få missfall, eller också kan barnet födas blint, dövt, utvecklingsstört eller alltsammans.
Min svärmor hade röda hund när hon väntade min djefla man. Eftersom hon var läkare, visste hon precis hur farligt det var. Hon fick rådet att avbryta graviditeten, men då kände hon en spark och sa näää.
Han blev ju förstås helknäpp, DDM, men han både ser bra (ut) och hör utmärkt!
Fast om hon redan kände honom sparka var det så långt gånget att värsta faran var över.
Jag kommer inte ihåg nånting alls, jag. Ett tag trodde jag att jag hade haft allt utom mässlingen, men den var jag visst vaccinerad mot. Men några direkta minnen av barnsjukdomarna har jag inte.
Sant, Brid, det är just det att kvinnan kanske inte ens vet om att hon är gravid som gör röda hund så lömsk.
Tips på bokrean: ”Övergivet”. Det är en fotobok av Kieron Connolly (släkt med Billy, månne?) med bilder på byggnader som övergivits och förfallit. Suggestivt och vackert. Och lite sorgligt, förstås. 99 pix kostar den. Gratis!
Bra tips! Jag gillar verkligen, verkligen bilder på övergivna platser.
ÖversättarHelena!
Har du sett det här programmet om galgmuseet i Olofström?