Hoppa till innehåll

Månad: juli 2008

Snällaste, mesigaste bloggen goes crazyyy (uppdat.)

Publicerat av Lotten Bergman den 5 juli 2008 20:39

Ok, varning: alla med ”intresseklubben antecknar” i tankarna kan dra åt pepparn.

(Se inlägget nedan för förklaring. Snabbversionen kommer här: vi har anlitat riktiga målare för att måla huset färdigt. Och för att måla alla halvmålade fönster förstås.)

Målarna jobbade på utav bara helvete (hon svär!) och stänkte ner halva verandan, alla utemöbler och en linneduk. Fine. Jag är inte petig eller noggrann och kunde faktiskt ha städat undan ömtåliga saker i förväg om jag bara hade tänkt efter. Which I did not. (Som vanligt.)

Igår kväll försvann målarna med ett halvmålat fönster stående i trädgården. Men det var en varm natt och ingen fara – Den djefla mannen ålades vakttjänst i Gästrummet Utan Fönster och eftersom vi inte lever i en amerikansk halloweentonårsfilm, överlevde alla natten.

Men nu!

Det är 14 °C varmt och både gästrummet (nere) och det rum som hyser tre barn (uppe) saknar fönster.

Pil till höger VÄNSTER (!): lift som vi inte kan hantera. Pilarna från cirkeln: gissa vad som passar var!

Jamen är det inte bara att sätta in fönstren då?

Nope. De väger alla runt 25 ton styck, öppnas utåt och är halvmålade och några saknar plötsligt ruta. Sönderslagna? Jag vet inte. Vilket fönster passar i vilket fönsterhål? Vet inte. Var är målarna? JAG VET INTE! Men svarar inte målarmäster i telefon? NEJ! Någon ska dö! Och lida!

——
Paus. Andas.
——

Såja. Det här blir ju jättekul. Under mitt skrivande har

  • utetemperaturen sjunkit till 12 °C (antingen skriver jag långsamt eller så är en kallfront på snabbt intågande)
  • mitt humör under irish coffeens inflytande stigit
  • alla fem barnen installerats i ett och samma rum med två våningssängar och en miljard madrasser
  • en dator preparerats med perfekt barnfilm (Hitta Nemo)
  • en annan dator preparerats med perfekt halvvuxenfilm (Run Fatboy Run)
  • någon gjort en potta te till mig.

Livet är underbart.

—
Uppdatering
Vi led under spöregn hela natten, men huset har ju varit med om värre saker. Så på förmiddagen hittade vi målarmäster, som i telefonen svor eder och förbannade den av sina anställda som tydligen hade missuppfattat sitt uppdrag totalt. Trodde vi.

Men … det visade sig att den anställde led av getingskräck. När han hittade ett getingbo fem meter från den sista gaveln som skulle målas, flydde han helt enkelt fältet utan att meddela oss eller arbetsgivaren. Fönstren förträngde han, den omålade panelen låtsades han inte se. Målarmäster skickade snabbt en annan jobbare.

Nu sitter fönstren på plats och de rutor som mystiskt nog saknar fönsterglas har fasttejpad kartong som skydd för regnet som ska skvala i dagarna tre. Nu återstår bara att se vem som kommer hit för att måla det sista. I regnet?

Share
29 kommentarer

Ingen lyder Patron Bergman

Publicerat av Lotten Bergman den 4 juli 2008 11:10

– Gå dit! Stå där! Ta den! Spika hårdare! Måla fortare!

Så där känner jag mig just nu. Vi har (vår vana trogen) snutit ännu ett lån ur husets näsa eftersom vi inte kan fortsätta att vänta på att vinden ska vända och tuppen gala så att målningen ska passa in med allt annat.

Ungefär denna utsikt har alla stackars grannar stått ut med i snart tre år. (Den vackra busken med vita blommor är för övrigt orsaken till avloppskollapsen. Mer om det en annan dag.)

Jag – Patron Bergman – har fått smak för detta med att ha åsikter, bestämma och ge order. Vad kan då få en sådan person att tappa humöret? Jo, att på en och samma dag besöka följande inrättningar:

  1. Max, där man först beställer sin mat hos en kock och sedan går tre meter till höger till kassören/fritören och rabblar samma beställning en gång till.
  2. Lidl, där man lastar upp sin mat på ett sju kilometer långt rullband och sedan måste springa till kassören och snabbt, snabbt kasta ner sina varor i vagnen igen utan att packa i påsar eftersom ytan efter kassören är 27 cm långt.

(Måste kolla … Ja. Det finns en person i Ohio som heter Max Lidl.)

Vi var två vuxna och åtta barn som rabblade och rabblade.

Patron Bergman säger nu med len röst (fastän hon vill rya och ge order):

– Om Max’ kock hade en liten papperslapp med rutor att kryssa i skulle kassören/fritören kunna ta den lappen. Och om kocken dessutom friterade, skulle kassören/fritören slippa känna sig splittrad och riskera flottfläckar på sedlarna.
– Vi tvättar händerna varannan minut!
– Ja, jag ser det. Men det hade varit effekt…

Tyst, min mun. I några minuter i alla fall.

Lidls kassa kassa.

Patron Bergman halvviskar en stund senare till kassören på Lidl:

– Hur kommer det sig att man måste humpa iväg alla sina varor så här snabbt före betalningen för att sedan gå iväg till bänken där borta för att försöka sortera och packa? Då måste man hantera allting jättemånga gånger och det hade varit med effekt…
– Det här är effektivt för oss.
– Men för kunderna är det som att gå in i väggen. Nej, som att springa på stället. Nej, som att cykla in i kaklet. Nej, jag menar … äh.

Tyst, min mun. En liten stund till i alla fall.

Tills det skulle göras varma mackor. Patron Bergman röt:

– Dumma mackor, sluta ha hål!

 

– Dumma fluga, ät inte min mat!

 

Lite extra:
Att döma av kommentatorerna här, är vi kunder tyvärr varken påhittiga, unika eller särskilt roliga. Patron Bergman ska vakta sin tunga i fortsättningen. Tack och bock.
Share
26 kommentarer

Gissa vad jag ska göra (uppdat.)

Publicerat av Lotten Bergman den 2 juli 2008 01:09
Men denna bild är den enda ledtråd som serveras.

Den som vinner får pris! En bok eller en t-shirt eller en degskrapa eller några plåster. (Egen företagare, jajamensan.) Vinner gör man kanske genom att svara rätt, kanske bara genom att vara fyndig.

The Pale Green Woman kom först med rätt svar (rensa och sortera i stora skafferiet), och Pseudonaja får hederspris för den synnerligen absurda idén om att jag skulle skriva en kokbok.

Eftersom jag sedan en dryg vecka inte har blott fem utan hela åtta barn, delegerades jobbet ut till dem. De fick alla en timmes projektanställning och anslag med arbetsorder sattes upp på tre ställen i köket.

Swisch, swosch, så slängdes oöppnade mjölpaket från 2004, hittades ett glas med fyra mjölktänder (”Oj, dem hade jag glömt”, sa Tioåringen) och bestämdes att vi kommer att äta citronfromage till efterrätt i en vecka.

Nu ska de få snickra en veranda.

Share
29 kommentarer