Per, Karin, Tage, Arne, Ulrik … Alfons?
Japp, nu är den här, månaden augusti. Jag är inte alls nöjd med hur juli har uppträtt och hötter med näven mot både vädret och månaden augusti, som jag anser trampade in på tok för tidigt. Jag har inte hunnit renovera alla fönster och inte på långa vägar hoppat i badsjön lika ofta som brukligt är.
Denna aversion mot väder och tid grundar sig måhända i en allmän osäkerhet om tingens beskaffenhet den kommande hösten; allt påminner om gungfly och kvicksand i kombination med motvind.
Hur ser ni på hösten? Vad kommer att hända, tror ni? Är det ens lönt att fundera och agera?
– Nej, Lotten, det är ingen idé. Dra nåt gammalt över dig och gå i ide istället.
– Tack, framtidsguden som bor i kristallkulan! Då vet jag!
Och annars? Jo! Kolla, jag byggde mig en frukostbänk! (Och detta projekt ser jag numera som en allegori om tillvaron.)
Där satt jag och åt frukost i en vecka och njöt – när det inte regnade. Vilket det ju gjorde varenda, vareviga dag. Föga anade jag vad regnet skulle ställa till med.
Men igår …
Jag och den djefla mannen satt där i godan ro och så KLATJOFS, föll vi båda ner i den trasiga betongen. Mina knastriga knän fick sig varsin smäll, ett långfinger stukades och på ena vaden har jag ett blåmärke stort som en julapelsin.
Äsch! Ner i källaren igen. Man ska inte ge upp! Man ska bita ihop, knacka i väggen, leta fram de finaste skruvarna, lägga vattenpasset korrekt och börja om från början!
Nu är frågan bara:
– Vågar jag ens provsitta bänken om bygget nu ÄR en allegori?
17 kommentarer