Hoppa till innehåll

Etikett: Jonas

Valbloggen – Jonas is in da house!

Lyckan är fullständig! Förlåt min intensiva valjakt, men sedan jag fick bildbevis av Anders I som till och med hade fotograferat sin upplevelse, har jag vänt på flera stenar. Och nu kommer det mer!
Karin Rönnbäck – arkivarie för Norrbottens museum – har grävt i källarvalven och hittat Kurirens artiklar om Jonas! Och den som låg bakom spektaklet var alls inte en galen, ensam lycksökare utan … Världsnaturfonden!

Stackars Jonas var inte en blåval som jag hade fått för mig utan en sillval – drygt 20 meter lång och 58 ton tung, vilket ger ett BMI på 1 300.

Kolla, en Beppe-mössa till höger!
Kolla, en Beppe-mössa till höger!

Bildtexten är förvirrande, för där blir Jonas plötsligt en fisk:

Ser ni att bilden där påminner starkt om Anders I:s? Vi tar den igen:

Vad man inte kan ana är att Jonas hjärta vägde 500 kg. Tänka sig.
Vad man inte kan ana är att Jonas hjärta vägde 500 kg. Tänka sig.

För att balsamera Jonas gick det åt 7 000 liter formalin, vilket ingen människa kan ställa i relation till något – men vi förstår att det är mycket, eller hur?

Nu var journalisten Tore Boström i Kuriren inte helt nöjd med uppvisningen, och man får nog kalla honom en förgångsman med tanke på interaktivitetkraven han ställer:

Enkla grejer som diabilder! Det var tider det! Och noggranna beskrivningar av fångstmetoderna bredvid en på just ett sådant sätt infångad val! Jahooo!

Men inte nog med detta. Valskrället skapade ju trafikkaos!

Ni vet hur folk säger att skriftspråket genererar och att det var bättre förr – på alla fronter? Tidningarna innehöll artiklar av bättre kvalitet och all kritik mot allt var befogad? Mhm, jodå.

Share
29 kommentarer

Valen Jonas än en gång

Jag är alldeles för mån om att inte upprepa mig här. Ibland gör jag det omedvetet, ibland upprepar jag mig med flit fast lite mer skruvat. Men nu ska jag upprepa mig helt avsiktligt och dessutom deklarera klart och tydligt att jag gör det.

Det handlar om den där valen igen. Inte om Översätttarhelenas kompis som heter ”Malmska valen” och absolut inte om John Lindgrens norska blåval som 1948 ställdes upp ungefär där f.d. Skatteskrapan i Stockholm nu står. Det här handlar om Jonas. Och vi misstänker att det skedde 1973. Och härmed upprepar jag mig.

Jag går i knästrumpor, träskor och kringlor i håret denna höst. Björn Borg är på gång, men det vet de flesta ingenting om. Någonstans i Sverige går på tv och någonstans i Sverige kommer någon på en lysande idé:

– Vi drar land och rike runt med ett blåvalskadaver som vi döper till Jonas och så låter vi Sveriges befolkning få se hur stor en val egentligen är!

Nu kan man kanske protestera med tanke på att just 1973 var ett tillräckligt spännande år även utan valen Jonas eftersom

  • gamle kungen dog
  • Norrmalmstorgsdramat lärde världen vad ”The Stockholm Syndrome” var för något
  • det blev lotteririksdag efter valet och slumpen fick avgöra många politiska frågor
  • vi hade bensinransonering med mysstunder framför brasan.

Då behövdes väl inte dessutom en död val på gator och torg? Men johodå. Jag, Broder Jakob och pappa åkte till Clemenstorget i Lund och gick in i ett stort tält för att titta på detta vrak till val. Broder Jakob minns med bestämdhet att valen var uppstoppad, medan jag är lika säker på att den var blöt, luktade pölsa och påminde lite om regalskeppet Vasa. De få källor som finns, säger att den var halvkonserverad.

Sedan minns vi inget mer, varför jag här i bloggen för snart fem år sedan efterlyste era minnen av valen. Det visade sig snart att läsekretsen i vissa fall var alldeles för ung och i andra fall för gammal. Hur man än googlar sig blå (höhö), landar man bara här på lotten.se. Kommentatrisen Ökenråttan tyckte sig minnas att Stefan Andhé hade skrivit om just denna val, men det gick inte att bekräfta trots att jag skrev till hans förlag och frågade. Men helt utan minnen är vi inte!

  • Cina mindes bestämt att valen hade varit i Eskilstuna – ”Och den var stor! Och lackad på något vis. Stor, svart och glänsande.”
  • Cecilia N. mindes den också – ett ”långtradarsläp med en svart glänsande val […] som såg ut som tjära.”

Fler kommentarer bevisade att stackars Jonas hade varit i både Luleå, Skellefteå, Hudiksvall, Ljusdal, Tibro, Staffanstorp och Ystad. Och nu kommer bildbevis! Äntligen! Tack till Anders I, som minns och dessutom redovisar minnet med foto:

”Jag drog mig då till minnes att jag varit med min pappa och tittat på valen Jonas i Luleå (kring Östra skolan har jag för mig) någon gång på 70-talet. Om det nu var 1973, så var jag då 8 år och hade en instamatickamera. Jag kommer inte ihåg någon lukt, men valen låg definitivt på ett stort täckt långtradarsläp. Man visade också upp en harpun bredvid.”

Barder, underkäke, harpun och något som jag inte kan läsa.
Barder, underkäke, harpun och något som jag inte kan läsa. Samt en liten diskret ställning som håller valmunnen öppen.

Perfekt! Och, ungdomar, det här är en sådan där instamatic som man bara kunde ta 12, 20 eller 24 eller 36 bilder med och som var så himla fin:

Kolla, tanten fingerspretar med lillfingret precis som jag!
Kolla, tanten fingerspretar med lillfingret precis som jag!

Jag är så glad så! Cirkeln är nästan sluten – nu inväntar vi bara några tidningsurklipp (kanske från Karina?) så att vi kan få ytterligare fakta om Jonas. Är det t.ex. sant att blåvalen ägdes av en schweizare och att den for omkring i hela fem år i ett alltmer ruttnande skick? Ni som har tidningskontakter: hur kommer man in i valarkiven utan mutor, hot och sönderslagna knäskålar?

Uppdatering 16 november 2012
Kommentatören Alf tipsade om ännu en bild — och nu är det definitivt inte 1970-tals-Jonas:

”Fotot är taget i hamnen i Uppsala ungefär. Huset i bakgrunden är nog det på hörnet Östra Å och Bäverns med restaurang Skeppet (på den tiden alltså, nu heter det väl Alexander).”
Share
109 kommentarer