Idag föreläste jag i Karlstad om mina kära skrivregler. Lovely – de 200 åhörarna skrattade och höll med mig på nästan halleluja-nivå ibland. De tyckte dessutom att jag var osedvanligt vacker, eftersom jag i reklamen till tillställningen såg ut så här:
När jag ju faktiskt i verkligheten ser ut så här:
Arrangörerna var givmilda och gav mig en hotellövernattning, vilket jag ju uppskattar nästan lite väl mycket. Nu har Scandic i centrala Karlstad varken vattenkokare att låna ut eller temuggar att dricka ur, men väl …
Den där papperskorgssopsorteraren är förresten intressant; det är inte alldeles klarlagt vad som ska ligga i vilken behållare och på andra hotell har jag mer än en gång sett – håll i er nu – hur de töms i en och samma sopsäck. Stoppa pressarna! Ring polisen! Miljöbrott!
Nåväl. Hotellen har i alla fall numera wi-fi, så jag ska inte klaga på pulveräggröra och sådana petitesser.
Jag tog bussen upp till Karlstads universitetsområde och stannade framför huvudingången med tappad haka. Det berodde inte på latinet vid entrén, för sådant har väl varje universitet med självaktning.
Nej, men se vad det står där till vänster! LÄS!
Med citatet vill man i Karlstad säga ”Låt ingen sätta sig på dig! Tro inte på signaler om att du inte duger, att du inte är tillräckligt bra”. Så tolkade jag det inte alls, men jag tycker att det är stencoolt att citatet står där! Så ska konst ju funka för att imponera på mig:
- Plötsligt tvärstopp.
- Gapande mun.
- Ett förvånat ”vaaaa?” i kombination med rotande efter kamera.
- Sprint in i byggnaden för faktakontroll.
- Tankar på Patrick Swayzes nakna bringa.
Tack, Karlstads universitet!
52 kommentarer