Hoppa till innehåll

Dag: 12 juli, 2008

Kentrallalaaaa

Här sitter man i en refug och lajvbloggar.

Fast de där borta är coolare, de sitter ju i rondellen.

Kent spelar i sin gamla hemstad, där alla har lämnat släkt, grill och bira hemma på altanen för att få lyssna på grabbarna. Nej, vänta förresten, biran har de tagit med sig:

Ett av många vrålåk.

När jag var liten, togs jag och mina syskon omhand av barnflickor. En hette Eva Larsson, och hon var raggare. (Henne har jag berättat om förut.) Därför känner jag mig ikväll som hemma bland bilarna. Snart kommer jag säkert att känna mig hemma på konserter också – jag som knappt har varit på en handfull. (Hur många är då en handfull konserter? I runda slängar sju.)

Den orangefärgade pricken där borta är Jocke Berg.

Egentligen borde jag här och nu bli upprörd och kränkt och yra om orättvisor. ”Klassamhället!” skulle jag kunna dra till med och peka med min kränkta hand mot staketet som är en Berlinmur och mot alla där inne som har råd att köpa biljett och sedan dystert rynka min panna och snyfta lite och med darrande hand peka på min refug.

Men kolla, vi är fler som åker i tredje klass på konserttåget:

Den som ändå hade neonfärgade pumps. Varför har hon råd med sådant när inte jag har det?

För säkerhets skull-fotnot:
Nejdå, här är det inte någon som är kränkt. Jag är bara trött på alla med den där det-är-synd-om-mig-fast-allt-är-andras-fel-jag-är-ju-ett-offer-inställningen. Förlåt om jag nu retar upp halva läsekretsen.

Lajv-fotnot:
Publiceringen av detta dröjde eftersom batteriet stendog i just det ögonblick som jag klickade på ”publicera inlägg”. Vilket ju gjorde att jag helt förlorade lajvpoängen. Ah well.

Kent-fotnot:
De var förstås helt fantastiskt bra. Men (för att nu reta upp den andra halvan av läsekretsen) förbandet med Håkan ”jag sjunger som en ostämd saxofon” Hellström var b-e-d-röv-l-i-g-t. Jag frågade ett Hellström-fan:

– Men vad är det som är bra?
– Texterna! Och som han hoppar omkring på scenen! Hur mycket jävla energi som helst!
– Men betalar du alltså för shåwwen för att han skuttar omkring så bra? Och sjunger så finurligt:

”Men den gamla goda tiden nu kommer den aldrig tillbaka.
Och jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn hälsade på oss.
Natten jag fann dig.
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför.
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.”

– Ja men så sjunger man med och så låter man bättre än han och då blir man så glad. Kom igen Lena, kom igen Le-enaaaa. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Wo-oh!

Jättebra.

Share
13 kommentarer

Gissa vem som kom på besök!

Jag tänker på … Hepburn ..?

Audrey, Katherine, Audrey, Katherine (och Bogart) samt Audrey. Man kan liksom inte se sig mätt.

Men så var det ju inte alls. Hade en Hollywoodikon med madhatter eller kvarnhjul eller flor och slöja kommit hem till oss, hade jag förmodligen skrivit om hur det är att städa under press. Eller spilla te, trampa i tårta och trilla nerför en trappa.

Nej, men kolla vem vi hälsade välkommen:

Getingmannen!

Mördarbina Mördargetingarna innanför vår nästan gula panel anföll ju målaren som var getingrädd så att vårt hus i förra veckan alls inte blev färdigmålat och vi under tre regnnätter blev tvungna att sova med påslakan för tre fönster.

Suddet beror på stort säkerhetsavstånd.

Jag och elva barn stod och var frågvisa under den stackars getingmannens koncentrationskrävande arbete.

– Hallå, vad är det du sprutar in?
– Gift.
– Hallå, vad händer då?
– Dom dör.
– Men drottningen då?
– Jo, hon också.
– Hallå, får vi komma upp och kolla nu?
– Nej.
– Men får man verkligen döda djur?
– Ja.
– Getingprinsarna också?
– Ja.
– Var är det i giftet?
– Gift.

Nästa gång vi får besök hade jag tänkt mig ungefär en sådan här:

Oh, Harrison.

Ska han hugga ner en häck? Hacka lök? Lägga taggbuskarna till sista vilan? Städa källaren? Spetta loss panelen och hugga halsen av getingarna?

Nej. Han ska krama tvättmaskinen, som slutade funka för en vecka sedan.

Tång, skruvar, pengar, ståltråd på pingla, bit av stålgalge, nyckel, en annan tång, barbiebrallor, tvättmedelsbubbla, oförklarligt märke med D.I.F. på. Och en död tvättmaskin.

Vi har plockat ut en halv månadslön i småpengar ut filtren och köpt tänger en masse och har nu kommit ner till lagret med de allra obekvämaste underkläderna.

Nu går vi över till Bästisgrannens tvättmaskin och inväntar Harrisons ankomst i nästa vecka.

Share
15 kommentarer