Okej, häromdagen köpte jag bil. (Läs och förundras.)
Men jag ville byta plats på radioapparaterna i de två bilarna – den gamla HEJ-bilen hade ju en mycket bättre discoanläggning än den nyköpta Goofy. Med hjälp av tänger, skruvmejslar och en virknål lyckades jag sprätta loss bägge två, men sedan var det ett helsicke att få runda hål att passa med fyrkantiga klossar.
Jag gav upp.
Tjugotvååringen och jag körde sedan varsin Volvo till en verkstad för att höra om det var läge att byta plats på däcken. Goofys såg liksom sämre ut än HEJ-bilens. Bilmecken (som är fantastisk och egentligen bara gillar gamla bilar) sa om däcken:
– Nope. Fel dimensioner. Du pratar i radio va?
Senare på dagen kom bilmecken Jonte – en gammal klasskompis till Tjugosjuåringen – på spontanbesök. Och som han kan bilar! Han skickade iväg min djefla man till olika grannar för att hämta diverse verktyg och fann sedan att Goofy hade några småproblem:
- framhjulen var påsatta på fel håll; INSIDE läser man klart och tydligt på utsidan
- aggregatorremmen var knastertorr och kommer att gå av imorrn
- insidan av förardörren var felpåsatt
- luftburken var helt lös
- saker som vanligtvis sitter ihop med luftburken hade lossnat
- diverse andra saker satt fast med buntband
- kylvattenindikatorn var fuskkopplad och visar aldrig om det saknas kylvatten
- Goofys motor är väldigt liten jämfört med HEJ:s
- motoroljan var jättejättejätteslut utan att detta indikerades på instrumentpanelen.
– Men, sa jag, var den i alla fall värd 12 500 kronor?
– Pesetas? sa Jonte.
– Hehe. Kan du fatta hur radiosladdarna ska passa in i den här förresten?
Jonte muttrade, drog och slet och ryckte i hålet där sladdarna ormade sig.
– Den här behövs inte! sa han och slet loss en härva.
– MEN! sa jag.
– Den här är helt onödig! sa Jonte och ryckte ut en ännu större sladdmojäng.
– VA? sa jag och höll på att kissa på mig av nervöst skratt.
Sedan trollade Jonte i flera timmar. HEJ-bilen har fått släppa ifrån sig inte bara radion (som funkar!), utan även kylvattenindikatorn och luftburksfästet. Jonte tog dessutom loss hela insidan på förardörren och virkade fast den jättesnyggt.
Jag gnuggade lite försiktigt på en stänkskärm som såg lite matt ut. Jonte sa:
– Japp, gamle ägarn har gått på med vanlig sprejfärg här och där.
– Men … men … men … kommer den att i alla fall gå i ett år tills den ska besiktigas igen? försökte jag med orolig röst, helt tom på självförtroende.
– Jodå. Och det är svårt att hitta så här billiga bilar som funkar.
Sedan for jag iväg och köpte motorolja (fem-dubbelve-förti sa Jonte) och spillde nästan inte alls när jag fyllde på. Vi konstaterade att Bilägare Lotten Bergman kommer att klara detta stolleprov utmärkt och att det är roligt att pyssla om sin bil. Samt att jag ska tvätta den innan mossan får fäste.
Och så gick det några minuter innan DDM satte sig i HEJ-bilen och backade den rakt in i sidan på Goofy, vars passagerardörr numera inte går att öppna …
Nä, nån vidare tur i bilrelaterade frågor har jag icke.
22 kommentarer
