Lotten Inlägg

När jag emellanåt inser att jag har tillkortakommanden – och accepterar dem – hemfaller jag en stund senare alltid åt bortförklaringar.

Jag är till exempel inte en Anja Pärson eftersom jag fick ärva min farmors knän, och de gör ont. Jag är inte en Katherine Hepburn eftersom jag föddes i fel tid och fel land och förresten är Spencer Tracy inte min typ. Att jag inte är en Jan Guillou beror på att han har lagt rabarber på alla lyckobringande skrivmaskiner som heter Adler. Att jag inte är en Astrid Lindgren beror blott och enbart förstås på att jag inte kan stenografera.

”Den snabba skriften”, utgiven av Melinska Stenografförbundet 1962.

Ok. Ska nog ta mig i kragen och lära mig att stenografera i alla fall.

20 kommentarer

Förra söndagen tappade jag bort både Ica-kortet och Coop-kortet. Ingen större skandal; på dem finns det inga pengar insatta – men det är vansinnigt irriterande att handla utan att få fem öres medlemsrabatt på bananer.

I onsdags kom glassbilen, där jag köpte Mormors godaste och Glassbåtar. Smidigt är det att även där nuförtiden kunna betala med kort, så det gjorde jag. Glassbilskillen tog emot betalkortet, men sa att han inte behövde legitimationen eftersom vi nu har handlat av honom i fem år och han ju litar på oss. Jag lade ner korten i plånboken. Tror jag.

I torsdags anmälde jag Coopkortet försvunnet, men hittade Ica-kortet på ”ett bra ställe” (besticklådan). Fast då upptäckte jag att betalkortet och legitimationen var borta. Jag tror i alla fall att det var då jag upptäckte det.

Nu måste jag snart agera. Legitimationen och betalkortet är alltså på rymmen tillsammans. Jag har inte spärrat dem, eftersom det till 99 % säkerhet är jag själv och inte en tjuv som har dem i sin närhet. Tror jag.

Himla tur att vi inte har en massa pengar på banken!

10 kommentarer

Ni som vill ha facit till hemlisbloggaren här nere, får pallra er till Julkalendern.Det är för att de som inte var med idag, ska kunna gissa och inte trilla in på ett facit innan de ens fått en chans att gissa. (Om jag hade kunna blogga bokstäver uppochner, hade jag gjort det här istället, kanske.)

5 kommentarer

Egentligen blev The Revival lite av "Julkalendern Reunion" eftersom flera av decembergissarna dök upp – och till min stora glädje kastade sig även nygissare in i leken. Efter ett par timmar började jag stoppa in några ledtrådar, som inte alls ledde någon på rätt spår. Ordet tre och staden New York skulle ju få er att tänka på New-York-trilogin av Paul Auster – vilket Aggeman var först med att lista ut.

I den första delen, Stad av glas, får vi veta att bloggaren Quinn tar sig in i en tom lägenhet, slänger bort alla sina kläder och lägger sin röda anteckningsbok på golvet och penna ovanpå den … och somnar. Jag var fräck nog att ändra det till röd laptop och mobil, men där var ju Cecilia mig på spåren. När jag gav ledtråden "Harvey Keitel" var det för att han var med i Smoke och Blue in the Face, som Auster skrev manus till.

I september 2002 var jag gravid i 41:a veckan. Svullen, galen, sur och förmodligen otrevlig mot allt och alla, satte jag igång att läsa hela trilogin. Vansinnig och omgiven av tossiga barn lade jag därefter ut en recension av de tre böckerna. Jag var helförvirrad och besviken, men läsningen satte i alla fall igång förlossningen – tolv timmar senare låg jag lycklig och kramade munstycket till lustgasen.

Tillbaka till Paul Auster (f. 1947) nu. Han slog igenom med trilogin 1985–86, där han enligt NE "använder detektivromanens form för att ställa frågor om identitet och förhållandet mellan litteratur och verklighet". Sådant brukar ju jag tycka om – kanske ska jag läsa om böckerna?

Vem vinner? Jag ändrar inte på mina rutiner; alla era namn ligger nu på nyskrivna lappar i plommonstopet … och dääär, Cecilia! Mejla mig så skickar jag något!

5 kommentarer

För varandra okända bloggare träffades:

Bengt
Tommy Jensen, Pappablogg
Anna Toss & Co + Stockholmsbloggen
Rosemari, Kulturbloggen
Steffanie Müller, Nästa: Bandhagen
Johnny Söderberg, Stationsvakt
Annica Tiger
Angela Müller
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson
KA – Centrifugen
Carina
Björn, Bitis bilderbok

/Lotten via SMS & maken Olle
Uppdatering kl. 19.47: Nu förvandlas jag snart till en pumpa, så jag åker hem.

10 kommentarer

Detta är alltså Julkalendern Revival. Jag skriver här nedan som om jag vore någon annan – en hemlisbloggare som ni kan identifiera genom att se på stil och … eller … innehåll. Man vet inte om det är en död eller en levande, man vet inte om det är en författare eller en fiktiv person. Dessutom kanske jag har ändrat innehållet så att det passar i nutid. Fast bara kanske. Gissa hur många gånger ni vill och hur fel ni vill!

