Hoppa till innehåll

Etikett: korr

Den springande punkten

Å nu blir det språkpolisnörderi!

Den springande punkten – som faktiskt hoppar.

Den springande punkten är skiljetecknet som far omkring så fort det vankas repliker och parenteser samt ett och annat kolon. Reglerna är egentligen glasklara, men kräver så många förklarande och pedagogiska ord att jag inleder med några exempel istället.

  • Jag hade ont i halsen. (Dessutom i näsan.)
  • Jag hade ont i örat (och dessutom i foten).
  • ”Jag har ont!” utbrast hon.
  • ”Jag har ont”, tjatade hon.
  • Han sa: ”Det har jag med. Grinolle.”
  • Han sa att han också hade ont, och lade (lakoniskt) till ett stilla ”grinolle”, som fick henne att gå i taket.

Man kan se det här med placeringen av punkten lite som landsgränser och enklaver samt Östtyskland.

Se så tokigt det var när Västberlin var en enklav i Östtyskland.
  1. Ett vanligt land är en mening som inleds med stor bokstav och avslutas med punkt.
  2. En enklav är ett litet tillägg som stoppas in mitt i meningen men som har skyddande parenteser. Om man tar bort parenteserna, funkar det vanliga landet ändå utan problem.
  3. Östtyskland är ett vanligt land som dock behöver extra murar i form av parenteser för att riktigt fungera som Östtyskland ju gjorde. Om man tar bort Östtysklands murar (parenteser), kan budskapet läcka in över andra gränser och det blir jättestökigt i texten.

Om detta tankesätt ska fungera, måste jag ju påpeka att världen mår bättre utan en massa Östtyskland överallt.

Östtyska polisonglandslaget i fotboll under VM 1974.

Så här, va:

Ett vanligt land:
Hon skulle bara gå ner till frysen i källaren igår.

Ett vanligt land med en enklav:
Hon skulle bara gå ner i källaren (och hacka loss lite köttfärs ur frysen) igår.

Ett vanligt land med en enklav och dessutom Östtyskland:
Hon skulle bara gå ner i källaren (och hacka loss lite köttfärs ur frysen) igår. (Till yttermera visso har vi inte sett henne sedan dess; hon hittade aldrig upp igen.)

Såg ni punkten där i sista exemplet? Mhmm. Och aha, här kommer min hjärna.Skiljetecken i repliker är lika lätta att placera – alltså när man vet var de ska vara och vet att frågetecken och utropstecken trumfar över kommatecken precis som att fyrtal är mer värt än triss i kortspel.

Utropstecknet eliminerar kommatecknet:
”Du har ju frack!” utbrast hon.

Frågetecknet eliminerar kommatecknet:
”Skulle vi inte på bal idag?” svarade han.

Kommatecknet ska vara med i brist på utrop och fråga – och känns nästan som en liten paus:
”Nej, idag är det kräftskiva”, suckade hon.

Lite enklare blir det faktiskt att tänka om jag tar bort citattecknen i replikerna och stoppar in ett pratminus istället:
– Du har ju frack! utbrast hon.
– Skulle vi inte på bal idag? svarade han.
– Nej, idag är det kräftskiva, suckade hon.

Den springande punkten kan alltså även vara ett försvinnande litet komma som påverkas och hoppar in och ut av plötsligt uppdykande parenteser, citatteckenskrångel eller stökiga utrop och frågor.

(Som bonus kommer här ett litet informativt Östtyskland eftersom ”den springande punkten” faktiskt är ett felöversatt uttryck från just tyskan, där det heter der springende Punkt, som betyder ’den hoppande punkten’.)

Ojojojojojoj, vilken snygg dansk bok!


Det här är braskande reklam för ”Den fascinerande fotbollsregeln och andra språkfenomen” som finns att köpa bl.a. på

Vojne, vojne, vojne. Eller ett marknadsföringstrick.

Share
34 kommentarer

Rese- och hotellrapport som på vykort?

Nämen, så han skriver:

”Blogg är, om ni ännu inte lyckats lista ut det, en slags sopstation på internet där kända och okända skrapar ihop resterna av ett liv och lägger ut till allmänt beskådande. Bloggarna är våra tiders sladdertackor, vet inte ens om de behövs, tycker mest de skickar små ointressanta vykort som folk förr adresserade mera privat till varann.”

Nåmen, inte ska jag göra honom besviken, inte. (Fast egentligen svär jag så det osar. Över min egen dumhet. En gång i tiden – när jag var skåning – tyckte jag att han var en av de klokare på den sydsvenska tidningen.)

Så här kommer sladdertacksvykortet!

PP vid pilen.

På väg hit till Göteborg var det byte i Katrineholm. Jag gick till tavlan som visar var i tåget just min vagn skulle vara, och ställde mig vid punkt B och började fantisera om Sänka skepp. Tänk om man på biljetten kunde läsa positioner som ”B2” som då betyder att man ska stå två meter till höger från punkten B och … ja.

Då kom perrongpersonalen i lysgul väst och skrek med högst omyndig stämma:

– Alla som har plats i vagn tolv till sexton ska gå till punkt E och F däääärborta [i fjärran]!

Det underliga var att då lösgjorde sig majoriteten i den klunga som vi stod i och började vandra bortåt. Ungefär elva personer som hade musik eller mobiltelefon i öronen attackerade perrongpersonalen och skrek med ena lyssnaproppen uttagen:

– Va?
– Va?
– Är tåget sent?
– Är vi på fel perrong?
– Va?
– Ända dit bort? Men för i helvete!

Min förvånade fråga är: kollar inte alla på den där ”var-ska-jag-stå-tavlan”?

Hotellets ännu orörda barskåp.

Men vänta nu, jag skulle ju sladdra som på vykort. Så här: ”Vi har supit varenda dag och solen lyser. Hälsa alla där hemma!” Var det ok?

Hotellets ännu ostulna morgonrock och fina produktsortiment.

Nu undrar jag: får man bättre rum och mera godis och sprit och hudkrämer när man bor två nätter i rad på hotell? Förra gången jag sov här hade jag ett puttesekruttrum och utgångna snacks. Nu kan jag inte ens hitta mögel i duschen.

Hej på dej, tv:n.

 

Fast internetsladden är för kort och på tv:n höll jag nästan på att kladda korrekturtecken när jag kom in.

Share
27 kommentarer