”Jag bryr mig inte längre om vad som händer. Jag är intill döden trött och den enda tanke jag har är att få sluta ögonen och vila.

Uppdatering.
Vaken igen. Jag har hittat ett rum längst in i lägenheten som inte är större än fem–sex kvadratmeter.

Där placerade jag min röda laptop på golvet, drog fram mobilen ur fickan och lade den ovanpå datorn. Sedan tog jag av mig klockan och stoppade den i fickan. Därefter tog jan av mig alla kläderna, öppnade fönstret och slängde ner alltihop. Sedan lade jag mig ner mitt på golvet och somnade.

Jag vet inte hur lång tid som har gått – om det är gårdagens natt eller nästa dags natt. Kanske är det inte alls natt. Det kanske bara är här i rummet som det är mörkt medan solen skiner där utanför. Ska jag gå upp och titta ut genom fönstret? Fast det har ju ingen betydelse – om det inte är natt nu, blir det ju det ändå förr eller senare. Om det är natt just nu så skiner ju solen någon annanstans. I Kiribati är det till exempel mitt på eftermiddagen nu.

Jag måste sluta oroa mig över saker som saknar betydelse.”

Kan man vinna något? Javisst, en vinnare lottas ut. Priset är hemligt, men det är inte en hammock eller en biocheck.

35 kommentarer

Just i morgon, den 21 januari 2006, kommer det att bli Julkalendern Revival på www.lotten.se. En svår, men lite lätt ändå.

Lämna en kommentar

Utan att först kolla i Imdb eller bläddra bland sparade biobiljetter, gör jag nu en filmlista. Har förstått att listor är poppis.

Filmer som jag med behållning ser om och om igen

The Big Chill
All the President’s Men
Benny & Joon
Groundhog Day
Die Hard
Singin’ in the Rain
High Fidelity
Capricorn One
The Big Lebowski
Hair

Sedan finns det ju filmer som är bra en gång, men som jag inte orkar se med för täta mellanrum, till exempel Gökboet och Memento. Tyvärr finns det även måste-se-filmer som jag inte ens kommit i närheten av. Braveheart är bara en i raden. Skäms på mig!

11 kommentarer

Jag ser aldrig på morgon-tv, men nu när det analoga nätet ska släckas ner har jag satt en tv ovanpå kylskåpet. Den kommer att funka i drygt en månad till. Strunt samma.

I Gomorron Sverige i morse pratade Nöjespanelen med varandra. Fredrik Strage (som Ingela Agardh presenterade som ”Peter”) och Susanne Ljung tyckte inte att idrottsfolket passar på galor eftersom man inte känner igen dem med kläder på. Precis som på porrfilmsgalor, sa de. ”Idrottare är för mycket renlevnadsmänniskor”, det krävs mer sprit för att det ska bli lika intressant som när Moodysson fick Guldbaggar för ”Fucking Åmål” 1999. Sade de.

Den tredje i panelen – Frida Boisen – berättade hur det verkligen är superkul att få köpa superdyra designerjeans till sin ettåring eftersom det väl är naturligt att man lägger pengar på det man älskar. (Inte ordagrant citat.) Det verkar för panelen också helt naturligt att köpa dvd-boxar och ”bränna ett par avsnitt varje kväll”. (”Bränna” i betydelsen titta på, alltså.) Ingela Agardh kommenterade deras diskussion med en fråga om hur de hinner med sitt nöjesliv, att vara ute och dessutom ha tid att titta på tv.

– Jomen, vi har ju inga egentliga jobb att tala om, hihi.

Stillsamt får jag ännu en gång bekräftelse på min vanliga insikt att jag är fasligt fascinerad av kompetens och talang och att det på sina ställen behövs mer av den varan. Kolla själv.

5 kommentarer

Allt går igen, utom möjligtvis polisongerna på bilden här nere.

Det senaste som kommer tillbaka är jättefrisyrerna. Hur ska tjejerna ha tid? De ska ansa allt hår nedanför hårfästet, medan skulten ska se ut som … som … som en turnyr. (Turnyr = tagelstoppad kudde eller stålställning som kvinnfolk i slutet av 1800-talet hade under kjolen. Rumpförstorare skulle man fåvitskt så här i en annan tid kunna kalla dem.)

En del tjejer har sedan ett par dagar (kanske tidigare i storstaden) antingen en megavåg till lugg eller en magnumtuperad tjorv på bakhuvudet. Jag smygtog just en bild på en tjej på busshållplatsen. Lägger ut den här om jag lyckas anonymisera den tillräckligt.

Uppdaterat: nej, men här kommer en annan bild.

Ur Damernas Värld, nr 39 från 1963. Ulla längst till höger ser ut som tjejen på busshållplatsen.

Kommer folk även i detta tidevarv att stoppa in småfrallor i håret? Kommer ozonlagret att palla sprayattackerna? Måste även jag börja använda kam och borste?

10 kommentarer